Blytung skattelättnad

En fredagskväll i oktober sitter en medelålders kvinna med långt svart hår på tunnelbanan hem mot andrahandslägenheten i Stockholmsförorten Sätra.

– Det är alltid mycket att göra på fredagar, men det har varit en ganska bra arbetsdag ändå, säger kvinnan matt.

Hon har arbetat sedan soluppgången med att städa lägenheter på Östermalm och villor på Lidingö. Dagslönen har hon i plånboken. Den fick hon som vanligt direkt i handen av personerna hon städat åt, till och med av kunden som arbetar som polis.

Kvinnan på tunnelbanan heter Maria och är en 45-årig, papperslös immigrant från Bolivia – en av tusentals osynliga arbetare inom den svarta städsektorn.

För sju år sedan kom hon till Sverige ”med storslagna visioner”. Dagen därpå fick hon sitt första jobb som städerska på ett konferenshotell för 50 kronor i timmen. Efter tre år på hotellet gick ägarföretaget i konkurs och Maria stod utan arbete.

Då erbjöds hon att börja städa hemma hos sin tidigare chef för 70 kronor i timmen. I hennes egen vänkrets var det många som städade svart – det var helt enkelt det enda jobb som fanns att få för papperslösa.

Hösten gick snabbt förbi. Vintern och våren också. Men efter sommaren 2007 blev den första av hennes vänner av med ett städjobb.

Sedan följde ännu en – och en till. Till slut hade närmare hälften av de 20 papperslösa städare hon kände blivit arbetslösa, däribland hennes 26-åriga väninna Alejandra, som hon lärde känna 2005 när en vän berättat om en ung tjej som sökte arbete.

Den gången frågade Maria runt, drog i alla trådar hon hade och lyckades till slut ordna med ett svartjobb hemma hos en känd familj i Stockholm. Men så en dag på hösten 2008 behövdes hon inte längre.

– Familjen ville utnyttja Rut-avdraget och kontaktade ett städföretag i stället. Jag hjälpte henne att försöka hitta ett nytt arbete efteråt. Hon fick börja om från början helt enkelt. Jag har så många vänner som blivit arbetslösa på grund av det här politiska beslutet, säger Maria.

Förslaget om ett särskilt Rut-avdrag dök för första gången upp 2003 i en motion av centerpartisterna Birgitta Carlsson och Annika Qarlsson. Därefter dröjde det fyra år innan den borgerliga alliansregeringen kom med en proposition som antogs sommaren 2007.

Rut-avdraget blev en skiljelinje mellan de två politiska blocken inför höstens riksdagsval. På ena sidan stod den rödgröna alliansen som kritiserar skattesubventioner för hushållsnära tjänster – på den andra den borgerliga alliansen som påstod att reformen skapat tusentals nya arbeten inom den vita sektorn.

Statistiken har varit bristfällig och baserats på siffror från Skatteverket om hur många som utnyttjat avdraget. Bakom många beräkningar står företagsorganisationen Almega som drivit ett framgångsrikt lobbyarbete gentemot medierna. Därför har Almegas siffror använts av morgontidningarna – till och med av Svt och SR – trots att branschorganisationen har varit partisk i frågan.

Men påståendet om fler skapade jobb har hittills inte gått att styrka. Det är inte ens säkert att Rut-avdraget skapat några nya jobb alls – i alla fall om man får tro Roland Spånt, före detta chefsekonom på den fackliga centralorganisationen TCO.

– Det finns ingen som känner till effekterna, det kan till och med ha inneburit färre jobb, konstaterar han.

Logiken i hans resonemang är i grund och botten ganska simpel: i och med att städtjänster vanligtvis inte finansieras med banklån leder de till att hushållskassorna minskar.

På så sätt sjunker konsumtionen inom andra områden som restaurang- och frisörbesök och ren hushållskonsumtion. Följden blir – rent hypotetiskt – att jobb flyttas över från andra sektorer till städsektorn.

Det är inte heller säkert att Rut-avdraget inneburit färre svartjobb. Någon egentlig forskning på den svarta städsektorn i Sverige har aldrig funnits, det är inte ens bevisat att skattesubventioner leder till färre svartjobb. Till och med i lågskattelandet USA är den svarta sektorn påtaglig, säger Roland Spånt som tidigare varit diplomat vid Sveriges USA-ambassad.

