Vem tar hand om robotarna?

De senaste åren har storslagna visioner om robotisering och articificiell intelligens upptagit media och samhällsdebatten. Det råder ingen tvekan om att den snabba tekniska utvecklingen påverkar våra liv i grunden – alltifrån hur vi kommunicerar med varandra på nätet till hur vi kan färdas i höghastighetståg mellan kontinenter.

Många samtida tänkare och filosofer menar också att den pågående automatiseringen i samhället i längden kommer frigöra tid från arbetet och ge oss möjlighet till större fritid. Ja den tekniska utvecklingen kan rentav omdana samhället i grunden.

Under våren har antologin AI, robotar och föreställningar om morgondagens arbetsliv kommit ut på Nordic Academic Press förlag. Daniel Bodén, etnolog och forskare på Södertörns högskola, har tillsammans med sin kollega Michael Godhe sammanställt ett tiotal bidrag som studerar föreställningar kring automation, såväl historiskt som i ljuset av dagens diskussioner om artificiell intelligens. 

På omslaget till boken syns en bild föreställande Joseph Racknitz tavla ”Turken”, som föreställer en schackspelande maskin från 1789. Maskinen påstods vara konstruerad för att kunna spela schack, men i själva verket rymde den en verklig människa som styrde dockans arm.

I dag finns maskinen som förlaga i nätjätten Amazons sajt ”Mechanical Turk”. Amazon lanserade sajten 2005 med tanken om att internetanvändare runt om i världen skulle utföra ”mänsklig-intelligens-uppgifter”. Företag kunde då enkelt lägga upp uppdrag på Mechanical Turks webbplats, och Amazon tog 10 procent av betalningen. De extremt låga lönerna innebar dock att tjänsten inte alls fick det genomslag som Amazon hoppades på. 

Precis som att schackmaskinen inte var självspelande, utan krävde en form av osynligt mänskligt arbete, anade Daniel Bodén att någonting skavde i debatten kring automation i arbetslivet. Det var i samband med att mediedebatten kring automation eskalerade, som han bestämde sig för att skriva en avhandling som problematiserade ämnet.

– När jag skrev den mellan 2012 och 2016 gick jag igenom nyhetstexter och opinionstexter och märkte att den här frågan blev allt mer central i det offentliga samtalet. Det var under samma period som Michael Osborn och Carl Benedikt Frey släppte en rapport om att alla arbeten skulle försvinna inom 20 års tid. Den här rapporten snappades upp av Framtidsinstitutet som gjorde en liknande rapport utifrån en svensk kontext. Det arrangerades seminarier på Almedalsveckan och överallt kablade media ut nyheter om att vi stod inför en omfattande robotrevolution och att många yrken skulle försvinna, säger Daniel Bodén. 

Han menar att automatiseringen inte är ett nytt fenomen, utan snarare ska förstås som en historisk process.

– Jag tyckte mig se att det fanns vissa brister i hur man i det offentliga samtalet förhöll sig till den tekniska utvecklingen. Dels tenderade man att beskriva automatiseringen som något som sker från en dag till en annan, utan en historisk kontext. Den andra problematiska tendensen var en strukturell beskrivning av vad automationen innebär för arbetsmarknaden. Det handlar om en långtgående process där företag i konkurrens med varandra tvingas effektivisera sin verksamhet och införa mer tekniska lösningar. Den har inte bara inneburit att jobb försvunnit utan också förändrats. I stället för att tillverka en bil från A till Ö behöver arbetaren i dag bara göra vissa moment.

Foto: Julia LindblomDaniel Bodén, etnolog och forskare på Södertörns högskola.
Foto: Julia Lindblom
Daniel Bodén, etnolog och forskare på Södertörns högskola.

Kan man se automatiseringen som en övergångsfas i samhället, en slags transition?

– Transition innebär att man går från ett tillstånd till ett annat, men då måste man tala om att gå från ett samhällssystem till ett annat. Företagens drivkraft är att skapa mervärde och profit och det är något som produceras av den mänskliga arbetskraften. Så länge vi lever i ett kapitalistiskt samhälle kan man inte ha full automation, då faller hela profittanken. Då finns det ingen som kan konsumera eftersom ingen tjänar lön. I ett sådant sammanhang blir det problematiskt att tala om ”transition”, det är snarare en fortgående process där automationen hittar nya kanaler för att ta in mänsklig arbetskraft och slå mynt av dem. 

