Medan du sover

02.30 

Gävle håller precis på att gå till sängs efter en blöt helgnatt. I industriområdet Kryddstigen håller åkeriet Valbo Transport i stället precis på att vakna till liv. Rick Johansson försöker med milt våld pressa in sin ståltermos i företagets kaffeapparat. Det går inte, kaffet rinner ut på sidorna och ned på golvet.

Han suckar, hämtar pappershanddukar, torkar upp och gör ett nytt försök.

– En termos kaffe är väl mer eller mindre standard på de här körningarna, säger han. Jag brukar försöka lägga mig tidigt, men ­ibland är det svårt, som söndag till måndag.

Han är född i Biskopsgården i Göteborg men har vuxit upp i Gävle. På åkeriet har han arbetat sedan 2009.

– Jag jobbade som rörmokare innan men blev uppsagd, när Lehman Brothers kraschade blev det ju lite tråkigt i världsekonomin. Så fick jag det här jobbet. Arbetsförmedlingen betalade utbildningen och jag tog kortet snabbt, på åtta veckor.

Nu går han på ett schema som roterar var tredje vecka. Den första veckan är nattkörningar, den andra är kvällspass som börjar klockan 13 och slutar runt 22, den sista är dagspass som börjar grovarbetartidigt och slutar på eftermiddagen.

– Jag gillar nattpassen, säger Rick Johansson. Det är inga idioter, inom citationstecken, på vägarna då. Man kan mysa med radion på. I dag kör vi till Sundsvall, det är en ganska slapp linje. Men jag har glömt nästan alla bra cd-skivor hemma så det blir mycket P1.

En kollega sticker in huvudet i fikarummet.

– Galavagnen är framförd, ers höghet.

Rick Johansson nickar till svar.

– Jag har det så bra att min bil redan är lastad. Jag bara åker.


03.00
 

Att sätta sig på förarplatsen inger känslan av att sätta sig på en tron med utsikt över kungariket Vägen. Men makten förblindar. Det går inte att se det som sker närmast tronens fötter, vilket en rad olika speglar ska råda bot på.

– Det kan stå en hel barnfamilj framför bilen utan att jag kan se det.

I utrymmet mellan sätena ligger diverse personliga tillhörigheter som glömts eller medvetet lämnats kvar under gårdagens körning. Åkarna vid Valbo kör så långt det är möjligt alltid samma bilar.

– Det är en väldig lyx i vår bransch, säger Rick Johansson. När bilen går runt bland olika chaufförer är det större risk att den blir nedsunkad. Det här är ju mitt kontor, så jag vill att det ser hyfsat ut.

Dock är bilarna hyrda. Något som innebär att förarna – beklagligt nog – inte får pynta dem efter eget tycke.

– Men vi har ju våra drömmar. Då blir det wunderbaums och cowboyhattar. Det finns människor som lägger ned tusenlappar på inredningen, det är beundransvärt.

Det sista Rick Johansson gör innan avfärd är att stoppa in ett kort i en till synes oskyldig låda ovanför förarsätet.

– Det här är färdskrivaren, den registrerar allt jag gör, säger han. Det är den polisen använder som underlag när de vill bötfälla oss stackars arbetare.

Långtradarchaufförernas arbete omgärdas av ett detaljerat regelverk. Ett arbetspass får uppgå till nio timmars körtid, vilket kan förlängas till tio timmar två gånger per vecka. Maximal körtid i sträck är fyra och en halv timma, därefter kräver lagen 45 minuters rast. Samtidigt får den sammanhängande dygnsvilan aldrig vara kortare än 11 timmar. Allt detta kontrolleras noggrant av färdskrivaren. Reglerna ska enligt lagstiftarens intentioner främja såväl arbetsmiljö som trafiksäkerhet, men särskilt bland äldre förare uppfattas de i stället som en form av klåfingrig övervakning.

– Många anser att det är en jagad bransch, på grund av alla tider man måste hålla sig till. Skulle du vara ute på vägkrogarna skulle du få höra det av sköna, bittra gubbar, säger Rick Johansson och ler åt tanken.

– Kirurger får jobba längre än oss, de har ju också liv i sina händer. Sedan ska det självklart finnas regleringar, man är ju en trafikfara om man är trött. Men ibland känns det som att Tunga gruppen letar anledningar att ge oss böter.

Just Tunga gruppen – trafikpolisens avdelning för vägbunden godstrafik – är något av ett rött skynke för många chaufförer, och åtskilliga historier vittnar om nitiska konstaplar som hellre fäller än friar.

– Jag åkte på en löjlig bot i februari till exempel. Det var en gammal bil med diagramblad i stället för färdskrivare. Det var den 17 februari, men jag hade råkat skriva i att datumet var den 16. Det åkte jag på 1 800 kronor för, det hade ju lite tippex kunnat lösa.

