”Katastrofen som kallas kapitalismen har övergått till ett annat stadium, där en techgigant som Amazon, till skepnaden ett företag men till sitt väsen en ny social institution, som vi inte vet så mycket om men som vet allt om oss, redan inkorporerats i alla samhällssfärer.” Opulensskribenten Nette Wermeld Enström recenserar Julia Lindbloms reportagebok Amazon – Bakom framgången.
AmaZen är ett program i mindfulness som teknikjätten Amazon utvecklat för sina anställda. I interaktiva kiosker på företagets lager ska här arbetarna tränas i medveten närvaro, meditation och positiva affirmationer. Det är del av en större insats, WorkingWell, som ska göra Amazon till ”världens säkraste arbetsplats.”
Efter att ha läst journalisten Julia Lindbloms reportagebok Amazon – bakom framgången framstår AmaZen och WorkingWell mer som ironiska exempel ur något verk av George Orwell eller Aldous Huxley, med skillnaden att verkligheten överträffar dikten.
Sen 2019 har Lindblom besökt handelsjättens gigantiska lager, så kallade Fulfillment Centers över hela Europa, läst rapporter och utredningar, observerat och intervjuat; arbetare, leveransbud, fackligt organiserade och chefer. De ger alla en allt annat än ödmjuk bild av företaget.
Mindfulness, vem köper det? Amazons chefer häcklar öppet arbetsrätten och från golven vittnas om villkor som mer liknar eran innan fackföreningsrörelsens begynnelse än den framtid företaget projicerar.
I Lindbloms reportage får vi bland annat möta spanska Liza som sliter som ett djur för att försörja sina barn på ett lager utanför Madrid, polska Anna som jobbar tio timmar dygnet dag som natt i lokaler utan fönster i staden Poznan, och Hibaq som kommer från Somalia men numera trälar för sin överlevnad i Minnesota.
För att tjäna ihop en förmögenhet som Amazons grundare Jeff Bezos, världens rikaste man och god för över 200 miljarder dollar, skulle en lagerarbetare behöva jobba i tio miljoner år, utan uppehåll.
Deras liv förenas av arbetsvillkor man inte önskar sin värsta fiende. Som många andra lagerarbetare för Amazon har de redan, trots sina unga år, utslitna kroppar med livslånga behov av rehabilitering. De har löner man knappt överlever på och än mindre kan försörja en familj med. Och de övervakas av monitorer och managers som registrerar allt från en ordväxling med en kollega till ett toalettbesök utanför den obetalda rasten.
Samtidigt har de alla tre kollegor i betydligt värre sits. Som fått missfall och frakturer, klämskador och hjärtinfarkter. Som gått en för tidig död till mötes i arbetsplatsolyckor och på grund av stress. Som hotats, straffats eller sparkats när de organiserat sig för en säkrare arbetsmiljö. Lindblom presenterar; olycksstatistik och siffror, som mäter klass.
En europeisk lagerarbetare på Amazon snittar 1 100-1 300 euro på en heltid, som ofta växlar mellan dag- och nattskift, med avdrag om chefen finner arbetsinsatsen otillfredsställande. För att tjäna ihop en förmögenhet som Amazons grundare Jeff Bezos, världens rikaste man och god för över 200 miljarder dollar, skulle en lagerarbetare behöva jobba i tio miljoner år, utan uppehåll.
Sug på perspektivet.
Här jobbar tio procent av invånarna för Amazon och trots att företaget skattar noll är det en tung pjäs i samhällslivet.
Håller den digitaliserade kapitalismen, och plattformismen med Amazon i spetsen, på att förverkliga nyliberalismens centrala idé, om att flytta makten från offentligt till privat, från alla till få, eller till en enda?
I småstadsidyllen Bad Hersfeld, en av de platser Lindblom besöker, ligger Tysklands största lager. Här jobbar tio procent av invånarna för Amazon och trots att företaget skattar noll är det en tung pjäs i samhällslivet. Det organiserar tävlingar för elever och välgörenhetsjippon för cancersjuka barn, och enligt lagrets chef är arbetarna så nöjda att de ratar ”förlegade” fackförbund.
På lagret finns också en intern valuta, så kallade ”swaggies”, som anställda belönas med vid övertid, eller om de anmäler kollegor som inte följer direktiven. Swaggies kan inte växlas in mot pengar eller ledighet, utan bara bytas mot varor i lagerbutiken, som t-shirts eller muggar med företagets logga.
