Äntligen är frilansjournalisterna Martin Schibbye och Johan Persson fria. Efter 14 månader i etiopiskt fängelse benådades de på måndagen inför det etiopiska nyåret. De lämnade inte fängelset ensamma, över 1 000 fångar har beviljats amnesti av landets nya ledning. Nyåret är av tradition en dag för förlåtelse i Etiopien, som påsken var i det gamla Palestina. […]
Äntligen är frilansjournalisterna Martin Schibbye och Johan Persson fria. Efter 14 månader i etiopiskt fängelse benådades de på måndagen inför det etiopiska nyåret.
De lämnade inte fängelset ensamma, över 1 000 fångar har beviljats amnesti av landets nya ledning. Nyåret är av tradition en dag för förlåtelse i Etiopien, som påsken var i det gamla Palestina. Vi minns från småskolan hur Jerusalems befolkning fick välja vilken fånge som skulle friges, och då valde Barabbas i stället för Jesus.
Som tidningsredaktör känns det naturligtvis extra bra att ett par av ens frilansmedarbetare slipper ur fängelset. För de anhöriga måste lättnaden vara enorm.
Men frågorna som drev Martin Schibbye och Johan Persson att försöka ta sig in i Ogaden är ännu obesvarade. Vad händer egentligen i den stängda provinsen? Vilken roll spelar oljeindustrin, och specifikt Lundin Petroleum? Oljebolaget som startades av svensken med det något osannolika namnet Adolf H Lundin är måna om sitt rykte, och försökte fysiskt hindra kritiska frågor på vårens bolagsstämma. Deras verksamhet i Sudan och i Etiopien kantas av rykten om övergrepp på civilbefolkningen, om brända byar och våldtäkter. När olja ska upp ur marken får de som brukar jorden packa sig iväg. Så gick det för USA:s ursprungsbefolkning, och så går det för afrikaner som bor på ”fel” ställe.
Mitt i detta finns som bekant en svensk adelsman och utrikesminister, som möjligen hjälpt till att få Schibbye och Persson benådade, men som knappast visade något intresse förra sommaren, när Arbetaren och andra tidningar började skriva om fallet. Då hette det att de fick skylla sig själva. Att utrikesminister Carl Bildt tidigare suttit i Lundins styrelse kanske eller kanske inte spelade in i hans attityd – på sin blogg tecknar naturligtvis ministern en helt annan bild av sin insats. Att Schibbye och Persson hamnade i etiopiskt fängelse i stället för att undersöka Lundins framfart i Ogaden lär dock knappast ha varit till nackdel för Bildts gamla uppdragsgivare.
Det tål att sägas igen – även om man bortser från fossila bränslens påverkan på klimatet är det nödvändigt att bryta beroendet av olja och gas, helt enkelt för att oljeindustrin och dess bundsförvanter bland världens stater med oljefyndigheter orsakar så mycket lidande och utövar så mycket makt. Det finns ett direkt samband mellan oljan och diktaturerna i Iran och Saudiarabien, Rysslands comeback som auktoritär stormakt, USA:s många krig, Kinas inblandning i Afrika och naturligtvis skändligheterna som nu återstår att utredas i Ogaden.
Om oljan dessutom blir alltmer av en bristvara samtidigt som oljeberoendet inte bryts säger det sig självt att oljebolagens och de oljeproducerande ländernas makt bara kommer att öka. Hänsynslösheten när mark röjs för ny oljeutvinning kommer att bli värre. Det är dags att sätta stopp för detta nu.