En ny tid, en ny plats

Runt omkring Stockholms stadion pågår ett intensivt byggnadsarbete. Den gamla OS-arenan firar hundraårsjubileum och ett år av festliga friidrotts­arrangemang stundar. Men det är inte det enda. Året 2012 är också Djurgårdens IF:s sista säsong på ”Stadion”, som från 2013 blir en renodlad friidrottsarena. Klubben planerar för ett festligt farväl. På samma vis resonerar AIK, som spelar sin sista säsong på Råsunda. Säsongen avslutas mot Malmö FF, som AIK mötte i den allra första matchen för sjuttiofem år sedan. Söderstadion som stod färdig 1967 har sedan dess varit Hammarby IF:s fotbollsförenings hemmaarena. Den kom­mer, liksom Råsunda, att rivas för att ge plats åt annan bebyggelse.

– Jag hatar egentligen tanken på att flytta. Jag vet att det är önsketänkande och inte spelar någon roll nu, men om vi hade fått bygga om och bygga till platser på Råsunda som vi hade på förslag så hade det blivit en perfekt fotbollsarena, säger Gernas Basdas, AIK-supporter och aktiv i supporterföreningen Sol Invictus, som arbetar specifikt med läktararrangemang.

– Att spela på nya arenan med plats för 50 000, när vi snittar runt 15 000 per match, kommer att kännas som att se en division 1-match på Råsunda, säger han.

När startskottet ljöd för Stockholms­arenan i september 2010 kunde Ninna Engberg, vd för Stockholm Globe Arenas, berätta att ett femtiotal evenemangsdatum för 2013 redan var bokade. Flertalet var ”helt nya typer av evenemang som vi aldrig tidigare sett i Stockholm”, såsom bilsport och skidskytte i arenaformat. Likaså är den nya nationalarenan för fotboll i Solna, med det officiella namnet Swedbank Arena, byggd för att ta emot världsartister, konserter, internationella idrottsevenemang och landslagsspel med plats för upp till 65 000 åskådare.

Det finns en oro bland supportrar att inhysandet av fotbollen på icke fotbollsanpassade arenor, som de omöjligen kan fylla, kan få en negativ inverkan på den svenska fotbollskulturen. Från en läktarkultur med ståplats, sång och tifo såsom bengaler, konfetti, flaggor, banderoller med mera till en
”modern fotbollskultur” som i England, med höga priser och en sittande, tyst publik.

– Vi behöver en ny arena för att kunna ta emot alla som vill gå på matcherna, i dag är klacksektionen full på Söderstadion, säger Jacob Uddeholt, ordförande i Bajen Fans. 

Men skräckscenariot vore om Stockholmsarenan blir för fotbollen vad Globen blev för ishockeyn när den stod klar. Priserna höjdes, liksom säkerheten, och publiken försvann, tills spelet flyttade tillbaka till Hovet igen, menar han.

– Vi hade ett möte i somras med SGA som står för uppförandet av Stockholms­arenan, för att få dem att utveckla mer supportervänliga lösningar. Det har de nu gjort på flera sätt och det är bra.

Uttryck som ”Råsunda är vårt hem och vår borg” och ”Vårt hem är Sofia” (om Stockolms stadion), säger en del om hur viktiga hemmaarenorna är för lagens supportrar. Stockholms stadion var fotbollens nationalarena under många år och gav staden en fördel i kampen med Göteborg om att vara fotbollens huvudstad. Byggandet av Råsunda, en arena enbart för fotboll, har beskrivits som en symbol för fotbollens fortsatta expansion. Förra året låg publiksnittet för de tre klubbarna på mellan 9 000 och 15 000 åskådare per match. Det är varken det lägsta eller det högsta för svensk elitfotboll de senaste hundra åren. Men som jämförelse överstiger det vad en världsartist som Rihanna drog in i sålda biljetter under sitt senaste Sverigebesök, 11 700 sålda biljetter i Malmö och runt 13 000 i Stockholm (spelningarna ställdes för övrigt in i sista stund). 

– Det behövs tre mindre arenor i Stockholm. Idrott är en så stor del av folks liv, de arbetar ideellt och betalar mycket pengar. Det är något jag saknar i det här, att vi supportrar skulle fått agera remissinstans, säger Daniel Wilhelmsson, ordförande i AIK:s supporterförening Black Army. 

Dan Blomberg är ordförande i Järnkaminerna, Djurgårdens supporter­förening. Han har låtit beslutet att flytta till Söder sjunka in, även om han var mycket kritisk i början. Nu försöker han se det positiva med förändringen.

– Lokal förankring är jätteviktigt men det behöver inte betyda en stadsdel. Djurgården har spridda supportergrupper och vi ser vår lokal­förankring som Stockholm först och främst. Det där med anknytning till en särskild stadsdel är nog viktigast för Hammarby, sedan AIK och sist vi.