– När jag flyttade därifrån och köpte flyttstädning så ville företaget att jag skulle lägga pengarna i kylskåpet, säger han.

Informationsluckan är gigantisk.
Huvudskälet är att den statliga myndigheten Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärderingar, IFAU, hittills inte kunnat genomföra en studie på vad Rut-avdraget fått för effekter.

– På sätt och vis tycker jag att det skulle vara ganska angeläget, men det är förenat med för stora svårigheter, säger Erik Melander som är ställföreträdande generaldirektör på IFAU.

Den största svårigheten är att regeringen redan från första början gjorde det omöjligt att kunna utvärdera reformen i efterhand, i och med att det saknas underlag för jämförelser. Detta på grund av att reformen inte infördes regionalt till en början utan över hela Sverige på samma gång, enligt Erik Mellander.

Trots det är det ändå möjligt att göra vissa antaganden. Ett sådant är att det förmodligen tillkommit en del vita städjobb i och med att incitamenten för att köpa vit arbetskraft höjs när timpriset blev lägre.

Men paradoxalt nog förekommer det att städföretag tar betalt vitt och därmed kan erbjuda Rut-avdraget till kunderna, för att sedan betala de anställda svart. Detta drabbade Marias 30-åriga väninna Chaterina, som inte kan få en vit anställning trots att hon har arbetstillstånd.

– Ja, det är otroligt många som jobbar så. Det är en av de viktigaste anledningarna till att jag inte vill jobba via ett företag. Oftast vill även familjerna att man arbetar mot dem direkt, så att vi får behålla lönen, säger Maria.

Ett annat antagande är att att Rut-avdraget även inneburit att arbetsvillkoren försämrats inom den svarta städsektorn, i och med att konkurrensen mellan städföretagen ökat.

– Förut tjänade Chaterina 75 kronor i timmen, nu tjänar hon 60 kronor, säger Maria.

Ett resonemang som bekräftas av IFAU:s Erik Mellander.

– Sänks priset i den vita sektorn, så är det troligt att det påverkar den svarta sektorn också, säger han. För papperslösa invandrare som befinner sig i den svarta sektorn så innebär Rut-avdraget att de befinner sig i en sämre sits än innan reformen infördes.

Kommer ni utreda den aspekten?
– Det kan jag säkert säga att vi inte kommer att göra, och det beror just på att det med nödvändighet blir hypotetiskt. Det finns inga uppgifter om de här personerna.

För att hitta jobb som papperslös krävs ett stort socialt nätverk. En ytterligare faktor är att ha tillräckliga språkkunskaper i svenska – eller åtminstone i engelska.

Alejandra känner få personer i Sverige och är bara spanskspråkig, men till slut lyckades Maria ändå hitta ett nytt jobb åt henne, genom att två familjer behövde städhjälp.

– Under en tid hade hon ingen inkomst överhuvudtaget, säger Maria.

Sedan dess har Alejandra fått ytterligare två familjer att städa hos. I slutänden blir det inte mer än några timmar i veckan.

– Alejandra är ständigt deprimerad och jag tror inte att hon känner sig så nöjd med sitt liv här. Nu måste hon leta efter jobb dygnet runt. Det var inte vad hon väntade sig. Hon har behövt hyra ett mindre och billigare rum, har knappt råd att köpa kläder och äter bara en gång om dagen, säger hon.

Men det som känns tyngst är att hon inte har längre har råd att skicka hem lika mycket pengar till sina två barn i Peru. Både Maria och Alejandra är ekonomiska flyktingar.

– Det är det här vi måste leva med, för i våra hemländer är den ekonomiska situationen ännu värre.

Maria försörjer sex personer på sin städlön. Hon räknar upp personerna på fingrarna: två föräldrar, hennes egna två barn och barnbarnen. Maria blir tårögd när hon nämner sin familj, berättar att hon tänker på dem hela tiden – att hon ringer hem varannan dag för att förhöra sig om att sonen Julio sköter studierna till ingenjör och förhandla med 16-åriga dottern Carmen om hur länge hon får vara ute på kvällarna.

