Medan du sover

02.30 

Gävle håller precis på att gå till sängs efter en blöt helgnatt. I industriområdet Kryddstigen håller åkeriet Valbo Transport i stället precis på att vakna till liv. Rick Johansson försöker med milt våld pressa in sin ståltermos i företagets kaffeapparat. Det går inte, kaffet rinner ut på sidorna och ned på golvet.

Han suckar, hämtar pappershanddukar, torkar upp och gör ett nytt försök.

– En termos kaffe är väl mer eller mindre standard på de här körningarna, säger han. Jag brukar försöka lägga mig tidigt, men ­ibland är det svårt, som söndag till måndag.

Han är född i Biskopsgården i Göteborg men har vuxit upp i Gävle. På åkeriet har han arbetat sedan 2009.

– Jag jobbade som rörmokare innan men blev uppsagd, när Lehman Brothers kraschade blev det ju lite tråkigt i världsekonomin. Så fick jag det här jobbet. Arbetsförmedlingen betalade utbildningen och jag tog kortet snabbt, på åtta veckor.

Nu går han på ett schema som roterar var tredje vecka. Den första veckan är nattkörningar, den andra är kvällspass som börjar klockan 13 och slutar runt 22, den sista är dagspass som börjar grovarbetartidigt och slutar på eftermiddagen.

– Jag gillar nattpassen, säger Rick Johansson. Det är inga idioter, inom citationstecken, på vägarna då. Man kan mysa med radion på. I dag kör vi till Sundsvall, det är en ganska slapp linje. Men jag har glömt nästan alla bra cd-skivor hemma så det blir mycket P1.

En kollega sticker in huvudet i fikarummet.

– Galavagnen är framförd, ers höghet.

Rick Johansson nickar till svar.

– Jag har det så bra att min bil redan är lastad. Jag bara åker.


03.00
 

Att sätta sig på förarplatsen inger känslan av att sätta sig på en tron med utsikt över kungariket Vägen. Men makten förblindar. Det går inte att se det som sker närmast tronens fötter, vilket en rad olika speglar ska råda bot på.

– Det kan stå en hel barnfamilj framför bilen utan att jag kan se det.

I utrymmet mellan sätena ligger diverse personliga tillhörigheter som glömts eller medvetet lämnats kvar under gårdagens körning. Åkarna vid Valbo kör så långt det är möjligt alltid samma bilar.

– Det är en väldig lyx i vår bransch, säger Rick Johansson. När bilen går runt bland olika chaufförer är det större risk att den blir nedsunkad. Det här är ju mitt kontor, så jag vill att det ser hyfsat ut.

Dock är bilarna hyrda. Något som innebär att förarna – beklagligt nog – inte får pynta dem efter eget tycke.

– Men vi har ju våra drömmar. Då blir det wunderbaums och cowboyhattar. Det finns människor som lägger ned tusenlappar på inredningen, det är beundransvärt.

Det sista Rick Johansson gör innan avfärd är att stoppa in ett kort i en till synes oskyldig låda ovanför förarsätet.

– Det här är färdskrivaren, den registrerar allt jag gör, säger han. Det är den polisen använder som underlag när de vill bötfälla oss stackars arbetare.

Långtradarchaufförernas arbete omgärdas av ett detaljerat regelverk. Ett arbetspass får uppgå till nio timmars körtid, vilket kan förlängas till tio timmar två gånger per vecka. Maximal körtid i sträck är fyra och en halv timma, därefter kräver lagen 45 minuters rast. Samtidigt får den sammanhängande dygnsvilan aldrig vara kortare än 11 timmar. Allt detta kontrolleras noggrant av färdskrivaren. Reglerna ska enligt lagstiftarens intentioner främja såväl arbetsmiljö som trafiksäkerhet, men särskilt bland äldre förare uppfattas de i stället som en form av klåfingrig övervakning.

– Många anser att det är en jagad bransch, på grund av alla tider man måste hålla sig till. Skulle du vara ute på vägkrogarna skulle du få höra det av sköna, bittra gubbar, säger Rick Johansson och ler åt tanken.

– Kirurger får jobba längre än oss, de har ju också liv i sina händer. Sedan ska det självklart finnas regleringar, man är ju en trafikfara om man är trött. Men ibland känns det som att Tunga gruppen letar anledningar att ge oss böter.

Just Tunga gruppen – trafikpolisens avdelning för vägbunden godstrafik – är något av ett rött skynke för många chaufförer, och åtskilliga historier vittnar om nitiska konstaplar som hellre fäller än friar.

– Jag åkte på en löjlig bot i februari till exempel. Det var en gammal bil med diagramblad i stället för färdskrivare. Det var den 17 februari, men jag hade råkat skriva i att datumet var den 16. Det åkte jag på 1 800 kronor för, det hade ju lite tippex kunnat lösa.

Bötesbeloppet tvingades han betala ur egen ficka. Han beskriver sin arbetsköpare som ”schysst”. Om åkeriet glömt besiktiga ett släp är det inget snack om att företaget tar smällen, men eget slarv får chauffören själv ansvara för.

Tillräckligt många förseelser resulterar i indraget körkort, och därmed indragen möjlighet till försörjning. Det är också häri en stor del av missnöjet med polisens arbete bottnar.

– Man kan känna oro när man blir stoppad av Tunga gruppen, jag kan få böter fast jag inte är en kille som fuskar.

Plötsligt spränger en radiovinjett igenom förarhyttens samtalsanpassade ljudbild. En förvald inställning gör att volymen automatiskt höjs till hörselskadenivå när det kommer trafikmeddelanden, och en behärskad röst upplyser:

– Trafikinformation. På riksväg 80 mellan Gävle och Hagaström är en person ute och går på vägen.

Rick Johannson skrattar.

– Någon är ute på kvällspromenad tydligen.


04.50
 

När Hudiksvall passeras har solen redan stigit och förvandlat sommarnatten till morgon. Den tomma vägen ser på samma gång spöklikt ödslig och oskuldsfullt vacker ut.

– Det är ganska schysst att vi får uppleva soluppgången i jobbet. Om man kör Umeå­linjen får man se så osannolikt mycket vackert den här perioden. Man känner att man blir piggare när det är ljust, men det är egentligen mysigare att köra på natten.

Vägtransporterna har fått utstå en del miljökritik, och belastar också klimatet betydligt hårdare än järnvägs- eller sjöfartsfrakt. Trafikverket slog nyligen fast i sin så kallade kapacitetsutredning att vägtransporterna måste minska om klimatmålen ska kunna nås, och även om udden inte främst är riktad mot matleveranser så känner åkarna andetagen i nacken.