Bötesbeloppet tvingades han betala ur egen ficka. Han beskriver sin arbetsköpare som ”schysst”. Om åkeriet glömt besiktiga ett släp är det inget snack om att företaget tar smällen, men eget slarv får chauffören själv ansvara för.

Tillräckligt många förseelser resulterar i indraget körkort, och därmed indragen möjlighet till försörjning. Det är också häri en stor del av missnöjet med polisens arbete bottnar.

– Man kan känna oro när man blir stoppad av Tunga gruppen, jag kan få böter fast jag inte är en kille som fuskar.

Plötsligt spränger en radiovinjett igenom förarhyttens samtalsanpassade ljudbild. En förvald inställning gör att volymen automatiskt höjs till hörselskadenivå när det kommer trafikmeddelanden, och en behärskad röst upplyser:

– Trafikinformation. På riksväg 80 mellan Gävle och Hagaström är en person ute och går på vägen.

Rick Johannson skrattar.

– Någon är ute på kvällspromenad tydligen.


04.50
 

När Hudiksvall passeras har solen redan stigit och förvandlat sommarnatten till morgon. Den tomma vägen ser på samma gång spöklikt ödslig och oskuldsfullt vacker ut.

– Det är ganska schysst att vi får uppleva soluppgången i jobbet. Om man kör Umeå­linjen får man se så osannolikt mycket vackert den här perioden. Man känner att man blir piggare när det är ljust, men det är egentligen mysigare att köra på natten.

Vägtransporterna har fått utstå en del miljökritik, och belastar också klimatet betydligt hårdare än järnvägs- eller sjöfartsfrakt. Trafikverket slog nyligen fast i sin så kallade kapacitetsutredning att vägtransporterna måste minska om klimatmålen ska kunna nås, och även om udden inte främst är riktad mot matleveranser så känner åkarna andetagen i nacken.

– Det är mycket vägavgifter och extremt höga dieselskatter. I det stora hela är det vi som håller Sverige rullande. Om alla lastbilschaufförer struntat i jobbet en dag hade det blivit anarki, säger Rick Johansson.

– En kille kör ned till Västerås, lastar på det här, kör upp, sedan tar jag över och kör det ganska omgående. Och så ska det direkt till butik. Kunderna kan inte, tyvärr, ställa samma slags krav om det går på räls. Det är lätt att säga att det förstör naturen, men det är nog ändå det smidigaste sättet.

Samtidigt menar han att framtiden sannolikt är grön. Tekniken går framåt, utsläppen blir renare och dieselförbrukningen – hans nuvarande Volvo drar dryga tre liter per mil då den är fullastad och väger 60 ton – krymper stadigt. 2016 måste alla chaufförer enligt EU:s regler dessutom ha kvalificerat sig för ett särskilt yrkeskompetensbevis. Den första delkursen, som Rick Johansson redan genomgått, behandlade bränslesnål körning.

– Visst muttrades det lite, men det märktes ju på kursen att alla kunde tjäna på det. Det var ju hiskeliga summor man skulle kunna spara bara på vårt åkeri.


06.01

Vid kylterminalen i Sundsvall syns inte en människa till. Rick Johansson backar vant upp mot lastkajen, hoppar ut, öppnar och fixerar dörrarna. Isflingor som formats i kylbilens innanmäte lossnar och dansar i det skarpa solskenet. Plötsligt är det högt tempo och tungt lossningsjobb, i skarp kontrast till det relativa lugnet på vägen. Lastpallar körs ut med truck. Från kylrummet – där termometern visar minus 23 grader – hämtas i stället handrullade vagnar med pangasiusmal, älgskav och fryspizza ”med X-tra allt”.

En knapp timme efter ankomsten är allt klart för leverans, men Rick Johansson har fortfarande inte fått reda på vilka tider han ska leverera till vilken butik. Ett återkommande problem på just söndagar.

– Sex butiker ska vi köra ut till, alldeles lagom. Vanligtvis kan man börja lossa klockan 6, men när det är röd dag kan de få för sig att det ska vara klockan 8, och så säger de inget till oss.

Det ofrivilliga uppehållet ger utrymme för en fikapaus. Personalrummet pryds av bilder på åkeriets bilar genom årtiondena, som en evolutionär stege över vägtransporternas utveckling. Tidningen Trailers bild­kalender pryder en vägg.

– Jag blir alltid bjuden på butiker och grossistcentraler, det är lite charmen med det här yrket. Kör man samma linje blir man ju tjenis med gänget, det blir mycket kaffe och bullar och mys.
 

07.34 

– Får man bjuda på fika? frågar butikschefen för Ica Sidsjön.

– Äh, vi har tryckt i oss så mycket kaffe i dag vettu, svarar Rick Johansson.

– Men en macka då åtminstone?

Varje lossning tar omkring tio minuter, hälsningar och småprat inkluderat. Vid en butik i Alnö rullar en kvinnlig chaufför in precis som Rick Johansson lossat klart och de bägge kollegorna hälsar genom vindrutorna.

