När rödvinsvänstern pratar lite romantiskt om revolutionen eller det kommande klasskriget förstår jag ingenting. Ser de inte att kriget redan är här? Arbetslös, fattig och sjuk står jag med ryggen mot väggen, ständigt ansatt av fiender. Myndigheter som AF och FK ställer orimliga krav på varenda minut av mitt liv, på ett förnedrande sätt som […]
När rödvinsvänstern pratar lite romantiskt om revolutionen eller det kommande klasskriget förstår jag ingenting. Ser de inte att kriget redan är här?
Arbetslös, fattig och sjuk står jag med ryggen mot väggen, ständigt ansatt av fiender. Myndigheter som AF och FK ställer orimliga krav på varenda minut av mitt liv, på ett förnedrande sätt som människor födda av medelklassföräldrar slipper. Makthavare som har abdikerat från makten och bara är storföretagens lakejer – simpla förvaltare av oss, människomaterialet, i den nedbrytande samhällsmaskinen. Företag skor sig på min fattigdom och bombarderar min klass med propaganda, skitprodukter och billig dålig mat.
Klasskriget rasar för fullt. Det är ett krig som trots sina höga förlustsiffror och hänsynslösa brutalitet förs i tysthet. Ett systematiskt krig mot arbetslösa, sjuka och fattiga. Jag vill ha en intervention från FN, till försvarar för mina rättigheter som fattig. Som sätter stopp för storfinansens, bankernas, myndigheternas och politikernas attacker mot min klass.
Varför vänder vi andra kinden till? Varför inte bemöta krigsförklaringarna med samma mynt? Marianne Ohrlander säger rakt ut att fattiga inte bör skaffa barn. Varför svarar vi inte med att kräva att alla nolltaxerande rikemansparasiter tvångssteriliseras så att deras psykopatiska gener inte förs vidare?
Varför låter vi företag fly utomlands? Kan inte svara med samma mynt och sälja bolagsstyrelsens familjer till kinesiska sweatshops? Varför låter vi polisen kalla barn i gettot där jag bor för negerapor, och skjuta psyksjuka arbetarklassmän som om vi vore djur, utan att kräva öga för öga, tand för tand?
Varför låter vi polisen misshandla politiskt aktiva tonåringar i häkten endast för att de är fattiga och vägrat hålla käften? Varför ska de få stryk för att ha pangat lite fönsterrutor och försvarat sig själva och sina rättigheter, när rikemansbarn kommer undan med i princip vad som helst?
Varför döms vi på botten hårdare för stöld, när storföretagen konstant bedrar oss utan att ens få böter? Varför döms aldrig företagen för den bristfälliga säkerhet som årligen kostar sextio arbetare livet?
Varför låter vi makten förstöra skolan, vården, a-kassan, sjukförsäkringarna och våra pensioner? Varför låter vi dem ta från oss för att ge till de rika? Varför får bankerna och valutaspekulanterna leka fritt med mitt liv, mitt kapital och mina livsvillkor? Varför är det okej för dem att begå ekonomiskt våld mot mig, sabotera hela mitt liv, när det inte är okej för mig att slå tillbaka med den enda resurs jag äger – mina händer?
Var fan är min rättvisa, var är mitt drägliga liv? Kriget är redan här. Stå upp. Slå tillbaka.