Ett halvår har gått sedan VM och fortfarande har Fifa och Qatar misslyckats med att kompensera arbetare som inte fått ut sina löner, efter att ha byggt arenor och arbetat inom säkerhetssektorn. Emmanuele är en av många migrantarbetare som efter VM-slutspelet har svårt att hitta arbete i Doha.
– Hur ska jag förklara för min familj att jag reser hem ännu fattigare än när jag kom hit?
Det är en het eftermiddag i mitten av maj och i marknadskvarteret Souk Warqif i centrala Doha börjar uteserveringarna vakna till liv. Det har bara gått ett halvår sedan VM avslutades i Qatar. Fortfarande reser turister till staden, men situationen har märkbart förändrats för de hundratusentals migrantarbetare som arbetat i landet inför och under VM-mästerskapet.
Många arbetare har tvingats resa tillbaka till sina hemländer, eftersom ett stort antal företag sagt upp kontrakten i förtid. I många fall har de utlovade lönerna uteblivit. Det finns inte längre samma behov av arbetskraft i Qatar, varken inom byggbranschen eller inom säkerhets- och hotellsektorn.
Migrantarbetare fängslades efter protest
På en snabbmatsrestaurang längs med den stora gågatan har Arbetaren stämt träff med Emmanuele. Han är 31 år, från Ghana och har de senaste fem månaderna desperat letat efter ett nytt arbete i säkerhetsbranschen. Hans tidigare arbetsköpare säkerhetsföretaget Stark avslutade kontraktet i förväg. I sommar måste han förnya sitt visum, vilket kostar pengar.
När företaget plötsligt sade upp kontraktet tre månader i förtid, organiserade de anställda migrantarbetarna en stor protest. De satte sig i fyra bussar och begav sig mot huvudkontoret för att kräva ut lönerna. Men resultatet blev att arbetarna som deltog i protesten deporterades. Fortfarande sitter tre personer som organiserade protesten fängslade i Qatar.
Men Emmanuele deltog på grund av rädsla aldrig i protesten.
– Jag ville inte ha problem. Jag litade inte på att företaget skulle betala tillbaka pengarna, säger han.
I Ghana har Emmanuele en fru och två små döttrar att försörja. Under den tid som Emmanuele arbetade under VM skickade han, precis som så många andra migrantarbetare i Qatar, det mesta av lönen till familjen.
Pengarna gick till terminsavgifter, skolböcker, mat och förnödenheter.
– Jag vet inte vad jag ska säga till min familj om jag inte hittar jobb, om jag blir deporterad. Hur ska jag förklara för dem att jag reser hem ännu fattigare än när jag kom hit?
Du reser endast in till Doha om du har något viktigt att göra. Om besöket innebär någon slags möjlighet för dig. Ingen har pengar att resa in till Doha för nöjes skull. Vi lever i en avskild värld.
Emmanuele
Det är inte ofta Emmanuele tar sig in till Doha från arbetarbostaden i Barwa Al Baraha, där han för tillfället bor. Det är helt enkelt för dyrt. Den billigaste taxiresan med Uber till närmaste tunnelbanestation kostar 30 qatariska rialer, motsvarande 80 kronor. Det är inte möjligt ta sig till tunnelbanan till fots, och Uber är det färdmedel som är mest ekonomiskt.
– Du reser endast in till Doha om du har något viktigt att göra. Om besöket innebär någon slags möjlighet för dig. Ingen har pengar att resa in till Doha för nöjes skull. Vi lever i en avskild värld, säger han.
Migrantlägret Barwa al Baraha
Sedan VM har Emmanuel spenderat merparten av dagarna i rummet han hyr i korridoren i migrantlägret Barwa Al Baraha. Området uppfördes 2014 och skulle då garantera arbetarbostäder ”med bättre standard” och luftkonditionering på rummen.
Det två kvadratkilometer stora området Barwa al Baraha ligger flera mil utanför Doha och huserar upp till 50 000 arbetare, vilket motsvarar befolkningen i en vanlig svensk småstad. I de identiskt sandfärgade husen får endast män vistas, och säkerhetsvakter patrullerar området.
Det finns några små snabbmatsrestauranger i Barwa al Baraha, ett apotek och en fotbollsplan med slitet konstgräs. Varje identisk fyravånings-byggnad rymmer 130 rum. I varje rum står fyra sängar med tunna madrasser utplacerade.
