I spåren av de så kallade påskkravallerna har den pedofilanklagade rasisten Rasmus Paludan fått stor uppmärksamhet. Men vad händer när ingen låter sig provoceras av hans sorgliga hatbudskap? Arbetaren hängde på under hans första dag av fem utanför den uppmärksammade politikerveckan i Järva.
Det första som möter en är avspärrningarna. Polisens blå band bildar ett enormt och lika ensligt område av grå och kal asfalt på den öde parkeringsplatsen utanför ishallen vid Spånga IP i nordvästra Stockholm.
– Vad är det som händer egentligen, utbrister en äldre man på cykelbanan och slår uppgivet ut med armarna.
Han har bråttom till vårdcentralen men vinkas förbi och tillåts passera av poliserna inne på det tomma utrymmet där den dansksvenske pedofilanklagade rasisten Rasmus Paludan än en gång beviljats tillstånd att bränna koranen. Den här gången i samband med den uppmärksammade politikerveckan i Järva som kickade igång på onsdagsförmiddagen.
Överallt rullar piketbussar med skottsäkra glas. Varenda buske i området kollas av och försommarregnet hänger i luften. Inne från idrottsplatsen hörs en hurtigt gäll röst ur högtalarna. En knattestafett med lågstadiebarn som kämpar sig runt de 1600 meterna mot medalj och diplom. Vissa skolor har dock ställt in sin medverkan.
Risken att Paludans arrangemang ska urarta i kaos har av vissa rektorer bedömts som stor. De flesta barnen som springer har dessutom utländskt påbrå vilket gör, menar många, att de inte ska behöva få rasismen från Paludan och hans omtalade projekt Stram Kurs upptryckt i ansiktet när dagen i slutet av vårterminen är tänkt att vara ett trevligt avbrott i skolarbetet.
– Den där pajasen sexchattar ju med barn, då ska han väl för fan inte stå mitt bland dem och tala, säger en upprörd kille som nyfiket hänger utanför avspärrningsbanden.
I övrigt är det inte många där. Främst poliser, både tungt utrustade och de från dialogavdelningen, men också en hel del journalister.
Teamet från TV 4 skruvar förväntansfullt på sig. Zoomar in några hundra meter där Paludan står ensam på parkeringen. Småpratar med varandra och antecknar ivrigt. Mammor med barnvagnar skyndar förbi och tittar trött ut över spektaklet. Vad insatsen kostar kan de mest bara fantisera om. Men här i det mångkulturella Järva, området mellan förorterna Spånga, Rinkeby och Tensta kunde pengarna göra stor nytta. Det tycks alla jag pratar med överens om.
– Alltså, han är en idiot som bara vill skapa kaos och splittring. Ska vi verkligen lägga våra skattepengar på det, skrattar en annan kille som satt sig ner på trottoaren för att lyssna på Paludan som än så länge inte börjat tala.
Fortfarande är det få på plats. Framförallt inga anhängare av den tidigare fängelsedömde högerextrema advokatclownen från Helsingör.
Så kommer det stilla regnet. Alltjämt ingenting i rörelse. Tyst från megafonen. Poliserna viskar i sin kommunikationsutrustning. De ser trötta ut. Nästan lite frågande.
Jag tar en promenad. In på området där årets Järvavecka, det som 2016 startades som ett alternativ till Almedalen, precis öppnat upp. Bland de många tälten trängs stressade arrangörer, funktionärer och grönklädda centerpartister med representanter från Hyresgästföreningen, Svenska Kyrkan och Bris.
Från en foodtruck luktar det nygrillat och på scenen skymtar jag Moderaternas rättspolitiske talesperson Johan Forsell där han diskuterar lag och ordning med en socialdemokratisk riksdagsledamot jag redan glömt namnet på. Stämningen är väl sådär.
Tar ett varv till och hinner se så väl vänsterpartister, några plakat från Feministiskt Initiativ och företrädare för en lång rad arbetsköparorganisationer och glättiga gigföretag.
Plockar en kaffe från vad jag antar är Miljöpartiets, eller om det var Liberalernas tält, och vänder sakta tillbaka mot den tomma parkeringsplatsen.
Nu händer det plötsligt grejer. Paludan har närmat sig avspärrningsbanden tillsammans med en man, som det sägs senare, representerar den svenska avdelningen av riksdagssatsande Stram Kurs.