Det är en analys som verkar stämma. När AIK valde mellan de två nya arenorna fällde en omfattande undersökning bland medlemmar och sponsorer avgörandet, berättar AIK:s ordförande Göran Lööv. En AIK-flytt från Solna till Söder skulle ha inneburit ett så stort tapp i åskådarantal och sponsorer att Stockholmsarenan inte blev ett möjligt alternativ rent ekonomiskt. Gernas Basdas understryker det ytterligare.

– Vi hade kunnat spela på Stockholms­arenan till en lägre kostnad än på Swedbank Arena, men vi betalar hellre mer än att byta geografiskt läge, säger han.

Och uppfattningen att vara ett Stockholmslag först och främst till trots – det var inget glatt besked som Tommy Jacobson, Djurgårdens IF:s ordförande, gav sina medlemmar i december förra året när planerna på en egen arena lades på is. Det var slutet på många års arbete. Först föll förslaget om att bygga om Stockholms stadion, vars läktare inte uppfyller UEFA:s säkerhetsbestämmelser om fasta sittplatser. Därefter föll planen på en ny, egenfinansierad arena på Östermalms IP. Den senare väckte motstånd från andra intressen i den omfattningen att Tommy Jacobson beskrivit det som en risk att frågan skulle utvecklas till en ny ”Slussen”, det vill säga en segdragen stridsfråga för hela Stockholm. En potentiell situation som bara skulle komma att drabba Djurgården negativt. 

– Det är svårare i Stockholm med tre stora fotbollslag än i mindre kommuner, säger Tommy Jacobson på telefon några dagar senare.

– Vi tycker det hade varit bättre med två mindre arenor i stället för en överdimensionerad (en för DIF och en för Hammarby IF FF, reds. anm.). Men så finns det ju en konkurrens mellan Stockholm och Solna om den finaste arenan och det är ju mer än lovligt naivt om man tror att staden bygger en arena för två och en halv miljard för bara ett lag, säger han.

Att Hammarby skulle spela någon annanstans än på Stockholmsarenan vid Globen var också helt uteslutet.

– Vi kallar den för ”Nya Söderstadion” och härom dagen hörde jag en journalist som också kallade den så, säger Jacob Uddeholt, ordförande för Bajen Fans, när jag träffar honom utanför Globen. 

Namnändringen är ett försök att göra Stockholmsarenan till, i första hand, Hammarbys hemmaplan. En förbipasserande stan­nar och byter några ord.

– Han var med och tog initiativ till ”Defend Söderort”, om du har hört talas om det, säger Jacob.  

”Defend Söderort” är en kampslogan från en grupp Hammarbysupportrar som inte vill se Djurgården spela på den nya arenan. Tonläget är högt men Jacob Uddeholt menar att det är ett autonomt supporterinitiativ som ska ses symboliskt. Det är med andra ord varken ett initiativ från Bajen Fans eller lagets firma KGB. Ändå ser han en viss risk för bråk.

– Ja, jag tror att det. Till exempel om Djurgården spelar hemmamatch på nya arenan och Hammarby har en bortamatch samtidigt. Då sitter Bajensupportrar och följer matchen på tv på pubarna häromkring. Men det är ju mest firmarelaterat. Det är ingen allmän samhällsfara, säger han.

Djurgårdens supportrar har hittills lämnat yttringar som ”Defend Söderort” och ”Nya Söderstadion” utan svar. Något som Dan Blomberg med ett leende tror om möjligt irriterar vissa Hammarbyfans ännu mer. Han tror inte att det kommer bli stökigare.

– Jag är nog där oftare än många bajare för jag går mer än trettio gånger per år på Hovet, men det är klart att 99 procent av alla djurgårdare skulle föredra Östermalms IP eller Stockholms stadion, säger han. 

Att politiker bygger stora eventarenor för många miljarder kronor i stället för mindre och fotbollsanpassade arenor tror samtliga ordföranden handlar om pengar och prestige. Men kanske handlar det också en del om synen på fotbollen och fotbollskulturen, tror Dan Blomberg.

– Tyvärr beskrivs fotbollen i Stockholm ofta som ett problem. Trots att vi faktiskt genererar pengar till staden när vi spelar, särskilt vid derbyn. Vi bedriver socialt arbete och har en omfattande ungdomsverksamhet. Tifona till derbyna involverar hundra till tvåhundra ungdomar och tar en till två månader att förbereda. Det är den coolaste konsten sedan graffiti enligt min mening och en slags fritidsverksamhet. Men det hörs det inget om. I stället skickar polisen fakturor och skäller på supporterkulturen, säger han.

