Vi har precis åkt alldeles för långt med stadsbussen i Bremen, Tyskland. Insett vårt misstag och hoppat på den som går åt andra hållet. Klockan är över tio och det är helt mörkt såhär en bit utanför centrum. De långa namnen på busshållplatserna är svåra att komma ihåg. Eickerdorferstrasse. Men nu har vi kommit rätt. Vi sitter under en gatlampa och följer förväntansfullt de få människor som är i rörelse.
– Hej, det är jag som är Dennis. Kan jag ta en väska?
En lång, medelålders man uppklädd i skjorta, svart filtrock och blanka skor står plötsligt framför oss. Han motsvarar inte alls de föreställningar vi har målat upp.
– Jag är normalt sett inte klädd så här, bara så ni vet. Men jag kommer precis från jobbet och där måste man klä ut sig lite.
Han rycker leende på axlarna och slänger upp en av väskorna på ryggen.
Dennis Small är 44 år, född i USA och arbetar som översättare på en av Bremens större banker. Men bara för att kunna betala räkningarna. Annars föredrar han att titulera sig poet.
Anledningen till att vi träffar Dennis i skenet av en gatlampa är för att han är medlem i sajten couchsurfing.org. De två kommande nätterna ska vi sova på hans soffa.
Couchsurfing.org startades 2003 av amerikanen Casey Fenton, en fattig student som skulle resa till Island men inte ville lägga pengar på boende. I stället skickade han 1500 mejl till studenter i Reykjavik och frågade om han kunde få sova hos dem. Han fick mängder av positiva svar och därmed föddes idén om en internetsajt för soffutbyte i mer organiserad form.
I dag har couchsurfing.org medlemmar i nästan hela världen. Även om sajten startade som ett budgetalternativ, är det många som väljer soffsurfande också av politiska skäl och för att det ger en annan reseupplevelse än vandrarhem och hotell. På sajten finns det åtskilliga intressegrupper där det diskuteras allt från frågor kring hållbar livsstil och resande till konkreta tips på de bästa vandringslederna.
För Dennis är den största fördelen med soffsurfing möjligheten att komma i kontakt med människor som är inne på samma spår som han själv.
– Att kunna resa överallt och bo hos någon som har koll på de bästa ställena passar perfekt för mig som åker land och rike runt för att gå på ganska smala konserter. Ofta hittar jag någon som vill se samma sak, säger Dennis.
Att vi hamnade på just Dennis soffa var en slump. På couchsurfing har du möjligheten att läsa igenom profiler och referenser från andra medlemmar innan du skickar en förfrågan. Men vi var ute i sista stund och därför fick störst sannolikhet för svar styra. Och enligt sidan var Dennis en 100-procentare i det avseendet.
Så nu när vi sitter i Dennis kök, äter vegetarisk wok och dricker kalla öl har vi fått ett första smakprov på hur det kan vara att soffsurfa. Dennis är social och pratar på om allt. Under middagen för han samtalet från Angela Merkels klädstil till Sylvia Plaths poesi och vidare till köksredskapens utveckling under förra seklets första hälft.
Vi har olika åsikter om det mesta. Men det gör ingenting. Öppenhet inför olikhet är en förutsättning om systemet ska fungera. Den inställningen verkar Dennis också ha.
– Jag gillar att vara värd och försöker alltid läsa in mina soffgäster och föreslå sådant som jag tror skulle passa. Det är kul att träffa nya personer och bara se vad som händer i mötet. Man vet aldrig hur det kommer att bli, säger han och börjar duka av bordet.
– Men couchsurfing kommer nog aldrig att bli mainstream, fortsätter han över diskhon.
– Även om organisationen växer tror jag att det alltid kommer vara en viss typ av människor som blir medlemmar. Många tycker säkert att det känns konstigt att sova hos främlingar, och vissa skulle aldrig ens tänka tanken.
Efter middagen tar Dennis med oss ut på Bremen-by-night-vandring. Vi är lite skeptiska till självklarheten i hans övertygelse om vad vi är intresserade av. Men ofta träffar han helt rätt. I området kring Ostertorviertel visar han oss till gränder med gatukonst, undangömda musikcaféer och ockuperade kulturhus.
I stadsdelen Overvacht, i universitetsstaden Utrecht, i Nederländerna, tar vi en gnisslande hiss upp till fjortonde våningen i ett hyreshus. Här knackar vi på hos Jasper Fastl, enligt profilen en 30-årig anti-kapitalist som gillar hårdrock.
– Välkomna. I kväll är det lite fest, säger Jasper och visar oss in i lägenheten.
