Idén om individuella utsläppsrätter har starkt stöd i bland annat Storbritannien, men i Sverige driver inget politiskt parti frågan. Miljöpartiets riksdagsledamot Per Bolund menar att det vore ett effektivt och rättvist sätt att snabbt minska utsläppen av växthusgaser.
Tänk er följande bild: Familjen Svensson sitter vid middagsbordet en novemberdag 2020 och planerar inför vintern. Barnen vill flyga på solsemester men pappa föreslår att de ska ta bilen till fjällen på skidsemester. Mamma kontrollerar hur mycket utsläppsrätter familjen har kvar och konstaterar att om de åker tåg till fjällen ryms det inom familjens utsläppsbudget utan att de behöver köpa nya, dyra utsläppsrätter. Tvärtom skulle de kunna sälja några rätter på utsläppsbörsen och få pengar till liftkorten.
Ett system med individuella utsläppsrätter för växthusgaser är i grunden ett mycket enkelt system. Genom att ge alla människor en begränsad mängd utsläppsrätter, som kan köpas och säljas, kan den totala klimatpåverkan minskas till en hållbar nivå men ändå ge människor möjlighet att själva välja hur man ska använda sitt utsläppsutrymme.
Grunden är att man på politisk nivå bestämmer hur stora totala utsläpp som kan ske varje år, och dessa utsläpp fördelas på invånarna. De totala utsläppen minskas varje år, baserat på vad vetenskapen rekommenderar, vilket gör att de fria utsläppsrätterna också skärs ner. Den som inte minskar sina utsläpp blir tvungen att köpa utsläppsrätter av någon annan som har fått över. På så sätt kan utsläppen av växthusgaser minska på ett effektivare och mer rättvist sätt än i dag.
Det finns flera fördelar med ett individuellt utsläppshandelssystem. Det totala utrymmet för klimatpåverkande utsläpp kan beräknas till cirka ett ton kol per person och år, lika för alla. Individuella utsläppsrätter kan därför åtgärda en av de största orättvisorna vi har i dagens samhälle.
I dag släpper en liten del av befolkningen med stora resurser ut oerhört mycket koldioxid, men de behöver inte betala för effekterna de orsakar. Genom att de som släpper ut mycket koldioxid (oftast de rikaste i samhället) måste köpa utsläppsrätter av dem som släpper ut mindre än genomsnittet (som brukar ha lägre inkomster) förs resurser över från de rika till de fattiga. De rika får betala för ett utsläppsutrymme de tidigare lagt beslag på gratis. Robin Hood skulle ha varit nöjd.
En annan fördel är att det för första gången blir möjligt att garantera minskade utsläpp av växthusgaser. Höjda skatter på klimatpåverkande utsläpp kan styra åt rätt håll, men ingen kan i förväg säga exakt vilken verkan en skatt får. Med ett system med individuella utsläppsrätter beslutas målet, de totala utsläppen, politiskt i förväg. Hur målet ska uppnås beslutar däremot varje individ och varje familj för sig.
Genom att utsläppsrätterna kan köpas och säljas sker minskningen alltid på det ställe där kostnaderna för minskade utsläpp är lägst. Varför skulle man köpa utsläppsrätter om det är billigare att minska sina utsläpp i stället? Och omvänt, kostar det mer att minska sina utsläpp än vad det kostar att köpa utsläppsrätter väljer man ju att köpa dem. På så sätt undviker man att skära ner utsläpp där det är som dyrast och kan minska utsläppen utan att det i onödan påverkar ekonomin och välfärden.
En av de största fördelarna med systemet är att det tvingar alla att se vilka utsläpp de ger upphov till och att hantera de kostnader detta orsakar. Genom att hela befolkningen engageras i minskningen av utsläpp kan det frigöra alla människors intelligens och kreativitet för att hitta lösningar på hur vi kan minska utsläppen utan att minska vår livskvalitet.
Det är lätt att utmåla ett system med individuella utsläppsrätter som för svårt att administrera, för utopiskt eller att det lägger för stora bördor på befolkningen. De utredningar som gjorts hittills, i England, visar att systemet kan fungera på ett sätt som är mer rättvist, ger mer kraft till människor och är effektivare än dagens. Där planeras för ett system med individuella utsläppsrätter som kan sättas igång kring 2015.
Även Sverige borde börja utreda fördelar och nackdelar med ett individuellt system och hur det kan konstrueras. Om inte annat så för rättvisans skull.