Man pratar mycket om vad automation betyder för arbetslösheten och sysselsättningen, men missar att den också handlar om den konkreta verklighet människor lever i.

Daniel Bodén, etnolog och forskare på Södertörns högskola

Daniel Bodén bidrar med ett kapitel i antologin som handlar om lagerarbete och automatisering. En gång i tiden arbetade han själv som truckförare på ett lager, och kapitlet utgår från fältstudier han bedrivit på Coops lagerterminal i Upplands-Bro.

I kapitlet beskrivs konsekvenserna av den genomgripande omorganisation företaget genomförde på lagret i början av millennieskiftet. Coop automatiserade verksamheten; man köpte in självkörande truckar och de anställda fick sätta på sig hörlurar och ta emot plockningsanvisningar från en automatisk röst.

De självkörande truckarna tog över flera arbetsuppgifter och arbetet blev allt mer rutinartat i plocket. Automatiseringen innebar också nya sätt för företaget att kontrollera och mäta hur de anställda på lagret använde sin tid. Bemanningsföretaget som Coop använde sig av skickade ut massmejl och uppmanade de osäkert timanställda att arbeta hårdare. Om inte de föreskrivna målen uppnåddes förlorade man jobbet.

– Automationsfrågan är en stor fråga, men för att den ska bli begriplig måste man föra ned den till människors konkreta erfarenhetsvärldar. LO har till exempel haft en strukturell syn på automationen ända från 40-talet och aktivt argumenterat för teknisk utveckling. Man pratar mycket om vad automation betyder för arbetslösheten och sysselsättningen, men missar att den också handlar om den konkreta verklighet människor lever i. Här kunde facken göra mer.

Foto: Ross D. Franklin/TTPå Amazons lager har automatiseringen lett till att arbetet blivit mer rutinartat.
Foto: Ross D. Franklin/TT
På Amazons lager har automatiseringen lett till att arbetet blivit mer rutinartat.

I kapitlet skriver Daniel Bodén att automationsprocessen kan gå fram och tillbaka, beroende på styrkeförhållandet mellan kapitalet och arbetarnas fackliga organisationer. Han menar att automationen ofta beskrivs som något irreversibelt. 

– Jag försöker visa att det finns många olika variabler som spelar in när det kommer till automation, att den inte är en oundviklig process som går i en förutbestämd riktning. När jag pratar om hur styrkeförhållandet mellan arbete och kapital påverkar den här processen, så innebär en stark fackföreningsrörelse som ställer krav på löner och arbetsvillkor ett problem för kapitalet. Det driver på arbetsköparens sökande efter automationsmöjligheter för att göra sig oberoende av arbetskraften och på så sätt hålla kostnaderna nere.

Du säger att detta också reser frågor om huruvida det är maskinerna som blir mer mänskliga eller om det är de arbetande människorna som allt mer reduceras till maskiner. I exempelvis patentbeskrivningar hos Amazon kan människor och maskiner samverka som utbytbara delar, och man använder ord som ”enhet”, ”användare” och operatör”. Vad tänker du kring detta? 

– När man språkligt distanserar sig på det sätt som du beskriver så synliggör man en attityd där maskiner och arbetskraft, abstraherat från den konkreta människan, ses som abstrakta och utbytbara delar i en övergripande ekonomisk kalkyl. De utgör båda element i företagets maskineri. Det är dock viktigt att komma ihåg att det finns en parallell tendens där man också tenderar att tillskriva maskinerna mänskliga egenskaper.

Daniel Bodén lyfter som exempel den marxistiske filosofen Herbert Marcuse som skrev om kapitalismens benägenhet att omvandla världen till varor och ett förhållningssätt till verkligheten där människor framträder för varandra som själlösa ting, men där föremål och döda ting tilldelas själsliga egenskaper. Datorer sägs ”tänka”, ”se”, ”minnas” och ”fatta beslut”, trots att de är saker.

– I själva verket handlar det ju om dött arbete som införlivats och objektiverats i maskinen. Det vill säga att någon redan har lagt ner arbete med att programmera, lära maskinen fatta beslut och så vidare. På så sätt osynliggörs människans kunskaper och maskinerna framställs som ”smarta”.

