”Inbördes hjälp – inte välgörenhet”, står det på banderollerna hos Occupy Sandy i New York. Med fokus på Rockaway-området vid kusten i Queens och höghusslummen på Coney Island i Brooklyn har man ägnat de senaste veckorna åt att bistå med katastrofhjälp efter orkanens härjningar.
Ofta har man varit de enda som varit på plats. USA:s katastrofmyndighet FEMA stängde till exempel sitt lokalkontor i Rockaway på grund av väderförhållandena. På Coney Island satte FEMA upp en hjälpstation i närheten av öns kända nöjesfält, men sökte inte upp boende som satt fast i det hårt drabbade bostadsområdet en bit därifrån.
– Det är galet, länge var vi de enda hjälparbetarna här ute, säger Sofia Gallisa, en av de frivilliga i Rockaway, till tidningen New York Times.
– Jag har arbetat här i fyra dagar, jag har inte sett en enda person från FEMA, säger Eric Moed, som sysslat med uppsökande verksamhet på Coney Island, till Huffington Posts bloggare Daniel Marans. Han berättar att alla matbutiker på Coney Island antingen översvämmats eller plundrats. Han beskriver läget på tisdagen som en humanitär katastrof.
– Jag talade med en äldre kvinna som inte haft någon kontakt med människor sedan stormen. Hon var tvungen att använda en hink som toalett. En kvinna i 70–80-årsåldern.
Det var för omkring ett år sedan som Occupy-rörelsen tog fart i USA, från början just i New York. Ett tältläger i Zucotti Park i finanskvarteren trotsade vinterkylan men fick ge sig för ny ordningsstadga som omöjliggjorde övernattning i stadens parker. Rörelsen spred sig över USA och fick kanske störst avtryck och relevans på andra sidan kontinenten, i Oakland.
När Occupy Wall Street nu tar ny form som Occupy Sandy handlar det inte längre om protester, utan om praktiskt basarbete. Rockaway-området är ett av de hårdast drabbade efter Sandy. Endast ruiner återstår av många hus längs stranden.
De stora välgörenhetsorganisationerna reagerade långsamt på orkanen, och tackade nej till många som anmälde sig som frivilliga dagarna efter Sandy. Occupyrörelsens hjälpaktion blev då ett sätt för New Yorkborna att få utlopp för viljan att hjälpa de drabbade efter orkanen, och organisationen samordnar allt från klädinsamlingar och bilpooler till läkarvård och matlagning.
En av baserna för hjälpinsatsen är St Jacobi-kyrkan i Brooklyn. Juan-Carlos Ruiz, som arbetar i församlingen säger till New York Times:
– Det här visar att när det allmänna misslyckas, så träder andra delar av samhället in i stället.
Efter den omedelbara hjälpen, med filtar, mat, stearinljus och ficklampsbatterier kommer så en uppgift som är betydligt mer omfattande, men helt nödvändig – att bygga upp det stormen förstört. Bråte måste undan, byggnader ges möjlighet att torka upp, och mögelspridningen bekämpas. I helgen jagade Occupy Sandy framför allt byggnadsarbetare.
Mycket av samordningen sker, precis som var fallet med ockupationen av Zucotti Park, med hjälp av sociala medier.
– Zuccotti var utmärkt träning för att kunna mobilisera så snabbt, säger Diego Ibanez, en av frivilligarbetarna till Salem News.
– Man ser ett behov och möter det. Det behövs ingen chef som säger ”gör det” eller ”det får du inte göra”.