Politikernas okunskap och oförmåga att förstå fotbollskulturens sida av saken var inte minst tydligt i de mångåriga politiska tur­erna runt Djurgårdens IF:s förslag på en egen och egenfinansierad arena, som aldrig fick riktigt gehör. Dan Blomberg tycker därför inte överraskande att politikerna i Stockholm kommit lätt undan. Samtidigt tror han att det finns gott hopp om en förändring nu.

– Det är publiken och stämningen på matcherna som drar ny publik och det är mycket pengar investerade i de här stora arenorna. Det kommer inte gå att fortsätta beskriva fotbollen och supporterkulturen negativt om de samtidigt vill locka folk till fotbollsmatcherna, säger han.

Om några dagar ska han på ett möte med Canal+. De senaste åren har kanalen utan hänsyn till bokade supporterresor och hotell­nätter flyttat på bortamatcher som de velat för att passa sina egna behov.  

– Om de kunde sätta sig ned och planera bortamatcherna tillsammans med oss. Då skulle vi ha nått väldigt långt, säger han.

 Trots en regelbunden publik på flera tusen per match var det länge sedan Stockholm kämpade om titeln fotbollens huvudstad. I dag är ambitionen att bli Sveriges evenemangsstad och fotbollen är ett evenemang bland många andra. 

Ändå innebär flyttarna, AIK till Swedbank Arena och Djurgården och Hammarby till Stockholmsarenan, förbättrade ekonomiska villkor för klubbarna och möjligheten att öka sin publik. 

– Ja, nu är vi jätteglada över den nya arenan, säger Kent Hertzell, ordförande för Hammarby fotboll. Men som ekonom har jag svårt att se hur dessa två jättearenor i Stockholm ska kunna bära sig ekonomiskt, tillägger han.

För Djurgården och AIK lever drömmen om egna, fotbollsanpassade hemmaarenor kvar. AIK:s styrelse har lovat medlemmarna att utreda möjligheterna och en dialog finns med Sundbybergs kommun. Tills vidare kommer Black Army göra vad de kan för att skapa hemmakänsla på sin nya jättearena.

– Jag kommer inte kalla den nya arenan för Swedbank Arena. Det känns bara fel och håller inte i folkmun. Så vi får se. Kanske blir det Råsta stadion, för att den ligger intill Råstasjön, säger Daniel Wilhelmsson.

För Djurgårdens del kan Norra Djurgårdsstaden eventuellt erbjuda plats någon gång i framtiden. Samtal pågår redan med Stockholms kommun. Men innan flyttlassen går till tillfälliga hemvister och nya drömmar tar en mer konkret form har samtliga tre stockholmsklubbar ett klart mål för kommande säsong: att ta ett långt och festligt farväl.

 

Publicerad Uppdaterad
3 timmar sedan
Fotomontage: Karin Zackari,Cim-Héloïse Sävel och Anna Sanvaresa
”Utomparlamentariska panelen” är ny panel i Arbetaren där röster från olika fackliga, sociala och politiska folkrörelser uttalar sig om politik och aktuella händelser. Foto: Privat, Håkan Gustafsson, Pontus Lundahl / TT. Montage: Arbetaren

”Vi måste göra det som hela partiapparaten misslyckas med”

SD backar, S backar – det är ett stökigt parlamentariskt läge. Men hur ska fackliga, politiska och sociala rörelser utanför partisystemet tänka nu? Vi ställde frågan till Arbetarens nya utomparlamentariska panel.

Cim-Héloïse Sävel, packare och lagerarbetare, facklig organisatör – känner sig hoppfull:

Lagarbetaren Cim-Héloïse Sävel är till facklig organisatör i Malmö LS Foto: Håkan Gustafsson

Hur ska fackliga, politiska och sociala rörelser utanför partisystemet tänka nu?

– Sociala rörelser måste göra det som hela partiapparaten just nu misslyckas med: artikulera sina krav och intressen, och bygga och bredda intressegemenskapen med alla som kan tänkas beröras. När vi har en tydlig bild över vilka intressen vi har, vilka vi delar dem med, hur vi ska samarbeta och har en strategi för hur vi utövar påtryckning på beslutsfattarna – då driver vi en stark politik med rötterna i folkrörelserna. 

– Några aktuella förebilder för sådana ansträngningar är kampanjen För en human migrationspolitik som vunnit stora sympatier och redan nått några delmål, samt Allt Åt Alla Malmös lovande kampanj om etisk upphandling i Malmö stad. Reformer och eftergifter kommer bara när det finns breda massor som tydligt artikulerar både sitt missnöje och en tänkbar lösning.

Karin Zackari, universitetslektor – känner sig trött:

Hur ska fackliga, politiska och sociala rörelser utanför partisystemet tänka nu?