– Det är mycket vägavgifter och extremt höga dieselskatter. I det stora hela är det vi som håller Sverige rullande. Om alla lastbilschaufförer struntat i jobbet en dag hade det blivit anarki, säger Rick Johansson.

– En kille kör ned till Västerås, lastar på det här, kör upp, sedan tar jag över och kör det ganska omgående. Och så ska det direkt till butik. Kunderna kan inte, tyvärr, ställa samma slags krav om det går på räls. Det är lätt att säga att det förstör naturen, men det är nog ändå det smidigaste sättet.

Samtidigt menar han att framtiden sannolikt är grön. Tekniken går framåt, utsläppen blir renare och dieselförbrukningen – hans nuvarande Volvo drar dryga tre liter per mil då den är fullastad och väger 60 ton – krymper stadigt. 2016 måste alla chaufförer enligt EU:s regler dessutom ha kvalificerat sig för ett särskilt yrkeskompetensbevis. Den första delkursen, som Rick Johansson redan genomgått, behandlade bränslesnål körning.

– Visst muttrades det lite, men det märktes ju på kursen att alla kunde tjäna på det. Det var ju hiskeliga summor man skulle kunna spara bara på vårt åkeri.


06.01

Vid kylterminalen i Sundsvall syns inte en människa till. Rick Johansson backar vant upp mot lastkajen, hoppar ut, öppnar och fixerar dörrarna. Isflingor som formats i kylbilens innanmäte lossnar och dansar i det skarpa solskenet. Plötsligt är det högt tempo och tungt lossningsjobb, i skarp kontrast till det relativa lugnet på vägen. Lastpallar körs ut med truck. Från kylrummet – där termometern visar minus 23 grader – hämtas i stället handrullade vagnar med pangasiusmal, älgskav och fryspizza ”med X-tra allt”.

En knapp timme efter ankomsten är allt klart för leverans, men Rick Johansson har fortfarande inte fått reda på vilka tider han ska leverera till vilken butik. Ett återkommande problem på just söndagar.

– Sex butiker ska vi köra ut till, alldeles lagom. Vanligtvis kan man börja lossa klockan 6, men när det är röd dag kan de få för sig att det ska vara klockan 8, och så säger de inget till oss.

Det ofrivilliga uppehållet ger utrymme för en fikapaus. Personalrummet pryds av bilder på åkeriets bilar genom årtiondena, som en evolutionär stege över vägtransporternas utveckling. Tidningen Trailers bild­kalender pryder en vägg.

– Jag blir alltid bjuden på butiker och grossistcentraler, det är lite charmen med det här yrket. Kör man samma linje blir man ju tjenis med gänget, det blir mycket kaffe och bullar och mys.
 

07.34 

– Får man bjuda på fika? frågar butikschefen för Ica Sidsjön.

– Äh, vi har tryckt i oss så mycket kaffe i dag vettu, svarar Rick Johansson.

– Men en macka då åtminstone?

Varje lossning tar omkring tio minuter, hälsningar och småprat inkluderat. Vid en butik i Alnö rullar en kvinnlig chaufför in precis som Rick Johansson lossat klart och de bägge kollegorna hälsar genom vindrutorna.

– De är en minoritet, men de blir vanligare, absolut. Vi har tre, fyra tjejer anställda. Jag ser dagligen kvinnliga chaufförer, men det är sällan man träffar kvinnliga supertruckers som ligger borta månader i sträck.


10.48

Dagens sista leve­rans, till en butik på tillbaka­vägen mot Gävle, är avklarad. Eftersom det som ska lossas först lastas ytterst hade dessa sista rullvagnar fått lastas i släpet, som nu måste kopplas på igen. Det är ett konststycke som kräver viss precision. När lastbilen ska dockas mot släpet handlar det om att träffa rätt på centimetern, helt utan sikt.

– Nu tänker man inte på det längre, det sitter så djupt i ryggmärgen. Men det tar ett tag att lära sig, i början var det riktigt knepigt.

Trafiken är fortfarande lugn, men vägarna är inte längre tomma. Och Rick Johansson har arbetat genom större delen av natten.

– Jag har haft tur som aldrig orsakat en olycka, säger han. Men det har varit nära. Får du sladd på ett sådant här ekipage är det nästan omöjligt att reda ut det. Det gäller att hålla sig vaken och planera sin körning.

Hans grundlön ligger enligt kollektivavtalet drygt 22 000 kronor per månad, men den som är beredd att arbeta nätter och helger kommer lätt upp i mer. Rick Johansson är ”jäkligt nöjd”, men pratar också gärna om arbetstrivseln.

– Det är ett speciellt släkte, för­arna. Sociala, roliga, trevliga människor. Det är få yrkesgrupper som är så lätta att ha att göra med. Kommer jag till en vägkrog i Vårgårda eller Kiruna och det sitter en chaffis så sätter man sig och pratar.

Även om han själv fascineras av ”legenderna, de som bor i sina bilar i månader” tycks Rick Johansson inte vara på väg att bli en av dem. Kåren föryngras, och i den mån det finns fördomar om långtradarchaufförer stämmer han med sina dryga 20 år och en bakgrund i musikbranschen inte in på dem.

– Det är många som anser att ”oj, vad otippat att du är lastbilschaufför”. Den klassiska föraren de ser framför sig har ett gäng porrtidningar i hytten, är lite tjock, har cowboyhatt. Men det finns absolut en generation unga chaffisar som är precis som vem som helst. Jag har annat än diesel i huvudet och kan dra på mig en skjorta på helgen.

Livet längs landsvägarna är dock inte bara glamour och höga ob-tillägg. Branschen tillhör den växande skara där anställningstryggheten är helt avhängig arbetsköparens förmåga att förhandla till sig nya kontrakt.

– Man tappar saker och man vinner saker, det är väldigt hård konkurrens. Vecka 19 tappade vi en linje mellan Grådö och Sundsvall. Tyvärr försvann det tre fyra gubbar i Söderhamn på grund av det.


13.24
 

Tillbaka på industritomten i Gävle tjuter och suckar hydrauliken när släpet kopplas loss. Arbetsdagen är slut och i den stad som festade sig genom natten har gatorna återigen börjat fyllas med människor. Medan de sov körde Rick Johansson drygt 50 mil och lastade och lossade omkring 20 ton livsmedel. Till gagn för Sundsvallsborna som återigen fick glädjas åt färsk mjölk till söndagskaffet.

Rick Johansson gäspar. Fortfarande ligger flera nattkörningar framför honom innan schemat roterar. Men på något sätt har kroppen anpassat sig.

– Om jag får börja 06 tycker jag att det är sovmorgon nu för tiden.

