Det till hälften LO-ägda AMF Pension har sålt sina röststarka A-aktier i Scania till konkurrenten MAN – en försäljning som rör upp starka känslor inom IF Metall. Klubbordföranden på Scania i Södertälje Kjell Wallin vill ha en principdebatt i LO.
– Vi tycker att det här är för djävligt gjort av LO. Det är inte sakfrågan i första hand utan symbolfrågan. De som förvaltar svenska arbetares pensionspengar säljer ut svenska värden utan att LO:s valda representanter lyfter ett finger, säger Kjell Wallin, klubbordförande på Scania i Södertälje.
Scania är världens mest lönsamma lastbilstillverkare. Bara fjärde kvartalet förra året var vinsten 3,6 miljarder kronor. När försäljningen offentliggjordes växte irritationen sig stark hos många. Varför sålde den till hälften LO-ägda pensionsförvaltaren ut det extremt välmående företaget Scania? Och vad står näst på tur?
Dessutom: vid försäljningar som kan förväntas bli kontroversiella ska frågan tas upp i AMF Pensions finansutskott, i alla fall enligt en av LO:s två representanter där, Erland Olauson, LO:s avtalssekreterare och vice ordförande. Han säger att beslutet om att sälja Scania-aktierna fattades av AMF Pensions vice vd och chef för kapitalförvaltning, Sarah McPhee. Själv fick han reda på beslutet genom IF Metalls ordförande Stefan Löfven, och riktar kritik mot den bristande informationen.
– Frågan borde helt klart ha tagits upp i finansutskottet så vi fått chansen att göra en bedömning av försäljningen.
AMF Pensions Sarah McPhee försvarar dock beslutet att inte gå genom finansutskottet, och säger att aktieaffären inte påverkade majoritetsförhållandena i Scania. Det är visserligen sant, MAN/ Volkswagen hade redan 52 procent av rösterna. Men med AMF Pensions försäljning kan den tyska konkurrenten på lastbilsmarknaden MAN nu kräva en plats i Scanias styrelse. Det vore allt annat än okontroversiellt och de oberoende styrelseledamöterna i Scania har deklarerat att de kommer avgå om så sker.
Från fackligt håll hörs missnöjet lika tydligt. Klubbordförande Kjell Wallin är upprörd och vill ha en större debatt i frågan inom LO.
– Man borde ha någon sorts näringspolitisk policy som säger att vi inte kan medverka till försäljningar för kortsiktiga vinster.
Vad innebär försäljningen för arbetarna på Scania i Södertälje?
– I sakfrågan innebär det ingenting. Det ändrar inte några förhållanden just nu, men det är en viktig principfråga, vad händer annars härnäst?
– Har vi valda företrädare som förvaltar våra pengar ska de se till våra långsiktiga intressen och inte till kortsiktiga vinstintressen. Det måste upp en principdebatt om det här i arbetarrörelsen över huvud taget.
Faktum är dock att frågan redan har varit uppe till diskussion inom LO. På kongressen 2004 beslutades att ”LO skulle verka för att en bred debatt förs inom fackföreningsrörelsen angående makten över pensionskapitalet”. Hela projektet förklarades avslutat med rapporten Ägaransvar och ägarmakt (2007). Där fastslår LO en mängd etiska riktlinjer för sitt ägande, men också att ”god avkastning bör vara det överordnade målet för en placeringspolicy”, att ”en jämn takt i strukturomvandlingen är det enda som på sikt kan leda till reallöneökningar för medlemmarna”, samt att ”god avkastning och tydliga etiska krav är fullt förenliga.”