Nyligen tog staten, via det offentliga oljebolaget PDVSA, över en rad underentreprenörer inom oljeutvinningen i Maracaibosjön, en av de största fyndigheterna i landet. Bland annat fem privata hamnar och över 300 färjor och lastfartyg exproprierades och över 8000 arbetare berörs. Fler liknande övertaganden har utlovats.
Den 22 maj tillkännagav regeringen sedan sex nya förstatliganden av stål- och aluminiumföretag i motsatta änden av landet, i industristaden Guayana i östra Venezuela. Protesterna från ägarna blev här kraftigare, bland dem argentinska Techint, som krävde att den argentinska regeringen skulle ingripa vilket dock inte skedde.
Vidare övertog den venezuelanska regeringen temporärt en pastafabrik tillhörande den multinationella livsmedelsjätten Cargill, för att garantera att företaget följer de matprisregleringar som finns. Den 3 juni tog staten formellt över kontrollen över banken Banco de Venezuela, efter en uppgörelse i godo med spanska Banco Santander. Chávez hotade samma dag med att fler banker kan komma att nationaliseras om de inte ger kredit till hushåll och små företag. Den 10 maj förstatligades 10000 hektar jord i delstaten Barinas, vilket följde på en rad andra relativt stora jordexproprieringar, några av dem genomförda med hjälp av nationalgardet. En fiskkonservfabrik och ett sockerbruk har också nationaliserats under månaden.
Förstatligandena sker i enlighet med den krispolitik som den venezuelanska regeringen har stakat ut, som innebär att staten ska hålla uppe den ekonomiska aktiviteten och kompensera för nedgången i den privata sektorn och i oljeinkomsterna. BNP steg 0,3 procent under första kvartalet i år, vilket gör Venezuela till ett av få länder i världen som över huvud taget fortfarande har positiv tillväxt. Investeringar gick upp 11 procent, vilket hör till ovanligheterna i en djup lågkonjunktur, och förklaras av de stora satsningar som landets väldiga oljefonder har gjort. Det största ekonomiska problemet för tillfället är ett kraftigt bytesbalansunderskott – trots att Venezuela har en stor valutareserv beräknas den med dagens takt vara tömd om nio månader. Landet har fortfarande långt ifrån kommit över det historiska problem som det stora importberoendet utgör.
För att hejda den utvecklingen har regeringen gradvis stramat åt tillgången på utländsk valuta till den officiella, övervärderade kursen. Men det har i sin tur dragit upp inflationen. Det är bland annat för att ta kontroll över prisutvecklingen som en del av de senaste nationaliseringarna gjorts.
Förstatligandena har rapporterats i flera internationella medier, bland annat av CNN, men knappast vad som föregick dem. Sedan nära ett halvår tillbaka har inget av de nu förstatligade företagen betalat ut några löner och de har sedan i början av 2008 vägrat att förnya kollektivavtalet. Förstatligandena har varit ett krav från de anställda sedan månader tillbaka. Chávez tillkännagav dem på en stor metallarbetarkonferens i Guayana där delegaterna drog upp en plan för omvandling av hela stål- och aluminumindustrin till ”sociala företag” under arbetarkontroll och inriktade på att ”tillfredställa det venezuelanska folkets behov”.
– Jag har inte kommit hit för att tala om vad ni ska göra […] detta är en plan som har kommit ur djupet av arbetarklassen, sade Chávez till de församlade fackföreningsmedlemmarna, till stort bifall enligt en skildring i Green Left Weekly. Han förklarade också att ”det är nödvändigt med arbetarkontroll längs hela produktionskedjan” och lovade att skriva under en ny lag som skulle ge de anställda i statliga företag rätten att tillsätta och avsätta sina chefer.
Det återstår att se hur mycket av det som blir verklighet. På Sidor, ett stort stålverk som förstatligades förra året efter en lång facklig strid (och först efter att arbetsmarknadsministern, som tagit de privata ägarnas parti, fått sparken), har den nya företagsledningen visserligen skrivit kollektivavtal vilket var den utlösande stridsfrågan, men den utlovade arbetarkontrollen har ännu inte materialiserats, och av det stora antal jobb som är outsourcade med sämre villkor (också det en viktig orsak till konflikten) har bara en mindre del omvandlats till reguljära anställningar på företaget, konstaterar en kommentator på rebelion.org.
I april protesterade arbetare från det statskontrollerade ”socialistiska aluminiumföretaget” CVG i Guayana mot att ledningen ”stjäl arbetarnas löner och förmåner” och låtit fabriker förfalla.
