Bokförlagen är ganska oroade numera. Bokförsäljningen, som ökade under tio långa år och verkade stå fri från alla konjunkturer, är på väg ned och har varit det sedan förra året. Vad betyder det för litteraturen?För en tid sedan var jag tillsammans med några andra författare, Klas Östergren och Hans Gunnarsson, på Bonniers bokdagar nere på […]
Bokförlagen är ganska oroade numera. Bokförsäljningen, som ökade under tio långa år och verkade stå fri från alla konjunkturer, är på väg ned och har varit det sedan förra året. Vad betyder det för litteraturen?
För en tid sedan var jag tillsammans med några andra författare, Klas Östergren och Hans Gunnarsson, på Bonniers bokdagar nere på västkusten. Alla stora förlag har sådana möten, där de nya produkterna för den kommande säsongen ska säljas in till olika bokhandelskedjor och nu var det Bokias anställda som var där. Bokia är ju en av de större kedjorna och det är minst sagt en underlig känsla att stå där på en scen och prata om sitt verk i känslan av att om jag nu säger något riktigt dumt, ja då kommer min kommande diktsamling att gå åt helvete kommersiellt.
Just diktsamling är dessutom ett ord som man i sådana sammanhang nästan nämner med samma viskande tonfall som al-Qaida på en flygplats: ordet sänder oro genom alla led. Någon Bokiaanställd, som just läst den författarbiografi jag i höstas gav ut om Dan Andersson, undrade om jag hade någon mer författarbiografi på gång; det är ju mycket lättare att sälja än en diktsamling. Jag mumlade något om att jag hade planer på det… men det var en lögn, för det har jag inte.
Under det dubbla trycket från Internethandeln och från lågkonjunkturen vacklar hela bokhandels-Sverige. Jag sörjer över det. Jag är ju uppvuxen med det där att kunna kliva in bland hyllor och bläddra i böcker, känna på dem, väga dem i handen, läsa slutet på dem och någon gång, när jag var i tonåren, tyvärr också stjäla dem (jag ångrar det). Min bild av en god bokhandel är nog innerst inne fortfarande hämtad från Vingåker på 1970-talet, när den lilla Linderoths bokhandel, som drevs av några äldre damer, ännu existerade. På de övre hyllorna hittade jag alltid ytterst billiga klassiker, eftersom damerna inte vågade sig upp dit på stegarna för att märka om priserna.
På många Bokia- och Akademibokhandlar känner jag mig i dag främmande. Särskilt i landsorten kan de vara rätt utarmade. Det som nu alla talar om är att bokhandeln istället, litet efter amerikanskt – eller i alla fall New Yorkskt manér – ska bli ett ställe för upplevelser: uppläsningar, möten med författare, träffpunkt. Kommer det att fungera? I några fall ja, men i längden är det tveksamt. Landsortsstäderna är antagligen för små för att det ska fungera, medan däremot låt oss säga Söderbokhandeln i Götgatsbacken på Söder i Stockholm kan få det att fungera. (Det här är en personlig krönika och jag nämner den butiken därför att jag har släkt där).
Kapitalismens koncentrationstendenser och ny digital teknik förändrar den litterära världen och jag är litet för gammal för att kunna se känslokallt på det. En stad utan en någorlunda rikhaltig bokhandel är för mig ingen stad.