Publicerad Uppdaterad
17 hours sedan

Podden besöker det queera bokkaféet i Malmö

Podden besöker det queera bokkaféet i Malmö

”Jag vet iallafall fyra par som skapats av att de träffats här” säger Ebba Sandin Sundkvist, ordförande i Page28. I det här avsnittet av podden Kulturplats berättar hon och Jakob Dziorek berättar om det queera bokkaféet i Malmö som fortsätter att expandera. De pekar på vikten av community och styrkan i att drivas volontärt, och bristen med kortsiktiga kulturstöd.

Kulturplats är en ny podd som besöker just platser för kultur för att svara på frågan: Vad får kultur att spira? Hur formas konsten av sina förutsättningar och var finns alternativen när kulturbudgetar bantas?

Podden som ges ut av Tuija Roberntz. Avsnittet publiceras i samarbete med tidningen Arbetaren.

Publicerad Uppdaterad
5 days sedan
En skogsarbetare omkom efter en olycka i Jönköping
Mannen skadades svårt när han fastnade under ett fallande träd. Foto: Pontus Lundahl/TT

Skogsarbetare död efter allvarlig olycka i Jönköping

En skogsarbetare i 65-årsåldern omkom under torsdagen efter en allvarlig olycka strax utanför Huskvarna. Hittills i år har minst 42 personer omkommit på sina jobb runt om i Sverige.

Mannen, som var i 65-årsåldern, arbetade i skogen i området runt naturreservatet Vista Kulle strax utanför Huskvarna i Jönköpings län. Strax innan lunch larmades räddningstjänst till platsen efter att han klämts under ett fallande träd. Ambulans kallades till platsen och han fördes till sjukhus med allvarliga skador, men hans liv gick inte att rädda.

Polisen utreder nu händelsen som arbetsplatsolycka. Sammanlagt har minst 42 personer omkommit på sina jobb runt om i Sverige bara i år, enligt Arbetsmiljöverkets statistik.

Publicerad
6 days sedan
Hamnarbetarförbundet och Erik Helgeson utanför Arbetsdomstolen i Gamla Stan i Stcokholm
Beskedet ses om en delseger för facket trots att mycket fortfarande återstår i konflikten mellan Sveriges hamnar och Hamnarbetarförbundet. Foto, montage: Lars Pehrson/TT och Johan Apel Röstlund

Hamnföretagen backar: Tvingas betala fackets rättegångs­kostnader


Sveriges hamnar tvärvänder och drar tillbaka delar av sina stämningar mot Hamnarbetarförbundet. Det här efter att Arbetsdomstolen gått på fackets linje. Nu tvingas därför arbetsköparen stå för rättegångskostnaderna.

Det handlar om sommarens två så kallade interimistiska stämningar i Arbetsdomstolen där arbetsköparorganisationen menade att Hamnarbetarförbundet inte hade rätt att ta strid för kollektivavtal.

AD gick dock på fackets linje och förklarade att stridsåtgärderna var lagliga. Nu har Sveriges hamnar tvärvänt och drar tillbaka sina stämningar i målet. En delvinst för Hamnarbetarförbundet, menar facket.

– Då är ett mål ur världen, men tyvärr har vi en rad till, säger Hamnarbetarförbundets vice ordförande Erik Helgeson i en video på fackets sociala medier.

Hamnarbetarna accepterade medlarnas bud

Nyligen accepterade Hamnarbetarförbundet medlarnas bud i den utdragna konflikten som gällde bland annat bättre skydd för förtroendevalda och rimligare villkor för bemanningsanställda. Något som av vissa sågs som en seger för arbetsköparsidan.

Erik Helgeson kallade det hela för ”ett taktisk steg tillbaka i väntan på den kommande avtalsrörelsen”.

Den än mer uppmärksammade konflikten om hans egen uppsägning från Gothenburg Roro Terminal fortsätter dock. Där har parterna nyligen setts i Arbetsdomstolen för en första muntlig förberedelse. Målet väntas dock inte avgöras förrän tidigast i början av nästa år.

Läs alla våra artiklar om hamnstriden här.

Publicerad Uppdaterad
1 week sedan
Bilden är ett montage med två personer till vänster som påverkats av regeringens försämringar av A-kassan. Till höger i montaget står företrädare för Tidöregeringen
Omkring en halv miljon personer är arbetslösa. Två av dem är Marcus Malmsten och Susanne Svensson. Båda oroas över de åtstramade reglerna för a-kassan. Foto: Privat, Fredrik Sandberg / TT, Montage: Arbetaren

Oro och ilska när Tidö­regeringen försämrar a-kassan

Bidragstak, sänkning av det så kallade försörjningsstödet och försämrad a-kassa. Den 1 oktober börjar den SD-stödda regeringens nya och betydligt hårdare regler att gälla. Något som sågas av såväl forskare som arbetslösa.

– Det kommer att bli tufft framöver. Jag har redan svårt att sova och känner mig orolig.

Marcus Malmsten suckar i telefonen. Han är 51 år, utbildad lärarassistent och bosatt i nordöstra Skåne. För honom och hundratusentals andra arbetslösa runt om i Sverige är framtiden oviss och ängslan stor.

Marcus Malmsten a-kassa
Marcus Malmsten. Foto: Privat

För trots att septembersolen fortfarande skiner tycks allt fler uppleva horisonten mörkare än på mycket länge.

Levnadskostnadskris och stigande arbetslöshet

Levnadsomkostnaderna har de senaste åren skenat iväg och priserna på basvaror har skjutit i höjden. Hjälporganisationer från Ystad i söder till Haparanda i norr vittnar om hur allt fler söker sig dit. Många barnfamiljer som tidigare klarade sig, visserligen knappt, är nu i behov av allt från gympakläder till smörgåspålägg och frukt. Arbetslösheten i Sverige är bland den högsta i Europa. Enligt Statistiska centralbyrån, SCB, var nästan en halv miljon svenskar arbetslösa i augusti i år.

Trots det stramas politiken nu åt för dem som redan har det tufft. Från den 1 oktober gäller nämligen nya regler för arbetslösa och bidragstagare vilket i praktiken innebär kraftiga sänkningar av försörjningsstödet och en nedtrappning av a-kassan. Bakom reglerna står Tidöpartierna M, KD, L och SD.

– Det här kommer göra att ännu fler slås ut permanent från arbetsmarknaden. Jag tror ärligt talat att politikerna i dag inte är medvetna och hur vi arbetslösa har det.

Susanne Svensson
Susanne Svensson. Foto: Privat

Det säger den före detta industriarbetaren Susanna Svensson, 62 år, från Örebro. Hon har, med undantag från några kortare inhopp, varit utan jobb sedan 2008 då kabelfabriken där hon arbetade flyttade verksamheten utomlands. Nu beskriver hon sin egen situation som ett slags moment 22.

