– Det vi bedriver här är katastrofsjukvård, som ligger närmare mina erfarenheter från Darfur och Tchad än mitt vanliga jobb på Södersjukhuset, säger My Morin.
Hon arbetar frivilligt som sjuksköterska på Läkare i världens klinik för papperslösa och visar runt i lokalerna, som ligger på hemlig adress i Stockholm. Varje onsdag tar en handfull läkare och sjuksköterskor emot ett trettiotal patienter med olika besvär, men allt kan inte behandlas på kliniken.
– Just nu har vi har en ung tjej med hål på trumhinnan och det har varit svårt att få till stånd en operation för henne, säger My Morin.
Hur det går att skicka människor vidare till olika sjukhus beror till stor del på vem som råkar svara i telefon. De läkare som nekar att ta emot papperslösa använder enligt My Morin samma argument som regeringen – att det skulle leda till en ökad tillströmning av papperslösa till Sverige.
Men bilden av migranter som ägnar sig åt vårdturism stämmer inte, om man får tro den internationella rapport som Läkare i världen, Liv, släpper i dag.
– Det som är unikt med den här undersökningen är att vi har talat direkt med papperslösa, om deras hälsosituation, boende och bakgrund, säger Lotta Jansson som är läkare och ordförande i svenska sektionen av Liv.
Rapporten baserar sig på intervjuer med drygt 1 200 papperslösa i elva europeiska länder. Bland samtliga tillfrågade uppger en av 20 hälsa som ett av flera skäl till migrationen. Andelen är heller inte högre i de länder som har jämförelsevis generösare lagstiftning (se faktaruta).
Sverige är ett av de mest restriktiva länderna i Europa när det gäller vård till asylsökande och utsattes förra året för skarp kritik av Paul Hunt, FN:s rapportör om rätten till hälsa. Enligt lagen har papperslösa vuxna endast rätt till ”vård som inte kan anstå”. Denna betalas av individen själv, där ett akutbesök kostar 2 100 kronor och en komplikationsfri förlossning omkring 25 000 kronor. Minderåriga utan papper har rätt till vård enligt samma princip som andra barn, men detta gäller endast de som formellt varit asylsökande.
– Barn som inte varit i kontakt med myndigheterna saknar alltså laglig rätt till vård, vilket vi är mycket kritiska till, säger Lina Gamble, verksamhetsansvarig för Liv i Sverige.
– Men inte ens de barn som har rätt till vård har särskilt god tillgång till denna, utan blir ifrågasatta och uppmanade att betala, fortsätter hon.
På flera sätt skiljer sig de papperslösa som intervjuats i Sverige från övriga länder i studien. Det är en högre andel som uppger att de sökt till Europa av politiska snarare än ekonomiska skäl. Betydligt fler än genomsnittet i studien säger sig ha avstått från att söka vård av rädsla för att bli diskriminerad eller gripen av myndigheterna. Sverige uppvisar också den lägsta andelen papperslösa som testat sig för hiv.
– Vårdpersonal sätts i en mycket svår situation när de förväntas neka sjuka människor vård och bryta mot sin egen yrkesetik, säger Lotta Jansson.
Läkare i världen kräver att alla boende i Sverige ska ha rätt till vård på lika villkor och att frågan inte ska kopplas till migrationspolitiken. Man vill se ett formellt förbud mot att ange eller gripa papperslösa som är under behandling och omedelbara åtgärder i hela EU så att minderåriga barn och gravida kvinnor får ett särskilt skydd.
Fakta/Papperslösa och vården
Rapporten från Läkare i världen baserar sig på 1218 intervjuer med papperslösa i Belgien, Frankrike, Grekland, Italien, Nederländerna, Portugal, Schweiz, Spanien, Storbritannien, Sverige och Tyskland. 103 av de tillfrågade bor i Sverige.
Bland samtliga tillfrågade uppgav 6 procent hälsa som ett skäl till migrationen. I Sverige är siffran 7,8 procent och i Spanien, som har Europas mest generösa vårdtillgång för papperslösa, 4,2 procent.
Källa: Läkare i världen
