Usama Bin Ladins död för en amerikansk kula har naturligt nog dominerat nyhetsflödet de senaste dagarna, både i USA och världen över. Om mordet kan man ha många och motstridiga känslor och åsikter. Att en religiös fanatiker som uppmanat till massmord själv dött en våldsam död är inget att sörja i sig, men att USA-vänner […]
Usama Bin Ladins död för en amerikansk kula har naturligt nog dominerat nyhetsflödet de senaste dagarna, både i USA och världen över. Om mordet kan man ha många och motstridiga känslor och åsikter. Att en religiös fanatiker som uppmanat till massmord själv dött en våldsam död är inget att sörja i sig, men att USA-vänner runtom i världen stämmer upp i jubel över att bin Ladin dödats utan rättegång är enbart beklämmande.
I över ett decennium fungerade Usama bin Ladin som en symbol både för motstånd mot den amerikanska imperialismen – låt vara utifrån en vidrig ideologi – och för den reaktionära offensiv som kallades ”kriget mot terrorn”.
En ogenomtränglig snårskog av konspirationsteorier har uppstått kring 11 septemberdåden, men även den som accepterar den officiella versionen utan frågor inser att Usama bin Ladin var värd oerhört mycket för Bushregimen. Själva det faktum att han befann sig där ute någonstans och skickade ut sina videoinspelningar hjälpte till att legitimera invasionen i Afghanistan, kringskärningarna av amerikanernas fri- och rättigheter, den kusliga propagandasuccén Guantánamo och till och med ockupationen av Irak – trots att kopplingarna mellan Saddam Husseins regim och al-Qaida var obefintliga.
Besvärjelsen bin Ladin kunde användas för att stifta nya hårda lagar i hela västvärlden, och de kommer inte att avskaffas bara för att han själv nu är död, lika lite som risken för terrordåd varken ökar eller minskar. Al-Qaida var inte centralstyrt av Usama bin Ladin utan ett samlingsnamn för olika lokala initiativ.
Det är inte för mycket sagt att bin Ladin var värd mer för George W Bush levande än död. På samma vis står det mycket klart att bin Ladin är värd mer död än levande för Barack Obama. Om han ska hoppas att både dra sig ur Afghanistan och vinna nästa val var undanröjandet av bin Ladin ett nödvändigt steg på vägen.
Snårskogen av konspirationsteorier lär inte bli glesare av söndagens dödsskjutning. Vi har bara Vita Husets egna uppgifter om vad som faktiskt hände, kroppen är lägligt sänkt i havet och frågan om exakt hur länge man egentligen känt till var bin Ladin befann sig kvarstår.
Applåderna från imperialismens tillskyndare efter mordet är obehagliga, trots att det är en islamistikon som tagits av daga. Att som Dagens Nyheter på ledarplats tala om ”glädje och lättnad” i samband med bin Ladins död är obegripligt, såvida man inte syftar på folket i Barack Obamas kampanjstab. Att några stycken längre ner använda begreppet ”rättvisa” är rent osmakligt.
Sveriges regering vill inte vara sämre, och utrikesminister Carl Bildt, en man som själv har fingrarna i många syltburkar från Libyen och Sudan till Ryssland, konstaterar att ”världen är en bättre plats utan bin Ladin”.
Arvet efter Usama bin Ladin är framför allt att han fått stå som symbol för en rädsla som möjliggjort krig, övergrepp och massiva inskränkningar i fri- och rättigheter för hundratals miljoner människor. Hade han inte existerat hade man fått uppfinna honom.
Den militanta islamistiska ideologi bin Ladin stod för verkar dock vara på tillbakagång. Det beror i så fall inte på någon insats från amerikanska specialförband, utan på det hopp som väckts på gatorna i Nordafrika och i Mellanöstern. När människor tillsammans tar upp kampen mot diktaturer, när friheten är inom räckhåll, då krymper också utrymmet snabbt för de radikala islamisternas livsfientliga ideologi.