För ett antal år sedan var Danmark ett land som ropade efter arbetskraft. Parallellt med att EU utvidgades österut blev det också möjligt för unionsmedborgare att söka arbete i andra länder än ursprungslandet.
Lockade av arbetstillfällen, bättre arbetsvillkor och högre lön sökte sig många av de nya EU-medborgarna till Danmark. Den största gruppen kom från Polen, men kom gjorde även tyskar som inte längre kunde försörja sig på grund av växande arbetslöshet i hemlandet.
Men i samband finanskrisen blev arbetslösheten ett stort
problem även i Danmark. Byggbranschen drabbades svårt och nybyggandet stoppades helt när finansiärer plötsligt drog i nödbromsen.
Arbetslösheten bland byggnadsarbetare steg och lönerna sänktes. Problemet har blivit en het potatis inom den danska vänstern.
– Vi har mycket social dumpning från folk från andra EU-länder. Deras arbetsvillkor är väldigt dåliga och för de illegala arbetarna är det förstås ännu värre, säger Line Barfod, talesperson i arbetsmarknadsfrågor för Enhetslistan.
Nana Wesley Hansen är forskare vid Sociologiska institutionen på Köpenhamns universitet och har studerat de polska migrantarbetarnas villkor. Hon konstaterar att en majoritet av de polacker som kommer till Danmark för att arbeta hamnar i låglöneyrken. Men även där får de sämre betalt än danskfödda arbetare.
– Det kan vara stor skillnad. Om arbetsplatsen hade kollektivavtal låg polackerna så gott som alltid på miniminivån. Överlag får de 68 procent av den danska medellönen, säger Nana Wesley Hansen.
Inom byggbranschen är skillnaden störst och de polska byggarbetarna har genomgående lägre lön än sina danska arbetskamrater.
Men även arbetsvillkoren i stort är ett problem. Nana Wesley Hansens forskning visar att 38 procent av de polska arbetarna någon gång har blivit lurade på lön för utfört arbete. 32 procent har blivit hotade av uppsägning och så mycket som 17 procent har upplevt hot om våld på arbetsplatsen.
– Här står facken inför en stor utmaning. På de stora arbetsplatserna, inom till exempel byggindustrin, är det förhållandevis lätt att kontrollera löner. Men för de som arbetar i folks hem är det väldigt svårt, säger Nana Wesley Hansen.
Även om de polska arbetarna upplever svårigheter har de ändå en gynnsam ställning i jämförelse med migrantarbetare från länder utanför EU.
Med EU:s regler för arbetskraftsmigration inom unionen behövs inget tillstånd för att arbeta i Danmark. Det räcker att fylla i
en registreringsblankett hos en av de
fem regionala statliga myndigheterna.
I och med detta får utländska EU-medborgare tillgång till grundläggande sociala tjänster som ekonomisk hjälp och sjukvård.
Däremot hade ingen i Nana Wesley Hansens undersökning mottagit bistånd, vare sig barnbidrag eller arbetslöshetsersättning. Vid arbetslöshet visade det sig också att de polska arbetarna hade svårare att få arbetsträning än danska kollegor.
– Många saknar också kunskapen om vilka rättigheter de har i samhället och på arbetsmarknaden.
Men även om många av de polska migrantarbetarna hamnar i den informella sektorn har de ändå, genom sitt EU-medborgarskap, tillgång till den formella. Det är något migranter från länder utanför EU saknar.
– Om den papperslösa migranten kommer från ett land utanför EU hamnar de i arbetsmarknadens gråzon. Då är det helt annorlunda, säger Nana Wesley Hansen.
Om man som papperslös i Danmark får problem på sin arbetsplats finns det inte heller någonstans att vända sig. I Sverige organiserar SAC Syndikalisterna papperslösa sedan 2004 medan Fastighets välkomnar papperslösa sedan 2008, och i Norge är de välkomna som medlemmar i LO.
Men facken i Danmark har intagit en betydligt mer restriktiv hållning. Byggfacket 3F, anslutet till danska LO, uppmanar sina medlemmar att anmäla ”illegala” arbetare till myndigheterna. Men även registrerade arbetare ses i stor utsträckning som lönedumpare.
Mattias Tesfaye är ombudsman i 3F och menar att den ökade arbetskraftsinvandringen ställt till med problem.
– Huvudproblemet är att de lokala arbetarna blir arbetslösa eftersom den lön de begär är den dubbla mot vad en polsk arbetare tar.
Problemet har skapats av högerregeringen och offensiva företag som har ett intresse av att dumpa lönerna, menar Mattias Tesfaye. Han säger att det är livsnödvändigt att de danska facken lägger en stor ansträngning i att organisera de utländska arbetarna. Men ansträngningen har hittills varit förgäves.
– Jag vet att man i Norge har lyckats bättre att organisera de östeuropeiska arbetarna. Här går väldigt få migrantarbetare med i facket.
Som ombudsman åker han runt till byggena och pratar med arbetarna. Han säger att han brukar prata med de polska byggarna och att de brukar vara förstående, men ändå inte går med. Han kan bara konstatera att de inhemska och de utländska arbetarna tycks ha olika intressen.
– Traditionellt har arbetarklassen alltid haft samma intresse, men nu är det plötsligt en konflikt och ärligt talat vet jag inte vad man ska göra åt det.
Problemet är enligt Mattias Tesfaye att de polska byggarbetare som går med i facket och kräver kollektivavtalsenlig lön omedelbart blir uppsagda och ersatta. Facket kan sedan inte göra något åt det, problemet måste lösas politiskt.
– Det är klart att vi kan hålla en stor demonstration utanför bygget, men även danskar blir uppsagda om de bråkar. Juridiskt kan vi inte heller göra något eftersom arbetsköparen hävdar arbetsbrist.
Enligt Line Barfod har saken diskuterats livligt inom den parlamentariska vänstern. Partiet ska därför lämna in ett lagförslag som liknar den norska lagen om solidaransvar.
Men den danska lagen ska gå längre och göra beställarna ansvariga för att löner och skatter betalas om underentrepenörerna missköter sig. Hon tror dock inte att förslaget går igenom första gången, men någon annan framkomlig väg kan hon inte se.
– Jag hoppas att vi åtminstone kan få igenom några grundläggande element. Men med en högerregering kommer vi förstås inte att få igenom någonting.