De orwellska inslagen ökar i takt med att reportagen fördjupas.
I Bad Hersfeld är hierarkin strikt och arbetsdelningen tydlig från golv till tak. Lagret har inte automatiserats i samma utsträckning som andra på grund av att det är äldst, men här finns ändå robotar. Som ”Chuck Berry”, en stor vit arm som presenteras som en medarbetare. Han ersätter inte arbetarna, som i en futuristisk dröm, utan behöver dem för att fungera.
I sociologen Roland Paulsens Arbetssamhället – hur arbetet överlevde teknologin diskuteras äldre som nya teorier om automatiseringens natur och paradoxer. Här, i Lindbloms reportage, avslöjas hur de mesta dystopiska av teorier som Paulsen diskuterar är på väg att förverkligas i praktiken.
Någon berättar att man trodde att robotiseringen skulle underlätta för de anställda, men att det blev tvärtom. Arbetarnas uppgifter har med automatiseringen blivit mer repetitiva och monotona, mindre engagerande men mer stressiga. De har också blivit tyngre.
I sociologen Roland Paulsens Arbetssamhället – hur arbetet överlevde teknologin diskuteras äldre som nya teorier om automatiseringens natur och paradoxer. Här, i Lindbloms reportage, avslöjas hur de mesta dystopiska av teorier som Paulsen diskuterar är på väg att förverkligas i praktiken.
På lagren inventerar scanners och tekniska algoritmer inte bara varor utan också arbetarnas prestationer. Vi saknar helt överblick i produktionsprocessen, förklarar en anställd.
Om x antal minuter passerar utan registrerade rörelser, rapporteras det. Om en vara faller till golvet får den inte läggas tillbaka, utan måste placeras på ”Amnesty-hyllan” där en ”problem solver” hämtar den.
På Amazon har allt från robotar och verktyg till lokaler och processer särskilda namn som anknyter till berättelser med ”positiva” konnotationer. Och precis som andra techbolag har företaget sin egen skapelseberättelse, som inte nödvändigtvis speglar verkligheten.
Men ska man tro Bezos började Amazon, döpt efter jordens största flodsystem, meandra sig ut i världen från ett industriområde i Seattle 1994. (Samma år som zapatisterna i Chiapas deklarerade kriget mot nyliberalismen). Först såldes bara böcker, men Bezos fattade snabbt att den som äger data kommer äga världen. De första åren lades därför all energi på att samla information, och att kringgå bokdistrubitörernas regelverk för att erbjuda lägre pris och frakt. Företaget växte fort och specialiserades på att hitta kryphål i lagen. Det utvecklades till affärsmodellen skatteflykt.
Svenska politiker tar emot Amazon med öppna armar, från regeringsnivå ner till minsta kommunalråd. Det gör också de stora fackförbunden, som att företagets antifackliga politik inte betyder något alls. Lindblom bjuder på turerna, som de framställs och som de är. Inget nytt under solen här.
Lindbloms stora bedrift här är att skildra institutionens framväxt, amazonifieringen av samhället i sitt djup och i sin bredd, med lika stor exponering av hierarkierna och förtrycket som motståndet underifrån.
Det enda nya är att katastrofen som kallas kapitalismen övergått till ett annat stadium, där en techgigant som Amazon, till skepnaden ett företag men till sitt väsen en ny social institution, som vi inte vet så mycket om men som vet allt om oss, redan inkorporerats i alla samhällssfärer.
Amazon har snart fler satelliter i jordens omlopp än alla skurkstater sammantaget, dess molntjänster används av CIA och myndigheter för militär och gränskontroll, men till skillnad från andra västerländska teknikbolag värnar företaget inte ett skit om individens integritet gentemot staten, utan servar den. Vad kan gå snett?
Med makten över den artificiella intelligensens spetsforskning och all världens data i sin hand är institutionen Amazon inte bara ett hot mot mänskligheten utan hela planeten. Och Lindbloms stora bedrift här är att skildra institutionens framväxt, amazonifieringen av samhället i sitt djup och i sin bredd, med lika stor exponering av hierarkierna och förtrycket som motståndet underifrån.
Hon visar att den sista striden för vår frihet äger rum på arbetsplatsen, att vårt främsta mantra måste bli: Sörj ej, organisera!
Julia Lindblom är anställd på Arbetaren. Boken recenseras därför av Nette Wermeld Enström som skriver för Opulens och Tidningen Global.
