Holland: Islamofobi vardag i politiken

Sent på tisdagskvällen den 9 november 2004 sattes den islamska skolan Bedir i Uden i Nederländerna i brand. På en av väggarna stod det skrivet: ”Theo, vila i frid”. Branden anlades samma dag som den mördade filmaren Theo van Gogh begravdes. Theo van Gogh hade gjort sig känd som provokatör som riktade sin kritik åt många håll, men framför allt mot muslimer som han gärna benämnde ”getknullare”. Mordet på Theo van Gogh kom efter att han tillsammans med den uppmärksammade Ayaan Hirsi Ali gjort en film om hur islam förtrycker kvinnor. Mordet utfördes av en till synes välintegrerad muslimsk man som först sköt, sedan skar halsen av och slutligen knivhögg Theo van Gogh. Det utlöste kraftiga reaktioner och under den fyraveckorsperiod som följde rapporterades 106 våldsamma attacker med rasistiska och islamofoba förtecken, varav 47 var riktade mot moskéer.
Även om antalet attacker dämpats förekommer de fortfarande. Särskilt allvarligt är att de islamofoba verbala uttrycken har fått en sådan central plats i den nederländska politiska debatten. I en rapport varnade ”Europakommissionen mot rasism och intolerans” nyligen för växande islamofobi i Nederländerna och belyste att nedsättande och rasistisk argumentation om muslimer oftast inte ens ifrågasätts av mer etablerade partier och politiska företrädare.

En politiker som byggt sin karriär på islamofoba utfall är Geert Wilders, grundare och ledare av det högerpopulistiska Frihetspartiet. Han och hans parti anses inte som helhet vara ett högerextremistiskt parti.
– Men Geert Wilders åsikter om muslimer och om islam kan likställas med de åsikter som extremhögern har, säger Dick Houtzager från Art. 1, en nationell organisation som jobbar mot alla former av diskriminering.
Det är däremot högerextremister, organisationer och individer, som står bakom de islamofobiska våldsbrott, liksom de ligger bakom majoriteten av antisemitiska hatbrott, som också ser ut att öka. Risken finns dessutom att den islamofoba tonen i den politiska debatten tar sig uttryck i ökat våld:
– Sannolikt är det så att ju fientligare debatten blir, desto mer benägna blir mer extrema personer att ta till våld.
Tonläget är på väg att skruvas upp på nytt då Nederländerna förbereder sig på den nya film som Geert Wilders är på väg att släppa. Den har redan lett till stora protester i Afghanistan och Natochefen Jaap de Hoop Scheefer har varnat att den kan leda till att nederländska trupper i Afghanistan blir till särskild måltavla. Bland annat sägs Geert Wilders likställa Koranen med Hitlers Mein Kampf.
– Geert Wilders leder debatten, det är han som sätter tonen. Hans film är det första som diskuteras i varje tidning och varje nyhetssändning,
Wilders vill stoppa all muslimsk invandring, stoppa alla moskébyggen, förnekar existensen av ”moderata muslimer” och menar att islam aldrig kommer att vara förenligt med ”nederländska värderingar”. Hans distinktion ”Jag hatar inte muslimer, jag hatar islam” är det antagligen få muslimer som ser något förmildrande i. Frihetspartiet har stora likheter med partiet Pim Fortyuns lista, som högerpopulisten Fortyun bildade 2002. Pim Fortuyns parti baserades på en solid anti-muslimsk plattform och han kallade islam för en ”efterbliven kultur”. Bara nio dagar innan parlamentsvalet 2002 mördades han, hans parti fick hela 17 procent av rösterna, men förlorade några år senare alla sin platser i parlamentet.
Liksom Theo van Gogh mördades Pim Fortuyn på grund av sin politik, men medan van Goghs mördare var en muslimsk extremist av marockanskt ursprung, var Fortuyns mördare en ”etniskt nederländsk” djurrättsaktivist som erkände att han begått mordet av politiska skäl då han såg Pim Fortuyns politik som en fara för samhället.

