Omständigheter skildrar en ung kvinnas tröstlösa försök att rädda sin framtid när hon blir gravid. Filmen berättar om en ung flicka i början av 1960-talet men känns tidlös.
I Frankrike har förbudet mot abort varit nära absolut, under Vichyregeringen belagt med dödsstraff och efter andra världskriget skärptes lagen ytterligare av nationalistiska skäl – befolkningen behövde öka igen efter förlusterna. Fri abort infördes 1975, efter att kända franska kvinnor demonstrerat och deklarerat att de själva genomgått abort.
Audrey Diwans film Omständigheter bygger på den franska författaren Annie Ernaux självbiografiska roman L’Événement (Händelsen, 2000). Ernaux hade under författandet stöd av den dagbok som hon skrev 1963–64, om hur hon som ung flicka upptäcker att hon är gravid samtidigt som hon kämpar för de betyg som krävs för att komma in på universitetet. Hennes kamp handlar bland annat om att ta sig ifrån de omständigheter som den arbetarklass hon tillhör har i beredskap för henne: ensamstående mamma i låglöneyrke och, inte minst, socialt många steg nedåt. I hennes tjejgäng talas det om slampor som ger sig åt pojkar, särskilt de som blir gravida. Samtidigt ångar det av lust i studentkorridorerna, och sexsnacket med tips om hur fantasierna ska få utlopp pågår ständigt.
När mensen uteblivit ett antal veckor uppsöker Annie en läkare och får beskedet att hon är gravid. Hon upptäcker att alla dörrar är stängda för den abort hon omedelbart inser är enda lösningen, även läkare som sympatiserar med hennes situation säger absolut nej till att hjälpa henne. De riskerar, liksom hon, hårda straff och yrkesförbud. En lurar henne dessutom att ge stärkande medel till fostret för att motverka hennes egna försök till att framkalla aborten.
Filmen tickar fram vecka för vecka, med i princip samma tröstlösa vandring mellan läkare, manliga bekanta, jobbiga tecken på graviditeten, egna försök att framkalla missfall, och jakten på en illegal abortör – och man sitter som på nålar.
Anamaria Vartolomei är en uppenbarelse i rollen, hon är trovärdig som en tonåring som döljer sin panik med surhet och arrogans – isolerad i sin situation, som hon inte kan dela med vare sig sina föräldrar eller sina närmaste vänner medan hon hotas att kastas ur den framtid hon kämpat så hårt för, och som hennes arbetarklassföräldrar understött med hårt arbete. Hon känner skuld – men också beslutsamhet.
Den svenska titeln Omständigheter, som är ett larvigt gammalt uttryck för att vara gravid, passar ganska bra som satirisk omskrivning för de livsomvälvande dagar som Ernaux vittnar om i sin bok att hon gick igenom, och som hon också sedan dess burit med sig som en slags stolthet över att ha klarat av. Den beslutsamhet och kreativitet som den unga flickan tvingas uppbåda är förstås imponerande.
Med en stark känsla av tidigt 1960-tal känns historien ändå inte daterad, utan tvärtom allmängiltig i sitt porträtt av en ung person som i ensamhet tvingas uppbåda en nästan outhärdlig styrka. Inte minst de grafiska beskrivningarna av abortförsöken är svåruthärdliga att följa, men nödvändiga för filmens trovärdighet.