– Hon får inte ens gå på en fest utan min tillåtelse. De är väldigt flitiga i skolan, förmodligen därför att de vet att jag sliter hårt för att kunna betala för den.

Vad skulle hända om du inte kunde skicka hem så mycket pengar varje månad?
– Min son skulle behöva arbeta vid sidan av studierna och min dotter skulle behöva hoppa av gymnasiet. Så jag lever mitt liv här i Sverige för att kunna skicka hem så mycket pengar som möjligt.

Hur ofta oroar du dig för att pengarna inte ska räcka?
– Varje dag. Alla papperslösa städare jag känner har mindre pengar än tidigare. Pengarna som skickas hem varje månad har blivit allt mindre. Jag känner till många fall där barnen har fått sluta studera och börja arbeta i stället. En konsekvens av Rut-avdraget har varit att familjer splittrats.

Varför tror du att Rut-avdraget infördes?
– Kanske för att regeringen lättare ska kunna kontrollera att folk betalar skatt och förhindra att det cirkulerar en massa svarta pengar. Men jag förstår ärligt talat inte riktigt varför det gjordes på det här sättet.

Vad ska regeringen göra i stället för att minska svartarbetet?
– För att ta ett sådant politiskt beslut, så krävs det att man först sätter sig in i arbetsförhållanden och levnadsvillkor för papperslösa. Vi vet om att man ska betala skatt, men på grund att vi inte har arbetstillstånd kan vi inte göra det. Som jag ser det så börjar problemet med det där lilla pappret. Det bästa hade varit att ge oss det direkt, då skulle allt vara helt annorlunda. Ett arbetstillstånd innebär att både kunna arbeta och leva med värdighet.

Fotnot: Maria, Alejandra, Chaterina, Carmen och Julio heter egentligen något annat.

Publicerad Uppdaterad
8 hours sedan
Alexandra Urisman Otto om El Nino, värmeböljan, klimatförändringar.

Alexandra Urisman Otto:
Allt brinner och de ”progressiva” fortsätter som vanligt

Klimatforskare som annars brukar uttrycka sig återhållsamt erkänner sig nu vara i chock. Samtidigt befinner sig det offentliga samtalet långt ifrån den katastrofala verklighet vi lever i, skriver Alexandra Urisman Otto.

Europa kokar och brinner på samma gång. Hettan har stängt Eiffeltornet och lågorna står höga strax utanför den franska huvudstaden. Hundratals människor har dött i drunkningsolyckor och den senaste värmeböljan (vi går redan in i sommarens tredje) kopplas till tiotusentals för tidiga dödsfall.

Har du också panik i hettan? Känns det som en mardröm? Bra, allt annat vore fullständigt orimligt. 

Klimatforskaren Zeke Hausfather skrev på måndagen att han brukar vara ganska återhållsam när han diskuterar klimatdata. Bara en enda gång – i september 2023, när de globala temperaturerna för månaden visade sig vara hela 0,5 °C varmare än någon tidigare septembermånad – har han blivit chockad. 

”Fram till i dag”, skriver han. 

Årets El Niño kan bli den starkaste som uppmätts

Zeke Hausfather är chockad igen efter att ha analyserat hur de olika klimatmodellerna bedömer läget för hur den begynnande El Niño-händelsen ska utveckla sig. El Niño är ett återkommande väderfenomen som uppstår när havsvattnet i delar av Stilla havet blir ovanligt varmt. Det påverkar vädret över stora delar av världen och under våren har forskare allt oftare varnat för att den här El Niñon kommer att bli extrem. 

Det verkar vara en underdrift, menar nu Zeke Hausfather.

”Det ser ut som att årets El Niño inte bara med stor sannolikhet kommer att bli den starkaste sedan tillförlitliga mätningar inleddes – den kan till och med bli den starkaste med en verkligt häpnadsväckande marginal”, skriver han.

Styrkan i El Niño går att förutspå genom att mäta avvikelser i havsytans temperatur i ett specifikt område i den tropiska delen av Stilla havet. När alla klimatmodeller nu har analyserats ligger medianvärdet på 3,6 grader Celsius, omkring 0,8 grader högre än det tidigare rekordet från 2015-16. 