– Jag har ju betalningsanmärkningar som jag drog på mig när jag blev arbetslös och inte kunde betala av mina studielån. Pengarna räckte plötsligt inte till annat än mat och hyra. Tyvärr tror jag fler kommer få betalningsanmärkningar vilket i sin tur leder till att det blir svårare att få jobb. Arbetsgivare i dag tar ju kreditkoll redan innan de anställer, vilket gör att vi inte ens kallas till intervju.

Dåvarande arbetsmarknads- och integrationsminister Johan Pehrson (L) presenterar regeringens reformering av arbetslöshetsförsäkringen tillsammans med finansminister Elisabeth Svantesson (M), Magnus Persson (SD) samt Magnus Jacobsson (KD) våren 2024. Foto: Henrik Montgomery/ TT

Hon låter nästan uppgiven på rösten. Hon har fortfarande inte stenkoll på hur de nya reglerna kommer att slå mot just henne, men är väl medveten om att det lär bli tuffare tider.

– Jag är 62 år och då blir man inte anställd i det här åldersdiskriminerande samhället. Min ekonomi är körd i botten och jag har varit tvungen att sälja min bil. Men många jobb jag sökt kräver just bil, när kollektivtrafiken inte alltid funkar. Men att köpa bil när man är barskrapad som jag, det går helt enkelt inte.

Kritik mot förändringen av a-kassan

Regeringen och Sverigedemokraterna delar dock inte oron med de arbetslösa. De menar tvärtom att fler nu kommer att få jobb. Att leva på bidrag ska inte vara attraktivt, förklarar de och målar på så sätt upp en bild av människor som hellre går hemma än arbetar.

Men de nya reglerna sågas inte bara av landets många arbetslösa. Även forskare vid Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering, IFAU, är kritiska.

– Jag tror inte vi kommer se några stora effekter på sysselsättning, arbetslöshet eller liknande för de grupper som berörs av det här. De behöver hjälp snarare än att piskan viner, sade Anders Forslund som är professor emeritus på IFAU till tidningen Arbetet tidigare i höstas.

För många utan jobb innebär regeländringarna stora inkomstförluster. Det kan röra sig om flera tusenlappar varje månad som nu försvinner. Även för personer som har barn, vilket gjort att andra sakkunniga kritiserat ändringarna. Brottsförebyggande rådet, Brå, har exemplevis tidigare slagit larm om att barn vars föräldrar har sämre socioekonomiska förutsättningar löper större risk att dras in i gängkriminalitet än andra.

Arbetssökande vid receptionen på Arbetsförmedlingen på Regementsgatan i Malmö. Foto: Johan Nilsson/ TT

Regeringen står trots kritiken fast vid sin inställning till den så kallade arbetslinjen. Att sänka bidrag och strama åt a-kassan menar de ska öka motivationen för arbetslösa att hitta jobb.

– De slår undan benen på oss. Men jag tror inte de här besluten kommer att gynna regeringen, för de slår mot en så pass stor grupp av det svenska folket. Det finns ju människor ur alla politiska läger som är arbetslösa och som nu kommer att drabbas, säger Marcus Malmsten.

Han förklarar att han sökt flera jobb den senaste tiden men inte blivit mer än inringd för korta lärarvikariat lite då och då.

– Det är ju inga stora pengar som rullar in och det lär knappast bli lättare framöver. Jag är 51 år och det blir knappast enklare ju äldre man blir, så är det ju.

Publicerad Uppdaterad
1 week sedan
Montage: Till vänster i bilden två personer inbegripna i ett samtal. Till höger porträtt av juristen Zahraa Aljuboori
Migrationsjuristen Zahraa Aljuboori i debatt om effekterna av att möjligheten till spårbyte avskaffats. Foto: Marcus Ericsson/TT, Privat. Montage; Arbetaren

Verkligheten bakom avskaffandet av spårbyte

Den 1 april upphörde möjligheten till spårbyte för personer som söker uppehållstillstånd i Sverige. Ett halvår senare märks effekterna tydligt, skriver migrationsjuristen Zahraa Aljuboori.

I april 2025 avskaffades spårbyte i svensk migrationslag. Det innebär att personer som fått avslag på sin asylansökan och sedan beviljats arbetstillstånd via spårbyte riskerar att inte kunna få sina tillstånd förlängda om utvisningsbeslutet inte preskriberats före 31 mars 2025. Fem månader efter lagändringen märks effekterna tydligt, de påverkar inte bara enskilda individer utan hela det svenska samhället.

Zahraa Aljuboori, migrationsjurist. Foto: Privat

Syftet med lagen har varit att motverka oseriösa arbetsgivare, strama åt asylreglerna och effektivisera återvändararbetet. Men verkligheten ser annorlunda ut. Lagstiftningen drabbar främst de etablerade grupperna av migranter. Inte bara nyanlända, utan även personer som under flera år har byggt upp en tillvaro här, fått jobb, försörjt sig själva och sina familjer.

Två exempel ur verkligheten

Ett exempel är en irakisk läkarstudent. Han har fått avslag på sin asylansökan, men samtidigt klarat av sina studier, fått arbete och beviljats arbetstillstånd via spårbyte. Nu har han fått utvisningsbeslut på grund av den nya lagen. Det handlar inte bara om en individ, Sverige förlorar en blivande läkare, en framtida resurs för vård och omsorg som vi verkligen behöver.

Ett annat exempel är en familj från Palestina som har fått uppehållstillstånd som anhöriga till en person med arbetstillstånd via spårbyte. Eftersom huvudpersonen nu riskerar att förlora sitt arbetstillstånd hotas hela familjens rätt att stanna i Sverige. Familjen ser ett återvändande som omöjligt, och reslutat kommer bli att de i stället lever papperslöst i Sverige, utan några grundläggande rättigheter och i en okänd framtid.

Enligt migrationsminister Johan Forssell är ett av de centrala målen med reformen att göra återvändandeprocessen mer effektiv, men i praktiken ser vi en helt annan verklighet där fler väljer att inte samarbeta med verkställandet av utvisningen.

Det här är inte bara mänskligt sorgligt. Det är också en varningssignal om att lagstiftningens syften inte uppnås i praktiken.

Lagen får utanförskapet att växa

För de flesta berörda är ett återvändande omöjligt, vilket gör att många hellre väljer att leva gömda, papperslösa och utan grundläggande rättigheter. Vilket vidare kommer leda till mer svartarbete och allt mer fusk på arbetsmarknaden.

Lagen var tänkt att skapa ordning och trygghet, men i själva verket har den i stället ökat otryggheten för de berörda och samhället i stort. När människor inte får någon möjlighet att etablera sig och saknar en trygg plats att vända sig till, växer utanförskapet och osäkerheten.