Ju enklare och monoton en uppgift är, desto lättare är den att ersätta med maskiner om det skulle behövas, om arbetarna skulle börja ifrågasätta sina villkor eller ställa krav på löner.

Daniel Bodén, etnolog och forskare på Södertörns högskola

Daniel Bodén menar att många företag i dag vinner på att arbetet spaltas upp och att arbetsuppgifterna då blir mer enahanda och mekaniska, vare sig dessa är fysiska eller mentala.

– Tendensen är att avgränsa arbetsuppgifterna så långt det går och på så sätt maximera effektiviteten i det arbete som utförs. Det är ju också ett led i den mer övergripande automationsprocessen som pågår i samhället. Ju enklare och monoton en uppgift är, desto lättare är den att ersätta med maskiner om det skulle behövas, om arbetarna skulle börja ifrågasätta sina villkor eller ställa krav på löner.

Foto: Peter Dejong/TTRobotar plockar undan disk på en restaurang vid Royal Palace i Renesse, i sydöstra Nederländerna.
Foto: Peter Dejong/TT
Robotar plockar undan disk på en restaurang vid Royal Palace i Renesse, i sydöstra Nederländerna.

Ett annat kapitel i boken är skrivet av konstnären och systemvetaren Karin Hansson. Hon undersöker oron för de drastiska omstruktureringar av ekonomin som på kort tid kan göra stora grupper arbetslösa, och vilket ”värde” människan har när hon inte längre arbetar. 

De senaste åren har flera böcker publicerats som diskuterar automationens möjligheter för samhället. Sociologen Roland Paulsen beskriver i boken ”Arbetssamhället – hur arbetet överlevde teknologin” hur teknologin öppnar upp för en gedigen arbetskritik. Förra året utkom Aaron Bastanis essäbok ”helautomatisk lyxkommunism” i vilken författaren på ett liknande sätt arbetskritiskt siar om framtiden. 

Bastani beskriver en guldålder där merparten av det mänskliga arbetet sköts av maskiner. Människan kommer att kunna gräva efter mineraler i rymden, sluta oroa sig för resursbristen och genom automatiseringen effektivt bekämpa klimatförändringarna, för att bygga ett rättvist samhälle. Daniel Bodén menar att det är en bok som framförallt rör sig på en filosofisk nivå och missar att beröra de konkreta omständigheterna. 

– Snarare än att se de här böckerna som utsagor kanske man ska se dem som debattböcker, inte något som faktiskt kommer hända. De här tankarna är framförallt intressanta som tankeexperiment. Styrkan ligger i att de öppnar för människor att tänka att något annat skulle kunna vara möjligt, säger han. 

Foto: TT NyhetsbyrånAutomatiseringen har gjort arbetet mer rutinartat på arbetsplatser runt om i världen.
Foto: TT Nyhetsbyrån
Automatiseringen har gjort arbetet mer rutinartat på arbetsplatser runt om i världen.

Daniel Bodén menar att även om lagerarbetaryrket i framtiden försvinner, måste någon ta hand om robotarna.

– Mikael Nyberg kom nyligen ut med en bok som för en liknande argumentation som också vi försöker framhålla i antologin. För att de självstyrande bilarna ska kunna lära sig att navigera och köra i en levande miljö måste tusentals timmar film spelas in, och det sitter en människa i ett land långt borta och läser av och kontrollerar alltihop. Mikael Nyberg talar om detta som ett slags ”dolt proletariat”. 

Men det är inte endast det ”dolda proletariatet” som påverkas av automatiseringen, utan också klassiska medelklassyrken. Daniel Bodén menar att det också skett en slags proletarisering av tjänstemannajobb.

– Automationen skedde först inom industrin, men nu ser vi hur den också präglar tjänstesektorn. I vården ställer robotar diagnoser och sportjournalistiken skrivs också den av robotar. Arbetet blir också där mer rutinartat. Det här öppnar också upp för nya allianser för att lyfta frågor om teknisk utveckling och LO-kollektivets intressen. Gig-ekonomin gör det allt svårare att organisera sig fackligt, men samtidigt skapar den mer än någonsin grogrund för ett gemensamt missnöje. 