– De är en minoritet, men de blir vanligare, absolut. Vi har tre, fyra tjejer anställda. Jag ser dagligen kvinnliga chaufförer, men det är sällan man träffar kvinnliga supertruckers som ligger borta månader i sträck.


10.48

Dagens sista leve­rans, till en butik på tillbaka­vägen mot Gävle, är avklarad. Eftersom det som ska lossas först lastas ytterst hade dessa sista rullvagnar fått lastas i släpet, som nu måste kopplas på igen. Det är ett konststycke som kräver viss precision. När lastbilen ska dockas mot släpet handlar det om att träffa rätt på centimetern, helt utan sikt.

– Nu tänker man inte på det längre, det sitter så djupt i ryggmärgen. Men det tar ett tag att lära sig, i början var det riktigt knepigt.

Trafiken är fortfarande lugn, men vägarna är inte längre tomma. Och Rick Johansson har arbetat genom större delen av natten.

– Jag har haft tur som aldrig orsakat en olycka, säger han. Men det har varit nära. Får du sladd på ett sådant här ekipage är det nästan omöjligt att reda ut det. Det gäller att hålla sig vaken och planera sin körning.

Hans grundlön ligger enligt kollektivavtalet drygt 22 000 kronor per månad, men den som är beredd att arbeta nätter och helger kommer lätt upp i mer. Rick Johansson är ”jäkligt nöjd”, men pratar också gärna om arbetstrivseln.

– Det är ett speciellt släkte, för­arna. Sociala, roliga, trevliga människor. Det är få yrkesgrupper som är så lätta att ha att göra med. Kommer jag till en vägkrog i Vårgårda eller Kiruna och det sitter en chaffis så sätter man sig och pratar.

Även om han själv fascineras av ”legenderna, de som bor i sina bilar i månader” tycks Rick Johansson inte vara på väg att bli en av dem. Kåren föryngras, och i den mån det finns fördomar om långtradarchaufförer stämmer han med sina dryga 20 år och en bakgrund i musikbranschen inte in på dem.

– Det är många som anser att ”oj, vad otippat att du är lastbilschaufför”. Den klassiska föraren de ser framför sig har ett gäng porrtidningar i hytten, är lite tjock, har cowboyhatt. Men det finns absolut en generation unga chaffisar som är precis som vem som helst. Jag har annat än diesel i huvudet och kan dra på mig en skjorta på helgen.

Livet längs landsvägarna är dock inte bara glamour och höga ob-tillägg. Branschen tillhör den växande skara där anställningstryggheten är helt avhängig arbetsköparens förmåga att förhandla till sig nya kontrakt.

– Man tappar saker och man vinner saker, det är väldigt hård konkurrens. Vecka 19 tappade vi en linje mellan Grådö och Sundsvall. Tyvärr försvann det tre fyra gubbar i Söderhamn på grund av det.


13.24
 

Tillbaka på industritomten i Gävle tjuter och suckar hydrauliken när släpet kopplas loss. Arbetsdagen är slut och i den stad som festade sig genom natten har gatorna återigen börjat fyllas med människor. Medan de sov körde Rick Johansson drygt 50 mil och lastade och lossade omkring 20 ton livsmedel. Till gagn för Sundsvallsborna som återigen fick glädjas åt färsk mjölk till söndagskaffet.

Rick Johansson gäspar. Fortfarande ligger flera nattkörningar framför honom innan schemat roterar. Men på något sätt har kroppen anpassat sig.

– Om jag får börja 06 tycker jag att det är sovmorgon nu för tiden.

Publicerad Uppdaterad
4 timmar sedan
Fotomontage: Karin Zackari,Cim-Héloïse Sävel och Anna Sanvaresa
”Utomparlamentariska panelen” är ny panel i Arbetaren där röster från olika fackliga, sociala och politiska folkrörelser uttalar sig om politik och aktuella händelser. Foto: Privat, Håkan Gustafsson, Pontus Lundahl / TT. Montage: Arbetaren

”Vi måste göra det som hela partiapparaten misslyckas med”

SD backar, S backar – det är ett stökigt parlamentariskt läge. Men hur ska fackliga, politiska och sociala rörelser utanför partisystemet tänka nu? Vi ställde frågan till Arbetarens nya utomparlamentariska panel.

Cim-Héloïse Sävel, packare och lagerarbetare, facklig organisatör – känner sig hoppfull:

Lagarbetaren Cim-Héloïse Sävel är till facklig organisatör i Malmö LS Foto: Håkan Gustafsson

Hur ska fackliga, politiska och sociala rörelser utanför partisystemet tänka nu?

– Sociala rörelser måste göra det som hela partiapparaten just nu misslyckas med: artikulera sina krav och intressen, och bygga och bredda intressegemenskapen med alla som kan tänkas beröras. När vi har en tydlig bild över vilka intressen vi har, vilka vi delar dem med, hur vi ska samarbeta och har en strategi för hur vi utövar påtryckning på beslutsfattarna – då driver vi en stark politik med rötterna i folkrörelserna. 

