Phelan Barreiro sitter på trappan på en bakgata till Pittsburghs södra sida. Han ska handla mjölk och te, visar det sig, för att så småningom ta sig ner till studion. Vi går med honom till butiken samtidigt som han berättar om att han är musikproducent och bland annat gör musik till hiphopkollektivet Wu Tang Clans lokala avdelning Wu Lords.

Han tycker att det är få som förmår se objektivt på det amerikanska valet. Enligt honom spelar det ingen roll vem som sitter i Vita huset, det är ändå de stora företagen som dikterar agendan.

– Obama har inte kunnat styra över de starka krafterna från storfinansen, och det har förstört honom. Han är en del av systemet nu, säger Phelan Barreiro.

Om han tvingas välja: Barack Obama eller Mitt Romney? Svaret kommer snabbt.

– Obama, givetvis. Romney är över huvud taget inte aktuell för människor som lever under vanliga villkor. Han representerar den procent som hela Occupyrörelsen protesterade mot.

Generationer av invånare har tagit jobb i någon av Pittsburghs stålfabriker och ofta blivit kvar på samma arbetsplats livet ut. Men på 1970-talet började fabriker stänga, jobben flyttade utomlands. Det senaste decenniet har trenden brutits. Nya jobb inom forskning, sjukvård och utbildning har vitaliserat Pittsburghs ekonomi. I dag utgörs stora delar av befolkningen av tjänstemän och höginkomsttagare, vilket gjort att delstaten Pennsylvania, dit Pittsburgh räknas, inte längre är dominerande demokratisk.

Obamas reformer hittills ser Phelan Barreiro som urvattnade kompromisser som missar målen.

– Ta sjukvårdsreformen. Han tvingades göra alltför många eftergifter för att det skulle bli en allomfattande reform. Visst, det är ett steg i rätt riktning. Men någon generell sjukvård är det inte, säger han och tillägger:

– Jag är 28 år gammal och har ingen försäkring. Min mamma hade lite pengar och jag har alltid tänkt att det är något jag behöver. Just nu är jag ung och vid förhållandevis god hälsa.

Valet spås på förhand bli jämnt. Demokraternas kandidat Barack Obama och Republikanernas utmanare Mitt Romney ligger tätt i mätningarna. Hittills har ekonomin och den ännu höga arbetslösheten dominerat dagordningen.

Phelan Barreiro är intresserad av miljöfrågor och besviken över att den sittande regeringen valt att borra efter mer olja, trots att Obama under kampanjen 2008 var uttalad motståndare till det.

– Jag kanske är naiv, men för mig är det idéerna och de stora visionerna som lockar. Partipolitik tycks korrumpera människor.

Intresset för politiken hänger ihop med yrket. Phelan Barreiro väljer, säger han, att enbart samarbeta med artister som har ett budskap. Han målar upp en dyster framtidsvision för USA.

– Nästa president kommer att få ett omöjligt uppdrag. Världskriget kommer att bryta ut oavsett vad vi gör. Israels aggression kommer att tvinga fram en kapprustning som kommer att drabba hela världen.

Kitty Varnsen är i 50-årsåldern och jobbar som samordnare för Pittsburghs botaniska trädgård. Hon är mycket kritisk till den förda politiska linjen i USA de senaste åren. Framför allt tycker hon att det är oroande att landets underskott ligger på en historiskt hög nivå.

– Vi spenderar pengar vi inte har och skjuter skulden på kommande generationer. Det är inte ansvarsfullt. Jag vill se politiker som reglerar utgifter efter de resurser vi faktiskt har, på samma sätt som familjer tvingas göra, säger hon.

Republikanerna anklagar återkommande Barack Obama för att vara en president som bara bränner pengar utan att fokusera på att balansera budget och underskott. Kitty Varnsen menar att den bilden delvis är orättvis.

– Han ärvde visserligen en finanskris och lågkonjunktur utan motstycke, men den ursäkten går inte att leva på hur länge som helst. Kriser kommer och går, skillnaden ligger i hur man agerar.