Under 1990-talet ändrades inställningen till invandring i Nederländerna. Attityderna blev mer negativa samtidigt som det multikulturella samhället attackerades. Motståndet har också i allt högre grad kommit att röra Nederländernas muslimska befolkning. Men den mer avoga inställningen i attityder har ännu inte alls antagit samma nivå av fientlighet som kommer till uttryck i den offentliga debatten, vilken blivit allt skarpare. Under 1990-talet har inställningen till invandring blivit alltmer restriktiv med krav på att invandrare ska få godkänt i ett ”integrationstest” med krav på språkkunskaper och kunskaper om det nederländska samhället. Klarar man inte testet påverkar det möjligheterna att få permanent uppehållstillstånd.
Den nederländska professorn i kriminologi Frank Bovenkerk säger i en rapport om islamofobi att det i Nederländerna har funnits en större tendens till att förklara stora sociala problem med etnicitet jämfört med i andra europeiska länder. Han menar också att det efter 2001 blivit allt vanligare att förklara samma problem med utgångspunkt i religion.
– Ja, och det är Geert Wilders hela agenda, att islam ligger bakom alla samhällsproblem, och eftersom han är så tongivande färgar det diskussionen kring integration.
– Om man ständigt pekar finger mot människor och säger att allt de gör är fel exkluderar man folk i stället för att välkomna dem. Ett problem är också att muslimska röster inte hörs i debatten, säger Dick Houtzager.
Därför menar han att det är uppmuntrande att det börjar synas allt fler muslimska initiativ, bland annat kommer en demonstration att hållas den 22 mars i protest mot Geert Wilders och för tolerans och respekt.

– Islamofobi handlar inte om rädsla, det är strukturell rasism som förklarar problem som i verkligheten är socio-ekonomiska med hänvisningar till människors religion. Det säger Abdou Bouzerda från Arab European League, AEL (se artikeln om Belgien). En återkommande fråga från Geert Wilders och likasinnade är huruvida islam är förenligt med ”nederländska värderingar”. Abdou Bouzerda anser att frågan är felställd. Han menar att samma fråga under tidigare århundraden ställts om den judiska tron, att det varit vanligt bland antisemiter att hänvisa till stycken av den judiska Talmud för att hävda att den inte varit förenlig med västerländska värderingar. Syftet var att smutskasta judar och hade inget att göra med vare sig upplysning eller frigörelse och Abdou Bouzerda drar paralleller till dagens diskussion om islam och synpunkten att islam inte är förenlig med demokratibegreppet.
– Det finns stora likheter med 1930-talet då många intellektuella attackerade judar och menade att de var opålitliga eftersom de läste Talmud, precis som Wilders gör med muslimer i dag. Men Talmud måste ses i det sammanhang som den skrevs, nämligen den babyloniska diasporan. På samma sätt måste Koranen läsas, den skrevs i en tid då muslimer hade många fiender och låg i krig.
När Geert Wilders angriper Koranen och likställer den med Mein Kampf är det inte Koranen som religiöst dokument, eller religionsfriheteten, som är attackerad utan muslimernas rätt att bli erkända som en del av Europa, menar Abdou Bouzerda:
– Frågan som måste ställas är om extremhögerns politik är förenliga med rättsstaten. Det har inget med kultur att göra, men allt med ideologi att göra. De demokratiska värderingar som tillskrivs väst är lika mycket mina värderingar och inte unika för väst.