”För att sätta detta i sitt sammanhang”, skriver Zeke Hausfather och sedan förklarar han: Skillnaden mellan den starkaste och den femte starkaste El Niño-händelsen under de senaste 150 åren är endast omkring 0,5 grader. 

Han avslutar:

”Modellerna förutspår något som ligger utanför ramen för allt vi någonsin har observerat.”

Skäl till panik? Ja. 

Gaslightande debattklimat om klimatet

Men värst i denna mardröm är ändå hur långt ifrån den här verkligheten som vårt offentliga samtal befinner sig. Ingenstans säger någon som det är. Till och med det så kallade ”progressiva” Sverige fokuserar på att legitimera sina egna och andras flygresor, i stället för att bidra till – och kräva – den verkliga, genomgripande omställning som vi vet krävs. 

Ett exempel: Sverige har klimatmål som aldrig nås men som framför allt i sig är gravt otillräckliga. Bara omkring en tredjedel av svenskarnas utsläpp räknas med när klimatmålen utvärderas – ändå hörs inte ett enda parti i valrörelsen kräva att alla utsläpp ska omfattas av klimatmålen. Ingenstans, förutom från vissa aktivister, kommer krav på verklig, genomgripande systemförändring.

Vad fan ska man göra, då?

Det är inget fel med att ha panik vare sig över hettan eller det gaslightande debattklimatet. Tvärtom är det en fullt rimlig reaktion på det oerhörda hot som hänger över oss. Använd paniken och påminn dig om att det finns fler som känner som du. Lyssna på dem, läs vad de skriver. Organisera dig tillsammans med dem. 

För det här är ingen mardröm. Det är den nya verkligheten.

Publicerad Uppdaterad
12 hours sedan
Sverige pekas ut för att i flera regioner ha behandlat EU-migranter sämre i jämförelse med andra utsatta grupper, samt för indirekt diskriminering på etnisk grund. Foto: Magnus Hjalmarson Neideman SVD/TT

Sverige diskriminerar när EU-migranter vägras vård

Europeiska kommittén för sociala rättigheter har fastslagit att Sverige kränkt EU-migranters rättigheter genom att neka till vård. Jonatan Michaneck tycker att det borde oroa oss alla att staten tar så lättvindigt på uppenbar diskriminering och kränkningar av mänskliga rättigheter.

Kritiken är svidande från Europeiska kommittén för sociala rättigheter som enhälligt slår fast att Sverige begått allvarliga människorättskränkningar när staten och regioner nekat EU-migranter sjukvård, eller tagit betalt för nödvändig sjukvård.

 I uttalandet står det skrivet att Sverige anses ha kränkt personernas rättigheter genom nekande av vård och särbehandling på grund av deras status som sårbara EU-migranter. Därutöver pekas Sverige ut för att i flera regioner ha behandlat EU-migranter sämre i jämförelse med andra utsatta grupper, samt för indirekt diskriminering på etnisk grund.

Många tror nog att Sverige behandlar romer och EU-migranter bättre än andra europeiska länder där rasismen är mer uttalad. Kommitténs yttrande vänder på många sätt upp och ner på idén om den svenska givmildheten och blottlägger en stat som givit upp på sitt ansvar gentemot europeiska medborgare och de mänskliga rättigheterna.

Undviker vård av rädsla för kostnader

En kvinna från Bulgarien som gör akut kejsarsnitt i Gävle faktureras 179 251 kronor. Kostnaderna är förstås omöjliga för en person i marginaliserad tillvaro att betala. Även för en heltidsarbetande skulle summan vara överdådig. Personer har också blivit fakturerade för akutbesök i samband med stroke och hjärtproblem, samt efter rån, misshandel, och bilolycka. Barnafödande och mödravård är andra vårdbesök som lett till fakturor på 3000 kronor och uppåt och det finns fler exempel. Amnesty international nämner dessutom att många ur gruppen undviker att söka vård av rädsla att drabbas av höga utgifter.

Jonatan Michaneck är socialarbetare på räddningsmissionens härbärgen för EU-migranter. Foto: Privat.