Karin Zackari forskar om mänskliga rättigheter vid Göteborgs Universitet Foto: Privat

– Ett givet svar på frågan om vad utomparlamentariska rörelser bör göra är ”fortsätt men växla upp”, för en sak som valet visar är att de viktigaste samtidsfrågorna inte direkt representerats. Jag tror rörelser i Sverige måste våga vara mer affektiva men också mindre reaktiva. Man ska identifiera var rörelsen går före den formella politiken snarare än reducera sig till proteströrelser. Man ska så klart fortsatt protestera mot attacker på jämlikhet, frihet, solidaritet, men vi måste ta chansen att försöka ändra den större berättelsen om vad som står på spel, och röra oss bort från klick-aktivism i form av ”skriv under den här protesten”. Där tror jag att rörelser måste skapa framtidsvisioner och appellera till känslor av möjlighet.

Anna Sanvaresa, författare, frilansskribent, skrivpedagog – känner sig frustrerad:

Författaren Anna Sanvaresa är bland annat aktiv i Joe Hill-sällskapet i Gävle Foto: Pontus Lundahl / TT

Hur ska fackliga, politiska och sociala rörelser utanför partisystemet tänka nu?

– Det krävs att vi organiserar oss. Vi är alltför många som blir isolerade och därmed – utan att ha andra att bolla tankar och strategier med – låses vi fast i tron på att rådande system är det enda alternativet. Jag drömmer dels om att vi ses och pratar – om var vi är och vart vi vill komma, vad vi saknar och behöver – i större, eller mindre, arbetsgrupper (som till exempel under Pariskommunen) med olika inriktningar och arbetsfält. Och dels drömmer jag, alltid, om en utvidgad aktivism (utifrån de olika grupperna och inriktningarna). Det behöver byggas en rörelse som jobbar underifrån och brett, och som visar och inspirerar andra till att tänka, och agera på, att det går att bygga en värld på andra premisser än den partipolitiska – som vi ju ser inte fungerar.

– Men just precis nu så tycker jag att fler föreningar och organisationer med liknande värdegrund, och liknande frustrationer, går samman och arbetar gemensamt. Det bygger på samma princip som ovanstående exempel och drömmar. Hur kan vi förändra samhället underifrån? 


Publicerad Uppdaterad
3 dagar sedan
Forum Noden Röster från rörelserna
Ett nytt diskussionsforum för vänstern har lanserats: Noden forum. Foto: Annika Byrde/TT, Skärmdump. Montage: Arbetaren

Nytt internetforum för vänstern: ”Behövs en mötesplats för diskussion”

På några dagar har det nya internetforumet Noden samlat ihop över 150 medlemmar som skapat lite mer än 500 inlägg. Vilka ligger bakom det och varför behövs ett nytt forum för vänstern?

Ni beskriver Noden forum som vänsterns nya mötesplats på nätet. Berätta mer, vad är tanken med forumet och hur kommer det fungera?

– Vi tror att det behövs en mötesplats där saker kan diskuteras i lugn och ro och inte försvinna direkt i sociala medie-flöden. Nu finns det en mötesplats men det är upp till användarna att möblera den.

Vilka är ni som startar upp det?

– En insatsstyrka med handplockade medlemmar som alla brinner för en stark rörelse. Redo att fylla forumet med intressanta ämnen, hålla rent och bidra till en kamratlig stämning.

Är forumet kopplat till Radio Noden?

– Vi har kopplat ihop forumet med Radio Noden för att det är en grym infrastruktur. Och så slapp vi hitta på ett nytt namn. Ingen kan ana hur många usla namn vi kom på innan.

Varför behöver den radikala vänstern ett nytt internetforum?

– Vi själva behövde det nog för att kunna snacka saker med likasinnade. Det senaste året har vi åkt runt och pratat med många kamrater och många har saknat något liknande. Om vänstern i allmänhet tänker likadant lär vi ju märka.

Vilka hoppas ni kommer hitta dit?

– Gamla rävar och unga lejon. Förhoppningsvis några som också mest är nyfikna på att organisera sig. Men vi skulle gärna se att klimatrörelsen också hittade forumet.

Publicerad Uppdaterad
3 dagar sedan
Bildmontage: I förgrunden förhandlaren Daniel Jonzon från Linköpings LS. I bakgrunden Trädgårdstorget torg i Linköping
– Det är mycket jobb med varje fall. Men vi har fått mycket hjälp av både medlemmar från Stockholms LS och SAC:s nya migrantorganisatör Pelle Sunvisson, säger Daniel Johanzon. Foto: Toivo Jokkala, Fredrik Sandberg / TT. Montage: Arbetaen

Nu satsar fler lokala fack på migrant­organisering

Både i Linköping och i Göteborg satsar nu syndikalistiska fackföreningar på att organisera arbetare med migrantbakgrund.