Det är enkelt att skriva lagar på papper, men betydligt svårare att få dem att fungera i verkligheten.

Det är dags att skapa en migrationspolitik som ser människan bakom reglerna och ger verkliga chanser till ett tryggt liv i Sverige. I stället för att låta människor stå inför ett val mellan att utvisas eller att leva gömda utan rättigheter, måste vi skapa lösningar som inkluderar och hjälper dem. Annars förvärrar vi bara ett redan allvarligt samhällsproblem, ett problem som i längden hotar tryggheten för oss alla.

Zahraa Aljuboori, migrationsjurist

Publicerad Uppdaterad
2 weeks sedan

Det händer på Radikal bokmässa 2025

Fyra dagar med böcker, föreläsningar, samtal och mycket mer. Och i år, när Radikal bokmässa fyller tretton år, är det ingen mindre än Arbetarens chefredaktör Amalthea Frantz som fått äran att inleda mässan under torsdagen. Här är programmet för årets upplaga av Radikal bokmässa.

Torsdag 25/9

Obs! På torsdag är mässan på Viktoriahuset! Linnégatan 21. Hållplats Prinsgatan.

17:00 Tidningen Arbetaren tiger inte i Tidö-Sverige
Andelen vänstertidningar som fick mediestöd landade förra året på 0,7 procent. Behovet av fria medier är större än någonsin. Tidningen Arbetarens chefredaktör Amalthea Frantz berättar om en framtid utan mediestöd och bjuder in till samtal: Hur kan vi utmana borgerlighetens dominans? Borde fler vänstermedier samarbeta med varandra? Och hur ska en frihetlig tidning bevaka valåret 2026?

18:00 Författarskap och facklig kamp
Karin Hallberg är aktuell med ”På andra sidan Älvsborgsbron – En kärleksroman om facklig kamp”. Debutromanen är inspirerad av Karins egna upplevelser av att jobba på Hamnarbetarförbundets Göteborgsavdelning under strejken 2018-2019, men är också en fiktiv berättelse om kärlek, vänskap och Göteborg. Frances Tuuloskorpi är känd som tidigare ordförande i Livsmedelsarbetareklubben på brödfabriken Stockholmsbagarn, långvarig facklig kämpe, och författare till bland annat den nysläppta ”Bageriet i Paradiset : starka tillsammans på jobbet”.

19:00 Tidskriften Klass firar 10 år
Klass ges ut av Föreningen Arbetarskrivare och fokuserar på litteratur med underifrånperspektiv och klassfrågor. Klass bjuder in till samtal och läsningar. Möt ett gäng moderna arbetarförfattare. Medverkande redaktör från Klass: Carola Ankarborg, aktuell med diktsamlingen ”På balkonger står människor och klappar för oss – vårdrapport från en pandemi”.

Fredag 26/9

Mässan kommer vara på Aftonstjärnan, Plåtslagaregatan 2, Lindholmen på Hisingen.

18:00 Författarsamtal: Aslı Ceren Aslan (Eng)
Aslı Ceren Aslan’s narrative book ‘Birbirimizin Çaresiyiz’ about how Turkish politics affects the lives of women and LGBTI people was published by SRC Publishing in Turkey and in Swedish translation ‘Bara vi själva kan rädda varandra’ by Trolltrumma Publishing in Sweden in November 2023.

19:00 Poesikväll: Ali Alonzo med vänner
Ali Alonzo kommer till Göteborg. Han ska konferenciera en poesikväll på Radikal Bokmässa. Det är mest det det är egentligen. En poesikväll. Det blir läsningar och paus och läsningar och mer paus. Politiskt och opolitiskt. Säkert hjärta, säkert smärta, säkert nonsens. säkert någonstans nära tre timmar räknat med paus. Säkert kortare. Poeterna får endast en uppmaning, läs vad ni vill, skriv mycket, helst allt.

21:00 Workshop: Adbusting
I denna workshop låter vi deltagarna göra affischer som ämnar till att sprida ett positivt budskap till våra medmänniskor. Det kommer att finnas material och resurser för att bli kreativa och hitta på allt från informativa till roliga budskap. Vad skulle du vilja upplysa dina medresenärer om? Välkommen till en verkstad där vi skapar reklam som inte uppmuntrar till vild konsumption.

Lördag 27/9

11:00 Boksamtal: Henrik Bromander – De närmaste
Henrik Bromanders nya roman ”De närmaste” har hyllats av recensenter och inte minst kamrater som nickat igenkännande åt den mustiga skildringen av Bokcaféet i Jönköping. För bland bokens fyra huvudkaraktärer finns ett du – Rebecka – som vi följer under många år, till restaurangkök, fängelse och så klart BC på tändsticksområdet.

11:00 Workshop: klibbverkstad
Välkommen till bokmässans klibbverkstad! Vi gör egna klistermärken. Färg, form och budskap – du väljer. För alla åldrar. (Mindre barn behöver ha med sig en vuxen.)

12:30 Samtal: Vilket sorts samhälle låter folk gå hungriga?
Journalisten Elina Pahnke har nyligen kommit ut med boken Alla ska äta – om mat, makt, och moral. Hon samtalar med Bruno M. Chies, medgrundare och ambassadör för Solidariskt Kylskåp. Tillsammans utforskar dem våra matsystem utifrån moral, hållbarhet, omställning och motstånd. Samtalet modereras av Katja Palo, kulturjournalist.

13:00 Helsinki ilman natseja (Helsinki Without Nazis) (Eng)
Helsinki ilman natseja (Helsinki Without Nazis) is the biggest antifascist demonstration in Finland, organised annually on the 6th of December, Finland’s independence day. The demonstration, first held in 2016, stands in opposition to a fascist march organised by groups aligned with the Nordic Resistance Movement and other fascist groups since NMR’s banning in Finland.

14:00 Boksamtal – Rörelsesocialism: Tjugosju teser om samhällsförändring underifrån
Växande klassklyftor, politisk polarisering, stormaktskonflikter och hotet om ekologiskt sammanbrott skapar ett tillstånd av maktlöshet, där livet reduceras till att reagera på hotfulla skeenden utanför vår kontroll. Toivo Jokkalas och Per-Anders Svärds bok Rörelsesocialism pekar ut en annan väg. En i grunden rättvisare ordning blir möjlig när vi återupptäcker kraften i kollektivt handlande. Rörelsesocialism är ett manifest för samhällsförändring underifrån.