– Problemet med islamofobi handlar inte bara om islam eller muslimer. Det finns så mycket främlingsfientlighet i Nederländerna och nu har det blivit legitimt att tala illa om invandrare genom att tala illa om islam. Det folk inte har kunnat säga om turkar, marockaner eller svarta människor, det kan de nu säga om muslimer. Det är därför Geert Wilders har sådant stöd.
Det säger Eighty när vi möts på Coffee Company i centrala Amsterdam. Hon är redaktör på den muslimska diskussionssajten Vi stannar här som diskuterar islamo-fobi och andra samhällsfrågor, och Eighty är hennes signatur.
I dag finns det inget förbud mot slöjan i Nederländerna men det är på gång. Ett lagförslag ska behandlas av det nederländska parlamentet under våren och har goda utsikter att antas. Det kommer i så fall att bli förbjudet att bära niqab (som täcker ansiktet) på bland annat tåg och bussar. Eighty, som täckt håret sedan hon var 20, anser att debatten om slöjan allt för ofta kopplas ihop med kvinnors situation i länder som Iran eller Afghanistan.
– Där har du inget val. Men vi är inte i Iran eller Afghanistan. Vi är i Europa och kan göra våra egna val.
Liknande kritik framför hon mot Ayaan Hirsi Ali, vars status som förkämpe för kvinnors rättigheter hon ställer sig tveksam till:
– Hon utmålades som om hon var alla muslimska kvinnors befriare. Men hon ville inte ta debatten med oss som tyckte annorlunda. I ett möte med misshandlade kvinnor reste hon sig och gick när de kvinnorna sade att de var offer för sina män, inte för islam.
– Theo van Gogh tog diskussionen med oss muslimer, han ville verkligen veta vad du tyckte. Geert Wilders däremot är som Ayaan Hirsi Ali, han vägrar ta debatten.

Publicerad Uppdaterad
3 days sedan
Poeten Jesper Lundbys veckovers i Arbetaren. Foto: Nicklas Thegerström / TT. Montage: Arbetaren

Veckovers: Rätten att lata sig

Vila nu, lilla proletär.
Tids nog får du slava.
Den ljuva sommartid är här.
Häll i dig lite cava.

Tacka mormorsmors och farfarsfars strid
som denna din ledighet givit dig
genom att stå upp, som de på sin tid,
för rätten att lata sig.

Eller ligg still i gräset, ljuvligt slö
och ge blanka fan i alla måsten.
Robot ska flyta på rygg i en sjö.
Säg hej och välkommen till rosten.

Och du som slavar genom dagen så het,
utan semester sommaren som julen,
sno dig en rast när ingen ser, för alla vet
att frihet smakar ännu bättre stulen.

Publicerad Uppdaterad
4 days sedan
”Det krävs omedelbara insatser för att kartlägga och skydda de kvarvarande ur- och naturskogarna”, skriver Naturskyddsföreningens ordförande Beatrice Rindevall. Foto: Anders Wiklund/TT, Björn Nordqvist

De sista oskyddade naturskogarna på väg att försvinna

Enbart tre av åtta partier vill ge de sista oskyddade naturskogarna i Sverige ett strikt skydd till 2030. Det visar Naturskyddsföreningens valenkät. Inget av de stora partierna svarar ja på vår fråga om att kartlägga och skydda ur- och naturskogarna till 2030. Det innebär att dessa viktiga skogar nu riskerar att försvinna, skriver Naturskyddsföreningens ordförande Beatrice Rindevall.

Tillståndet för den biologiska mångfalden i Sveriges skogar är allvarligt. Förutom i det fjällnära området finns ur- och naturskogar bara kvar som öar i landskapet, och mer än tusen skogslevande arter är hotade. 

Ur- och naturskogar är avgörande för att bevara hotade arter, stabila ekosystem och som kolsänkor. Men stora delar av detta naturarv går förlorat i snabb takt. De ekologiska värden som byggts upp under århundraden kommer inte kunna återskapas inom överskådlig tid, om ens någonsin. 

Alla ur- och naturskogar i EU ska vara strikt skyddade till år 2030. Om Sveriges åtaganden om strikt skydd ska nås krävs omedelbara insatser med kartläggning och skydd. Annars riskerar dessa skogar att avverkas. 

Oroväckande svar från riksdagens partier

Inför valet frågade Naturskyddsföreningen därför samtliga riksdagspartier om de ställer sig bakom förslaget att kartlägga alla ur- och naturskogar och säkerställa ett strikt skydd senast 2030. Resultatet är oroande. Endast tre av riksdagens åtta partier ställer sig bakom förslaget, och ingen av de stora partierna säger ja. Detta innebär att det ännu är långt till riksdagsmajoritet för förslaget. 

