Lättklädda kvinnor som kråmar sig i sexuella positioner ur vinklar som tydligt är avsedda för en manlig betraktare. Det är så ett par av de kvinnliga karaktärerna i det kommande spelet Tekken Tag Tournament 2 introduceras i en nysläppt video. Kvinnorna presenteras som ”bad girls”.
Vid ett tillfälle filmas en av dem bakifrån, framåtböjd och med fokus på hennes bakdel. Ingen liknande video finns för männen i spelet. I ett annat klipp visas karaktärerna i badkläder. Videon kallas ”It’s raining bikinis” och det är betydligt fler kvinnor än män som visas. De är dessutom flörtiga och skrattar medan männen är starka och aggressiva. Tekken Tag Tournament 2 är heller inget obskyrt spel från någon liten studio utan uppföljaren till en bästsäljare och ett spel som kommer marknadsföras globalt.
Detta är inte ovanligt i tv-spel, en konstform som lämnats helt åt männen. Det finns gott om exempel på hur sexism och kvinnofientlighet frodas och marknadsförs. Det handlar om allt från att kvinnliga karaktärers rustningar snarare är designade för att visa mycket hud än för att skydda, till att det knappt finns en enda stark kvinna i något populärt tv-spel över huvudtaget. Online-spelet Evony marknadsfördes till en början med en annons som innehöll en man i riddarrustning. Stegvis byttes bilden ut mot en eller flera adelskvinnor för att slutligen helt enkelt vara en annons med ett par bröst. Annonsens bilder hade självklart inget med spelet att göra.
En liknande sak gjordes med spelet Bayonetta. Spelet marknadsfördes med bilder på huvudkaraktärens halvnakna kropp. Bland annat fanns det en tunnelbanekampanj där man kunde plocka bort bitar från en stor affisch. När alla bitar var borta avslöjades en bild på Bayonetta där hon låg i en sexuell position utan kläder på sig. Skulle jag lista alla exempel på sexism i tv-spel skulle detta bli en väldigt lång text så låt oss helt enkelt konstatera att den är vanligt förekommande.
Men det är inte bara i själva spelen och deras marknadsföring som kvinnofientligheten existerar. Den är också väldigt vanlig i spelarkulturen. Majoriteten av spelare är unga män och det är en kultur som inte precis är välkomnande mot kvinnor. Tydligast blev detta när Anita Sarkeesian, kvinnan bakom Feminist Frequency, bestämde sig för att granska hur tv-spel framställde kvinnor. Hon startade en insamling för att kunna sponsra en serie videoklipp där hon tänkt analysera olika delar av spelindustrin ur ett feministiskt perspektiv.
För detta belönades hon med att manliga spelare försökte stänga ner hela hennes närvaro på internet, de utsatte henne för sexuella trakasserier och hotade henne med våldtäkt. En person skapade ett spel som enbart gick ut på att misshandla henne. Hon har tvingats stänga ner kommentarfunktionen på sin sida och sina videos för att en armé av arga unga män fyller kommentarerna med kvinnofientliga förolämpningar och hot. På många sätt har de bevisat att hennes granskning är viktigare och mer angelägen än någonsin.
Man kan fråga sig hur det kommer sig att tv-spel och kulturen kring dem har blivit så här. Det är en väldigt mansdominerad bransch, från programmerarna till marknadsförarna och till sist spelarna. Men endast avsaknad av kvinnor kan inte helt förklara den utbredda kvinnofientligheten. Jag tror att en bidragande faktor kan vara hur samhället sett på tv-spel genom tiden. Vi har inte betraktat det som kultur utan som underhållning. Därför har spelen också undsluppit den kritiska granskning som kultur oftast utsätts för. Dessutom har de som recenserat spel nästan uteslutande arbetat på publikationer som helt eller delvis sponsras av tv-spelindustrin, vilket begränsat deras utrymme för kritik. I dag ser allt fler tv-spel som en konstform eller kulturyttring, samtidigt har vi fått nya verktyg som bloggar där vi kan föra fram kritik ur perspektiv som tidigare inte skulle fått synas. Detta har lett till att spelarna som är vana vid att aldrig bli granskade nu känner sig hotade och då agerar de som de gör. Men granskningen kommer inte att sluta, den kommer att bli alltmer intensiv. Det är bara av godo, spelkulturen har lämnats åt sexistiska män alltför länge.