Det blir allt vanligare att våldsutsatta kvinnor använder mejl när de tar sin första kontakt med en kvinnojour. Dessutom vågar fler anhöriga höra av sig via mejl än per telefon.
Sedan den statliga Kvinnofridslinjen drog igång förra hösten och uppmärksammades i flera kampanjer har Sveriges Kvinnojourers Riksförbunds, SKR, kvinnojour på nätet märkt av en långsam ökning av förfrågningar via mejl, varje månad.
– Tidigare fick mejljouren en förfrågan om dagen, nu är det tio till tolv förfrågningar i veckan, säger Susanne McCusker som arbetar som samordnare för SKR:s mejljour.
I höst firar mejljouren fem år. Tanken då den startade var att den skulle vara ett komplement till alla kommuner i landet som inte har en kvinnojour.
– Vi fick god respons från start. Det första året fick vi 290 anonyma förfrågningar från hela landet. Från kvinnor och deras anhöriga. Frågor som rörde våld och hot i nära relationer.
Sedan dess har förfrågningarna ökat varje år och ligger runt 350–400, förklarar Susanne McCusker.
På grund av personalbrist tvingas mejljouren ha stängt under två sommarmånader. Det gör att siffrorna är lägre än vad de borde vara.
– Vi ser alltid en liten ökning efter skolloven. Topparna är i augusti i samband med skolstarten. Kvinnorna skriver till oss under dagtid då ingen är hemma.
För tre år sedan gjordes en noggrannare studie av kvinnorna och deras hjälpbehov. Det visades sig då att 47 procent av kvinnorna var upp till 29 år, 37 procent var över 29 år och resterande 16 procent angav ingen ålder.
– Jag tippar att det ser ut så fortfarande. Till skillnad från kvinnojourerna får vi fler frågor från anhöriga. Det är lättare att skriva om problemen. Anhöriga kan vara en syster, dotter, lärare, granne, en medmänniska man eller kvinna, säger Susanne McCusker.
Antingen kan kvinnorna få personliga svar direkt via sin e-post, vilket de flesta väljer, eller så läggs både frågan och svaret ut på SKR:s hemsida.
Det händer att kvinnorna har en mejlväxling med mejljouren men oftast rör det sig om en kontakt vid ett tillfälle. En del återkommer med fler frågor. En del skriver och tackar och berättar hur det har gått.
Hon berättar att det är vanligt att yngre tjejer ställer frågor om våldtäkt och vad det innebär. Den yngsta tjejen de vet som har bett om råd var bara tio år.
Vilka frågor är tyngst att besvara?
– Då unga flickor, ibland under 15 år, är utsatta för jobbiga saker och inte vill vända sig till vuxna och prata. Flickor som utsatts för gruppvåldtäkter och är rädda för att ta kontakt med skolpersonal. Flickorna vågar inte be samhället om hjälp. De känner skam och skuld och vill inte att föräldrarna ska veta om vad som har hänt. De vill lösa problemet själva.
Vad svarar ni?
– Vi brukar ge rådet att ta kontakt med en tjej- eller kvinnojour. Vi uppmuntrar att göra en polisanmälan men pressar ingen. Vi ger råd att ta kontakt med ungdomsmottagningen i kommunen som arbetar seriöst och professionellt och som ger ett bra bemötande.
Fakta/Mejljouren
Jouren bedrivs med ideella krafter, ett tiotal kvinnor arbetar med att svara på frågorna. Innan de börjar genomgår de en utbildning.
Mejljouren vänder sig framför allt till dem som har personliga frågor. Skolarbetesfrågor och liknande har de inte möjlighet att svara på.
Sveriges Kvinnojourers Riksförbund, SKR, är ett feministiskt riksförbund för kvinnojourer, tjejjourer, anhörigföreningar och andra föreningar som vill motverka mäns våld mot kvinnor.