När offentliga eller enskilda tvingar personer till sterilisering handlar det om tvångssterilisering. Det är en metod som användes frekvent under den rashygieniska storhetstiden mellan 1930 och 1970, som ett del av den sociala ingenjörskonsten. I dag anses tvångssterilisering vara ett brott mot mänskligheten enligt den internationella brottmålsdomstolens stadgar. Trots detta finns det en grupp som i dagens Sverige alltjämt utsätts för omotiverat tvång på sterilisering – transsexuella.
Som första land i världen antog Sverige 1972 en lag som specifikt berörde möjligheten att fastställa en ny könstillhörighet för transsexuella och intersexuella. Lagen innehåller medicinska och sociala krav på den som vill få sin juridiska könstillhörighet korrigerad: vid tidpunkten för beslutet om det juridiska könsbytet måste hen vara myndig, ogift, svensk medborgare samt steriliserad eller av annan orsak sakna fortplantningsförmåga.
Kraven är av olika karaktär och behandlas olika i det betänkande som år 2007 lades fram av den statliga utredning som skulle se över lagen om ändrad könstillhörighet. I och med den könsneutrala äktenskapslagstiftning som trädde i kraft tidigare i år torde kravet att den sökande ska vara ogift falla bort. Även medborgarskapskravet föreslås slopas. Utredaren föreslår även att steriliseringskravet tas bort och ersätts med ett krav på kastrering. En uppluckring av den tidigare så strikta regeln där all fortplantningsmöjlighet skulle uteslutas, med möjlighet till nedfrysning av ägg/spermier och för den före detta transsexuella att bli biologisk förälder. En rimlig övervägning kan tyckas, om än något hypotetisk i dagsläget. Förslaget skulle inte få någon konkret effekt än, då den svenska lagstiftningen inte godkänner att dessa nedfrysta spermier/ägg används i annat fall än när en före detta transsexuell kvinna lever med en biologisk kvinna och har möjlighet att använda de nedfrysta spermierna tillsammans med partnerns ägg. I utredningen märks ockå tydligt att den generella rädslan för den könsavvikandes föräldraskap har bytts ut mot en ny hotbild: Den gravida mannen.
Utredaren spekulerar kring ett fall där en före detta transsexuell man fött barn i sin nya könstillhörighet. Om detta skriver hen: ”Detta torde givetvis vara ett extremt undantagsfall. Det framstår som troligt att en biologisk kvinna, som fått sin könstillhörighet ändrad till att vara man, skulle betrakta det som onaturligt att genomgå en graviditet och föda ett barn eftersom det är något som är så intimt förknippat med att vara kvinna. Likväl framstår det som uteslutet att en sådan situation skulle kunna få tillåtas uppstå”. Dessutom, skriver utredaren, vill i princip alla transsexuella genomgå en kastrering och har gjort så trots att det tidigare inte varit ett krav. Utredaren går så långt som att säga att det kan ”inge betänkligheter” huruvida en person är transsexuell eller inte om hen inte vill avlägsna könskörtlarna.
Enligt den svenska grundlagen är varje svensk medborgare skyddad mot påtvingade kroppsliga ingrepp gentemot ”det allmänna”. Denna rättighet kan begränsas genom lag, om det görs för att tillgodose ändamål som är godtagbart i ett demokratiskt samhälle. Begränsningen får dock aldrig gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till detta ändamål. För att avgöra om begränsningen är ändamålsenlig måste frågan vad som är dess ändamål nödvändigtvis besvaras först. Eftersom kravet är att ändamålet måste vara godtagbart i ett demokratiskt samhälle borde bedömningen rimligen enbart väga medicinska risker med att behålla könscellerna kontra den kränkning det innebär för individen att tvingas till en kastrering. Detta då även transsexuella och före detta transsexuella tillerkänns de mänskliga rättigheter som Sverige förbundit sig att respektera när Europakonventionen ratificerades. En av dessa rättigheter är rätten till familje- och privatliv. Utredaren tycks emellertid anse att det berättigade ändamålet med kastreringen är att skapa män och kvinnor enligt en gängse mall, där kvinnor är kvinnor och män definitivt inte föder barn. En bedömning som huvudsakligen fokuserar på ett underförstått ”allmänintresse” av att upprätthålla ordning i frågan kring barnafödande och ytterst kön.
Det var två år sedan utredningen lades fram. Fortfarande har ingen proposition lagts och den gamla könstillhörighetslagen står kvar med sitt steriliseringskrav. Ett krav som Europarådets kommissionär för mänskliga rättigheter sommaren 2009 förklarade som stridande mot Europakonventionen. Så länge det inte finns några medicinska skäl för steriliserings- eller kastreringskrav står svensk rätt i direkt konflikt med de mänskliga rättigheterna och den svenska grundlagen. Av den anledningen brådskar det med en fortsatt översyn av dagens lagstiftning.
Reb Kerstinsdotter
Juridikstuderande
och transperson