– Men rummet i Barwa al-Baraha är bättre än det jag bodde i 2014, första gången jag var i Qatar och arbetade. Den här gången sover de flesta i en egen säng, och vi är fyra som delar på rummet i stället för tio. 2014 spenderade jag knappt annan tid på rummet än för att sova. Vi åkte till jobbet klockan 01 på natten och kom hem vid 20-tiden på kvällen.
Några gånger i månaden har Emmanuele lyckats få ett påhugg svart med att lasta varor i industriområdet intill. Pengarna har knappt räckt till mat eller till att betala hyran, 500 rialer, för sängen i migrantlägret.
– Jag har inte fått så många vänner i Qatar, utan pratar endast med de tre personer jag delar rummet med. Det är så många som förlorat jobbet nu, och som inte vet vad de ska göra efter VM, fortsätter Emmanuel.
Precis som första gången Emmanuel reste för att arbeta i Qatar, var det även den här gången med hjälp av en rekryteringsfirma. Han betalade 4 500 qatariska rialer för sitt VISA och en flygbiljett för 1 350 rialer.
Sedan ytterligare 1750 rialer för sitt ID-kort. Månadslönen låg på 2 700 rialer, motsvarande cirka 8 000 svenska kronor. Det skulle ta minst tre månader innan Emmanuel tjänat in pengarna han lagt ned på biljett och visum.
– Jag har knappt lyckats betala av skulden för mitt visum.
De flesta migrantarbetare inom säkerhetsbranschen har efter VM tvingats återvända hem.
Resan till Qatar börjar med en rekryteringsfirma
När Arbetaren pratar med en annan person, ”John”, över Whatsapp har det gått nästan fem månader sedan den där ödesdigra dagen i januari, när säkerhetsföretaget över en natt sade upp hans kontrakt och skickade tillbaka honom till Kenya.
Precis som för så många andra började resan till Qatar med hjälp av en rekryteringsfirma, som ordnade hans biljett, visum och anställning i Qatar. Han hade egentligen inte pengarna till visum, men lånade 20 000 kronor av sin mamma.
John fick jobb på säkerhetsföretaget Al Nasr Star Security Services. I kontraktet stod det att arbetstiderna skulle ligga på 8 timmar om dagen med en dag ledigt i veckan, men så snart John anlände till Qatar stod det klart att arbetstiderna i själva verket låg på 12 timmar om dagen. Företaget gav aldrig ledigt, utan drog av de lediga dagarna på lönen. Sjukförsäkringen uteblev.
Månadslönen låg på 1 690 qatariska rial i månaden, motsvarande 5 000 svenska kronor.
Flyttades till bättre boende under VM
Fotbollsspelarna spenderade lång tid inuti hotellen. De ville visa upp bättre boendeförhållanden för journalisterna, om någon skulle undra.
John, säkerhetsvakt under VM
Företaget dröjde med utbetalningen av lönerna de första månaderna. Till slut vägrade John och hans kollegor att gå till jobbet. Företaget gick till sist med på att betala ut lönen.
John fick bo i ett rum med fem våningssängar, tillsammans med fem andra unga män. Men sex månader innan VM gick av stapeln i Qatar flyttade företaget de arbetare som var anställda inom hotellsektorn till en annan anläggning med bättre boendeförhållanden.
– Fotbollsspelarna spenderade lång tid inuti hotellen. De ville visa upp bättre boendeförhållanden för journalisterna, om någon skulle undra. Så de flyttade oss till China Bay. Nu bodde vi endast fyra personer i samma rum, och fick varsin singelsäng. Vi behövde inte laga maten själva i ett kök med kackerlackor, utan fick tillagade rismåltider dagligen. Bussresan till jobbet tog inte 45 minuter, utan 15 minuter, berättar John.
Endast några dagar efter att VM-kuppen var över och strålkastarna släckts, fick John och de andra migrantarbetarna på Al Nasr Star Security flytta tillbaka till ett sämre boende.
– Allting var så smutsigt, det var fruktansvärt. Du kunde knappt ta en dusch, av rädsla för att vattnet också skulle vara smutsigt, berättar John.
The Guardian har bett Al Nasr Security svara på frågor om de usla arbetsförhållandena, men företaget har vägrat kommentera, även om de bekräftat platsen för ett av sina boenden till tidningen.