– Några aktuella förebilder för sådana ansträngningar är kampanjen För en human migrationspolitik som vunnit stora sympatier och redan nått några delmål, samt Allt Åt Alla Malmös lovande kampanj om etisk upphandling i Malmö stad. Reformer och eftergifter kommer bara när det finns breda massor som tydligt artikulerar både sitt missnöje och en tänkbar lösning.

Karin Zackari, universitetslektor – känner sig trött:

Hur ska fackliga, politiska och sociala rörelser utanför partisystemet tänka nu?

Karin Zackari forskar om mänskliga rättigheter vid Göteborgs Universitet Foto: Privat

– Ett givet svar på frågan om vad utomparlamentariska rörelser bör göra är ”fortsätt men växla upp”, för en sak som valet visar är att de viktigaste samtidsfrågorna inte direkt representerats. Jag tror rörelser i Sverige måste våga vara mer affektiva men också mindre reaktiva. Man ska identifiera var rörelsen går före den formella politiken snarare än reducera sig till proteströrelser. Man ska så klart fortsatt protestera mot attacker på jämlikhet, frihet, solidaritet, men vi måste ta chansen att försöka ändra den större berättelsen om vad som står på spel, och röra oss bort från klick-aktivism i form av ”skriv under den här protesten”. Där tror jag att rörelser måste skapa framtidsvisioner och appellera till känslor av möjlighet.

Anna Sanvaresa, författare, frilansskribent, skrivpedagog – känner sig frustrerad:

Författaren Anna Sanvaresa är bland annat aktiv i Joe Hill-sällskapet i Gävle Foto: Pontus Lundahl / TT

Hur ska fackliga, politiska och sociala rörelser utanför partisystemet tänka nu?

– Det krävs att vi organiserar oss. Vi är alltför många som blir isolerade och därmed – utan att ha andra att bolla tankar och strategier med – låses vi fast i tron på att rådande system är det enda alternativet. Jag drömmer dels om att vi ses och pratar – om var vi är och vart vi vill komma, vad vi saknar och behöver – i större, eller mindre, arbetsgrupper (som till exempel under Pariskommunen) med olika inriktningar och arbetsfält. Och dels drömmer jag, alltid, om en utvidgad aktivism (utifrån de olika grupperna och inriktningarna). Det behöver byggas en rörelse som jobbar underifrån och brett, och som visar och inspirerar andra till att tänka, och agera på, att det går att bygga en värld på andra premisser än den partipolitiska – som vi ju ser inte fungerar.

– Men just precis nu så tycker jag att fler föreningar och organisationer med liknande värdegrund, och liknande frustrationer, går samman och arbetar gemensamt. Det bygger på samma princip som ovanstående exempel och drömmar. Hur kan vi förändra samhället underifrån? 


Publicerad Uppdaterad
3 dagar sedan
Forum Noden Röster från rörelserna
Ett nytt diskussionsforum för vänstern har lanserats: Noden forum. Foto: Annika Byrde/TT, Skärmdump. Montage: Arbetaren

Nytt internetforum för vänstern: ”Behövs en mötesplats för diskussion”

På några dagar har det nya internetforumet Noden samlat ihop över 150 medlemmar som skapat lite mer än 500 inlägg. Vilka ligger bakom det och varför behövs ett nytt forum för vänstern?

Ni beskriver Noden forum som vänsterns nya mötesplats på nätet. Berätta mer, vad är tanken med forumet och hur kommer det fungera?

– Vi tror att det behövs en mötesplats där saker kan diskuteras i lugn och ro och inte försvinna direkt i sociala medie-flöden. Nu finns det en mötesplats men det är upp till användarna att möblera den.

Vilka är ni som startar upp det?

– En insatsstyrka med handplockade medlemmar som alla brinner för en stark rörelse. Redo att fylla forumet med intressanta ämnen, hålla rent och bidra till en kamratlig stämning.

Är forumet kopplat till Radio Noden?

– Vi har kopplat ihop forumet med Radio Noden för att det är en grym infrastruktur. Och så slapp vi hitta på ett nytt namn. Ingen kan ana hur många usla namn vi kom på innan.

Varför behöver den radikala vänstern ett nytt internetforum?

– Vi själva behövde det nog för att kunna snacka saker med likasinnade. Det senaste året har vi åkt runt och pratat med många kamrater och många har saknat något liknande. Om vänstern i allmänhet tänker likadant lär vi ju märka.

Vilka hoppas ni kommer hitta dit?

– Gamla rävar och unga lejon. Förhoppningsvis några som också mest är nyfikna på att organisera sig. Men vi skulle gärna se att klimatrörelsen också hittade forumet.

