Argentinas senat röstade nyligen ja till ett lagförslag om att ”normalisera” arbetet vid landets statistikinstitut, Indec. Det var en smäll på fingrarna för presidenten Cristina Kirchner. Sedan 2007 manipulerar regeringen inflationssiffrorna och låter ett gäng ”busar” trakassera de anställda som vägrar delta i fifflet.
– Det är en halv seger för oss. Senaten tar ställning för våra krav om att stoppa fusket med siffrorna och att slänga ut busarna som trakasserar oss. Men vi kräver också att de som har fått sparken eller sagt upp sig i protest eller under hot ska få tillbaka jobben, säger Raúl Llaneza, facklig företrädare på Indec, till Arbetaren.
Innan lagförslaget träder i kraft måste det godkännas av kongressen, som då kan göra ändringar eller tillägg.
Tjänstemännen på Indec är organiserade i de statsanställdas förbund, ATE. Varje månad ger de Indecs byggnad i Buenos Aires en symbolisk kram för att protestera mot statistikfifflet och trakasserierna.
De anställda har fått mycket publicitet under åren och majoriteten av argentinarna känner till konflikten mellan dem och den nya ledningen.
Den Kafkaliknande situationen på statistikinstitutet började i januari 2007. Nya chefer med order om att dölja den höga inflationen tillsattes på avdelningen för konsumentprisindex.
De officiella inflationssiffrorna blev genom ett trollslag mycket lägre än andra bedömares. Det skedde genom att byta ut varor som ökade i pris eller genom att helt enkelt fuska med siffrorna.
Genom att ”minska” inflationen blev vissa av statens lån billigare eftersom de är inflationsrelaterade. Samtidigt kunde dåvarande presidenten Néstor Kirchner hävda att inflationen var under kontroll.
Det var extra viktigt valåret 2007, som slutade med att Néstors fru, Cristina Kirchner, valdes till president. Bland gemene argentinare blev Indecs månatliga inflationsrapporter snabbt ett stående skämt.
Så småningom började de felaktiga inflationssiffrorna påverka annan statistik. Eftersom priserna officiellt sett var lägre än de verkligen var hamnade allt fler argentinare ovanför, i stället för under, fattigdomsstrecket i officiella uträkningar. Förra året hade fattigdomen sjunkit till drygt 15 procent, enligt Indec, vilket är en mycket låg siffra i Latinamerika.
I verkligheten är andelen fattiga förmodligen en bit över 30 procent.
Även regeringens politiska allierade struntar i Indecs inflationssiffror. ”Vi har vår egen statistik”, har till exempel landsorganisationen CGT upprepat inför avtalsförhandlingarna de senaste åren.
Många av de anställda på Indec protesterade högljutt och vägrade delta i fusket. Då anställde de nya cheferna ett gäng ”busar”. De har inga riktiga arbetsuppgifter utan spenderar arbetsdagen med att trakassera anställda.
Den fackliga företrädaren Adela Zaltzmann var en av de som utsattes. Hon fråntogs sina arbetsuppgifter och förolämpades av busarna med tillmälen som ”judinna”. Adela Zaltzmann är försiktigt optimistisk efter beslutet i Senaten.
– Det är bra att situationen på Indec debatteras i parlamentet. Vi har talat med många av ledamöterna och bett dem agera. Nu hoppas vi att kongressen kan lösa frågan slutgiltigt. Busarna är fortfarande kvar, men trakasserierna har minskat under den senaste tiden.
Enligt Raúl Llaneza är Cristina och Néstor Kirchner ytterst ansvariga för statistikfifflet eftersom det har skett under deras styre. De är också de största förlorarna efter beslutet i senaten.
Högeroppositionen gjorde gemensam sak med flera oberoende senatorer samt den del av vänstern som inte är allierad med makarna Kirchner. I kongressen kommer förmodligen den oheliga alliansen att rösta ner regeringen igen. Högern använder Indec för att plocka enkla politiska poäng.
Den del av vänstern som inte stödjer presidentparet ogillar det uppenbara vanstyret. Flera av vänsterns ledamöter har dessutom kopplingar till de statsanställdas förbund ATE och är upprörda över hur de anställda behandlas.