Ahmet Yildiz var en av de som kunde ha förändrat Turkiet. Men han finns inte mer. Natten mellan den 17 och 18 juli 2008 sköts han ihjäl med flera skott.Allt tyder på att han föll offer för ett hedersmord. Sedan han kom ut på allvar tidigare samma år hade han tagit emot en rad dödshot. […]
Ahmet Yildiz var en av de som kunde ha förändrat Turkiet. Men han finns inte mer. Natten mellan den 17 och 18 juli 2008 sköts han ihjäl med flera skott.
Allt tyder på att han föll offer för ett hedersmord.
Sedan han kom ut på allvar tidigare samma år hade han tagit emot en rad dödshot. Han hade vänt sig till polisen, men den viftade bort hans oro. Hans pappa kan placeras på platsen för mordet och har inte synts till sedan dess, han antas gömma sig i den kurdiska enklaven i Irak. Strax innan hade han och hans hustru hälsat på hemma hos Ahmet och hans partner i Tyskland. De hade inte pratats vid sedan länge, men nu hade de en lösning. Det fanns ett trauma i barndomen och om han bara gick till en läkare och berättade om det skulle allt ordna sig. Han skulle bli frisk.
Strax innan Ahmet dog representerade han den turkiska gayrörelsen vid Prideparaden i San Francisco, San Francisco Lesbian, Gay, Bisexual, Transgender Pride Celebration. Han var med och drev internetsidan Beargi.com, de turkiska björnarna. Det är ett flashmagasin med intensiva blickar och bara bringor, många vackra bilder, ännu fler som bara visar manlig vänskap.
Ahmet Yildiz studerade fysik på universitetet i Istanbul, hans vän Ibrahim Can är handelsresande från Köln.
Det dör en människa i veckan i Istanbul i vad polisen kallar hedersmord, omkring 200 per år i hela Turkiet, kanske 5 000 per år i världen. De allra flesta är kvinnor, men även män mördas för att skydda familjens heder. Mordet på Ahmet Yildiz är första gången ett hedersmord på en manlig homosexuell uppmärksammas i Turkiet, men för några år sedan drog en mordvåg genom kurdiska Irak.
De turkiska föreningarna för homosexuellas rättigheter, Pink Life och Lambda menar att det finns många fler fall, men att polisen helt enkelt vägrar utreda. Ett kvinnligt vittne som själv träffades i foten och senare beskjutits nattetid, har av polisen uppmanats att glömma hela saken.
Det drar utan tvekan en reaktionär våg genom det turkiska samhället nu, men så enkelt är det inte heller.
Regeringspartiet, det islamskt konservativa AKP, var det första turkiska partiet som skickade delegater till en konferens för homosexuellas rättigheter. Prideparaden i Istanbul möter betydligt mindre svårigheter än motsvarigheterna i Budapest och Riga. Ahmets pappa är inte heller känd som en reaktionär person, han äger en exportfirma och reser mycket.
Varför då skriva om Ahmet Yildiz? En man bland många mördade kvinnor.
Därför att han var modig. Han visste att han utsatte sig för risker, även om han kanske snarare fruktade de skugglika säkerhetsstyrkorna än sin egen far (och fallet är inte på något sätt löst, även om ett åtal formellt väcktes mot fadern i tisdags). Han kunde ha valt att leva obemärkt med sin tyske man, koncentrerat sig på studierna och fått ett ganska komfortabelt liv.
Jag tror att jag skulle ha gillat honom om vi träffats och en hjälte var han på sitt sätt. Hans pojkvän har ägnat det senaste året åt att väcka uppmärksamhet kring hans öde och det är bra för alla som riskerar att utsättas för hedersmord. Det är också värt att uppmärksamma.
Ahmet Yildiz fanns. Låt oss glädjas åt det.
Ledarkrönika