I Göteborg har man precis genomfört ett flerspråkigt möte för migrantarbetare och i Linköping har man redan vunnit flera fall.

Daniel Johanzon, förhandlare för Linköpings LS, berättar att de har jobbat med flera fall både inom jordbruksektorn, frisörbranschen och på byggarbetsplatser.

– Vi hade bland annat ett fall på ett bygge där en medlem blev uppsagd, men där vi lyckades förhandla fram ett skadestånd för felaktig uppsägning och att medlemmen skulle få betalt för den tid han faktiskt jobbat.

För varje liten seger berättar Daniel Johanzon har det trillat in fler och fler medlemmar med migrantbakgrund i Linköpings LS.

– Som LS har vi växt det senaste året och jag tycker det är jättesporrande. 

– Det är mycket jobb med varje fall. Men vi har fått mycket hjälp av både medlemmar från Stockholms LS och SAC:s nya migrantorganisatör Pelle Sunvisson, säger Daniel Johanzon.

Flerspråkiga möten för arbetare i Göteborg

I Göteborg anordnades det nyligen ett möte för migrantarbetare på ryska och ukrainska där organisatörer från Stockholms LS deltog.

I en artikel i SAC:s medlemstidning syndikalisten berättar Alex Bohlin från Göteborgs LS:

– På sikt hoppas och tror jag att vi kan stötta medlemmar till att organisera och hjälpa varandra, särskilt personer inom samma bransch och på samma arbetsplatser.

– Göteborgs LS får genom de här mötena förhoppningsvis även möjlighet att kunna se inom vilka branscher i Göteborg med omnejd som många migranter arbetar och antagligen utnyttjas och var vi kan hjälpa till att organisera arbetare.

Publicerad Uppdaterad
3 dagar sedan
Vänsterpartisten Mohamed Ali och Silas Aliki.
”Det verbala våld som koncentreras mot Abdukardir Ali är en spegelbild av det kapitalistiska systemets hat mot och rädsla för såväl den organiserade arbetarklassen som muslimer och svarta personer”, skriver Silas Aliki. Foto: Fredrik Sandberg/TT, Lo River Lööf

Silas Aliki:
Tidöstyret är inte över

”Tiden efter den mest rasistiska valrörelse Sverige haft i modern tid har, föga förvånande, även den präglats av rasism. Drevet mot den vänsterpartistiske ledamoten Mohamed Abdukardir Ali, som tog sig in i riksdagen med personkryss, är en berättelse om hur högerns världsbild totalt dominerar vårt offentliga samtal”, skriver Silas Aliki.

Det verbala våld som koncentreras mot Abdukardir Ali är en spegelbild av det kapitalistiska systemets hat mot och rädsla för såväl den organiserade arbetarklassen som muslimer och svarta personer. Det lilla styrkeprov från jordens fördömda som inkryssandet av honom i riksdagen utgör är tillräckligt för att trigga både anonyma trollkonton och namnkunniga opinionsbildare till höger. 

Samtidigt pågår fortfarande Tidös paradigmskifte, som bara syftat till att ge samma rasistiska kapitalism mer muskler, i bakgrunden. Den extrainkallade riksdagen röstade under sommaren igenom enorma reformer som nu trätt i kraft och börjar få effekt. Nyligen fick jag ett mejl från en lokalradioreporter som undrade varför en åklagare i den lokala tingsrätten begärt en person utvisad. Det rörde sig bara om misstanke om ett mindre bidragsbrott, varför?

Utvisningar kan sexfaldigas

Jag tvingas svara att det beror på ny lagstiftning som trätt i kraft den 1 september i år, där åklagare gjorts skyldiga att alltid lägga till ett yrkande om utvisning, om de gör bedömningen att målet kan leda till att den tilltalade döms till en strängare påföljd än böter. Tidöregeringens förhoppning om att regeländringen ska sexfaldiga antalet utvisningar kanske är i överkant, men i praktiken innebär den att en dom för rattfylla eller flera fall av ringa narkotikabrott kan innebära deportation.

Till detta ska läggas den så kallade straffreformen, där riksdagen bland annat höjde straffen för närmare 50 olika brott och tog bort regeln om att annan påföljd än fängelse ska väljas om det är möjligt. Reformen beräknas leda till 16 000 fler utdömda fängelseår de kommande tio åren och öka antalet människor i fängelse till 40 000. Riksdagen röstade under sommaren även igenom förändringar i försörjningskravet för anhöriginvandring, som kommer att öka antalet så kallade tonårsutvisningar kraftigt.

