Världen har redan förändrats totalt av coronautbrottet. Även politiskt.
I en värld och en kultur präglad av kontroll och förutsägbarhet, av prognoser och trender så har detta virus inneburit en förlust av just kontroll och förutsägbarhet. Pandemins kärna är och förblir att människor blir sjuka och dör. Det kommer att dröja innan de fulla konsekvenserna kan summeras och i detta pågående utbrott måste vi helt enkelt försöka leva med att det är oerhört mycket som vi inte vet.
Vi vet inte hur många som kommer att dö.
Tydligast är denna ovisshet just nu i USA. Kommer det att handla om hundratusentals människor som mister livet eller blir det miljoner? Men vi vet inte heller hur den andra vågen kommer att slå mot östra Asien – som ju nyss föreföll vara förbi det värsta. Och hur kommer vår egen europeiska kontinent att drabbas? Svaret är detsamma – vi vet inte.
Denna ovisshet gäller även ekonomin. Även här kommer det att dröja innan vi kan överblicka följderna, innan vi vet hur många företag som går omkull, hur många som förlorar sina jobb och sina inkomster. För bara några veckor sedan krävde namnkunniga svenska nationalekonomer och opinionsbildare att Sverige måste ”öppna upp till påsk”. Förhoppningsvis har de nu insett hur enfaldigt de resonerade när de krävde att få en tidsplan av ett virus.
Vad kan vi då sägas veta?
Vi vet att pandemin pågår och att den påverkar den globala folkhälsan och världsekonomin. Men det blir också allt tydligare att pandemin har omedelbara konsekvenser för det politiska systemet. Pandemin genomsyrar även politiken.
En rad politiska åtgärder har satts in i olika länder för att försöka lindra följderna av coronautbrottet. Och även om det är för tidigt att förutsäga vad som blir de långsiktiga politiska följderna så kan vi redan nu se ett tydligt mönster i Europa. Den extrema högernationalismen har fått sig en knäck över hela vår kontinent.
Mönstret syns i Italien, Tyskland, Frankrike – och även i Sverige. Det går inte heller att reducera detta till att alla sittande regeringar får ökat stöd. Två politiska ledare som befinner sig på den högernationalistiska kanten tillhör det fåtal som tvärtom har drabbats av förlorat förtroende i coronakrisen – Jair Bolsonaro i Brasilien och Donald Trump i USA.
Om vi tittar på Sverige så är stumheten påtaglig från Sverigedemokraterna. Jimmie Åkesson, van att synas i media var och varannan dag är nu borta ur strålkastarljuset. Coronautbrottet har satt käppar i hjulet för SD:s planer. I denna tid har de inget att komma med. De har inga svar.
Därför är deras stumhet inför det som nu pågår mycket belysande.
Kärnan i SD:s politiska strategi är konspirationsteorier om hur myndigheter och regeringen är ute efter att systematiskt dölja sanningen, deknådar människors oro för att via detta ta makten. Men det är inte vilken oro som helst som de är intresserade av. Coronakrisen har SD ingen nytta av.
Därför är deras stumhet inför det som nu pågår mycket belysande. Stumheten är ingen slump. Hela deras spelplan har raderats.
Deras syfte borde vid det här laget vara uppenbart för alla: att via folklig oro utmåla sig som enda garanten för ordning för att kunna ta makten. Gång på gång har riksdagsledamöter och andra företrädare för SD öppet pratat om sitt eget “maktövertagande”. Detta handlar om något mer än att vinna ett val.
Här finns givna historiska paralleller. Maktövertagande var vad de tyska nazisterna själva kallade det som inleddes i slutet av januari 1933.
I riksdagsvalet i juli 1932 – ett halvår innan maktövertagandet – fick Hitlers parti 37% av rösterna. Men egentligen var nazisterna aldrig intresserade av att vara ett parti bland andra partier i ett demokratiskt system. Efter den misslyckade statskuppen i München 1923 la Hitler om partiets strategi. Istället för att försöka ta makten genom en nazistisk statskupp, skulle man utnyttja demokratin och demokratiska val för att ta makten och omforma Tyskland. De demokratiska valen var bara ett nödvändigt ont, ett verktyg för att avskaffa demokratin.
Nazisterna var demokratins gökunge.
Hur var detta möjligt?
Alltihop handlar om hur övriga partier och politiska aktörer agerade före maktövertagandet.
1. Alldeles för många brydde sig inte om vad denna gökunge faktiskt sade helt öppet.
2. Det fanns personer som trodde att gökungen kunde kontrolleras.
3. Somliga trodde till och med att de själva skulle tjäna pengar på omvandlingen.
Idag är SD lika tydliga med vad de vill. De ska ta makten – hela makten. Och som Linus Bylund påpekade i februari – då ska människor med fel åsikter rensas ut.
I och med maktövertagandet hade demokratin spelat ut sin roll för nazisterna och det som nu återstod för Hitler var att i konkreta beslut också avskaffa demokratins institutioner. Och det gick mycket snabbt. I slutet av 1934 var Tyskland en enpartistat.
Idag är SD lika tydliga med vad de vill. De ska ta makten – hela makten. Och som Linus Bylund påpekade i februari – då ska människor med fel åsikter rensas ut.
Sverigedemokraterna idag är resultatet av över trettio år av mödosamt politiskt arbete för att göra en mer lättsmält och aptitlig version av en ideologi som borde ha försvunnit för alltid 1945. Men coronautbrottet har satt käppar i hjulet för SD. De kan inte utnyttja denna pandemi för att uppnå sina mål. Därför finns det en desperation i utspelen från Åkesson och andra partiföreträdare. I denna tid har de inget att komma med. De har inga svar.
Men vi ska inte låta lura oss att de skulle ha gett upp sina planer. Deras stumhet kommer inte att vara för alltid. Att påminna om Sverigedemokraternas sanna natur har därför aldrig varit viktigare.
Jag vill till sist lämna ordet till Emerich Roth, en av dem som överlevde Förintelsen. Han var med förra gången. Han var åtta år när Hitler och hans anhang grep makten och tjugo när Hitler sköt sig i bunkern:
”I dag vinner inte uniformer och stöveltramp några röster, men det gör stiliga kostymer, kammade hår och välvårdat språk.
Sverigedemokraterna är inte dumma, utan tvärtom listiga. De har i mångas ögon lyckats tvätta av sig nazismen utan att tvätta sig ett enda dugg.
Sverigedemokraternas försök att tiga ihjäl sin nazistiska bakgrund, är inget avståndstagande. Den som släcker ljuset för att dölja sin lort blir inte ren, och inget mörker är mörkt nog att dölja lortstanken.”