Publicerad Uppdaterad
3 dagar sedan
Bildmontage: I förgrunden förhandlaren Daniel Jonzon från Linköpings LS. I bakgrunden Trädgårdstorget torg i Linköping
– Det är mycket jobb med varje fall. Men vi har fått mycket hjälp av både medlemmar från Stockholms LS och SAC:s nya migrantorganisatör Pelle Sunvisson, säger Daniel Johanzon. Foto: Toivo Jokkala, Fredrik Sandberg / TT. Montage: Arbetaen

Nu satsar fler lokala fack på migrant­organisering

Både i Linköping och i Göteborg satsar nu syndikalistiska fackföreningar på att organisera arbetare med migrantbakgrund.

I Göteborg har man precis genomfört ett flerspråkigt möte för migrantarbetare och i Linköping har man redan vunnit flera fall.

Daniel Johanzon, förhandlare för Linköpings LS, berättar att de har jobbat med flera fall både inom jordbruksektorn, frisörbranschen och på byggarbetsplatser.

– Vi hade bland annat ett fall på ett bygge där en medlem blev uppsagd, men där vi lyckades förhandla fram ett skadestånd för felaktig uppsägning och att medlemmen skulle få betalt för den tid han faktiskt jobbat.

För varje liten seger berättar Daniel Johanzon har det trillat in fler och fler medlemmar med migrantbakgrund i Linköpings LS.

– Som LS har vi växt det senaste året och jag tycker det är jättesporrande. 

– Det är mycket jobb med varje fall. Men vi har fått mycket hjälp av både medlemmar från Stockholms LS och SAC:s nya migrantorganisatör Pelle Sunvisson, säger Daniel Johanzon.

Flerspråkiga möten för arbetare i Göteborg

I Göteborg anordnades det nyligen ett möte för migrantarbetare på ryska och ukrainska där organisatörer från Stockholms LS deltog.

I en artikel i SAC:s medlemstidning syndikalisten berättar Alex Bohlin från Göteborgs LS:

– På sikt hoppas och tror jag att vi kan stötta medlemmar till att organisera och hjälpa varandra, särskilt personer inom samma bransch och på samma arbetsplatser.

– Göteborgs LS får genom de här mötena förhoppningsvis även möjlighet att kunna se inom vilka branscher i Göteborg med omnejd som många migranter arbetar och antagligen utnyttjas och var vi kan hjälpa till att organisera arbetare.

Publicerad Uppdaterad
3 dagar sedan
Vänsterpartisten Mohamed Ali och Silas Aliki.
”Det verbala våld som koncentreras mot Abdukardir Ali är en spegelbild av det kapitalistiska systemets hat mot och rädsla för såväl den organiserade arbetarklassen som muslimer och svarta personer”, skriver Silas Aliki. Foto: Fredrik Sandberg/TT, Lo River Lööf

Silas Aliki:
Tidöstyret är inte över

”Tiden efter den mest rasistiska valrörelse Sverige haft i modern tid har, föga förvånande, även den präglats av rasism. Drevet mot den vänsterpartistiske ledamoten Mohamed Abdukardir Ali, som tog sig in i riksdagen med personkryss, är en berättelse om hur högerns världsbild totalt dominerar vårt offentliga samtal”, skriver Silas Aliki.

Det verbala våld som koncentreras mot Abdukardir Ali är en spegelbild av det kapitalistiska systemets hat mot och rädsla för såväl den organiserade arbetarklassen som muslimer och svarta personer. Det lilla styrkeprov från jordens fördömda som inkryssandet av honom i riksdagen utgör är tillräckligt för att trigga både anonyma trollkonton och namnkunniga opinionsbildare till höger. 

Samtidigt pågår fortfarande Tidös paradigmskifte, som bara syftat till att ge samma rasistiska kapitalism mer muskler, i bakgrunden. Den extrainkallade riksdagen röstade under sommaren igenom enorma reformer som nu trätt i kraft och börjar få effekt. Nyligen fick jag ett mejl från en lokalradioreporter som undrade varför en åklagare i den lokala tingsrätten begärt en person utvisad. Det rörde sig bara om misstanke om ett mindre bidragsbrott, varför?

Utvisningar kan sexfaldigas

Jag tvingas svara att det beror på ny lagstiftning som trätt i kraft den 1 september i år, där åklagare gjorts skyldiga att alltid lägga till ett yrkande om utvisning, om de gör bedömningen att målet kan leda till att den tilltalade döms till en strängare påföljd än böter. Tidöregeringens förhoppning om att regeländringen ska sexfaldiga antalet utvisningar kanske är i överkant, men i praktiken innebär den att en dom för rattfylla eller flera fall av ringa narkotikabrott kan innebära deportation.

Till detta ska läggas den så kallade straffreformen, där riksdagen bland annat höjde straffen för närmare 50 olika brott och tog bort regeln om att annan påföljd än fängelse ska väljas om det är möjligt. Reformen beräknas leda till 16 000 fler utdömda fängelseår de kommande tio åren och öka antalet människor i fängelse till 40 000. Riksdagen röstade under sommaren även igenom förändringar i försörjningskravet för anhöriginvandring, som kommer att öka antalet så kallade tonårsutvisningar kraftigt.