14:00 Workshop: Att skriva ett kollektiv

15:00 Boksamtal: Samtida marxistisk teori
Samtida marxistisk teori presenteras trettiosju tänkare från olika delar av världen, som har fört den marxistiska teorin in i det krisdrabbade 2000-talet. På vilka sätt kan det traditionella idéarvet utvecklas, omformuleras och aktiveras i en tid då den breda vänstern trängs tillbaka av en brokig allians av techmiljardärer, nykonservativa, antifeminister och fascister? Och vilka verktyg krävs egentligen för att kunna visualisera och frammana en annan ordning än den nyliberalism som nu bryter samman? Den här boken riktar sig både till den som kanske möter marxistisk teori för första gången och till den som vill bredda sin förståelse av vad det kan betyda idag.

16:00 Fria Kulturhus – samtal om oberoende kultur, organisering, och framtid
Vad innebär det att driva ett fritt kulturhus i ett kulturpolitiskt klimat präglat av urholkade stödsystem och inskränkt yttrandefrihet? Hur bygger vi hållbara samarbeten, stärker vårt oberoende och bemöter attacken på kulturen från högern? I detta samtal mötes representanter får AftonstjärnanCyklopen, och Oceanen – tre fria kulturhus med olika erfarenhet – för att dela lärdomar, ideér och tillvägagångssätt.

16:00 Skrivworkshop med Arbetarskrivare
Under workshoppen kommer du få tips och övning på att skriva om arbete och klass. Allt för att få dig att komma igång eller vidare i ditt eget skrivande. Du kan ha skrivit nästan ingenting förut eller jättemycket. Författarna Hanna Wikman och Henrik Johansson från Föreningen Arbetarskrivare håller i workshoppen.

17:30 Samtal: Konflikthantering i det stora och lilla – Samtal mellan Elin Larsson och Sara Granér

18:00 Den goda cirkeln – om kamp och folkbildning i en auktoritär stat
”Den goda cirkeln” är en berättelse om folkbildning och kamp i en diktatur, och handlar om det tio år långa demokratiarbete som ABF genomfört i Europas sista diktatur: Belarus. Går det att skapa folkbildning i en diktatur? Hur överlever man att kastas i fängelse för att man arrangerat studiecirklar?
Medverkande Anna Jörgensdotter och ABC Göteborg

18:15 Workshop: Adbusting

Söndag 28/9

12:00 Teater: Mänskligheten, finns den?
Pjäsen ”Mänskligheten, finns den?” spelas av ensemblen Teater angående.

13:45 Panelsamtal: Kultur och Fascism
Under senkapitalismens växande fascism, då statlig disciplinering och repression kombineras med individualisering och kommersialisering, frågar vi oss vilken roll en subversiv kultur kan inta i motståndet mot denna utveckling. Hur förstår vi den statliga makrofascismen, och vardagslivets mikrofascismen? Vilka former av motstånd är möjliga, nödvändiga och önskvärda? Medverkande: Athena Farrokhzad, Felicia Mulinari, Balsam Karam, Shora Esmailian, och Johannes Anyuru

15:15 Göteborg + Palestinasolidaritet = Sant?
Palestinasolidaritetsrörelsen i Göteborg har en lång och stolt historia som likt hela världen har fått ett nytt kapitel genom den israeliska bosättarkoloniala ockupationens snart två år långa öppna folkmordskrig i Palestinas Gaza och det breda motståndet mot det.
Panel: Stäng ner Elbit och Chalmers social justice

16:15 Book talk: The long Transition to Socialism and the end of Capitalism (Eng)
The author Torkil Lauesen presents his book ”The Long Transition to Socialism and the End of Capitalism”, and talks about socialism in a world undergoing dramatic change.

17:00 Queerorkesterns antifascistiska avslutning

Du kan hitta mer information om utställare, bokbord och mat på Radikal bokmässas hemsida.

Publicerad Uppdaterad
2 weeks sedan
Syntolkning: Foto på en presentation under Bostadsvrålet 2025. Tre personer sitter vid ett bord och en person står upp och talar i en mikrofon.
Helgen den 6–7 september arrangerades Bostadsvrålet på Hägerstensåsens medborgarhus. Foto: Bostadsvrålet

Bostadsvrålet 2025 – En plattform för att sammanföra kampen

Under en helg i början på september diskuterades allt från motstånd mot hyreshöjningar till visioner om långsiktig organisering på Hägerstensåsens medborgarhus i Stockholm. I Röster från rörelserna rapporterar organisatörerna bakom årets Bostadsvrål om stormötet som syftade till att samla en splittrad hyresgäströrelse och hitta nya sätt att möta utmaningarna på bostadsmarknaden.

Helgen den 6–7 september samlades hyresgäster, aktivister och organisationer från hela landet på Bostadsvrålet 2025. Det hela inleddes med ett liveinspelat avsnitt av Apans anatomi om regeringens beslut att skära ner på det finansiella stödet till civilsamhället och hur dessa nedskärningar hotar lokala mötesplatsers överlevnad och därigenom underminerar hyresgästers möjlighet att organisera sig.

En central del av helgen var att kartlägga pågående strider. Deltagarna berättade om lokala protester mot orimliga renoveringar, kampanjer mot kraftiga hyreshöjningar och initiativ för bättre boendeförhållanden. Samtidigt lyftes behovet av att dela erfarenheter. Genom att jämföra framgångar och misstag kunde deltagarna dra lärdomar som stärker den gemensamma kampen framåt.

Foto: Bostadsvrålet

En återkommande fråga var hur hyresgäster kan organisera sig för att på allvar påverka politiker, fastighetsägare och byggherrar. Många pekade på risken att rörelsen fastnar i intern splittring i stället för att bygga gemensam kraft. Diskussionerna handlade därför inte bara om vad som skiljer olika grupper åt, utan också om var det faktiskt går att hitta samarbete som gör skillnad.

Hyresgästföreningen i centrum

En stor del av programmet ägnades åt Hyresgästföreningen, som med drygt 500 000 medlemmar är landets största intresseorganisation för hyresgäster. Här diskuterades bland annat det omstridda trepartsavtal som slöts 2023 och som enligt kritiker gett hyresvärdarna för stora fördelar samtidigt som hyrorna skenat. Samtalen rörde också frågan om organisering utanför föreningen – vilka effekter sådana initiativ haft hittills, vilken relation de har till Hyresgästföreningen och om det finns en väg till samarbete snarare än konflikt.

Blick mot framtiden – och Europa

Trots fokus på nutida problem präglades Bostadsvrålet av en vilja att blicka framåt. En gemensam vision om långsiktigt bättre boendeförhållanden och en starkare nationell organisering av hyresgäster lyftes fram som avgörande mål.