Ur-och naturskogar är några av de mest värdefulla ekosystemen för biologisk mångfald i Sverige och Europa. Eftersom lagen inte stoppar avverkning av ur- och naturskogar är risken stor att dessa ovärderliga skogar fortsätter att gå förlorade. Och avverkningstakten bara ökar. De senaste fyra åren har avverkningar i skogar med höga naturvärden ökat med hela 400 procent, enligt den ansvariga myndigheten Skogsstyrelsen. Samtidigt har riksdagen nyligen beslutat om regellättnader för skogsbruket, vilket riskerar att förvärra situationen ytterligare.

Det krävs omedelbara insatser för att kartlägga och skydda de kvarvarande ur- och naturskogarna. Det är både obegripligt och mycket oroande att majoriteten av partierna inte vill detta. Nu är det upp till politiken att ta ansvar. 

Beatrice Rindevall, ordförande Naturskyddsföreningen

Publicerad
1 week sedan
Kusra på norra Västbanken ligger mellan bosättningen Migdalim och den olagliga utposten Esh Kodesh. Det är en av de palestinska byar som har störst problem med bosättarvåld. Palestinierna kan inte göra mycket för att försvara sig mot bosättarna. Mannen på bilden hoppas att ett staket åtminstone ska fördröja dem. Foto: Yvonne Åsell / TT. Montage: Arbetaren

Veckovers: Huset

Det var en gång ett hus.
Det stod i östra Jerusalem.
I huset fanns ett särskilt ljus,
som det alltid gör i nåns hem.

Så länge hade huset tillhört släkten
att många små i det lärt sig gå,
blivit stora, flyttat ut och sen
kommit dit med sina egna små.

Nu bilar en pappa bort betongen,
ett golv han gjöt när dottern var fem
för att slippa betala rivningen
som staten beordrat av hans hem.

Förra veckan tog han ner taket.
Väggarna slog han ut igår.
Det sades att huset saknade ett
bygglov hans folk aldrig får.

Varför det blev som det blev
är en grym historia, och en lång,
och sagan om huset som orättvisan rev
blev därför att det var en gång.

Publicerad Uppdaterad
1 week sedan
Arbetsplatsolycka utanför Jönköping
Mannen fördes akut till sjukhus med svåra skador. Foto: Johan Nilsson/TT

Man svårt skadad efter olycka på industriområde i Jönköping


En person har förts till sjukhus med svåra skador efter en allvarlig arbetsplatsolycka i ett industriområde strax utanför Jönköping under måndagseftermiddagen.

Det var strax innan 13 på tisdagen som larmet kom till räddningstjänsten. En man hade då fått tunga föremål över sig vid ett företag i Torsvik söder om Jönköping. Både polis och räddningstjänst kallades till platsen och mannen fördes akut till sjukhus med allvarliga skador. 

Olycksplatsen inne på industriområdet har nu spärrats av och en utredning om arbetsplatsolycka har upprättats av polisen.

Publicerad Uppdaterad
2 weeks sedan
EU-migranter nekas svensk sjukvård
Organisationen Läkare i Världen har träffat flertalet av de 129 personerna som nekats svensk sjukvård. Foto: Emil Langvad/TT och Johan Nilsson/TT

Hård kritik mot Sverige: EU-migranter nekas vård


EU-migranter i Sverige har vid upprepade tillfällen nekats nödvändig vård. Det här slår Europeiska kommittén för sociala rättigheter nu fast efter en anmälan från organisationerna Läkare i Världen och Amnesty.

– Att svenska staten kränker en av de mest grundläggande mänskliga rättigheterna är fullständigt oacceptabelt, säger Anna Johansson, generalsekreterare på Amnesty Sverige i ett uttalande till Svt.

Det rör sig om allt från unga kvinnor som nekats abort till personer som misshandlats men motats bort från vårdkliniker och sjukhus på grund av deras ursprung. Totalt har Amnesty och organisationen Läkare i Världen, som träffat flertalet av personerna bakom de anmälda fallen, anmält den svenska staten för 129 fall där EU-migranter inte fått den vård de har rätt till.