Daniel Bodén menar att teknikutvecklingen inte är statisk, utan högst möjlig att påverka också genom facklig organisering.

– Vi måste få människor att fundera kring vilka vägar som finns. Teknikutvecklingen beror på vad vi förväntar oss av den.

Publicerad Uppdaterad
1 timme sedan
I det här läget måste grönländarna hålla samma. Vi får inte falla i fällan att splittras, för det är precis
vad Trump vill uppnå. Säger Jess G. Berthelsen Foto: Estrella Mølgaard Thomsen, Johan Nilsson / TT. Montage: Arbetaren

Grönländska facket: Vi vill inte vara en del av USA

”Vårt budskap är klart, vi vill inte vara en del av USA.” Det säger Jess G Berthelsen, ordförande för Grönlands största fack Sik, till Arbetaren.

Fackordföranden, Jess G Berthelsen, menar att det är ”groteskt” att det ens är uppe på den politiska agendan att ett land – USA – vill ta över Grönland år 2026.

Han säger att den amerikanske presidenten, Donald Trump, far med lögner och understryker gång på gång vikten av att hålla isär lögner från verklighet. Detta eftersom han ser hur osanningar om att Ryssland och Kina hotar Grönland, fortsätter spridas.

– I det här läget måste grönländarna hålla samma. Vi får inte falla i fällan att splittras, för det är precis vad Trump vill uppnå, säger Jess G. Berthelsen och fortsätter:
– Grönländarna och danskarna måste, med respekt, hålla samman.

Stormaktsspelet riskerar att splittra grönländare

Jess G. Berthelsen är helt klart bekymrad över risken att det pågående stormaktsspelet sår split mellan grönländarna.

– Vi är få och vi måste hålla samman, stå starka och tro på att vi ska klara oss ur den här situationen, säger Jess G. Berthelsen.

– Vi vet att USA har stora interna problem med en arbetarklass som förlorar i köpkraft. Med höga mat-och bränslepriser som inflationen har drivit upp, men presidenten inte lyckats få ner, fortsätter han och tillägger:
– Det är tydligt att presidenten försöker spela högt för att dölja de interna problemen i USA.

Medier på Grönland ger utrymme åt proamerikanska röster

Jess G. Berthelsen är dessutom till synes upprörd över att medier på hemmaplan ger utrymme åt två – tre personer, som talar mycket gott om USA och sprider ett förenklat budskap om att USA skulle kunna vara bra för Grönland och göra grönländarna rikare.

– USA bryr sig inte ett dugg om oss grönländare, snarare ser de oss som leksaker, som de kan göra vad de vill med, säger han och fortsätter:
– Och amerikanerna skulle inte göra oss rikare, de som säger annorlunda ljuger, i USA har arbetarna svårt att få livet att gå runt.

Europeiska fack uttrycker sin solidaritet

Från facket, Sik, är man mycket tacksam för det stöd grönländarna har fått både från Norden och övriga EU-länder.

Både den europeiska fackliga sammanslutningen, ETUC (European Trade Union Confederation), och de nordiska majoritetsfacken har gått samman och uttryckt sin solidaritet med det grönländska facket Sik och övriga grönländare.

”Den nordiska fackföreningsrörelsen backar upp Grönland. Vi kommer att fortsätta stödja det grönländska folkets rätt att bestämma sin egen väg framåt och att bli behandlade med respekt och som jämbördiga medlemmar av den internationella gemenskapen.”, skriver de nordiska fackförbunden i det gemensamma uttalandet som har undertecknats av ordförandena i de största facken i respektive land. Från Sverige fanns LO, TCO och Saco representerade.

Publicerad Uppdaterad
6 dagar sedan
Socialminister Jakob Forssmed (KD) vill att du ska skaffa fler barn trots att hans regering inte gör något vettigt åt vare sig arbetslösheten, boendekostnaderna eller jämställdheten. Foto: Johan Apel Röstlund, Claudio Bresciani / TT, Håkan Gustafsson

Amalthea Frantz:
Använd kondom tills vi vet om regeringen blir kvar

Kristdemokraten Jakob Forssmed är orolig över att det föds för få barn i Sverige. Men vem vill skaffa en större familj när arbetslösheten är rekordhög och regeringen skiter i klimatkrisen? Ha kul och ha sex – men inte för regeringens skull, skriver Arbetarens chefredaktör Amalthea Frantz.