I slutändan tycker hon inte att något av de etablerade partierna har en seriös plan för att vända utvecklingen. Varken ensidiga skattesänkningar eller oreglerade utgifter kommer att lösa något, spår hon.

Några timmar norr om Pittsburgh ligger Youngstown, en traditionell industristad som till skillnad från Pittsburgh inte lyckats ställa om efter 1970-talets nedläggningar. Staden var en gång i tiden ett av naven i det så kallade rostbältet, en region av städer dominerad av industri. Men när konkurrensen från andra delar av världen hårdnade och företagen sökte billigare alternativ stängde stålverken. Den här dagen ligger gatorna mestadels tomma, var och varannan butik täcks av en skylt med budskapet ”uthyres”.

Framför stadens galleria står Quantine Jackson, iförd solglasögon, en grönfärgad pikétröja och en id-bricka om halsen. Han flyttade hit för sin flickvän för två år sedan och jobbar som säljare på en elektronikkedja i stadens galleria.

– Det var framför allt de låga levnadsomkostnaderna som lockade. När jag bodde i New Jersey kunde jag knappt leva på min lön, här blir det mycket över.

Men kvar blir han inte.

– Titta dig omkring. Det finns ingenting här för sådana som oss, säger han.

Drömmen är Amsterdam.

– Jag är trött på det här landet. Vill se något annat. I Europa finns det en annan öppenhet och en mentalitet som jag gillar.

Presidentvalet ger Quantine Jackson inte mycket för. Men skulle han vara tvungen att välja skulle rösten sannolikt falla på Mitt Romney.

– Obama kom in vid fel tillfälle, med fel angreppssätt. Romney är rätt man för jobbet.

Svetten pärlar sig när Shawn stannar till på gatan. Luften är fuktig och kletig och han torkar sig om pannan. Han menar att det är korrupta affärsmän och politiker som ”våldtagit” Detroit. Båda partier bär skulden, resonerar Shawn, som inte vill uppge sitt efternamn.

– Michigans guvernör är en skurk som är ute efter Detroit och företagen gör enorma vinster men skeppar ändå jobb utomlands.

Detroit har ända sedan 1970-talet lidit av omstruktureringar inom industrin och en allt mindre lönsam bilsektor. Kulmen nåddes under finanskrisen då konkurshotade motorkoncernen General Motors tillfälligt förstatligades. Under en bilfärd genom staden dominerar sönderslagna rutor, förfallna byggnader, skyltar som skvallrar om vräkningar och utslagning. Den välmående medelklassen har för länge sedan flytt stadskärnan.

Strax utanför innerstaden tornar en jättelik byggnad i klassicistisk stil upp sig mot den regntunga himlen. På nära håll syns sprickorna i fasaden och de gapande tomma fönstren. Huset byggdes i början av 1900-talet och fungerade som centralstation för delstaten Michigan till dess att trafiken upphörde 1988.

Fattigdomen skrämmer Shawn.

– Som barn trodde jag aldrig att jag skulle uppleva dagen då människor i Detroit bodde i plåtskjul, förklarar han och fortsätter:

– Människor behöver jobb.

Shawns politiska värderingar i moralfrågor tippar åt det konservativa hållet.

– Jag anser att homosexualitet är ett val. Och visst, välj det, men låt inte mig betala för era bröllop. Perversioner har också förstört staden. Droger, alkohol och prostitution har löst upp det moraliska kittet.

Lösningen är enligt Shawn att hitta sätt att locka tillbaka den medelklass som flytt till villaförorterna. Genom att bryta segregationen går det både att skapa ett mer jämlikt Detroit och öka tillväxten.

– Vi måste få hit företagsamheten igen och skapa en trygg stad för alla. De tomma byggnaderna måste fyllas med folk som är peppade på att åstadkomma något viktigt.

Han är av uppfattningen att korruptionen genomsyrar all politik. Därför kommer han varken att rösta på Obama eller Romney.

– Jag brukade vara republikan, men numera har jag öppnat upp ögonen. Båda partierna är bara för det rika etablissemanget, säger han.

Shawn vill att Ron Paul, en oberoende republikan som kampanjar på en plattform på teman om en minimal stat, isolationistisk utrikespolitik och libertarianism, ska bli USA:s nästa president.