Sossarna röstade för många av Tidös förslag

Lagstiftning är, även i Tidöregeringens antidemokratiska expressfart, ett långsamt verktyg. Det kommer att dröja månader och år innan ändringarna slagit igenom så pass att allmänheten märker det i sin vardag. När kollegor, klasskompisar och vänner som levt hela sina liv i Sverige utvisas för småsaker och anhöriga som döms för brott inte längre får vård utan enbart straff kommer sannolikt en motreaktion. Men de partier som nu vunnit valet känner redan till konsekvenserna. Socialdemokraterna röstade i den absoluta majoriteten av fallen dessutom för att införa dem. 

Det är i ljuset av allt detta drevet mot Abdukardir Ali måste ses. Om den parlamentariska vänstern inte förmår riva upp dessa klasslagar, denna institutionaliserade rasism, finns inget existensberättigande kvar. Det åligger dessutom oss som bor i det här landet att göra våra röster hörda, om vi inte vill att den här politiken ska genomföras i vårt namn. Att en enda av folket inkryssad ledamot kan dra igång så mycket rädsla och reaktion från makten är en indikation på vad vi kan göra om fler av oss organiserar oss som och med Mohammed Abdukardir Ali.

Publicerad Uppdaterad
4 dagar sedan
En lotsbåt och ett fartyg från Kustbevakningen på plats vid det 130 meter långa fartyget BBC Lagos
Fartyget i bild har inget att göra med domen. Foto: Johan Nilsson / TT

Lotsarnas arbete i Marstrand stoppas efter dom  

Lotsarnas arbete i Marstrand pausas efter veckans dom, då en lots fälldes för den uppmärksammade dödsolyckan på Tjörn i juli. 

Den 28 juli kolliderade ett fraktfartyget Misje Verde med en fritidsbåt utanför Tjörn. En mamma och dotter ombord på båten omkom, medan pappan och sonen klarade sig. 

I veckan dömdes Göteborgs tingsrätt kaptenen och lotsen för vållande till annans död, vållande till kroppsskada och vårdslöshet i sjötrafik.

Kaptenen får villkorlig dom, och lotsen villkorlig dom med dagsböter. Båda har nekat till brott.

– Det vi försöker ta reda på nu är hur många i arbetsgruppen som mår så pass dåligt att de behöver bli sjukskrivna och vår förhoppning är att de som mår bra ska kunna återgå till arbete snart, säger Björn Alverfeldt, presstalesperson på Sjöfartsverket till Svt.

Lots och kapten nekar till brott

Enligt lotsens advokat har allt för stort ansvar lagts på lotsen och han har till Svt sagt att de kommer att överklaga domen. Han hävdar att det inte är lotsen som ska ha ansvar för utkik.

– Det är fartygschefen som har ansvar för utkik, inte lotsen, säger Thomas Håkansson, lotsens försvarare till Svt.

Kaptenens försvarare håller inte med:

– Det synes vara praxis i svenska farvatten att lotsen tar över manövrering och styrning av fartyget, men då får man ta ansvar för det också, säger Taavi Tuula som är kaptenens försvarare, till Svt.

Publicerad Uppdaterad
4 dagar sedan
Israel rullstolrar för barn Gaza
Trots ”vapenvilan” dödar den israeliska militären i snitt ett barn om dagen inne i Gaza. Foto: Abdel Kareem Hana/TT och Oded Balilty/TT

Israels blockad: Inga rullstolar till barnen i Gaza

Trots det humanitära katastrofläget vägrar Israel fortfarande släppa in rullstolar avsedda för barn i Gaza. Det rapporterar nu den australiensiska public service-kanalen ABC News.

Splitter- och skottskador, amputerade ben och söndertrasade kroppar. Enligt FN-organet Unicef har över 11 000 barn i Gaza drabbats av livsförändrade skador till följd av Israels bombningar. Trots det blockeras fortfarande en leverans av 900 specialdesignade rullstolar av de israeliska myndigheterna, avslöjar ABC News.

Rullstolarna, skänkta av bland annat hjälporganisationen Kids on Wheels Alliance, anlände till Jordanien redan vintern 2025 men har sedan dess inte släppts in i Gaza.

Över 20 000 palestinska barn döda

Israel menar, enligt ABC News, att rullstolorna kan ha ”dubbla användningsområden”.

Rullstolarna är specialdesignade för att klara svår terräng, som exempelvis rasmassorna inne i det sönderbombade landskapet, och dessutom byggda för att kunna justeras i takt med att barn växer.

Vid sidan av de många svårt skadade uppskattas över 20 000 barn ha dödats av den israeliska militären sedan oktober 2023. Trots den så kallade ”vapenvilan” som trädde för ett år sedan har FN och andra människorättsorganisationer rapporterat om att ett barn om dagen dödats inne i Gaza sedan dess.

Publicerad Uppdaterad
5 dagar sedan
Håkan Gustafsson om SvD:s och Aftonbladets rapportering om misstänkt valfusk i Husby utanför Stockholm. Foto: Mika Johnsson Kaster, Jesper Sandström Wikipedia, Skärmdumpar, SvD, Aftonbladet.

