Jag tänker på begreppet ”att göra rätt för sig” en semestermorgon när jag ligger kvar i sängen och inte gör rätt för mig. Eller gör jag det? Jag har ju slitit på heltid ett helt år och faktiskt jobbat in mina semesterveckor. Ändå känner jag mig lite lat och onyttig. Jag funderar över vad som […]
Jag tänker på begreppet ”att göra rätt för sig” en semestermorgon när jag ligger kvar i sängen och inte gör rätt för mig. Eller gör jag det? Jag har ju slitit på heltid ett helt år och faktiskt jobbat in mina semesterveckor. Ändå känner jag mig lite lat och onyttig. Jag funderar över vad som har planterat känslan i min kropp som säger att jag är lat så fort jag inte lönearbetar.
I min mammas släkt arbetar man och gör rätt för sig. De flesta saknar utbildning men de arbetar och står i. Och betalar skatt. Och lånar inte pengar i onödan. Hemma är det helt och rent och räkningarna betalas i tid. Det är viktigt med rättvisa men onödigt att bråka för mycket. Vissa orättvisor får man acceptera.
Vart fjärde år röstar de på Socialdemokraterna.
Jag gillade inte fogligheten och tacksamheten när jag växte upp. ”Ordning och reda pengar på fredag” sade min mormor men jag skolkade på kemilektionerna och köpte trasiga och begagnade kläder på UFF bara för att få vara lite ANNORLUNDA. Jag läste Goldman och Krapotkin och tyckte mig kunna genomskåda hela samhället. Ofta var jag mer arg på släkten och arvet och ”göra rätt för sig-mentaliteten” än orättvisa ägandeförhållanden eller förtryckande sociala strukturer.
Jag stod inte ut med tacksamheten mot den svenska staten. Jag hade läst om skotten i Ådalen, om tvångssteriliseringar och folkhemsk normaliseringspolitik. Framför allt hade jag varit i Göteborg 2001 och sett poliserna som misshandlat mina vänner få röda rosor som tack för sin insats. Jag hade också sett min mormor slita hela sitt liv. I skoaffären som en modern arbetande kvinna och vid bakbordet svettandes över sju sorters kakor som en evig femtiotalskvinnodröm. Alltid arbete för någon annans skull. För någon annans vinning.
Det finns en tacksamhetsmoral kring arbete i Sverige som är farlig. ”Arbetslinjen” bygger bara vidare på en grund som 1900-talets socialdemokratiska regeringar har lagt. ”Att göra rätt för sig” är synonymt med att arbeta för lön. Inte att protestera mot ett motorvägsbygge eller arrangera ett protestläger kring asylrättsfrågor.
Klart pengarna måste in. Klart att hyran eller räntan på lånen måste betalas. Klart att ungarna måste ha nya skor. Lönearbetet är svårt att komma ifrån. Men det är något med hur vi ser på oss själva mitt i allt det här. Semestern är välförtjänt och efterlängtad men full av skuld och stress. Arbetet finns i bakgrunden som en fond, som vår RÄTTA sysselsättning. Det definierar oss även en lat sommarmorgon i sängen. Jag vet inte hur vi ska kunna slippa från den där känslan. Men jag längtar efter den dag då jag kan ligga och dega i soffan med några vänner och snacka skit och tänka: här ligger vi och gör rätt för oss.