EU-migranter är en särskilt utsatt grupp av många skäl. I sina hemländer nekas de ofta tillgång till det egna landets välfärdssystem på grund av utbredd och systematisk diskriminering som också har andra förödande konsekvenser. Fattigdomen hos gruppen är utbredd och nödställdheten stor. 

Sveriges hinder för vård riskerar liv, och förutom att det är landets plikt att leva upp till skrivelserna om rätten till vård borde det oroa oss alla att staten tar så lättvindigt på uppenbar diskriminering och kränkningar av mänskliga rättigheter.

Sverige måste ta åt sig av kritiken och förutom att se till att ingen människa berövas rätten till vård anser jag att vi borde ersätta i fullo de personer som drabbats av kostnader i samband med vårdbesök. I framtiden hoppas jag att staten och regionerna prioriterar människorna, framför försöken att hitta kryphål.

Publicerad Uppdaterad
7 days sedan
Poeten Jesper Lundbys veckovers i Arbetaren. Foto: Nicklas Thegerström / TT. Montage: Arbetaren

Veckovers: Rätten att lata sig

Vila nu, lilla proletär.
Tids nog får du slava.
Den ljuva sommartid är här.
Häll i dig lite cava.

Tacka mormorsmors och farfarsfars strid
som denna din ledighet givit dig
genom att stå upp, som de på sin tid,
för rätten att lata sig.

Eller ligg still i gräset, ljuvligt slö
och ge blanka fan i alla måsten.
Robot ska flyta på rygg i en sjö.
Säg hej och välkommen till rosten.

Och du som slavar genom dagen så het,
utan semester sommaren som julen,
sno dig en rast när ingen ser, för alla vet
att frihet smakar ännu bättre stulen.

Publicerad Uppdaterad
1 week sedan
”Det krävs omedelbara insatser för att kartlägga och skydda de kvarvarande ur- och naturskogarna”, skriver Naturskyddsföreningens ordförande Beatrice Rindevall. Foto: Anders Wiklund/TT, Björn Nordqvist

De sista oskyddade naturskogarna på väg att försvinna

Enbart tre av åtta partier vill ge de sista oskyddade naturskogarna i Sverige ett strikt skydd till 2030. Det visar Naturskyddsföreningens valenkät. Inget av de stora partierna svarar ja på vår fråga om att kartlägga och skydda ur- och naturskogarna till 2030. Det innebär att dessa viktiga skogar nu riskerar att försvinna, skriver Naturskyddsföreningens ordförande Beatrice Rindevall.

Tillståndet för den biologiska mångfalden i Sveriges skogar är allvarligt. Förutom i det fjällnära området finns ur- och naturskogar bara kvar som öar i landskapet, och mer än tusen skogslevande arter är hotade. 

Ur- och naturskogar är avgörande för att bevara hotade arter, stabila ekosystem och som kolsänkor. Men stora delar av detta naturarv går förlorat i snabb takt. De ekologiska värden som byggts upp under århundraden kommer inte kunna återskapas inom överskådlig tid, om ens någonsin. 

Alla ur- och naturskogar i EU ska vara strikt skyddade till år 2030. Om Sveriges åtaganden om strikt skydd ska nås krävs omedelbara insatser med kartläggning och skydd. Annars riskerar dessa skogar att avverkas. 

Oroväckande svar från riksdagens partier

Inför valet frågade Naturskyddsföreningen därför samtliga riksdagspartier om de ställer sig bakom förslaget att kartlägga alla ur- och naturskogar och säkerställa ett strikt skydd senast 2030. Resultatet är oroande. Endast tre av riksdagens åtta partier ställer sig bakom förslaget, och ingen av de stora partierna säger ja. Detta innebär att det ännu är långt till riksdagsmajoritet för förslaget. 

Ur-och naturskogar är några av de mest värdefulla ekosystemen för biologisk mångfald i Sverige och Europa. Eftersom lagen inte stoppar avverkning av ur- och naturskogar är risken stor att dessa ovärderliga skogar fortsätter att gå förlorade. Och avverkningstakten bara ökar. De senaste fyra åren har avverkningar i skogar med höga naturvärden ökat med hela 400 procent, enligt den ansvariga myndigheten Skogsstyrelsen. Samtidigt har riksdagen nyligen beslutat om regellättnader för skogsbruket, vilket riskerar att förvärra situationen ytterligare.

