I världens folkrikaste demokrati Indien är den kommunistiska vänstern vågmästare och masskraft. Men på senare tid har den hamnat i svåra interna konflikter. I en delstat anklagas kommunister för massaker på protesterande bönder, i en annan för nyliberal politik. Landets vänster är i kris.
I snart fyra år har kommunisterna haft en vågmästarroll i politiken i världens näst folkrikaste land, Indien. Men alliansen mellan regeringen och vänstern framstår nu som alltmer bräcklig, bland annat på grund av oenighet om Indiens relationer med USA och det indo-amerikanska kärnkraftssamarbetet.
Vänstern, ledd av Communist Party of India (Marxist), CPI(M), regerar tre av Indiens 28 delstater: Västbengalen, Kerala och Tripura, med sammanlagt över 110 miljoner invånare. Men samtidigt som vänstern stödjer den Kongresspartiledda nationella regeringen är de båda partierna svurna fiender i de tre röda delstaterna.
Det djupaste såret är en konflikt i Nandigram, sydväst om Kolkata, i Västbengalen. I januari 2007 inleddes en kampanj mot inrättandet av en ekonomisk frizon där. Ett indonesiskt företagskonsortium, med kopplingar till den döde ex-diktatorn Suhartos familj, hade utlovats att få bygga en petrokemisk fabrik. Rykten om förestående massfördrivningar av jordbrukare började cirkulera, och protester bröt ut bland lokalbefolkningen. Den politiska oppositionen i delstaten gav sitt aktiva stöd till protesterna. Snart inleddes våldsamma sammandrabbningar mellan aktivister från oppositionen och från CPI(M). Den 14 mars dog fjorton personer då polis öppnade eld mot en demonstration.
Resultatet kom att bli en närmast total isolering av CPI(M). Etablerade massmedier, politiska partier från höger till vänster, intellektuella och kulturarbetare vände sig unisont mot partiet. CPI(M):s agerande i Västbengalen jämfördes med pogromerna i Gujarat 2002, då uppemot 2000 muslimer dödades i attacker från hindunationalister. Det faktum att CPI(M):s politbyrå redan innan sammandrabbningarna den 14 mars dragit tillbaka planerna på en ekonomisk frizon ignorerades fullständigt av kören av fördömanden. Att tusentals CPI(M)-anhängare från Nandigram fördrevs från sina hem av oppositionsaktivister och tvingades leva i flyktingläger gavs likaledes lite uppmärksamhet i nationella medier. I november stormade de fördrivna CPI(M)-aktivisterna Nandigram och återtog kontrollen över området. Samma månad publicerades ett öppet brev, undertecknat av bland andra Noam Chomsky, Tariq Ali och Walden Bello, som uttryckte bekymmer över
delningen av den indiska vänster som följd av Nandigramfrågan. Brevet fick hård kritik från flera indiska vänsterintellektuella, som såg uttalandet som stöd för CPI(M).
Kritiken mot CPI(M) nådde långt in i den regerande vänsterkoalitionen i Västbengalen. Formellt regeras delstaten av ”Vänsterfronten”, en allians av nio partier. I praktiken är flertalet ytterst marginella grupperingar, som hålls vid liv med konstgjord andning från CPI(M):s sida. Men de två näst största allianspartierna, Revolutionary Socialist Party och All India Forward Bloc, har lokala basområden med visst inflytande. Väljarna i Västbengalen är vana vid att partier som RSP och AIFB gör symboliska markeringar mot ”storebror” CPI(M), men AIFB arrangerar nu öppna massdemonstrationer mot delstatsregeringen. Inför delstatsvalet i Tripura i februari i år har AIFB hotat att ställa upp själva, utanför alliansen med CPI(M). På kort sikt betyder det inte så mycket – AIFB är en marginell kraft i Tripura – men om Vänsterfronten skulle spricka helt skulle det skada CPI(M):s prestige svårt i Västbengalen.
Om CPI(M):s allianspartners ger partiet huvudbry i Västbengalen, så fylls den funktionen av partiets egen kader i Kerala. Sedan snart tio år råder skyttegravskrig i partiets avdelning där, mellan V S Achuthanandans traditionalister och Pinarai Vijayans mer marknadsorienterade falang. Den 84-årige Achuthanandan, delstatens chefsminister, tillhör den gamla kommunistiska skolan och är en av få vänsterledare från lägre kast. Han får stöd från partiets fackliga falang, som menar att den decentraliseringsreform vänstern började genomföra under 1990-talet var en eftergift gentemot nyliberalismen. Pinarai, sekreterare för partiets delstatskommitté, lär få stöd från det privata näringslivet. Konflikten mellan de två trappades upp efter delstatsvalet 2006, när Achuthanandan gav order om rivningar av illegalt uppförda byggnader i semesterorten Munnar, där både höger- och vänsterpolitiker tillförskansat sig lyxiga residens.
Parlamentsval kommer att hållas senast 2009. Skulle alliansen mellan vänstern och regeringen spricka kan det ske tidigare än så, men i nuläget verkar ingendera av de två sidorna entusiastisk inför att möta den utmaningen.