Sossarna röstade för många av Tidös förslag

Lagstiftning är, även i Tidöregeringens antidemokratiska expressfart, ett långsamt verktyg. Det kommer att dröja månader och år innan ändringarna slagit igenom så pass att allmänheten märker det i sin vardag. När kollegor, klasskompisar och vänner som levt hela sina liv i Sverige utvisas för småsaker och anhöriga som döms för brott inte längre får vård utan enbart straff kommer sannolikt en motreaktion. Men de partier som nu vunnit valet känner redan till konsekvenserna. Socialdemokraterna röstade i den absoluta majoriteten av fallen dessutom för att införa dem. 

Det är i ljuset av allt detta drevet mot Abdukardir Ali måste ses. Om den parlamentariska vänstern inte förmår riva upp dessa klasslagar, denna institutionaliserade rasism, finns inget existensberättigande kvar. Det åligger dessutom oss som bor i det här landet att göra våra röster hörda, om vi inte vill att den här politiken ska genomföras i vårt namn. Att en enda av folket inkryssad ledamot kan dra igång så mycket rädsla och reaktion från makten är en indikation på vad vi kan göra om fler av oss organiserar oss som och med Mohammed Abdukardir Ali.

Publicerad Uppdaterad
4 dagar sedan
En lotsbåt och ett fartyg från Kustbevakningen på plats vid det 130 meter långa fartyget BBC Lagos
Fartyget i bild har inget att göra med domen. Foto: Johan Nilsson / TT

Lotsarnas arbete i Marstrand stoppas efter dom  

Lotsarnas arbete i Marstrand pausas efter veckans dom, då en lots fälldes för den uppmärksammade dödsolyckan på Tjörn i juli. 

Den 28 juli kolliderade ett fraktfartyget Misje Verde med en fritidsbåt utanför Tjörn. En mamma och dotter ombord på båten omkom, medan pappan och sonen klarade sig. 

I veckan dömdes Göteborgs tingsrätt kaptenen och lotsen för vållande till annans död, vållande till kroppsskada och vårdslöshet i sjötrafik.

Kaptenen får villkorlig dom, och lotsen villkorlig dom med dagsböter. Båda har nekat till brott.

– Det vi försöker ta reda på nu är hur många i arbetsgruppen som mår så pass dåligt att de behöver bli sjukskrivna och vår förhoppning är att de som mår bra ska kunna återgå till arbete snart, säger Björn Alverfeldt, presstalesperson på Sjöfartsverket till Svt.

Lots och kapten nekar till brott

Enligt lotsens advokat har allt för stort ansvar lagts på lotsen och han har till Svt sagt att de kommer att överklaga domen. Han hävdar att det inte är lotsen som ska ha ansvar för utkik.

– Det är fartygschefen som har ansvar för utkik, inte lotsen, säger Thomas Håkansson, lotsens försvarare till Svt.

Kaptenens försvarare håller inte med:

– Det synes vara praxis i svenska farvatten att lotsen tar över manövrering och styrning av fartyget, men då får man ta ansvar för det också, säger Taavi Tuula som är kaptenens försvarare, till Svt.

Publicerad Uppdaterad
4 dagar sedan
Israel rullstolrar för barn Gaza
Trots ”vapenvilan” dödar den israeliska militären i snitt ett barn om dagen inne i Gaza. Foto: Abdel Kareem Hana/TT och Oded Balilty/TT

Israels blockad: Inga rullstolar till barnen i Gaza

Trots det humanitära katastrofläget vägrar Israel fortfarande släppa in rullstolar avsedda för barn i Gaza. Det rapporterar nu den australiensiska public service-kanalen ABC News.

Splitter- och skottskador, amputerade ben och söndertrasade kroppar. Enligt FN-organet Unicef har över 11 000 barn i Gaza drabbats av livsförändrade skador till följd av Israels bombningar. Trots det blockeras fortfarande en leverans av 900 specialdesignade rullstolar av de israeliska myndigheterna, avslöjar ABC News.

Rullstolarna, skänkta av bland annat hjälporganisationen Kids on Wheels Alliance, anlände till Jordanien redan vintern 2025 men har sedan dess inte släppts in i Gaza.

Över 20 000 palestinska barn döda

Israel menar, enligt ABC News, att rullstolorna kan ha ”dubbla användningsområden”.

Rullstolarna är specialdesignade för att klara svår terräng, som exempelvis rasmassorna inne i det sönderbombade landskapet, och dessutom byggda för att kunna justeras i takt med att barn växer.

Vid sidan av de många svårt skadade uppskattas över 20 000 barn ha dödats av den israeliska militären sedan oktober 2023. Trots den så kallade ”vapenvilan” som trädde för ett år sedan har FN och andra människorättsorganisationer rapporterat om att ett barn om dagen dödats inne i Gaza sedan dess.