– Som ni vet har jag redan gäster som ska sova här, men med lite god vilja kommer det inte att vara något problem att få plats.
Jasper är lokalpolitiker för den gröna vänstern och delar lägenhet med Tim som pluggar utvecklingsteori. I dag har de huset fullt. I ett rödteglat vardagsrum har sällskapet fördelat sig i tre slitna soffor. I mitten står ett skrangligt bord med en back öl och i andra delen av rummet ligger ett par madrasser utslängda.
Vi har i vanlig ordning börjat tala om resande när all uppmärksamhet plötsligt dras till tv-nyheterna. Jaspers parti har precis annonserat att de med omedelbar verkan går ur koalitionen.
– De andra partierna vill bygga en genomfartsled i Utrecht. Det kan vi inte ställa upp på, förklarar Jasper.
När inslaget slutat fortsätter diskussionen i de tre sofforna. Flera av gästerna är partipolitiskt engagerade och frågan väcker stort intresse. För Jasper var avhoppet väntat. Han tar en klunk öl, vänder sig till oss och fortsätter.
– För mig är miljön och klimatet en mycket viktig politisk fråga och därför påverkar det såklart hur jag reser. Oftast tar jag tåg eller cykel om jag ska någonstans. Tyvärr är flyget fortfarande ett enkelt val för många och jag kan ju inte bestämma över dem. Men jag har som regel att inte ta emot soffsurfare som flyger inom 100 mil.
Enligt Jasper kan soffsurfing vara ett bra alternativ ur klimatsynpunkt.
– Soffsurfande innebär en lägre resestandard, med mindre konsumtion, och bidrar i stället till en ökad öppenhet mellan människor. I ett större perspektiv tror jag att den här typen av möten får människor att känna solidaritet med varandra och att det i längden leder till ett mer hållbart agerande.
Snart går gänget vidare ut på pubrunda. Vi som ska gå upp tidigt stannar kvar i sofforna.
”Jag har inga pengar på min telefon, så jag hoppas att ni får det här meddelandet. Bara kom förbi när ni vill så träffas vi på något sätt. Här är min adress”.
Vägbeskrivningen är utförlig och vi har inga problem att hitta. På bergssluttningen av den baskiska staden Donostia-San Sebastián har Agatha, Ben och Tobi bildat kollektiv i ett övergivet gammalt hostel. Här tar de emot soffsurfare flera gånger i månaden, och i ett av rummen finns det fyra sängar och fullt med täcken och kuddar.
Efter att ha slumrat till under eftermiddagssolen i ett par soffor ute på den enorma terrassen vaknar vi till Bob Marleys ”One love”. Längs väggarna står surfingbrädorna uppradade. Agatha sitter i en fåtölj och rullar en cigg. Lite längre bort står Ben invecklad i någon typ av yogaställning.
Tobi som ligger och läser tittar upp bakom boken och frågar vilka andra stopp vi gjort innan vi kom hit. Själv har han soffsurfat i flera år.
– Jag har provat på en hel del olika soffor, säger han. En blev mitt hem. Vissa var kortvariga, andra glömmer jag aldrig och några kan jag inte komma ihåg. Det har varit bra. Nu har jag en ganska stabil soffa själv som jag hoppas ska bli inblandad i många soffsurfarhistorier.
Hos Agatha och gänget sköter man sig själv. Den avslappnade atmosfären får en att känna sig helt som hemma och när vi sitter på den stora terrassen för sista gången summerar vi våra upplevelser av soffsurfing.
Sajtens vision är att bidra till en bättre värld – en soffa i taget – genom att människor öppnar upp sina hem för varandra i ett kravlöst utbytessystem. Och för den del av världens befolkning som har soffa, internet och möjlighet att resa kan couchsurfing säkert bidra till ökad öppenhet och ett större kunskapsutbyte. För kanske ligger soffsurfandets styrka inte i att ge fler människor möjlighet att resa utan i att få dem som redan reser att göra det i en schysstare form.
Fakta/Soffsurfing
Couchsurfing.org är en ideell organisation och har uttalat att den aldrig kommer att drivas i vinstsyfte. Att bli medlem är gratis och sidan finansieras av frivilliga donationer och frivilliga verifieringsavgifter. Organisationen administreras av volontärer. Runt om i världen finns 1500 ambassadörer som också verkar för att sprida organisationens vision och tankar.
Couchsurfing.org har över en miljon medlemmar och växer med runt 2000 nya registreringar per dag. Medlemmarna är spridda i 232 olika länder, och i cirka 60000 olika städer. Medelåldern bland medlemmarna är 27 år men sträcker sig från 18 till 89 år. I Sverige finns det över 18000 registrerade medlemmar.