– Han har rätt lösningar på USA:s problem. Demokraterna vill bara knäcka rika människor med skatter och göra alla fattiga. Det håller inte.

I förra valet vann Barack Obama Indiana med en procentenhets marginal, vilket var första gången sedan valet 1964 som en demokrat vann delstaten. Den här gången pekar det mesta på att det blir tufft att upprepa bedriften. Enligt Fivethirtyeight, en statistikblogg som väger samman opinionsmätningar inför presidentvalet, vinner Mitt Romney delstaten med 87 procents sannolikhet.

– Arbetslösheten är hög och ekonomin i spillror. Dessutom är bostadsmarknaden omöjlig, säger Rax, som jobbar som ekonom vid ett större företag i Indianapolis och inte vill att vi ska publicera hennes efternamn.

Rax hjärtefråga inför valet är invandringen. Fick hon bestämma skulle den vara betydligt mer restriktiv. I dag finns det för många sätt att smita in i landet, menar hon.

– Det kostar för mycket. Vi har enorma ekonomiska problem och samtidigt tar vi emot människor som belastar våra offentliga system. Ekvationen går inte ihop.

Hon är registrerad republikan men röstade på Barack Obama 2008. Trots att hon inte säkert vill rösta på honom igen känner hon sympati för honom.

– Han fick ett försök men är på djupt vatten. Han gjorde sitt bästa men partierna kan inte samarbeta, säger Rax.

Hon har ännu inte bestämt sig för hur hon ska rösta den här gången.

– En del av mig vill att Obama ska lyckas, samtidigt känner jag instinktivt att USA skulle klara sig bättre med Romney.

Det bästa sättet att få fart på ekonomin är enligt Rax att låta resurserna i toppen koncentreras för att sedan spridas ned till låginkomsttagare, en ekonomisk modell som kommit att förknippas med president Ronald Reagan.

– Jag jobbar som tjänsteman på ett kontor och vill se en politik för företagsledningar. Den politiken har Romney. Går det bra för vd:ar går det bra för USA.

Moralfrågor bryr hon sig inte särskilt mycket om. Men på en punkt är hon tydlig: Folk ska ha rätt att bära vapen.

– Jag är en stolt vapenägare och har en konstitutionell rätt att bära dem. Men jag är inte extrem, gängmedlemmar ska inte kunna bära automatvapen. Där går gränsen, slår hon fast. 

Allt tyder på att Mitt Romney vinner i Tennessee. Liksom många andra delstater i södern har Republikanerna starka fästen här. Ekonomisk konservatism i kombination med moraliska och religiösa profilfrågor lockar många väljare.

Nixxie Chens liv har hittills varit kringflackande. Hon har jobbat med lite allt möjligt, pluggat i Danmark, varit bosatt på en bondgård i Israel. Hon är ursprungligen från New York, men studerar för närvarande filosofi och offentlig politik på Vanderbilt­universitetet i Nashville.

När vi ses för ett samtal har Republikanerna nyligen hållit sitt konvent, där Mitt Romney officiellt nominerats till presidentkandidat. Det finns något av en uppgiven ton i hennes sätt att beskriva politik. Nixxie Chen förklarar att hon är intresserad av politik och idéer, men inte partipolitik. Att hon dessutom kommer från New York, en delstat som med överväldigande majoritet kommer att rösta på Obama, gör att rösten känns bortkastad.

– Skulle det inte vara för att det skulle kunna kosta Demokraterna valet ligger De Gröna mig närmast politiskt. Jag vill inte att det ska bli som år 2000 igen, då folk som röstade på småpartier sannolikt kostade Al Gore segern.

Sakfrågan som ligger henne närmast om hjärtat är sjukvården. Efter att själv ha upplevt det skandinaviska systemet med offentligt finansierad vård under studierna i Danmark skulle hon vilja se ett liknande system i USA. Till dess tycker hon att Obamas sjukvårdsreform är ett steg i rätt riktning.

– Här tvingas människor mer eller mindre gå i personlig konkurs för att överleva. Det är inte värdigt. Min axel gick ur led och jag tvingades betala nästan 3 000 kronor för att få hjälp.