Publicerad Uppdaterad
5 dagar sedan
Håkan Gustafsson om SvD:s och Aftonbladets rapportering om misstänkt valfusk i Husby utanför Stockholm. Foto: Mika Johnsson Kaster, Jesper Sandström Wikipedia, Skärmdumpar, SvD, Aftonbladet.

Stora luckor i SvD:s och Aftonbladets rapportering om kvinnorna i Husby

”SvD:s och Aftonbladets rapportering om misstänkt valfusk i Husby grundas på anonyma vittnesmål och anklagelser som de utpekade inte verkar ha fått bemöta. Det är en journalistik under all kritik som misstänkliggör grupper av människor baserat på etniskt ursprung”, skriver Håkan Gustafsson.

Förra veckan gick SvD:s ledarskribent Peter Wennblad ut med uppgifter om att fler än hundra eritreanska kvinnor ska ha förtidsröstat i grupp, instruerade av två präster.

”Mer än hundra eritreanska kvinnor kommer i grupp för att förtidsrösta på medborgarkontoret i Husby. De har sällskap av två präster från sin församling. Alla röstar på samma parti, och kryssar samma kandidat. Prästerna instruerar kvinnorna hur de ska göra”, skriver Peter Wennblad i ledartexten.

Uppgifterna ska enligt honom komma från samtal han haft med flera valförrättare i Järvaområdet, men hur många vittnen det handlar om får vi inte veta.

Dagen efter intervjuade Aftonbladet två vittnen till händelsen. Ett av vittnena skriver i ett sms till Aftonbladet:

”Det dök upp minst 100 jag skulle snarare säga 150. Mestadels äldre damer från Eritrea som varit i den närbelägna kyrkan. Ytterst få, skulle säga 3-4 av dom yngre kunde lite svenska.”

I både Aftonbladet och SvD är vittnena till händelsen anonyma.

Deras enda brott verkar vara att de har röstat

Av artiklarna att döma verkar varken SvD:s Peter Wennblad eller Aftonbladet ens ha sökt några av de 100 till 150 kvinnorna eller prästerna, via till exempel församlingen.

Den här typen av dramatiska och spektakulära uppgifter riskerar att misskreditera en stor grupp människor på en etnisk och religiös grund. Det enda vi får veta är deras potentiella bakgrund och att de eventuellt tillhör en församling – samtidigt som de utpekas som del av valpåverkan och valfusk.

Men deras enda brott tycks vara att de har röstat, och allt på grundval av anonyma vittnen.

Händelsen verkar inte ha tagits upp av någon av de incidentrapporter som valarbetare enligt lag sedan 2026 är skyldiga att upprätta. Enligt Svt:s uppgifter från chefen för valnämndens kansli, Eva Debels, stämmer anklagelserna inte överens med de uppgifter som de samlat in under förtidsröstningen.

Den polisanmälan som valnämndens kansli har upprättat baserar sig nämligen inte på de uppgifter som de har samlat in under förtidsröstningen – utan på Peter Wennblads anonyma uppgifter.

Vem gjorde vad, var, när och varför?

Självklart ska medier undersöka röstfusk och valpåverkan oavsett om det sker i Husby, Falun eller i Norrbotten. Men bra journalistik måste ställa frågor och söka svar från flera källor. Speciellt när det kommer till den här typen av allvarliga anklagelser.

Varken i Aftonbladet eller i SvD får vi veta när den här händelsen skulle ha ägt rum, bara att det ska ha skett någon gång under förtidsröstningen.

Och här uppstår problemet när medier glömmer journalistikens viktigaste frågor: Vem gjorde vad, var, när, hur och varför?

En tidning som har gjort grundjobbet och som är värd att uppmärksamma är Nyhetsbyrån i Järva som i måndags gav sig ut i Rinkeby för att ställa frågor om valet och röstfusk direkt till dem som faktiskt röstade.

Publicerad Uppdaterad
5 dagar sedan
Dödsolycka Helsingborg, Väla Södra
Dödsolyckan var den tjugoandra hittills i år på svenska arbetsplatser. Foto: Johan Nilsson/TT

Klämd till döds under truck i Helsingborg

En man i 40-årsåldern klämdes under tisdagseftermiddagen till döds under en truck vid ett industriområde i södra Helsingborg. Dödsolyckan var den tjugoandra hittills i år på svenska arbetsplatser.

Det var strax efter klockan 14 på tisdagen som larmet kom till räddningstjänsten i Helsingborg. Mannen ska då av oklar anledning fått en vältande truck över sig inne på handels- och industriområdet Väla Södra. Han fördes akut till sjukhus med svåra skador.

Senare under kvällen bekräftade polisen att han omkommit och att de påbörjat en utredning om vållande till annans död och arbetsmiljöbrott.

Hittills i år har mins 22 personer omkommit i arbetsplatsolyckor runt om i Sverige, enligt Arbetsmiljöverkets statistik.