Nu slår Europeiska kommittén för sociala rättigheter fast att Sverige brustit på flera punkter och kritiserar samtidigt staten för diskriminering.

Regeringen tillbakavisar dock anklagelserna men den kristdemokratiska sjukvårdsministern Elisabet Lann skriver i en kommentar till Svt att de nu kommer analysera rapporten och invänta rekommendationer från EU:s ministerråd.

Enligt Amnesty beror problemet med nekad vård på att många redan utsatta EU-migranter saknar det europeiska sjukföräkringskortet som ger rätt till subventionerad vård. Det här på grund av diskriminering i hemländerna.

– Det egna landet har självklart ett ansvar att lösa den här situationen. Men nu handlar det om vad Sverige har för ansvar för att säkerställa att människor får rätt till vård som inte kan vänta, säger Anna Johansson till Svt.

Publicerad Uppdaterad
2 weeks sedan

Sommarhälsning – ta hand om er i värmen!

Hallå!

Här kommer en hälsning från mig (Alexandra) i Stockholm. Greta befinner sig i Köpenhamn där hon står inför rätta tillsammans med flera andra studenter efter en fredlig protestaktion på universitetet för två år sedan (!), där de krävde att universitetet skulle avbryta sina samarbeten med israeliska universitet.

– Vi står inför rätta medan de verkliga brottslingarna – de som skapar död och förstörelse – och företag och institutioner som hjälper dem, går fria, sa hon på den första rättegångsdagen.

Det är mycket farligt i stora delar av Europa nu, som många av er säkert har läst. Som Aftonbladet skriver upplevde minst 101 miljoner européer temperaturer på över 35 grader under torsdagen. Över 200 värmerelaterade dödsfall har konstaterats i Spanien och hundratals har drunknat i Frankrike. Även Italien rapporterar döda i anslutning till hettan. 

Som jag skrev i en krönika häromdagen hade en 33-årig mamma just kommit hem efter att ha varit och handlat i Carpentras i sydöstra Frankrike i måndags, när hennes två pojkar – en tvååring och en fyraåring – sprang iväg och busade. De gick in i familjens bil och stängde om sig. Dörrarna gick i baklås och eftersom temperaturerna i landet just nu är rekordhöga räckte det med en kort stund, enligt mamman tio minuter eller en kvart, sedan var det för sent. Obduktionen visade att pojkarna dog av ”långvarig exponering för extrem värme”.

Igår hände samma sak i en förort till Paris. En treårig pojke dog.

Det skrämmer mig enormt att det verkar som att inte ens den här typen av fruktansvärda händelser leder till de samtal vi skulle behöva ha – varken i politiken eller i våra personliga liv. Ett och annat inlägg dyker upp som handlar om hur dåligt förberedda vi tycks vara, att klimatanpassningen behöver förbättras. Men det är som att vi helt bortser från det centrala: att utsläppen ökar i en situation när det som krävs är akuta, dramatiska minskningar.

Det är som ett badkar. Vårt badkar är redan fyllt upp till kanten. Eftersom utsläppen stannar i atmosfären i hundratals eller tusentals år så räcker det inte att minska utsläppen – kranen behöver skruvas åt helt. Istället vrider vi alltså upp den och den står nu under högre tryck än någonsin. Givetvis behövs stora anpassningsåtgärder och i det akuta läget behöver fokus ligga på att rädda de människor som hotas av värmen. Men den viktigaste anpassningen är att fokusera på det som FN:s klimatpanel redan 2018 sa krävdes:

Snabba, genomgripande och aldrig tidigare skådade förändringar i varje del av våra samhällen.

Nu tar bloggen en liten paus (om inget oförutsett händer) och är tillbaka i när valrörelsen drar igång igen i augusti. För den som har missat kan jag tipsa om att sommarläsa vad 83-åriga Kader hade att säga i sin väljarintervju. Ett kort utdrag här:

– Det finns fina människor i Sverige som tänker och bryr sig om vad som händer i Palestina och andra länder. Men det politiska klimatet är inte som förr, inte som när jag kom till Sverige. Sverige var det bästa landet i hela Europa. Med ekonomi, med jobb. Folk var vänliga. Men inte nu längre. Jag vet inte varför men Sverige har förändrats mycket. Det var bättre förr.

