Förra året antog ITF för första gången en policy om klimatförändringarna, och Sydafrikas största fackfederation, Cosatu, förde upp klimatförändringarna på sin dagordning på kongressen 2009. Statliga och kommunala lösningar ligger högt på listorna hos många fack och federationer.
Metallarbetarfacket Numsa i Sydafrika menar att en sektor som består av förnybar energi måste skötas av staten, medan gruvarbetarfacket NUM vill att statens roll i energisektorn ökas. Elmarknaden i Sydafrika är i stort sett helt statsägd, men marknadsmekanismer har ändå påverkat tillgången på el då industrier och storföretag – som konsumerar upp till 90 procent av Sydafrikas elektricitet – får subventioner på elpriset. NUM menar att subventionerna måste skäras ned eller tas bort helt och en utsläppsskatt ska läggas på storanvändare av energi.
I Sydafrika har 30 procent av alla pendlare egna bilar, och Cosatu menar att en ordentlig utbyggnad och subventionering av kommunala transportmedel är en nödvändighet. Även ITF talar om hur viktigt det är med offentliga transporter.
– Vi accepterar att transportsektorn står för en stor del av utsläppen. Så vi som transportfack förstod att det fanns ett verkligt behov av att ställa krav på vad som behöver ändras inom transportsektorn, säger Alana Dave, utbildningsansvarig och koordinatör för frågor om klimatförändringar för ITF.
I sin policy tittar ITF bland annat på hur man kan minska utsläppen inom transporter, till exempel genom att börja frakta saker via järnvägar i stället för med lastbilar och att bygga ut den offentliga transportsektorn för att minska privatbilismen. Men för att lyckas ställa om transportsektorn krävs ett brett synsätt, menar Alana Dave:
– Vi har sett att det finns ett stort behov av billiga transporter under globaliserad produktion och distribution. Så transportsektorn har avreglerats och arbetsvillkoren för transportarbetare har försämrats, och det har också ökat utsläppen från transporter. Så alla verkligt djupa förändringar inom transporter kräver en förändring i den globala ekonomin och hur den fungerar.
Cosatu har antagit en policy som tydligt kräver en ekonomi som bygger på låga utsläpp, förnyelsebara energikällor, ett stopp för nya kolgruvor och ett klart nej till kärnkraft. Den officiella hållningen är att det finns fack inom Cosatu som ”vill skydda sina sektorer”, men att det inte finns några större motsättningar kring klimatpolicyn.
Ett område för diskussion handlar om energisektorn. Över 90 procent av Sydafrikas el kommer från kolkraft. För gruvfacket NUM och metallfacket Numsa är det därför viktigt att all övergång till ren energi sker gradvis för att inte störa sektorn alltför mycket. Den höga arbetslösheten – 36 procent enligt den beräkning som tar med de som slutat leta efter arbete – är en knäckfråga när det gäller risken att arbeten går förlorade i övergången till en ekonomi som bygger på låga utsläpp. NUM menar dessutom att energin måste komma från en blanding av förnyelsebara källor och kol.
– Diskussioner pågår fortfarande och NUM har gjort sin egen presentation om hur en övergång ska gå till. Regeringen måste arbeta med oss och miljöorganisationer kring hur vi ska kunna minska utsläppen, kommenterar Cosatus ordförande Sidumu Dlamini.
Det är inte bara Cosatu som måste hitta en balans och en flexibilitet som fungerar för alla fackliga grupper. ITF inkluderar flyg, järnväg, långdistanskörning och hamnar.
– Frågan om solidaritet är väldigt viktig. Det finns potential för en konflikt mellan dessa olika sektorer eftersom några ser att klimatpolitiken får negativa effekter på arbetare, andra ser tydligare hur de kan få positiva effekter.
– ITF har också fack från både industrialiserade länder och utvecklingsländer, där finns en annan risk för motsatta intressen. Så den internationella solidariteten mellan fack är också mycket viktig, annars finns det potential för motsättningar och en svagare attityd till klimatfrågan, säger Alana Dave.
Ulf Jarnefjord, regionalt skyddsombud för Transportarbetareförbundet, besökte många seminarier och diskussioner under COP17.
– Många av våra medlemmar, till exempel lastbilschaufförer, är rädda att förlora jobben. Men vi ska ju skapa jobb inom offentliga transporter, säger han.
Själv ser han kritiskt på hur många fack närmar sig frågan om klimatförändringarna.
– Man kan inte lösa problemet med klimatförändringar genom tillväxt. Men både fack och socialdemokratin är fortfarande väldigt tillväxtorienterade, och inom ILO ska problemet lösas genom tillväxt som ska skapa mer jobb. Det finns ingen diskussion om hur man ska nå välstånd utan tillväxt.
Ytterligare hål i klimatdebatten bland facken på plats i Durban var avsaknaden av ett genusperspektiv. Trots att klimatförändringar och arbetsförhållanden ofta har skilda effekter på män och kvinnor, finns det inte ett ord om detta i Cosatus klimatpolicy.
– Det pågår en parallell process inom Cosatu som försöker visa hur klimatförändringarna påverkar kvinnor, och vi vet att det påverkar arbetande kvinnor. Men det stämmer, policyn har inget genusperspektiv och det gör den svagare, säger Sidumo Dlamini.
Alana Davis säger att någon diskussion kring genus och klimatförändringar inte har hållits bland facken på plats, och att även ITF:s policy ”är svag på det området”.
– Kvinnor och män har olika erfarenheter av arbete inom transportsektorn, så det öppnar upp en mängd frågor. Och vi vet att kvinnor kommer påverkas mer än män av klimatförändringarna.
– Det handlar också om olika sätt att använda transporter – till exempel är kvinnor mycket mer beroende av offentliga transportmedel än män, säger hon. Så det finns ett behov av ett genusperspektiv här. Men jag tror avsaknaden av det reflekterar en allmän svaghet bland fack när det gäller genus- och kvinnofrågor.