”Staten behöver fundera på faktorer som utgör hinder för barnafödande, som boende, ekonomi, jämställdhet och livsbalans”, sade socialminister Jakob Forssmed (KD) på en presskonferens i somras.

Att förbättra just dessa områden är ju dock inte vad regeringen är bäst på. Tvärtom. Är det någon som förknippar nuvarande regering med till exempel rimliga boendekostnader, billiga hyresrätter, höjda löner, fungerande socialförsäkringar eller jämställdhet i hemmet? 

Att regeringen ändå bryr sig beror på att det rekordlåga barnafödandet kommer få allvarliga konsekvenser när arbetskraften och skatteintäkterna minskar. 

En utredning är tillsatt, i vanlig ordning. Ett delresultat ska presenteras nu i januari. 

Samtidigt är skolans sexualundervisning under attack, efter en annan sådan statlig utredning. I värsta fall ser vi snart ännu en nedmontering av ett område som Sverige länge var ett föregångsland inom. 

Ha kul och ha sex – men inte för regeringens skull

Tidningen Arbetaren ser sig tvungen att härmed skicka ut en allvarlig uppmaning: ha kul och ha sex – men inte för att skapa fler arbetare och skattebetalare åt staten. Tvärtom, använd preventivmedel om du är det minsta osäker. Till exempel tills vi vet om vi blir av med nuvarande regering. 

Den regering som skiter i klimatkrisen, vill ge både arbetare och arbetslösa sämre villkor, utvisar arbetare med utomeuropeiskt ursprung och planerar att sätta barn i fängelse.

Och passa samtidigt på att nominera någon kämpe till vårt Ottarpris till minne av Arbetarens medarbetare Elise Ottesen-Jensen som 1933 grundade RFSU, Riksförbundet för sexuell upplysning. För att nominera, mejla [email protected]. Skicka med din adress så får du hem ett exemplar av tidernas coolaste kondom.

Nominera någon till Ottarpriset och få Arbetarens kondom! Läs mer

Publicerad
6 dagar sedan
Israelisk militär i Hebron, Västbanken
Trots den så kallade vapenvilan har de israeliska attackerna mot palestinier inte upphört. Israeliska soldater under en räd i den palestinska staden Hebron på det ockuperade Västbanken tidigare i veckan. Foto: Mahmoud Illean)/TT

Israelisk attack mot FN-lokaler


Israel har attackerat och förstört delar av FN:s Unrwa-lokaler i det ockuperade östra Jerusalem på tisdagsförmiddagen. Det rapporterar nu flera internationella medier.

Enligt nyhetsbyrån AFP rullade bulldozrar in på området där Unrwa, FN:s organ för palestinska flyktingar, har sina lokaler under tisdagsmorgonen. Inredning förstördes och Unrwa skriver i ett eget uttalande att det utsatts för en ”aldrig tidigare skådad attack”.

Det israeliska  utrikesdepartementet har försvarat attacken och säger att de anser sig ha rätt att ta över och förstöra lokalerna som ligger i det illegalt ockuperade östra Jerusalem.

Samtidigt fortsätter, trots den påstådda vapenvilan, det israeliska våldet i Gaza och på Västbanken. Som Arbetaren rapporterade förra veckan har i snitt i ett barn om dagen dödats av israelisk militär i det sönderbombade Gaza sedan vapenvilan skrevs under i oktober förra året.

Sammanlagt har över 70 000 palestinier dödats i Gaza sedan Hamas attack på Israel den 7 oktober 2023. Många av dessa är barn.

Publicerad Uppdaterad
4 veckor sedan
Arbetarens redaktion (utan inbördes ordning) siar om framtiden och försöker hoppas på något bättre än samtiden. Foto: Arbetaren / Alaa Abu Asad, Jan-Åke Eriksson, Mika Kastner Johnsson

Skitåret 2025 är äntligen slut. Nu blickar vi framåt – men mot vadå?

Elände
Elände
Elände

Länge lyste den svarta rubriken på Arbetarens gamla löpsedel från årskiftet 2010/2011 från ett hörn av redaktionen. Nu har vi städat bort den. Få kunde väl ana att det 15 år senare skulle se än jävligare ut runt om i världen. Krig, klimatkatastrofer och fortsatt ökade klassklyftor. 2025 är äntligen över och nu är det dags att blicka framåt. Så här tror vi på Arbetarens redaktion om året som kommer.