Stora luckor i SvD:s och Aftonbladets rapportering om kvinnorna i Husby

”SvD:s och Aftonbladets rapportering om misstänkt valfusk i Husby grundas på anonyma vittnesmål och anklagelser som de utpekade inte verkar ha fått bemöta. Det är en journalistik under all kritik som misstänkliggör grupper av människor baserat på etniskt ursprung”, skriver Håkan Gustafsson.

Förra veckan gick SvD:s ledarskribent Peter Wennblad ut med uppgifter om att fler än hundra eritreanska kvinnor ska ha förtidsröstat i grupp, instruerade av två präster.

”Mer än hundra eritreanska kvinnor kommer i grupp för att förtidsrösta på medborgarkontoret i Husby. De har sällskap av två präster från sin församling. Alla röstar på samma parti, och kryssar samma kandidat. Prästerna instruerar kvinnorna hur de ska göra”, skriver Peter Wennblad i ledartexten.

Uppgifterna ska enligt honom komma från samtal han haft med flera valförrättare i Järvaområdet, men hur många vittnen det handlar om får vi inte veta.

Dagen efter intervjuade Aftonbladet två vittnen till händelsen. Ett av vittnena skriver i ett sms till Aftonbladet:

”Det dök upp minst 100 jag skulle snarare säga 150. Mestadels äldre damer från Eritrea som varit i den närbelägna kyrkan. Ytterst få, skulle säga 3-4 av dom yngre kunde lite svenska.”

I både Aftonbladet och SvD är vittnena till händelsen anonyma.

Deras enda brott verkar vara att de har röstat

Av artiklarna att döma verkar varken SvD:s Peter Wennblad eller Aftonbladet ens ha sökt några av de 100 till 150 kvinnorna eller prästerna, via till exempel församlingen.

Den här typen av dramatiska och spektakulära uppgifter riskerar att misskreditera en stor grupp människor på en etnisk och religiös grund. Det enda vi får veta är deras potentiella bakgrund och att de eventuellt tillhör en församling – samtidigt som de utpekas som del av valpåverkan och valfusk.

Men deras enda brott tycks vara att de har röstat, och allt på grundval av anonyma vittnen.

Händelsen verkar inte ha tagits upp av någon av de incidentrapporter som valarbetare enligt lag sedan 2026 är skyldiga att upprätta. Enligt Svt:s uppgifter från chefen för valnämndens kansli, Eva Debels, stämmer anklagelserna inte överens med de uppgifter som de samlat in under förtidsröstningen.

Den polisanmälan som valnämndens kansli har upprättat baserar sig nämligen inte på de uppgifter som de har samlat in under förtidsröstningen – utan på Peter Wennblads anonyma uppgifter.

Vem gjorde vad, var, när och varför?

Självklart ska medier undersöka röstfusk och valpåverkan oavsett om det sker i Husby, Falun eller i Norrbotten. Men bra journalistik måste ställa frågor och söka svar från flera källor. Speciellt när det kommer till den här typen av allvarliga anklagelser.

Varken i Aftonbladet eller i SvD får vi veta när den här händelsen skulle ha ägt rum, bara att det ska ha skett någon gång under förtidsröstningen.

Och här uppstår problemet när medier glömmer journalistikens viktigaste frågor: Vem gjorde vad, var, när, hur och varför?

En tidning som har gjort grundjobbet och som är värd att uppmärksamma är Nyhetsbyrån i Järva som i måndags gav sig ut i Rinkeby för att ställa frågor om valet och röstfusk direkt till dem som faktiskt röstade.

Publicerad Uppdaterad
5 dagar sedan
Dödsolycka Helsingborg, Väla Södra
Dödsolyckan var den tjugoandra hittills i år på svenska arbetsplatser. Foto: Johan Nilsson/TT

Klämd till döds under truck i Helsingborg

En man i 40-årsåldern klämdes under tisdagseftermiddagen till döds under en truck vid ett industriområde i södra Helsingborg. Dödsolyckan var den tjugoandra hittills i år på svenska arbetsplatser.

Det var strax efter klockan 14 på tisdagen som larmet kom till räddningstjänsten i Helsingborg. Mannen ska då av oklar anledning fått en vältande truck över sig inne på handels- och industriområdet Väla Södra. Han fördes akut till sjukhus med svåra skador.

Senare under kvällen bekräftade polisen att han omkommit och att de påbörjat en utredning om vållande till annans död och arbetsmiljöbrott.

Hittills i år har mins 22 personer omkommit i arbetsplatsolyckor runt om i Sverige, enligt Arbetsmiljöverkets statistik.