På söndagen vidgades perspektivet ytterligare när forskare och aktivister från Spanien, Tyskland och Grekland delade med sig av erfarenheter från sina länder. Skillnaderna visade sig vara stora, men samtalet gav också viktiga insikter om vad den svenska rörelsen kan lära – och kanske undvika. Medan den svenska hyresgästföreningen länge har präglats av en serviceinriktad modell, visar organisationerna i södra Europa på värdet av en mer radikal och kampvillig rörelse, fokuserad på att utmana hyresvärdarnas makt – ett alternativ som Sverige bör ta till sig.

Foto: Bostadsvrålet

Bostadsvrålet 2025 blev därmed mer än en konferens. Det blev ett försök att samla en ofta fragmenterad rörelse och ge den ny energi. Frågan är nu om mötet kan bli startskottet för en starkare och mer drivande hyresgäströrelse i Sverige.

Det bestämdes även att nästa Bostadsvrål med största sannolikhet kommer att hållas i Malmö 2026.

Fortsatt engagemang

Från den 24 september och framåt kommer det även att hållas en studiecirkel på Hägerstensåsens Medborgarhus som är tänkt som en förlängning av de diskussioner som skedde under Bostadsvrålet.

”Hur påverkar de historiska skiftena i den svenska bostadspolitiken oss i dag? Och hur ska de förstås? Vi lär oss av historien och diskuterar tillsammans vad som bör göras.”

Bostadsvrålet anordnades med hjälp av Centralförbundet för socialt arbete och ABF Stockholm.

 Organisatörerna bakom Bostadsvrålet 2025

Publicerad Uppdaterad
3 weeks sedan

Video: En sång till Aref

I veckan var det tre år sedan Mahsa Jina Amini dog i häkte efter att Irans moralpolis arresterat henne för att hon bar sin huvudsjal slarvigt. Hennes död ledde till stora protester under parollen ”Kvinna, liv, frihet”.

Kampen pågår ännu, men har mötts av hård repression. Albert Andersson är en del av nätverket Azadi – anarkistiska frihetsunionen. Han skrev en sång som har fått spridning över världen. Den handlar om 15-åriga Aref Ghanbarzehi, den första anarkist som rapporterades ha dödats under protesterna.

Därefter har den iranska regimen fortsatt mörda och tortera aktivister. Arbetaren publicerar här musikvideon under vinjetten Röster från rörelserna. All information i låttexten kommer från Aref Ghanbarzehis nära vänner, berättar Albert Andersson.

Se videon här nedan eller textad på Youtube:

För att se det här innehållet måste du godkänna cookies från Vimeo genom att klicka här.

Publicerad Uppdaterad
3 weeks sedan
Chimamanda Ngozi Adichies nya bok Drömräkning berättar om fyra nigerianska kvinnors vänskap Nigeria och USA under pandemin och nedstängningarna. Foto: Manny Jefferson

En litterär gigant på Sverigebesök

Den nigerianska författaren Chimamanda Ngozi Adichie, tar emot Bokmässans pris i Göteborg, i slutet av september. Hon är också aktuell med en ny skönlitterär bok, Drömräkning, som den svenska titeln lyder. Christin Sandberg berättar om en av samtidens mest hyllade och lästa författare.

Chimamanda Ngozi Adichie, som föddes i Nigeria 1977, är en litterär gigant. Vid 19 års ålder flyttade hon till USA för att gå på college. I dag bor hon växelvis i de två länderna. Hon har inspirerat miljontals unga afroamerikanska tjejer att utforska sin identitet och stå upp för sig själva. Hon har berört med sina böcker och inte minst bidragit till att skriva om historien utifrån just sitt afrikanska berättarperspektiv.  

Adichie har länge varit en feministisk ikon, och särskilt för svarta kvinnor. Det finns nog inte en afroamerikansk student i humaniora i USA som inte har läst något av hennes verk. Hon kan ses som en av världens mest inflytelserika författare. När hon efter år av skrivkramp, förluster och återkommande depressioner är tillbaka är förväntningarna alltså skyhöga. 

Drömräkning (Dream count) är en följd av sorgen efter hennes mors bortgång i mars 2021, bara fem månader efter att fadern dött i covid, berättar Adichie i podden Talk Easy. Hon menar att förlusterna och de erfarenheter som kommer med åldern lyser igenom i romanen, som också tar sitt avstamp i tiden för pandemin och nedstängningen.

Just de här delarna, som hon själv så gärna pratar om i intervjuer, är dock svåra att läsa in i Drömräkning och gör den kanske till Adichies svagaste bok hittills. Här finns en intresseväckande inledning, som romanen sedan tyvärr inte lever upp till. Kanske var det för mycket begärt att kunna toppa de bidrag hon hittills gett till världslitteraturen. Och ett närmast omöjligt uppdrag att möta de enorma, oundvikliga, förväntningarna.

Drömräkning berättar om tre nigerianska privilegierade kvinnor med kristen bakgrund: Chimaka, Zikora och Omelogor, och Khadi, en muslimsk kvinna från en lägre samhällsklass från Guinea. Det handlar om deras liv i USA och Nigeria, relationer och framför allt tillbakablickar på deras många kärleksrelationer som kommit och gått och som kunde ha blivit något om det hade fungerat. Vi får ta del av den nigerianska överklassens liv, utan minsta bekymmer för det materiella, deras resor och flyktiga relationer. Varje kvinnas historia berättas i separata kapitel, men vävs ihop genom deras vänskap.

Övergreppsberättelse med klassperspektiv

Berättelsen som sticker ut är den om Khadi, som utsätts för en våldtäkt av en högt uppsatt vit man, på ett lyxhotell där hon arbetar. Den historien är baserad på det verkliga fallet då en hotellstäderska i maj 2011 anmälde Dominique Strauss-Khan, dåvarande chef för IMF (Internationella valutafonden), för sexuella övergrepp och våldtäktsförsök. Vad som nog var tänkt att tillföra ett klass- och könsperspektiv blev tyvärr slarvigt behandlat i boken och lämnar nästan en sur eftersmak – inte minst i bokens slutord.

Alla borde vara feminister gavs ut på svenska 2015, i samarbete med Sveriges Kvinnolobby, FN-förbundet, LO, TCO, Teskedsorden, Unizon och Gertrud Åström. Boken distribuerades som en gåva till alla elever i årskurs 2 i den svenska gymnasieskolan.

2003 romandebuterade Adichie med Lila Hibiskus, som följdes av En halv gul sol, om Biafrakriget i Nigeria på 1960-talet. Några år senare kom Americanah, en bok som undersöker teman som klass, kön, migration, ras och identitet, och som många litteraturstudenter i engelska (inklusive jag själv) har fördjupat sig i och som blev hennes stora genombrottsroman. Hon har även regelbundet skrivit essäer i välrenommerade amerikanska tidningar som New Yorker och Atlantic. 

