”Arbetsmarknadsminister Johan Pehrson, vågar du bjuda in Solidariska byggare nästa gång?” Amalthea Frantz om regeringens partssamtal om de ökade dödsolyckorna på arbetsplatserna.
Den gångna veckan har Sveriges regering sysslat med många träffar, uttalanden och pressmeddelanden. Det har handlat om allt från utrikespolitik till a-kassa. Nyheterna har inte varit goda.
Ett ämne som hade kunnat mynna ut i något lite mer hoppfullt, kanske till och med kraftfullt, är samlingen kring arbetsmiljö och de ökade dödsolyckorna.
I pressutskick har vi fått veta att regeringen kallat till ”samtal med parterna”. De började förstås med arbetsköparna. Då var statsminister Ulf Kristersson (M) med.
Statsministern inte med
Sedan var det dags att träffa arbetstagarnas representanter, LO-förbundet Byggnads. De fick nöja sig med att möta arbetsmarknadsminister Johan Pehrson, samt biträdande arbetsmarknadsminister Paulina Brandberg (L). Samtidigt brann det bokstavligen på en arbetsplats i branschen, med ett förmodat dödsoffer som följd.
Regeringens möte har än så länge inte skapat några stora rubriker. Eller så mycket att förvänta sig, vad det verkar. (Att regeringen vill att Arbetsmiljöverket ska rikta in sig på fler fysiska oanmälda inspektioner är förvisso bra, men det uttalandet kom redan i mitten av december, efter hisskatastrofen i Sundbyberg.)
Byggnads ordförande Johan Lindholm säger efter mötet till tidningen Byggnadsarbetaren att de önskar en kriskommission med byggbranschens parter och representanter från regeringen. Och: ”Vi blev inte lovade något, men de uttryckte tacksamhet över att vi var där.”
Inte så hoppfullt alltså. Men ingen borde vara förvånad.
Samtal utan representation
Vilka är ”parterna”? Visst borde alla de arbetare som kommit till Sverige för att jobba i just byggbranschen räknas? Dem har ju Byggnads till stor del misslyckats att organisera. Särskilt jämfört med relativt lilla SAC Syndikalisterna, som har något tusental sådana medlemmar bara i Stockholm, i facket med namnet Solidariska byggare.
Kort sagt: Migrantarbetare är överrepresenterade vad gäller arbetsplatsolyckor.
LO-facken har under lång tid misslyckats med att, eller inte velat, organisera sådana arbetare i någon större utsträckning.
Att det på papperet finns regler och kollektivavtal spelar inte stor roll för den faktiska säkerheten på mängder av byggen.
Ett sätt att få höra om verkligheten på de värst utsatta arbetsplatserna hade förstås varit att bjuda in de berörda som organiserat sig syndikalistiskt.
De dödliga olyckorna ökar.
Bjud in de värst utsatta
Ett sätt att, med tanke på ovanstående, få höra om verkligheten på de värst utsatta arbetsplatserna hade förstås varit att bjuda in de berörda som organiserat sig syndikalistiskt. Men ingen syndikalist har sett till någon inbjudan till veckans träff med regeringen.
Vi vet ju att det inte är i ”samtal med parterna” som verklig förändring sker. Men ändå, visst vore det intressant att höra samtalet?
Arbetsmarknadsminister Johan Pehrson, vågar du bjuda in Solidariska byggare nästa gång? Annars kan de säkert ta det direkt med Ulf, om det passar bättre.