Ta hand om er under sommarveckorna – svalka er ordentligt! Och hoppas ni får ha viktiga, riktiga samtal med varandra! 

Publicerad Uppdaterad
2 weeks sedan
Poeten Jesper Lundbys veckovers i Arbetaren. Naina Helén Jåma/TT. Montage: Arbetaren

Veckovers: Den riktige mannen

Den riktige mannen, han försörjer sin familj
– men just den här bara har ingen.
Han undrar så varför, han tänker sig trött,
han söker så hårt efter sanningen.

Ge honom bara ett enkelt svar,
en klar manual han kan följa.
En självklarhet som från självförakt ren
den riktige mannen kan skölja.

Vem vet vart din hjärna tog vägen
framför datorn där i ensamhet?
Vad gror i någon som inte duger?
Vad växer, vad såg du – vem vet?

Allt är en jävla röra, men
kom sätt dig med oss andra här.
Låt oss tala som vänner om
vad ”riktig” och ”människa” är.

Jag tror det är någon som lyssnar,
som hjälper någon annan i nöd.
En som räddar en annan människa
från en orättvis onödig död

– vad tror du?

Publicerad Uppdaterad
3 weeks sedan
"De enda som tjänar på hög arbetstid är de som lever på att arbetare är utmattade." Foto: Björn Larsson Rosvall/TT. Montage: Arbetaren

Amalthea Frantz:
Nu är företagarna på defensiven

Fler och fler arbetsköpare verkar känna sig hotade av att människors arbetstid kan kortas framöver. Det är ett av få goda tecken i tiden. 

I dagarna börjar Almedalsveckan på Gotland. Ofta utskälld för att vara ett enda kindpussande mellan politiker och storföretag, ett spel som bevakas orimligt mycket av stora medier (nej, vi på tidningen Arbetaren prioriterar inte att åka dit i år heller). 

Samtidigt har det under hela Almedalsveckans historia gjorts engagerade försök att skapa något annat, lyfta röster underifrån. Och vad som letar sig in i programmet säger i bästa fall något om vilka frågor folk bryr sig om på riktigt. 

I år är arbetstidsförkortning en sådan het fråga, sammanfattar tidningen Lag och avtal. Till exempel ordnar arbetsköparorganisationen Teknikföretagen ett seminarium med den defensivt ängsliga rubriken ”Välfärd kräver arbete – varför låtsas vi annat?”. 

Livsviktiga frågor

De senaste åren, för att inte säga decennierna, har den från början mycket ojämlika maktbalansen på arbetsmarknaden tippat mer och mer åt ena sidan: arbetsköparnas, företagsägarnas. Samtidigt som den andra sidan, de anställda, har sett anställningsskyddet urvattnas totalt, medan S-regeringar lagstiftat mot facklig kamp och välfärden monterats ner.

Frågor som i praktiken påverkar anställdas hälsa har länge drivits underifrån, av många fackligt aktiva, och faktiskt även officiellt av ett flertal stora fack: generellt kortad arbetstid, slopat karensavdrag. Men i relativ tysthet. 

Så började det hända något under förra årets avtalsrörelse. Ämnet kortare arbetstid kom upp i ljuset, trots att LO valde att utreda i stället för att kräva. Ett utspel från LO om förhandling med Svenskt Näringsliv kom i stället nu i våras, och möttes förstås med ett ”nej”. Men ämnet letade sig ändå in på förskräckta borgerliga ledarsidor.

Öka pressen underifrån

Fler och fler känner det vansinniga arbetstempot i kroppen. Och i hjärnan. Varför ska vissa slita ut sig, och till exempel ofrivilligt gå ner till deltidslön, samtidigt som de arbetslösa skuldbeläggs och straffas?