Sommaren 2009 höll hon ett så kallat TED-talk, The Danger of a Single Story om att det måste finnas plats för flera berättelser samtidigt. Om berättandets kraft och vikten av berättelser som går mot stereotyper och fördomsfulla berättelser om ”de andra”, människor och kulturer för att dessa inte ska få fäste.

Och det är precis detta som är Adichies styrka och stora bidrag till litteraturen. De välskrivna böckerna med nigerianska karaktärer och deras liv, erfarenheter och relationer i centrum. Men också berättelser som testar gränser, där migration och västerländska världsbilder och värderingar ses från andra perspektiv, där fördomar ställs på ända och vi lär oss något om det nigerianska samhället och dess historia samtidigt som vi lär oss om oss själva. Ett exempel på det ger hon själv i podcasten Easy Talk med att hon inte skulle vara intresserad av frågan om ”ras” om det inte vore för den utbredda rasismen i USA.

2013 utkom Alla borde vara feminister – ett feministiskt manifest), som har citerats i många populärkulturella verk, från Beyonce till FN. 

I blåsväder

2017 hamnade Chimamanda Ngozi Adichie i ordentligt blåsväder efter att ha svarat på en fråga från en journalist om hur hon – med ett feministiskt, och starkt kroppsligt perspektiv, som berör problem kring menstruation, pms och förlossningsupplevelser – betraktar transkvinnor. Hennes uttalade inställning att en kvinna som vuxit upp med en mans privilegier inte kan likställa sin upplevelse med en underpriviligierad flicka och kvinna, gjorde att hon snabbt hamnade i kylan i många sammanhang, och priser och intervjuer ställdes in trots att hon intensivt förnekade transfobi och gärna ville ha en debatt – som hon tycker att hon förvägrades. Karriären tog ordentlig skada under flera år.

Genom att läsa Chimamanda Ngozi Adichie upptas vi i en för många ny del av världen som också den i sin egen rätt är större än vi kan ta in. Men vi får ta del av den och kan lära oss. Vi får också tillgång till nya referensramar för att förstå lite mer och samtidigt förstå hur lite vi egentligen vet. I podden Easy Talk refererar Adichie bland andra poeten Marilyn Nelson, som har skrivit A Wreath for Emmet Till, om en svart pojke som lynchades till döds i Mississippi 1955. Lynchningen och mordet på fjortonårige Emmet Till låg bland annat till grund för bildandet av Medborgarrättsrörelsen, med företrädare som Martin Luther King och Malcolm X, som tog upp kampen för afroamerikaners medborgerliga rättigheter i USA under 1950-talet.

I samband med Bokmässan i Göteborg gästar Adichie Sverige för att ta emot mässans litterära pris Sjöjungfrun.

Publicerad
3 weeks sedan
Amalthea Frantz är chefredaktör på tidningen Arbetaren. Foto: Foto: Judiska ungdomsförbundet/X

Amalthea Frantz:
Vilka är ”odjuren” i vår våldsamma tid?

Vi lever i en våldsam tid. Både vad gäller retoriken och verkligheten. Samtidigt förminskas verkliga hot av viss retorik – som att kalla fredliga demonstranter för odjur.

Vi lever i en våldsam tid. En tid av krig, folkmord och hot. Liksom många andra medier skriver Arbetaren nu för tiden mycket om Gaza och Israel. Förstås måste vi rapportera: mängder av civila dör, Gaza närmar sig utplåning, sjukhus bombas, liksom kvinnorättsorganisationer. 

Men frågan får också långtgående konsekvenser inrikes. 

Vi lever i en tid där man vågar sparka en facklig förtroendevald för att han följt en medlemsomröstning om att blockera israeliskt krigsmateriel. En tid där moderata toppolitiker, inklusive utrikesministern, till tiotusentals följare snabbt sprider att personer som protesterar mot folkmordet ”inte är aktivister” utan ”odjur”. 

De som benämndes odjur var den här gången en liten grupp demonstranter med banderollen ”Judisk antisionistisk allians”. När sanningen väl spreds ledde detta till många krumbuktande bortförklaringar från politikerna.

En tid av hotad frihet

Bara några dagar tidigare gällde mediepaniken att en grupp demonstranter utanför riksdagen följde efter moderaten Carl-Oskar Bohlin, minister för civilt försvar, och skrek slagord. 

Företrädare för ett annat riksdagsparti, Kristdemokraterna, kräver nu hårdare tag mot Palestinarörelsen – och i förlängningen mot hela rätten att demonstrera. 

Sveriges statsminister Ulf Kristersson svarar att han ”inte utesluter lagändringar”. Nej, så klart gör han inte det. Regeringen har sedan de tillträdde genomfört flera lagändringar som utgör hot mot yttrandefriheten.

Tiden vi lever i är också upptakten till valåret 2026. Just nu pågår kyrkovalet. Resultatet av det har ofta använts för att analysera kommande riksdagsval. 

Kyrkovalet är ett välkänt tillfälle för små partier att ta ny plats. Förra gången, 2021, lyckades högerextrema Alternativ för Sverige ta mandat och nu satsar de igen. Samtidigt ställer den nuvarande regeringens stödparti Sverigedemokraterna upp i kyrkovalet med ett manifest som hänvisar till medeltiden som ett föredöme.

Viktigare än på länge att granska makten

Sänk åldersgränsen för straffbarhet till 14 år, föreslog en statlig utredning i våras. Socialdemokraternas kongress hängde på. Sänk den till 13 år, säger Tidöregeringen nu. Men kanske tidsbegränsat.

Forskning och erfarenheter stödjer inte att detta skulle ha en positiv effekt på den fruktansvärda utvecklingen där barn utför våld på uppdrag av gängledare. 

Däremot visar erfarenheten att när en stat inför mer repression och övervakning så framställs förändringarna ofta som tillfälliga – men sedan blir de kvar.

Samma vecka som ovanstående utspel sade riksdagen för övrigt ja till regeringens förslag om att få använda hemliga tvångsmedel, till exempel avlyssning, mot barn. 

Den politiska debattens tonläge är redan så här pass aggressivt. Så värre lär det bli det kommande valåret. Arbetaren kommer göra allt vi kan för att fortsätta granska makten, oavsett vilka partifärger den ikläder sig.

Vi lever i en tid som även framtida generationer med säkerhet kommer beskriva som omvälvande och extrem. Kanske avgörande. När de ser tillbaka kommer i alla fall tidningen Arbetaren ha stått rakryggad. För yttrandefrihet, mot alla auktoritära och totalitära politiska system. Precis som vi gjort sedan år 1922. 

Publicerad Uppdaterad