IMF kräver bland annat att Serbien avskedar 20 procent av de anställda inom offentlig förvaltning, vilket regeringen har accepterat. Detta för att budgetunderskottet för 2010 inte ska överstiga 3,5 procent. Enligt Världsbanken, som också lånar pengar till den serbiska staten, är utbildningssektorn särskilt överbemannad.
Socialistpartiet, som också ingår i regeringen, har gått till val på att minska arbetslösheten och rädda jobben i den offentliga sektorn. Men de nyliberala program som nu följs väntas dock inte splittra den serbiska regeringen så länge det är IMF som driver på dem. Det råder nämligen konsensus om avtalet med IMF. Utan IMF riskerar staten att gå i konkurs.
Men enligt premiärminister Mirko Cvetkovic hänger nedskärningarna inte enbart ihop med IMF:s krav:
– Det är att trivialisera saken, sade han till B92, men tillade:
– Om vi inte genomför det här i dag så kommer någon annan att ta vår plats i morgon och få det gjort.
Landet har mycket låga inkomstskatter. Dessa lär dock vara det sista som den serbiska regeringen tillåts röra för att få budgeten i balans.
– För att undvika en snabb skuldackumulering behöver Serbien relativt låga underskott och lågkostnadsfinansiering, skriver IMF:s chef i Serbien, Bogdan Lissovolik på IMF:s hemsida.
IMF:s Europachef Paul Thompson ger rakare besked till tidningen Politika där han säger att en skattehöjning skulle kunna ske, men först efter att alla andra åtgärder i IMF-programmet genomförts ”och visat sig otillräckliga”. Vad som nu sker, efter påtryckningar från IMF, är införandet av ny lagstiftning som ska reglera hur stor den offentliga sektorn får vara. På kort sikt handlar det om hur många som får sparken nästa år. Att lagstifta fram ekonomisk politik är dock inget nytt för Serbien. Landet har i åtta år haft en omdiskuterad ”privatiseringslag”. Lagen har legat till grund för en storskalig privatisering av industriproduktionen och den har till viss del kunnat balansera senare års budgetunderskott. Det officiella syftet med privatiseringslagen var att ”skapa en öppen ekonomi och en ägarstruktur”. En särskild statlig myndighet, Privatiseringsbyrån, har som löpande uppgift att verkställa statliga utförsäljningar. Hittills har över två tusen statliga verksamheter auktionerats ut, enligt byråns hemsida. Finanskrisen gör det svårare att få bra betalt för bolagen. Utförsäljningarna rullar dock på i samma takt som tidigare.
Regeringen förnekar inte att privatiseringarna inom industrin har resulterat i omfattande arbetslöshet. Den officiella arbetslösheten ligger på 18 procent, men siffran varierar stort mellan olika provinser. Flertalet bruksorter har, trots lönsamhet, monterats ned av nyblivna ägare till privatiserade industrier som har vägrat betala löner och kompensation i strid med den anställningsgaranti som skrivs in i ”privatiseringskontrakten”. Många vilt strejkande arbetare har därför rest till huvudstaden och blockerat gatorna runt regeringskansliet med krav på kompensation från den regeringen som har lovat att ingen ska förlora jobbet de första åren. En del av blockaderna har slagits ned av kravallpolis, men de flesta har gett resultat i form av kompensationsavtal mellan regeringen och de officiella fackförbunden.
Nu står alltså den offentliga sektorn på tur. Huvudstaden kommer att få ta en större smäll än tidigare. I september signalerade Njegos Potezica från de statsanställdas fack, SDSS, att stora protester mot regeringen var att vänta med anledning av de väntade nedskärningarna. I förra veckan hade dock detta tonats ned. Efter ett möte mellan fackledningen och Bogdan Lissovolik från IMF i förra veckan meddelade Potezica att han numera är ”i stort sett överens” med IMF om hur besparingen ska genomföras.
– Nu görs en systematisering av tjänsterna och först efter systematiseringen kan vi säga exakt hur många som får gå, säger Potezica.
Men det är vanligtvis inte de officiella fackförbundens ledningar som tar till stridsåtgärder i Serbien. Hur många statsanställda som är överens med Potezica när kniven faller återstår att se.
