Årets palestinska olivskörd var magrare än väntat. Enligt företrädare för den palestinska bondeorganisationen Palestinian Farmer’s Union, PFU, var uteblivet regn under tillväxtperioden en bidragande orsak. Skördeperioden kantades liksom tidigare år av våldsamma överfall från bosättare och trakasserier från den israeliska armén.
I den palestinska byn Burin på det ockuperade Västbanken vittnar svett gräs och sotiga olivträd om den senaste attacken då bosättare brände ner olivträd. När olivträden som ligger närmast de israeliska bosättningarna Yitzar och Bracha plockas är stämningen spänd och blickarna oroliga.
– Från bosättningen där uppe brukar de skjuta med skarp ammunition på bönderna och från den där bosättningen, den på andra sidan byn, kommer bosättarna ned och bränner träd.
Det berättar en ung amerikansk aktivist från International Solidarity Movement, ISM, som hjälper till under olivskörden i byn Burin, någon mil söder om Nablus på det ockuperade Västbanken. Under en tvåveckorsperiod attackerades byn dessutom tre gånger, troligen från bosättningen Bracha. Stegar och andra arbetsredskap eldades upp och den 30 oktober brändes flera tunnland mark i byn. En knapp vecka senare brändes återigen ett stort område.
För de palestinska bönderna är olivskörden näst intill livsviktig. Hundratusentals av Västbankens cirka 2,3 miljoner palestinier är till mer än 50 procent beroende av inkomsterna från den. Och just därför intensifieras bosättarnas attacker vid tiden för olivskörden. Namn som Kufr Queddum, Azmut, Salim och Tell – och nu också Burin – finns med på listan av byar som på olika sätt attackerats under hösten. I Kufr Queddum, en by nära staden Qualqiliya förklarade den israeliska armén delar av byns mark för ”stängd militär zon” ett flertal gånger under skörden, vilket ytterligare försvårade för bönderna.
Den 3 november virades olivträden närmast bosättningen Quedummin in i taggtråd av bosättare, och dagen efter attackerades den 54-årige bonden Abu Jamin och hans familj av bosättare och militär. I samband med attacken anklagades han för att ha stulit en traktor som han själv äger. Israelisk militärpolis redde ut frågan och det konstaterades att traktorn tillhörde Abu Jamin. Han berättar dock att bara några timmar senare attackerades han på nytt och slogs medvetslös av en israelisk militärpatrull.
Medan Abu Jamin vistades på sjukhuset i Qualqiliya fortsatte hans familj, tillsammans med internationella aktivister från ISM och International Women’s Peace Service, IWPS, att plocka oliver inte långt från en av de många illegala utposterna i trakten. Till det området – som familjen bara har tillgång till två gånger per år – vågar de inte ta sig utan stöd från internationella aktivister. Och även med skydd plockas oliverna i stor hast för att försöka undvika ytterligare trakasserier. Abu Jamin själv är övertygad om att skälet till varför han angreps handlar om att han deltagit i protester mot det israeliska murbygget:
– Jag tror att militären ville hämnas på mig, förklarar han när han återvänt från sjukhuset och tar emot i sitt hem, omgiven av släktingar och grannar.
– Jag ledde en demonstration mot muren här i trakten för två veckor sedan och militären i patrullen som överföll mig visste om det.
Trots att årets skörd var mindre än väntat var den bättre än förra året som var ett bottenår. Ändå nådde skörden inte över 18 000 ton oliver mot beräknade 30 000 ton. Trots svårigheterna att skörda de palestinska oliverna pressas de nu till olja. Olja som sprids över Västbanken och till Gulfstaterna eller via rättvis handel och solidaritetsorganisationer till Europa och USA.