Nu pressas krav upp till ytan, inte bara till stora medier utan också till valrörelsen. S, V och MP vill alla ta bort karensavdraget (som inte alls är någon självklarhet i många andra länder). Även partier på högerkanten har börjat öppna för en förändring. 

Miljöpartiet har länge haft kortare arbetstid i sitt program. I år väljer högerliberala Dagens industri att propagera mot just detta.

Inom Socialdemokraterna behandlas frågan om arbetstidsförkortning som vanligt med tvekan, otydlighet och utredningar – men trycket underifrån ökar. 

Det måste öka än mer. Överallt, oavsett vad man röstar, eller inte röstar, på. Låt inte politiker och centralorganisationer begrava frågan igen. 

Mer tid för livet skulle gynna alla anställda, och i förlängningen även sjukskrivna och arbetslösa. 

De enda som tjänar på hög arbetstid är de som lever på att arbetare är utmattade, och samtidigt livrädda för att bli av med jobbet. 

Publicerad Uppdaterad
3 weeks sedan
Poeten Jesper Lundby skriver veckoverser i tidningen Arbetaren. Claudio Bresciani/TT. Montage: Arbetaren.

Veckovers: Vi kallar det demokrati

Halverade priser på bensin och bussar
ända fram till fjortonde september!
Åt alla små barn gratis Kristersson-pussar!
Grönare gräs! Flera stränder!

Kärnkraft! Vindkraft! Hallonsaft!
Förbjud midsommarstång till jul!
Personaltäthet? Goddag yxskaft!
Inför straffskatt på att vara ful!

Riksdagsspärren lurar i vassen.
Valfläsket brinner! Rösta rätt!
Jag blev Hufflepuff i valkompassen.
Röstboskapen grillas på spett.

Söndagskvällsöppet på Bolaget!
Nyckelring och karamell gratis! Titta!
En kondom med vår logga till samlaget?
Vårt parti skyddar dig bäst från smitta!

Väck från de döda Arne Weise!
Tillverka fossilfritt stål av piss!
Installera i Kebnekaise
världens snabbaste hiss!

Till hösten blir boskapen bitter.
Vi minns, nu när det faller löv,
att höger och vänster skinka sitter
fortfarande på samma röv.

Publicerad Uppdaterad
4 weeks sedan
Arbetarens och Tidskriften Klass chefredaktörer Amalthea Frantz och Beata Hansson. Foto: Joel Kellgren

Mer plats för berättelser underifrån

Arbetarens prenumeranter kommer framöver få ta del av noveller från Tidskriften Klass, som ges ut av Föreningen Arbetarskrivare.

– Det skönlitterära har i stort sett försvunnit från kultursidorna, Arbetaren inräknad. Går man längre tillbaka har vi en stolt historia av att publicera unga lovande arbetarförfattare, så för oss innebär det här samarbetet en möjlighet att återigen plocka upp just det, säger Amalthea Frantz, chefredaktör på Arbetaren apropå det nya samarbetet med Tidskriften Klass. 

– Klass publicerar så många bra noveller, och att låta fler ta del av deras rika material känns otroligt viktigt, fortsätter hon.

Mer plats för berättelser underifrån – det är syftet med Arbetarens nya samarbete med Tidskriften Klass. Samtidigt som skönlitteraturen ges mindre utrymme i offentligheten är det fler som skriver, och behovet av arbetarperspektiv är stort.

Ömsesidig injektion med energi

– Två redaktioner når ut till fler än vad en gör, och tillsammans ska vi se till att fler kan ta del av samtida arbetarlitteratur. Det blir en ömsesidig injektion med energi, säger Beata Hansson, chefredaktör på Tidskriften Klass. 

Samarbetet innebär att Arbetaren kvartalsvis kommer att publicera noveller och dikter från Föreningen Arbetarskrivare, som ger ut Tidskriften Klass. Först ut är novellen Skyddsökande av Karim Taghana, lärare och översättare från svenska till kurdiska.

Den som tycker om novellen får hålla utkik, ryktet säger att Taghana i detta nu arbetar på sin debutroman. 

Publicerad