2025 var allt annat än muntert. Hur lång blir baksmällan?

Johan
– Den har väl egentligen fortfarande inte lagt sig sedan 2024 och knappt ens från året innan det. Så den blir nog dessvärre väldigt lång. Vi lever i mörka tider, ta en återställare!

Amalthea
– Det enda som faktiskt hjälper mot baksmälla är väl att fortsätta vara full, så vi får köra på det.

Josephine
– Enda hoppet är att det är de som festade hårdast får den svåraste huvudvärken.

Vendela
– Det finns inte tid för baksmällor. Organisera dig!

Titta i din inre spåkula. Vad ser du mest fram emot 2026?

Håkan
– Det ska bli oerhört spännande att följa SAC:s stora satsning på migrantorganiseringen på nationell nivå. Solidariska byggare och Solidariska städare har ju vunnit fantastiskt många viktiga strider under de senaste åren, i framförallt Stockholms-regionen. Och om praktiken, lärdomarna och organiseringen kan skalas upp på fler platser och i fler branscher – då kommer 2026 bli ett riktigt spännande år.

– Sedan ser jag också fram emot hockey-OS! I år med NHL-spelare för första gången på länge. Jag ser fram emot att se William Nylander spela i Tre Kronor.

Alva
– Jag såg fram emot att få ta det nya nattåget till Basel, men nu blir det ju inget med det. Och fast jag skäms lite för det så längtar jag efter den svenska översättningen av Knausgårds Jag var länge död. Men förhoppningsvis sker något mer exalterande än det under året. 

Johan
– Att året ska ta slut? Nej. Jag hoppas att Erik Helgeson får upprättelse i Arbetsdomstolen och kommer tillbaka till jobbet och att vi får se någon slags ljusning i helvetes Sudan, Gaza och på Västbanken. Samt att Brynäs rycker upp sig lagom till slutspelet i vår och infriar förväntningarna om SM-guld.

Förutom det kommande valet. Vilka blir de stora politiska och fackliga striderna under året som kommer?

Johan
– Fackligt tror jag just utgången av fallet med Erik Helgeson blir både viktigt och på många sätt avgörande. Politiskt ska det bli spännande att se hur lång tid det tar innan utbrytargrupperna ur Vänsterpartiet bryter sig ur varandra. Valrörelsen däremot, riskerat att bli en direktsänd tågkrasch i slowmotion.

Josephine
– Flykting- och migrantfrågorna. Att våga säga ifrån, studera och rensa ut den ofattbart ökande acceptansen för rasism.

Amalthea
– Inrikespolitiken kommer nog vara en tröstlös blandning av meningslöst käbbel, öppen rasism och hyllningar av auktoritära ledare. Fackligt, om jag ändå ska uttrycka en förhoppning, så tror jag att både syndikalistiska migrantarbetare och missnöjda LO-medlemmar blir fler och att det kommer ge avtryck. Och så klart kommer det bli underbart att se Hamn-arbetsköparna förlora i AD. Eller någon annanstans.

På tal om valet. Hur går det och spelar det egentligen någon roll vilka som bildar regering?

Josephine
– Helt dimmigt i min spåkula just nu, hoppas på att fackliga och andra organisationer vågar stå fria och tvinga politikerna att börja ta ansvar för sitt uppdrag. Att politikernas makt börjar utgå från folket som det är tänkt. Och ett tydligt avvisande av nationalism i valrörelsen – för att i stället presentera alternativen.

Håkan
– Det spelar ju så klart en stor roll. Mycket talar väl för att sossarna vinner enbart för att människor inte vill ha den brutalisering som Tidöregeringen inneburit. Men att döma av hur sossarna just nu bedriver sin opposition så är risken tyvärr stor att de förlorar. Hittills har man till exempel inte presenterat något trovärdigt alternativ för hur man ska lösa arbetslösheten. Och kriminalpolitiskt så har ju sossarna agerat som om de vore ett femte parti i Tidösamarbetet.