Förlorade jobbet över en natt
I Nairobi har John tvingats flytta tillbaka hem till sina föräldrar, och hamnat i en svår ekonomisk situation.
– Jag hade hunnit jobba ett år och tre månader inom säkerhetsbranschen i Qatar, på ett kontrakt som i själva verket skulle vara i tre år. De kallade utan förvarning in mig till kontoret på lördagskvällen, och sade att jag fått sparken. De hade redan köpt flygbiljetten till söndagen.
John menar att företaget inte ville att John eller hans kollegor skulle få tid att klaga hos den qatariska arbetsmarknadsmyndigheten. Han fick inte betalt månaderna han arbetat och endast 2000 rialer i ersättning.
Kräver kompensation från Fifa och Qatar
John, Emmanuele och andra migrantarbetare Arbetaren talar med har fortfarande förhoppningar om att företagen ska tvingas ta ansvar och betala ut ersättningar och skadestånd.
Människorättsorganisationen Equidem har de senaste åren i ett flertal rapporter avslöjat hur migrantarbetares rättigheter kränkts i Qatar i samband med fotbolls-VM. Både Amnesty International och Human Rights Watch har i juni släppt rapporter om migrantarbetare utsatta situation efter VM.
Jason Nemirovski, utredare på organisationen, menar att FIFA och Qatar måste kompensera arbetarna för de uteblivna lönerna.
Han menar att rekryteringsagenter tar ut tusentals dollar i illegala rekryteringsavgifter för öppna visum. Företag sponsrar arbetare men tillhandahåller ingen egentligen sysselsättning.
– När arbetarna väl kommer till Qatar måste de hitta anställning hos ett annat företag. För att täcka kostnaderna för dessa visum tar arbetare lån eller säljer sin mark, säger Jason Nemirovski och fortsätter:
– Eftersom migrantarbetare måste betala av skulderna accepterar många usla arbetsvillkor och en tillvaro som skiljer sig väsentligt från vad de utlovades där hemma. Att komma tillbaka tomhänt är inget alternativ.
Svåra villkor även i Sverige
Avståndet mellan Sverige och Qatar kan tyckas långt, men även i Sverige arbetar migrantarbetare i en utsatt situation och oroar sig för att bli utskickade på grund ut av outbetalda löner. Emil Boss, förhandlingssekreterare på SAC Syndikalisterna, menar att det blir motsägelsefullt att tala om Qatar som ett skräckexempel när det kommer till migrantarbetares villkor. Situationen är svår även i Sverige.
– Exploateringen av migranter i Qatar kan kännas avlägsen. Det tar sig lite olika uttryck, men faktum är ju att även Sverige har ett stort problem med just exploatering av migranter i till exempel bygg- städ och restaurangbranscherna. Människor satsar sina livsbesparingar, betalar rekryteringsfirmor, luras på lön i Sverige och återvänder hem med förstörda livsutsikter. På det sättet är Sverige är en sorts Qatar i Norden, säger Emil Boss och tillägger:
– Även i Sverige har det stora flertalet av de värst drabbade migrantarbetarna inte tillgång till fackföreningar.
”Vill ge mina barn en bättre framtid”
Några veckor senare talar Arbetaren med Emmanuele igen, den här gången över telefon. Sommaren har anlänt och det är över 40 grader varmt i Doha. Han har lyckats hitta ett tillfälligt jobb och månadslönen ligger på 1 000 rialer, motsvarande cirka 3 000 svenska kronor.
Emmanuele är rädd för att bli deporterad eftersom hans tidigare visum löpt ut. I minst fyra månader måste han arbeta innan han har råd att förnya det.
Han har flyttat från Barwa al Baraha till en annan migrantarbetarbostad i ett liknande industriellt område.
– I Barwa al Baraha fanns det i alla fall en sjukvårdsklinik och ett snabbköp. Vi kunde spela fotboll på kvällarna. Här finns ingenting att göra. Maten är värre och måltiderna består av ris. Men jag har inget val. Utan ett jobb kan du inte överleva i Qatar. Det enda jag vill är att förnya mitt visum så att jag kan försörja min familj. Jag vill ge mina barn en bättre framtid.
Emmanuele heter egentligen något annat i verkligheten, men vill vara anonym av rädsla för repressalier.