Det krävs omedelbara insatser för att kartlägga och skydda de kvarvarande ur- och naturskogarna. Det är både obegripligt och mycket oroande att majoriteten av partierna inte vill detta. Nu är det upp till politiken att ta ansvar. 

Beatrice Rindevall, ordförande Naturskyddsföreningen

Publicerad
2 weeks sedan
Kusra på norra Västbanken ligger mellan bosättningen Migdalim och den olagliga utposten Esh Kodesh. Det är en av de palestinska byar som har störst problem med bosättarvåld. Palestinierna kan inte göra mycket för att försvara sig mot bosättarna. Mannen på bilden hoppas att ett staket åtminstone ska fördröja dem. Foto: Yvonne Åsell / TT. Montage: Arbetaren

Veckovers: Huset

Det var en gång ett hus.
Det stod i östra Jerusalem.
I huset fanns ett särskilt ljus,
som det alltid gör i nåns hem.

Så länge hade huset tillhört släkten
att många små i det lärt sig gå,
blivit stora, flyttat ut och sen
kommit dit med sina egna små.

Nu bilar en pappa bort betongen,
ett golv han gjöt när dottern var fem
för att slippa betala rivningen
som staten beordrat av hans hem.

Förra veckan tog han ner taket.
Väggarna slog han ut igår.
Det sades att huset saknade ett
bygglov hans folk aldrig får.

Varför det blev som det blev
är en grym historia, och en lång,
och sagan om huset som orättvisan rev
blev därför att det var en gång.

Publicerad Uppdaterad
2 weeks sedan
Arbetsplatsolycka utanför Jönköping
Mannen fördes akut till sjukhus med svåra skador. Foto: Johan Nilsson/TT

Man svårt skadad efter olycka på industriområde i Jönköping


En person har förts till sjukhus med svåra skador efter en allvarlig arbetsplatsolycka i ett industriområde strax utanför Jönköping under måndagseftermiddagen.

Det var strax innan 13 på tisdagen som larmet kom till räddningstjänsten. En man hade då fått tunga föremål över sig vid ett företag i Torsvik söder om Jönköping. Både polis och räddningstjänst kallades till platsen och mannen fördes akut till sjukhus med allvarliga skador. 

Olycksplatsen inne på industriområdet har nu spärrats av och en utredning om arbetsplatsolycka har upprättats av polisen.

Publicerad Uppdaterad
2 weeks sedan
EU-migranter nekas svensk sjukvård
Organisationen Läkare i Världen har träffat flertalet av de 129 personerna som nekats svensk sjukvård. Foto: Emil Langvad/TT och Johan Nilsson/TT

Hård kritik mot Sverige: EU-migranter nekas vård


EU-migranter i Sverige har vid upprepade tillfällen nekats nödvändig vård. Det här slår Europeiska kommittén för sociala rättigheter nu fast efter en anmälan från organisationerna Läkare i Världen och Amnesty.

– Att svenska staten kränker en av de mest grundläggande mänskliga rättigheterna är fullständigt oacceptabelt, säger Anna Johansson, generalsekreterare på Amnesty Sverige i ett uttalande till Svt.

Det rör sig om allt från unga kvinnor som nekats abort till personer som misshandlats men motats bort från vårdkliniker och sjukhus på grund av deras ursprung. Totalt har Amnesty och organisationen Läkare i Världen, som träffat flertalet av personerna bakom de anmälda fallen, anmält den svenska staten för 129 fall där EU-migranter inte fått den vård de har rätt till.

Nu slår Europeiska kommittén för sociala rättigheter fast att Sverige brustit på flera punkter och kritiserar samtidigt staten för diskriminering.

Regeringen tillbakavisar dock anklagelserna men den kristdemokratiska sjukvårdsministern Elisabet Lann skriver i en kommentar till Svt att de nu kommer analysera rapporten och invänta rekommendationer från EU:s ministerråd.

Enligt Amnesty beror problemet med nekad vård på att många redan utsatta EU-migranter saknar det europeiska sjukföräkringskortet som ger rätt till subventionerad vård. Det här på grund av diskriminering i hemländerna.