Publicerad Uppdaterad
5 dagar sedan
Lena Nyberg och Sanningskommissionen för det samiska folket
Lena Nyberg är ordförande för Sanningskommissionen för det samiska folket och hon kräver nu en lång rad konkreta åtgärder från den svenska regeringen. Foto: Per Danielsson/TT

Kravet på staten: ”Be samerna om ursäkt”

Erkänn ansvar för historiska oförrätter och kompensera för konsekvenserna. Det är uppmaningen från Sanningskommissionen för det samiska folket till den svenska staten.

Den statliga utredningen som tillsattes av regeringen 2021 har under de senaste åren kartlagt och granskat hur den svenska staten behandlat samerna genom historien. Under onsdagen presenterades slutbetänkandet och domen är lika hård som tydlig: Be om ursäkt och betala för konsekvenserna.

– Vi har gått igenom hur beslut som fattats av staten och Svenska Kyrkan påverkat den samiska minoriteten. Nu vill vi se en ursäkt för de övergrepp och kränkningar som skett, säger Lena Nyberg som är ordförande för Sanningskommissionen, till Arbetaren.

Det handlar bland annat om markstölder, tvångsförflyttningar och omfattande diskriminering som satt djupa spår i stora delar av den samiska befolkningen i Sverige. I utredningens slutrapport beskrivs konsekvenserna av den svenska statens politik som ”förödande”.

Vill se nationell försoningsprocess

Sanningskommissionens slutrapport lämnades över till regeringen på onsdagen. Foto: Per Danielsson/TT

Nu kräver Sanningskommissionen därför att regeringen agerar.

Bland annat vill de se ett särskilt center för upprättelse och försoning. Det här för att sprida kunskap om övergreppen som pågått i århundraden.

– Förutom det behövs också en lång rad konkreta åtgärder för att möta alla andra oförätter. Samer i dag drabbas fortfarande av hat och hot och därför krävs det att den svenska regeringen mer aktivt börjar arbeta för de mänskliga rättigheterna, säger Lena Nyberg.

Hon och kommissionen vill också se en nationell försoningsprocess samt stärkt samiskt inflytande när det kommer till frågor som rör exempelvis gruv- och vindkraft.

Rapporten överlämnades under onsdagen till kulturminister Parisa Liljestrand i samband med presentationen av den vid Mittuniversitetet i Östersund.

Publicerad Uppdaterad
5 dagar sedan
Right Liveliehood 2026
Timnit Gebru och Zakithi Sibandze från organisationen Rural Women's Assembly och den georgiska människorättsaktivisten Tamar Oniani är några av årets pristagare. Foto: Right Livelihood

Det alternativa fredspriset: Här är årets vinnare

Kampen mot patriarkalt våld, auktoritära styren och en allt mer okontrollerad AI-utveckling. Det är temat på årets Livelihood-pristagare som presenterades under onsdagsmorgonen.

– Ett system byggt för att tjäna ett fåtal kommer aldrig att hålla. I år hedrar vi kvinnor som vägrar att vänta på tillåtelse. De skriver om reglerna som auktoritära och patriarkala ledare samt Silicon Valleys mäktigaste män tagit för givet att de fick skriva själva, säger Ole von Uexkull, verkställande direktör för Right Livelihood i ett uttalande.

Det prestigefyllda så kallade alternativa Nobelpriset har i över 45 år delats ut till människor och organisationer som leder väg för en mer rättvis och hållbar värld. Pristagarna garanteras livslångt stöd i sin kamp och uppmärksammas varje år i stora internationella medier. 

På onsdagsmorgonen tillkännagavs vinnarna av 2026 års Right Livelihood-pris vid en presentation i Stockholm med följande motiveringar:

Jalila Haider. Foto: Right Livelihood

Jalila Haider. Som den första kvinnliga advokaten från den hazariska minoriteten i Pakistan kämpar hon mot etnisk, statlig och patriarkal förföljelse, driven av övertygelsen att ingen människa är illegal.

Rural Women’s Assembly. Organiserar kvinnor på landsbygden i södra Afrika. Enligt juryn ”i en förenad kraft som försvarar land, fröer och kroppslig autonomi mot företags och patriarkala strukturers övertygande”.

Nona Kurdovanidze och Tamar Oniani från Georgian Young Lawyers’ Association kämpar för demokrati och mot auktoritär repression. Foto: Right Livelihood

Georgian Young Lawyers’ Association, GYLA. Människorättsorganisation av frivilliga jurister som kämpar för demokrati och medborgerlig makt inför ”auktoritär repression” i Georgien.

Timnit Gebru. Amerikansk forskare inom artificiell intelligens. Enligt juryn utmanar hon maktkoncentrationen inom AI och banar väg för digital teknologi som är rotad i rättvisa, levd erfarenhet och mänsklig handlingskraft.

Publicerad Uppdaterad