Vendela
– Vad jag kan se finns det två troliga utfall: att SD bildar regering med M och KD, eller att sossarna tar hem segern och går i allians med de partier de får med sig. Antingen kommer V böja sig ännu mer för S högervridning, eller så kommer de stå som opposition. De små, splittrade vänsterpartierna kommer inte komma över spärren. Det gör inte L heller. Alla alternativ är dåliga, men SD-varianten är farligast.

Amalthea
– I bästa fall kan en ny regering ge lite andrum, som ger sociala rörelser en chans att ta utrymme och initiativ. Men jag tror att det kommer bli jämnare mellan blocken än vad någon riktigt vill. Ser det inte som omöjligt att S och M båda försöker leka landsfäder och bilda en mittenregering. Än troligare är dock, tyvärr, att hela eller största delen av det borgerliga blocket bildar regering med SD. Båda fallen skulle säkerligen ge katastrofala följder för arbetares rättigheter, sjukskrivna och arbetslösa, mänskliga rättigheter, fria medier och yttrandefrihet, med mera. 

Fritt fram att önska. Hur vill du helst se löpsedeln som sammanfattar 2026?

Alva
– Jag kan inte tänka på löpsedlar utan att se Pontus Lundkvists “Nu kommer el-tortyr i pungen-kylan”.

Vendela
– ”Det finns inga soldater mer, det finns inga gevär!”

Josephine
– Någonting i stil med: ”Du agerade – vi vände skutan tillsammans”

Johan
– ”Arbetaren avslöjar: 2026 var bara på skämt”

Amalthea
– ”Efter 99 dagars regeringsförhandlingar – folket tröttnade och tog över, vi har hela listan!”

Håkan
– ”Rättvis fred i Palestina” eller ”Ryssland backar ur Ukraina”.

Publicerad Uppdaterad
1 månad sedan

Podden besöker Bokkafé Angbett i Umeå

Podden besöker Bokkafé Angbett i Umeå

Bokkafé Angbett är ett frihetligt socialistiskt bokkafé som har rötterna i Skellefteå, men som år 2018 flyttade lokalen och verksamheten till Umeå. I det andra avsnittet av podden Kulturplats möter lyssnarna Lars Axelsson, aktiv i bokkafét.

– Det intressanta är människornas fria skaparkraft, säger Lars Axelsson som är aktiv i Bokkafé Angbett och som länge varit engagerad för DIY-kultur.

I poddavsnittet berättar han om Bokkafe Angbett och om när ockupanter fick hyra lokstallar av kommunen – för en krona om året. Lars Axelsson lyfter även kritik mot hur stadsomvandlingen sett ut i Umeå de senaste åren. Den som vill läsa mer om detta kan bland annat kika på Allt åt allas rapport ”Detta hus ska inte bli någon jävla galleria”.

Här kan du höra första avsnittet av podden Kulturplats

Lars Axelsson utanför Bokkafé Angbett. Foto: Tuija Roberntz
Publicerad Uppdaterad
2 månader sedan

Podd: Fallet Erik Helgeson del II

Podd: Fallet Erik Helgeson del II

Arbetarens chefredaktör Amalthea Frantz i ett samtal med Hamnarbetarförbundets vice ordförande Erik Helgeson på Socialistiskt forum i Stockholm 29 november, 2025.

Lyssna på avsnittet i ljudspelaren ovan! (Eller sök efter Arbetaren Radio i din vanliga poddspelare)

Här kan du höra del 1:

Läs gärna våra intervju med Erik Helgeson här:

Publicerad Uppdaterad
2 månader sedan
”Om man inte vill ha nazister på gatorna ska man nog inte vara där själv heller”, sade forskaren Christer Mattson i P1 Morgon. Illustration: Toivo Jokkala

”Det gynnar bara Hitler”

Satirtecknaren Toivo Jokkala kommenterar den aktuella frågan om gynnandet av nazister.

”Det gynnar bara Hitler.” Illustration: Toivo Jokkala

– Det är en väldigt olycklig spiral mellan de högerextrema manifestationerna och motdemonstranterna, sade forskaren Christer Mattson, chef för Segerstedtinstitutet, i  P1 Morgon den 2 december, apropå mobiliseringen mot de återupptagna nazistdemonstrationerna i Sverige.