– Det egna landet har självklart ett ansvar att lösa den här situationen. Men nu handlar det om vad Sverige har för ansvar för att säkerställa att människor får rätt till vård som inte kan vänta, säger Anna Johansson till Svt.

Publicerad Uppdaterad
3 weeks sedan

Sommarhälsning – ta hand om er i värmen!

Hallå!

Här kommer en hälsning från mig (Alexandra) i Stockholm. Greta befinner sig i Köpenhamn där hon står inför rätta tillsammans med flera andra studenter efter en fredlig protestaktion på universitetet för två år sedan (!), där de krävde att universitetet skulle avbryta sina samarbeten med israeliska universitet.

– Vi står inför rätta medan de verkliga brottslingarna – de som skapar död och förstörelse – och företag och institutioner som hjälper dem, går fria, sa hon på den första rättegångsdagen.

Det är mycket farligt i stora delar av Europa nu, som många av er säkert har läst. Som Aftonbladet skriver upplevde minst 101 miljoner européer temperaturer på över 35 grader under torsdagen. Över 200 värmerelaterade dödsfall har konstaterats i Spanien och hundratals har drunknat i Frankrike. Även Italien rapporterar döda i anslutning till hettan. 

Som jag skrev i en krönika häromdagen hade en 33-årig mamma just kommit hem efter att ha varit och handlat i Carpentras i sydöstra Frankrike i måndags, när hennes två pojkar – en tvååring och en fyraåring – sprang iväg och busade. De gick in i familjens bil och stängde om sig. Dörrarna gick i baklås och eftersom temperaturerna i landet just nu är rekordhöga räckte det med en kort stund, enligt mamman tio minuter eller en kvart, sedan var det för sent. Obduktionen visade att pojkarna dog av ”långvarig exponering för extrem värme”.

Igår hände samma sak i en förort till Paris. En treårig pojke dog.

Det skrämmer mig enormt att det verkar som att inte ens den här typen av fruktansvärda händelser leder till de samtal vi skulle behöva ha – varken i politiken eller i våra personliga liv. Ett och annat inlägg dyker upp som handlar om hur dåligt förberedda vi tycks vara, att klimatanpassningen behöver förbättras. Men det är som att vi helt bortser från det centrala: att utsläppen ökar i en situation när det som krävs är akuta, dramatiska minskningar.

Det är som ett badkar. Vårt badkar är redan fyllt upp till kanten. Eftersom utsläppen stannar i atmosfären i hundratals eller tusentals år så räcker det inte att minska utsläppen – kranen behöver skruvas åt helt. Istället vrider vi alltså upp den och den står nu under högre tryck än någonsin. Givetvis behövs stora anpassningsåtgärder och i det akuta läget behöver fokus ligga på att rädda de människor som hotas av värmen. Men den viktigaste anpassningen är att fokusera på det som FN:s klimatpanel redan 2018 sa krävdes:

Snabba, genomgripande och aldrig tidigare skådade förändringar i varje del av våra samhällen.

Nu tar bloggen en liten paus (om inget oförutsett händer) och är tillbaka i när valrörelsen drar igång igen i augusti. För den som har missat kan jag tipsa om att sommarläsa vad 83-åriga Kader hade att säga i sin väljarintervju. Ett kort utdrag här:

– Det finns fina människor i Sverige som tänker och bryr sig om vad som händer i Palestina och andra länder. Men det politiska klimatet är inte som förr, inte som när jag kom till Sverige. Sverige var det bästa landet i hela Europa. Med ekonomi, med jobb. Folk var vänliga. Men inte nu längre. Jag vet inte varför men Sverige har förändrats mycket. Det var bättre förr.

Ta hand om er under sommarveckorna – svalka er ordentligt! Och hoppas ni får ha viktiga, riktiga samtal med varandra! 

Publicerad Uppdaterad
3 weeks sedan
Poeten Jesper Lundbys veckovers i Arbetaren. Naina Helén Jåma/TT. Montage: Arbetaren

Veckovers: Den riktige mannen

Den riktige mannen, han försörjer sin familj
– men just den här bara har ingen.
Han undrar så varför, han tänker sig trött,
han söker så hårt efter sanningen.