Han ser elak ut, men knappast farlig. Det ända som fattas, tänker jag fördomsfullt, är väl motorcykelvästen. Rakad skalle, kraftig och rör inte min. Han svansar efter Paludan och följer varje steg med mobilkameran. Journalisterna strömmar till. Rasmus hälsar artigt.
– Jag har 100 procent stöd från alla gruppvåldtagna och förnedringsrånade svenska tonåringar, säger han självsäkert leende när jag frågor om hans egna prognoser inför det kommande valet.
Sedan drar den stillsamma cirkusen igång. Fortfarande näst intill utan publik. Islam är vidrigt och profeten Muhammed var pedofil, förklarar Paludan i sin megafon som knappt hörs utanför avspärrningsbanden.
– Ska han säga, som håller på och sexchattar med unga killar, muttrar en av få nyfikna på plats.
Några grabbar i femtonårsåldern kommer rullande på sina sparkcyklar och rör sig långsamt framåt. Dialogpolisen är genast där. Spända på att det snart skulle kunna explodera. Ingen, utom Paludan, vill se en repris på de omtalade påskupploppen.
“Han är verkligen överallt just nu och verkar mest bara vilja ha uppmärksamhet. Men han är ju bara ett skämt som borde börja om skolan igen”
Boende i Järva
Uppenbarligen inte killarna heller som snabbt vänder om och rycker på axlarna åt eländet.
En bit bort står tre unga kvinnor lutade mot staketet framför trevåningshusen.
– Han är verkligen överallt just nu och verkar mest bara vilja ha uppmärksamhet. Men han är ju bara ett skämt som borde börja om skolan igen, skrattar dem.
Besvikelsen lyser i Paludans ögon samtidigt som han tycks livesända den folktomma sammankomsten med sin mobiltelefon.
Han tar fram en koran och en ask med tändstickor. Paradnumret som han hoppas ska tända gnistan. Inte ens då reagerar någon.
– Låt han bränna den och hundra miljoner andra koraner, vi ska fan inte ge honom någon uppmärksamhet för det, säger killen som fortfarande sitter kvar på trottoaren.
En bil passerar sakta och någon vevar ner rutan och ropar ”Dö din jävel”. Paludan klär genast på sig offerkoftan och förvandlar orden till ett konkret mordhot. Ingen bryr sig och regnet tilltar. 40 minuter kvar på den tillståndsgivna träffen och stämningen bakom de blå banden blir allt mer desperat. De säkert hundratalet utkommenderade poliserna har en lugn dag på jobbet.
Så Paludan höjer tonläget. Går till personangrepp mot en av de få som fortfarande står kvar och lyssnar. Försöker i några sista tafatta meningar provocera fram en motreaktion. Inga stenar kastas. Knappt ens några burop. Bara uttråkad tystnad innan en ung tjej med slöja utbrister ”du är fan för dum för att ta på allvar”.
Vi i media, tillsammans med de etablerade politiska partierna, anklagas för att hylla våldtäkter och personrån. Med Stram Kurs vid makten skulle det bli dödsstraff förklarar Paludan innan mötet är slut.
En dialogpolis skrattar ihop med några av killarna på plats. ”Det är bra att ni inte låter er provoceras”, förklarar han och killarna nickar.
Den lokala vänsterpartisten Hashim Jama tittar uppgivet mot polisstyrkorna som börjar plocka ihop.
– Tänk vad de här resurserna skulle kunna ha använts till annat. Det är en skandal att han får stå här och provocera samtidigt som skolorna inte törs låta sina elever delta i idrottstävlingen. Men hellre ord än sten, jag försökte ta debatten med honom och bjöd faktiskt in till en kaffe, jag frågade till och med om hade några allergier, men han lät inte intresserad av det, säger Hashim Jama.
Ungefär samtidigt kliver Liberalernas nyvalde partiledare Johan Persson upp på Järvaveckans scen. Men jag är alldeles för trött för att orka gå dit och lyssna. Att palla en förmiddag med Paludan tär på krafterna och kan ha varit några av mina mest bortkastade timmar någonsin. En ledsam enmansshow utan någon som helst finess.
Är åtminstone glad att de boende i Järva hade annat annat för sig och inte lät sig provoceras. Fortsätter det såhär är Paludan snart bortglömd.