– Så om man inte vill ha nazister på gatorna ska man nog inte vara där själv heller, tillade Christer Mattsson.

Den här satirbilden av Toivo Jokkala publicerades första gången i tidskriften Brand nr 2/2021.

Publicerad Uppdaterad
2 månader sedan

Podd: Fallet Erik Helgeson

Podd: Fallet Erik Helgeson

Varför är fallet Erik Helgeson och hamnstriden avgörande för arbetarrörelsen? Juristen Frederick Batzler och Arbetarens chefredaktör Amalthea Frantz i ett specialavsnitt av Arbetarens podd.

Publicerad Uppdaterad
2 månader sedan
Arbetsplatsolycka golfbanan Österåker
Polisen utreder nu händelsen som vållande till annans död genom arbetsplatsolycka. Foto: Fredrik Sandberg/TT och Johan Nilsson/TT

Död efter arbetsplatsolycka på golfbanan i Österåker


En man har omkommit i en arbetsplatsolycka på en golfbana i Österåker strax norr om Stockholm. Det här sedan han klämts under ett arbetsfordon.

Olyckan inträffade strax efter klockan åtta på tisdagsförmiddagen. Det här i samband med ett anläggningsarbete på golfbanan där mannen av ännu oklar anledning hamnade under sitt fordon och klämdes svårt. Han fördes akut till sjukhus och på onsdagsförmiddagen meddelade polisen att han avlidit till följd av sina svåra skador.

Händelsen rubriceras nu som vållande till annans död genom arbetsplatsolycka. Flera förhör ska redan ha hållits med den omkomna mannens kollegor.

Hittills i år har minst 45 personer omkommit i samband med misstänkta arbetsplatsolyckor runt om i Sverige, enligt Arbetsmiljöverkets statistik.

Publicerad
2 månader sedan
– Det som saknas i dag på många redaktioner är ett publicistiskt mod, säger journalisten Alexandra Urisman Otto. Foto: Roger Turesson

Alexandra Urisman Otto ny skribent i Arbetaren

I somras sa den prisade klimatjournalisten Alexandra Urisman Otto upp sig från sitt jobb på Dagens Nyheter, i protest mot tidningens rapportering om både Palestina och klimatet. I dag publiceras hennes första text sedan dess – som frilans i Arbetaren. 

Hur kommer det sig att du börjar skriva för oss på Arbetaren? 

– Arbetaren är en väldigt fin tidning som jag både tror och hoppas kommer att nå allt fler läsare med tiden. Jag lämnade Dagens Nyheter efter nästan ett decennium på grund av den ängsliga publicistiska kulturen och att tidningen inte förmådde hålla linjen vare sig när det gällde klimatjournalistiken eller bevakningen av folkmordet i Gaza. 

– Arbetaren har en sund inställning till journalistik och jag märker redan att det är högt i tak på redaktionen. Det är som att tidningens stolta historia av att stå rakryggad i sitt motstånd mot nazismen under andra världskriget på något vis sitter i väggarna här. Jag är stolt över att få vara en liten del av den här tidningen.

Vilken typ av journalistik önskar du se mer av?

– Det som saknas i dag på många redaktioner är ett publicistiskt mod. Att man står stadigt i sin syn på vetenskap, fakta och grundläggande, universella mänskliga rättigheter – och att man låter det vara utgångspunkten för journalistiken. Precis det här gör Arbetaren så bra och jag vill egentligen mest se mer av det – fler reportage, intervjuer med intressanta och relevanta personer och granskningar som ställer makten till svars.

– Helt enkelt mer klassisk, god journalistik som ger läsarna möjlighet att orientera sig i den här omvälvande tiden, med accelererande klimatkris och en destabiliserad omvärld med folkmord, krig, konflikter och stora hot mot demokratin.

Du har nyligen släppt en handbok i klimatjournalistik tillsammans med Lisa Röstlund. Hur ser dina planer ut framöver?  

– Jag har ett gäng artikelidéer som jag hoppas kunna få ur mig, och det kommer nya hela tiden. Parallellt skriver jag på en ny bok och tänker mycket på hur jag kan göra mest nytta under de här månaderna och åren när koldioxidbudgeten rinner bort framför våra ögon.

Här kan du läsa Alexandra Urisman Ottos första text i Arbetaren.

Publicerad Uppdaterad