I början av september sköts en ung kvinna i Egypten till döds av en man som trakasserade henne. Kvinnan gick längs en gata när en man som passerade henne sträckte ut handen och tog på henne. När hon vände sig om och spottande honom i ansiktet knuffade han henne till marken. Innan hon kunde resa sig upp sköt han ihjäl henne med ett automatgevär.

Även om inte alla fall av sexuella trakasserier slutar på samma vis, är detta inte en ovanlig händelse i Egypten. Statistik ur rapporten Clouds in Egypt’s Sky från Egyptian Center for Women Rights visar att 83 procent av de tillfrågade egyptiska kvinnorna någon gång utsatts för sexuella trakasserier. Hela 46 procent av kvinnorna uppger att de trakasseras dagligen. Framför allt sker det i kollektivtrafiken och i folksamlingar.

Enligt den egyptiska kvinnorättsaktivisten Nihal Saad har de sexuella trakasserierna flera orsaker, men hon betonar att det skulle kunna förhindras om bara rättssystemet fungerade som det ska.

– Kvinnor beskylls för att själva vara orsaken till att de trakasseras, att de får skylla sig själva eftersom de ser ut eller beter sig på ett visst vis. Många kvinnor tror på detta och därför skäms de också för att tala om när det händer dem. Jag tror att det har lett till att en del män blir mer våldsamma, eftersom de vet att de kommer undan med att trakassera, säger hon.

Fatma Emam, grundare av det femi­nistiska forskningsinstitutet Nazra, ser det arabiska språket som en bidragande faktor.

– Sexuella trakasserier är en ny term i arabiskan, under en lång tid fanns det inget ord för det. Vi har ofta problem med att översätta internationella uttryck och uttrycken har ofta en helt annan innebörd, säger hon.

– Vi använder till exempel ordet mu’aksa och inte taharush när vi talar om sexuella trakasserier. Mu’aksa kan förstås som något smickrande och harmlöst, medan taharush är ett brott. Eftersom männen inte ser det som de gör som något brottsligt använder de mu’aksa, som att de bara flirtar med kvinnorna.

Problemet är dock inte bara själva definitionen av sexuella trakasserier, utan även hur de kan tas till domstol. Trakasserierna sker oftast på gatan där ingen ser eller väljer att titta bort. Det är just otydligheten kring hur rättsväsendet fungerar som bidrar till att det har gått så långt som det gjort, enligt Fatma Emam.

– Eftersom sexuella trakasserier inte uttryckligen är definierat i lagstiftningen är det svårt att få det till domstol. Många kvinnor, och män, är inte ens medvetna om att de har rätt att anmäla, eller att det går att få en man dömd.

Om ett fall ska leda till åtal ligger hela bevisbördan hos kvinnan själv. För att ens kunna göra en anmälan krävs det i princip att kvinnan drar med sig mannen som trakasserat henne till polisstationen. Enligt Nihal Saad finns det endast två eller tre sådana fall där en rättsprocess nu är i gång tack vare att kvinnan fångat den som trakasserat henne. 

– Men du måste stå på dig. Polisen kommer att säga till dig att det är ditt fel, att du är för vacker, att du inte borde gå klädd som du gör eller att ditt rykte är orsaken till att du blev trakasserad.

Under högtider som Eidfirande är sexuella trakasserier ett stort problem. Det har gått så långt att kvinnor uppmanas att stanna hemma i stället för att delta i festligheterna. För Nihal Saad är Egyptens patriarkala struktur och tradition en betydande del av problemet.

– Männen tror att de är värda mer än kvinnorna, och att de därför har rätt att behandla oss hur de vill. Det förtryckarsystem som vi har leder till att män förtrycker kvinnor, eftersom de själva förtrycks av systemet, säger hon. 

 I media och populärkultur framställs kvinnor ofta som svaga och bräckliga och artiklar om trakasserier och sexuellt våld är det övervägande i rollen som offer kvinnor omnämns, och det ger intrycket att den sortens beteende är accepterat, det anses vara manligt att trakassera. 

Nihal Saad arbetar tillsammans med Imprint Movement, en grupp män och kvinnor som patrullerar Egyptens gator under kvällar och högtider för att upplysa om och förhindra sexuella trakasserier i det offentliga rummet. Framför allt arbetar de i kollektivtrafiken och på torg. Under Eid al-fitr-firandet i augusti lyckades de stoppa fler än 20 fall av trakasserier i Kairos tunnelbana. Nu under Eid al-adha i oktober samlades ett fyrtiotal volontärer och  förhindrade nära 50 fall av sexuella trakasserier på Kairos gator.

Det bristande intresset för problemen från statligt håll är en av anledningarna till att Nihal Saad valt att engagera sig mot sexuella trakasserier. Men hon menar att det kommer att krävas insatser från både statliga håll och från det civila samhället.

– Framför allt kvinnor behöver göra sina röster hörda, de kvinnor som använder kollektivtrafiken dagligen, det är de som blir trakasserade men aldrig berättar för någon. Skammen är för stor. 

Efter Egyptens 18 dagar av revolution i januari 2011 var det många som trodde att situationen för landets kvinnor hade förändrats. Män och kvinnor sågs protestera sida vid sida på Tahrirtorget och det talades om att kvinnor äntligen fått sin plats i det egyptiska samhället. Enligt Nihal Saad är Tahrir ett av de farligaste områdena för kvinnor att vistas på.

– Tyvärr försvann många av demonstranterna från Tahrir efter Mubaraks fall, de som fanns kvar kunde inte längre hålla torget säkert. Tahrir öppnades för män som bara kommer dit för att ställa till bråk.

Den 2 juni i år blev Nihal Saad själv offer för dessa män. Tillsammans med några vänner gick hon över Tahrirtorget när en grupp män plötsligt omringade dem och började dra dem ifrån varandra.

– De drog i min hijab och i mina kläder, men till slut lyckades jag gömma mig bakom ett gatustånd, där jag också lyckades nå min ena vän som också tagit sig i säkerhet. Min tredje vän klarade sig inte undan, hon fördes bort av männen som slet av henne alla kläder och våldförde sig på henne. Till slut kom hon i säkerhet, men hon tvingas leva med traumat, säger Nihal Saad.

Från ett utifrånperspektiv ser det ut som att situationen förändrats och att fler fall av sexuella trakasserier lyfts fram. Det anordnas seminarier, organisationer i det civila samhället som Imprint Movement arbetar aktivt för att motverka trakasserierna och även president Mohammed Mursi har gjort uttalanden i frågan. Enligt Fatma Emam är det inte de sexuella trakasserierna som ökat utan medvetenheten om dem.

– Den stora skillnaden nu och innan revolutionen är att kvinnor inte längre är tysta. Sexuella trakasserier i alla former är en manifestation av vårt patriarkala samhälle. Även under Mubaraks styre användes sexuella övergrepp som skrämselmetod mot politiska aktivister. De systematiska trakasserierna utförda av staten är ett mörkt kapitel i Egyptens historia, säger hon.

– Tiden får utvisa hur det kommer att utvecklas. Just nu är vi inne ett viktigt stadium. Hur kommer lagstiftningen att utformas? Hur kommer Mursi att agera? Det handlar inte bara om sexuella trakasserier, utan om den politiska processen. Bilden av kvinnor och deras plats i samhället är på väg att ändras, med det kommer att ta tid.