Publicerad Uppdaterad
5 dagar sedan
Lena Nyberg och Sanningskommissionen för det samiska folket
Lena Nyberg är ordförande för Sanningskommissionen för det samiska folket och hon kräver nu en lång rad konkreta åtgärder från den svenska regeringen. Foto: Per Danielsson/TT

Kravet på staten: ”Be samerna om ursäkt”

Erkänn ansvar för historiska oförrätter och kompensera för konsekvenserna. Det är uppmaningen från Sanningskommissionen för det samiska folket till den svenska staten.

Den statliga utredningen som tillsattes av regeringen 2021 har under de senaste åren kartlagt och granskat hur den svenska staten behandlat samerna genom historien. Under onsdagen presenterades slutbetänkandet och domen är lika hård som tydlig: Be om ursäkt och betala för konsekvenserna.

– Vi har gått igenom hur beslut som fattats av staten och Svenska Kyrkan påverkat den samiska minoriteten. Nu vill vi se en ursäkt för de övergrepp och kränkningar som skett, säger Lena Nyberg som är ordförande för Sanningskommissionen, till Arbetaren.

Det handlar bland annat om markstölder, tvångsförflyttningar och omfattande diskriminering som satt djupa spår i stora delar av den samiska befolkningen i Sverige. I utredningens slutrapport beskrivs konsekvenserna av den svenska statens politik som ”förödande”.

Vill se nationell försoningsprocess

Sanningskommissionens slutrapport lämnades över till regeringen på onsdagen. Foto: Per Danielsson/TT

Nu kräver Sanningskommissionen därför att regeringen agerar.

Bland annat vill de se ett särskilt center för upprättelse och försoning. Det här för att sprida kunskap om övergreppen som pågått i århundraden.

– Förutom det behövs också en lång rad konkreta åtgärder för att möta alla andra oförätter. Samer i dag drabbas fortfarande av hat och hot och därför krävs det att den svenska regeringen mer aktivt börjar arbeta för de mänskliga rättigheterna, säger Lena Nyberg.

Hon och kommissionen vill också se en nationell försoningsprocess samt stärkt samiskt inflytande när det kommer till frågor som rör exempelvis gruv- och vindkraft.

Rapporten överlämnades under onsdagen till kulturminister Parisa Liljestrand i samband med presentationen av den vid Mittuniversitetet i Östersund.

Publicerad Uppdaterad
5 dagar sedan
Right Liveliehood 2026
Timnit Gebru och Zakithi Sibandze från organisationen Rural Women's Assembly och den georgiska människorättsaktivisten Tamar Oniani är några av årets pristagare. Foto: Right Livelihood

Det alternativa fredspriset: Här är årets vinnare

Kampen mot patriarkalt våld, auktoritära styren och en allt mer okontrollerad AI-utveckling. Det är temat på årets Livelihood-pristagare som presenterades under onsdagsmorgonen.

– Ett system byggt för att tjäna ett fåtal kommer aldrig att hålla. I år hedrar vi kvinnor som vägrar att vänta på tillåtelse. De skriver om reglerna som auktoritära och patriarkala ledare samt Silicon Valleys mäktigaste män tagit för givet att de fick skriva själva, säger Ole von Uexkull, verkställande direktör för Right Livelihood i ett uttalande.

Det prestigefyllda så kallade alternativa Nobelpriset har i över 45 år delats ut till människor och organisationer som leder väg för en mer rättvis och hållbar värld. Pristagarna garanteras livslångt stöd i sin kamp och uppmärksammas varje år i stora internationella medier. 

På onsdagsmorgonen tillkännagavs vinnarna av 2026 års Right Livelihood-pris vid en presentation i Stockholm med följande motiveringar:

Jalila Haider. Foto: Right Livelihood

Jalila Haider. Som den första kvinnliga advokaten från den hazariska minoriteten i Pakistan kämpar hon mot etnisk, statlig och patriarkal förföljelse, driven av övertygelsen att ingen människa är illegal.

Rural Women’s Assembly. Organiserar kvinnor på landsbygden i södra Afrika. Enligt juryn ”i en förenad kraft som försvarar land, fröer och kroppslig autonomi mot företags och patriarkala strukturers övertygande”.

Nona Kurdovanidze och Tamar Oniani från Georgian Young Lawyers’ Association kämpar för demokrati och mot auktoritär repression. Foto: Right Livelihood

Georgian Young Lawyers’ Association, GYLA. Människorättsorganisation av frivilliga jurister som kämpar för demokrati och medborgerlig makt inför ”auktoritär repression” i Georgien.

Timnit Gebru. Amerikansk forskare inom artificiell intelligens. Enligt juryn utmanar hon maktkoncentrationen inom AI och banar väg för digital teknologi som är rotad i rättvisa, levd erfarenhet och mänsklig handlingskraft.

Publicerad Uppdaterad