I Finland har en våg av politiska strejker sköljt över landet sedan i september. Politiska strejker är ovanliga. Men med regeringens ”fientliga inställning” mot arbetare och de som saknar arbete, menar facket att det är nödvändigt.
Senast i dag torsdag varslade Finlands Fackförbunds Centralorganisation (FFC) och dess medlemsförbund om nya stridsåtgärder. De kommer att genomföras den 14 december om regeringen inte gör det möjligt för de fackliga organisationerna att delta i verkliga förhandlingar, sade Jarkko Eloranta, ordförande för FFC på en presskonferens.
Därmed fortsätter de endagarsstrejker, det vill säga politiska strejker, som har anordnats över landet under månader nu och som är rena protester mot regeringens politik. En politik, som facken menar slår extremt hårt mot vanliga arbetare och främst mot de mest utsatta – de som står utanför arbetsmarknaden.
– Regeringens högerpolitik är mycket fientligt och ovänligt inställd till vanliga arbetstagare, säger Rami Lindström, arbetsmarknadschef på Finlands Fackförbunds Centralorganisation (FFC) till Arbetaren.
Till FFC hör bland annat Industrifacket, servicefacket Pam, bil- och transportbranschens arbetarförbund AKT, Byggnadsförbundet och de offentligt anställdas fackförbund JHL. De flesta som har deltagit i strejkerna är medlemmar i dessa olika fackförbund och arbetare inom städ, kök, transport, bygg, samt fabriksanställda.
Förra veckan hölls flera endagsstrejker organiserade av Industrifacket, Förbundet för den offentliga sektorn och välfärdsområdena JHL och Fackförbundet Pro. Bland de som deltog fanns anställda vid designföretaget Marimekko, smyckestillverkaren Kalevala Koru och färgtillverkaren Teknos. Och i Helsingfors strejkade bland annat affärsverket Stara vilket ledde till oplogade vintergator under onsdagen.
Det var bara en av många strejkdagar som genomförts runtom i Finland sedan i september.
Nedskärningar i välfärden
Facken protesterar alltså mot regeringens planerade nedskärningar och mot föreslagna lagändringar. Lindström beskriver regeringens politik som obalanserad och menar att den slår ojämnt.
– Regeringens politik går ut på att skära ner på utgifterna, särskilt inom social trygghet och välfärd, vilket slår hårt mot de mest utsatta på arbetsmarknaden och arbetslösa, säger han och fortsätter.
Det handlar bland annat om att den finska regeringen gör stora nedskärningar i ersättningarna till arbetslösa. Dessutom föreslås betydande förändringar både vad gäller arbetsmarknadslagarna samt inskränkningar i strejkrätten.
Finska regeringen vill inskränka strejkrätten
Förslaget till lagändringar om att inskränka strejkrätten innehåller tre delar. För det första vill regeringen begränsa möjligheten till politiska strejker genom att sätta en tidsgräns på 24 timmar.
Det skulle innebära stora inskränkningar i rätten till politiska strejker mot just politiska beslut, ett ganska kraftfullt strejkvapen som genom historien har använts relativt sparsamt.
För det andra vill den finska regeringen begränsa möjligheten till solidariska strejker. Om ett fackförbund har utlyst strejk så kan den strejken stödjas av andra fackförbund genom så kallade sympatistrejker. Något som regeringen vill undvika.
– Det är tydligt att regeringen önskar begränsa fackens makt genom de här lagändringarna, säger Lindström.
Den tredje förändringen handlar om höjda bötesbelopp vid ”olagliga strejker” och att det ska gå att bötfälla individer som deltar i strejker som domstolen har slagit fast är olagliga.
Rätten till stridsåtgärder är en grundläggande och mänsklig rättighet som tryggas i grundlagen och människorättsavtal, och det finns strikta kriterier för hur den kan begränsas, skriver de fackliga centralorganisationerna FFC, Akava och STTK i ett gemensamt uttalande.
Välfärdsidén vänds upp och ner
Facken vänder sig också mot att regeringen vill prioritera lokala avtal och att varje arbetsplats ska kunna välja vem som förhandlar med arbetsköparen, vilket i så fall skulle leda till att de fackliga förtroendemännen förlorar både position och inflytande.
Lindström beskriver en utveckling där regeringen går mot att vilja styra mer och mer av arbetsmarknaden och socialförsäkringssystemet och frångå de trepartsöverenskommelser som brukar ligga till grund för hur arbetsmarknaden och socialförsäkringarna fungera.
Lindström menar att det sker ett stort skifte nu från ett Finland med en grundidé om att välfärdsstaten ska garantera människor social trygghet även i svåra tider och ge varje medborgare värde och möjlighet att hålla sig aktiv i samhället och söka sig tillbaka till arbetsmarknaden om man hamnat utanför. Till den nuvarande regeringens tanke om att människor ska tvingas in på arbetsmarknaden genom drastiskt sänkta ersättningsnivåer i socialförsäkringssystemet.
Arbetsköparna får mer makt om lagen går igenom
Ett annat skifte är att den tidigare rådande maktbalansen mellan facken och arbetsköparna på arbetsmarknaden håller på att lösas upp.
– Regeringens reformer i arbetsmarknadslagstiftningen tenderar att ge arbetsköparsidan mer makt så att de skapas en obalans, säger Rami Lindström.
De tre fackliga centralorganisationerna FFC, Akava och STTK menar att det inte går att främja arbetsfred genom att begränsa strejkrätten.
– I de övriga nordiska länderna finns det en gemensam syn på arbetsmarknadssystemets grundläggande struktur, och den synen stöds genom lagstiftning och institutionellt samarbete. Genom regleringen av arbetsmarknaden strävar man efter balans och långsiktighet. Ur företagens och arbetstagarnas perspektiv leder en polariserad arbetsmarknad, som fungerar enligt de politiska konjunkturerna, till osäkerhet. Om man ingriper så här kraftigt i arbetstagarnas ställning och rättigheter i Finland kommer det att leda till mer turbulens än arbetsfred, skriver de i ett pressmeddelande.
Regeringens föreslagna lagändringar är planerade att träda ikraft till sommaren 2024. Facken gör nu allt de kan för att försöka stoppa dem.