Ge honom bara ett enkelt svar,
en klar manual han kan följa.
En självklarhet som från självförakt ren
den riktige mannen kan skölja.

Vem vet vart din hjärna tog vägen
framför datorn där i ensamhet?
Vad gror i någon som inte duger?
Vad växer, vad såg du – vem vet?

Allt är en jävla röra, men
kom sätt dig med oss andra här.
Låt oss tala som vänner om
vad ”riktig” och ”människa” är.

Jag tror det är någon som lyssnar,
som hjälper någon annan i nöd.
En som räddar en annan människa
från en orättvis onödig död

– vad tror du?

Publicerad Uppdaterad
3 weeks sedan
"De enda som tjänar på hög arbetstid är de som lever på att arbetare är utmattade." Foto: Björn Larsson Rosvall/TT. Montage: Arbetaren

Amalthea Frantz:
Nu är företagarna på defensiven

Fler och fler arbetsköpare verkar känna sig hotade av att människors arbetstid kan kortas framöver. Det är ett av få goda tecken i tiden. 

I dagarna börjar Almedalsveckan på Gotland. Ofta utskälld för att vara ett enda kindpussande mellan politiker och storföretag, ett spel som bevakas orimligt mycket av stora medier (nej, vi på tidningen Arbetaren prioriterar inte att åka dit i år heller). 

Samtidigt har det under hela Almedalsveckans historia gjorts engagerade försök att skapa något annat, lyfta röster underifrån. Och vad som letar sig in i programmet säger i bästa fall något om vilka frågor folk bryr sig om på riktigt. 

I år är arbetstidsförkortning en sådan het fråga, sammanfattar tidningen Lag och avtal. Till exempel ordnar arbetsköparorganisationen Teknikföretagen ett seminarium med den defensivt ängsliga rubriken ”Välfärd kräver arbete – varför låtsas vi annat?”. 

Livsviktiga frågor

De senaste åren, för att inte säga decennierna, har den från början mycket ojämlika maktbalansen på arbetsmarknaden tippat mer och mer åt ena sidan: arbetsköparnas, företagsägarnas. Samtidigt som den andra sidan, de anställda, har sett anställningsskyddet urvattnas totalt, medan S-regeringar lagstiftat mot facklig kamp och välfärden monterats ner.

Frågor som i praktiken påverkar anställdas hälsa har länge drivits underifrån, av många fackligt aktiva, och faktiskt även officiellt av ett flertal stora fack: generellt kortad arbetstid, slopat karensavdrag. Men i relativ tysthet. 

Så började det hända något under förra årets avtalsrörelse. Ämnet kortare arbetstid kom upp i ljuset, trots att LO valde att utreda i stället för att kräva. Ett utspel från LO om förhandling med Svenskt Näringsliv kom i stället nu i våras, och möttes förstås med ett ”nej”. Men ämnet letade sig ändå in på förskräckta borgerliga ledarsidor.

Öka pressen underifrån

Fler och fler känner det vansinniga arbetstempot i kroppen. Och i hjärnan. Varför ska vissa slita ut sig, och till exempel ofrivilligt gå ner till deltidslön, samtidigt som de arbetslösa skuldbeläggs och straffas?

Nu pressas krav upp till ytan, inte bara till stora medier utan också till valrörelsen. S, V och MP vill alla ta bort karensavdraget (som inte alls är någon självklarhet i många andra länder). Även partier på högerkanten har börjat öppna för en förändring. 

Miljöpartiet har länge haft kortare arbetstid i sitt program. I år väljer högerliberala Dagens industri att propagera mot just detta.

Inom Socialdemokraterna behandlas frågan om arbetstidsförkortning som vanligt med tvekan, otydlighet och utredningar – men trycket underifrån ökar. 

Det måste öka än mer. Överallt, oavsett vad man röstar, eller inte röstar, på. Låt inte politiker och centralorganisationer begrava frågan igen. 

Mer tid för livet skulle gynna alla anställda, och i förlängningen även sjukskrivna och arbetslösa. 

De enda som tjänar på hög arbetstid är de som lever på att arbetare är utmattade, och samtidigt livrädda för att bli av med jobbet. 

Publicerad Uppdaterad