Intresset för politik och samhälle vaknade till liv redan i årskurs fem, i samband med att hon kom över en bok om filosofi. Nixxie Chen medger att hon först var skeptisk till Obama. Han var för optimistisk och naiv, resonerade hon.

– Och även om han inte direkt legat på latsidan kunde han gjort mer. Hbt-rättigheter är en viktig fråga för mig och där kunde han exempelvis gått längre.

Nixxie Chen förklarar att hon tycker att det är obegripligt att frågor som exempelvis synen på abort och kvinnors rättigheter spelar en så stor roll i valet.

– Det är frågor som inte borde vara frågor, utan självklara rättigheter. Men i grunden handlar det förstås om att locka fattiga vita väljare med konservativa värderingar till högern, slår hon fast och fingrar på porslinsmuggen på bordet.

 Republikanerna som parti har genomgått något av en metamorfos de senaste decennierna, från att ha varit ett förhållandevis brett parti, där dess mer liberala falang ofta stod till vänster om många demokrater i ideologiska frågor. I dag har en skarp höger­sväng inom partiets kärna antingen tvingat kandidater att anta mer konservativa ståndpunkter eller tvingat bort dem till förmån för ideologiskt renläriga. Trots att Nixxie Chen på många områden har progressiva värderingar finns det ett område där hon avviker. Hon vill gärna se att USA spelar en aktiv roll i världspolitiken, även om det innebär att använda militära medel för att vinna inflytande.

– Jag är emot krig men världen behöver en hård makt. Vår ekonomi är beroende av en stabil omvärld och det är bara vi som kan garantera det.

En annan fråga som fångar hennes intresse är miljön. Hon menar att den amerikanska staden, med kontorsdominerade innerstäder och villamattor utanför, skapar ett osunt beroende av bilen som fortskaffningsmedel.

– Det är ohållbart. Samhället måste röra sig mot grön teknik och transportmedel som är hållbara. Jag färdas nästan enbart med cykel, säger hon och dricker upp det sista av kaffet.

Skymningen smyger sig på Elkins, ett litet samhälle i den östra halvan av delstaten West Virginia. Vitmålade staket, drömfångare utanför dörrarna till omsorgsfullt möblerade verandor. Ljudet från en gräsklippare som dras runt, en hund som skäller på avstånd.

Denil Green står på garageuppfarten framför sitt hus och städar ur en av bilarna. Han är pensionerad kolgruvearbetare, förklarar han, och tillbringar mest dagarna med att läsa böcker och ta längre bilturer. Obama litar han inte på.

– Han är inte som oss. Hela kulturen från Chicago är så korrupt och så fjärran från de värderingar vi har här. Om jag kände honom kanske det skulle vara annorlunda, säger han.

Denil Green hänvisar till den höga arbetslösheten och en trög ekonomi som inte tycks vilja ta fart. Men mest räds han att förutsättningarna för delstatens kolindustri ska försämras.

– Hittar de inget miljövänligt sätt att utvinna kol kommer det sannolikt förbjudas, säger han och skakar på huvudet.

– Missförstå mig inte. Jag oroar mig för miljön och tror verkligen att vi behöver hitta nya energikällor för att få allt att gå ihop.

Han menar att industrin av i dag är betydligt säkrare och miljövänligare än tidigare. Att kol är själva livsnerven i West Virginia går inte att ta miste på. Vad som skulle vara alternativet tycks ingen ännu veta svaret på. Mest av allt tycks Denil Green vilja tillbringa dagarna i lugn och ro i Elkins.

– Elkins är unikt. Dessutom är det så pass isolerat från övriga landet att det tar ett och ett halvt år innan vi vet att ekonomin i landet är på väg åt skogen, säger han och skrattar ljudligt.

Han känner varken entusiasm inför Demokraterna eller Republikanerna i årets val.

– Jag är ingen god demokrat eller republikan. USA behöver ett tredje parti som kan utmana den cementerade korruptionen och generera nya idéer. Vi behöver framför allt en president som kan rädda landet ur krisen.