Affärsverksamhet ligger på gränsen till kriminalitet; det är en grad- snarare än en artskillnad mellan börsbolag och maffia. De delar samma drivkraft (profit), organisering (bossar och underhuggare) och båda verkar i regel på en ”fri” marknad men eftersträvar monopol eller oligopol.
Kapitalismens ursprungliga ackumulation – det visar redan Marx i Kapitalet – var ren och skär plundring. Det mönstret går igen varhelst kapitalismen slår sig fram. Den senaste påminnelsen är de ryska oligarker som efter murens fall roffade åt sig statens resurser och så ackumulerade det kapital som de nu ”investerar” världen över.
Så småningom ingår kapital och samhälle en slags vapenvila och en mer reglerad kapitalism växer fram. Utvalda delar av marknaden bäddas in i lagar och regler. Men det tämjer inte draken – det fjättrar den bara i någon mån. Den sliter ständigt i kedjorna, och så fort den får chansen rycker den av sig dem. Vi ser det främst i mindre välorganiserade länder än vårt; hur kapitalismen går bärsärkagång i jakt på råvaror och billig arbetskraft. Men även under lugnare omständighet gör den allt för att tänja på regler. Som Skandiadirektörernas bottenlösa girighet eller nu investmentbanken Carnegie, som Finansinspektionen förra fredagen riktade allvarlig kritik emot på grund av bristande internkontroll. Bland annat har banken överdrivit sitt tradingresultat med 630 miljoner kronor under perioden 2005–2007.
Detta är nu inget att förvånas över. Kapitalismen håller sig inte med någon annan moral än att skänka största möjliga vinst på insatt kapital. Det gäller även när företag ser en chans att exploatera människors rättviseuppfattningar, och därför startar ”gröna” verksamheter, erbjuder ”rättvisemärkta” varor, eller bildar ”etiska” fonder – givetvis mot en särskild premie. En sådan verksamhet har förstås ett långsiktigt intresse av att upprätthålla sin ”etiska” trovärdighet, annars placerar de moraliska kunderna sina pengar någon annanstans. Men precis som i all annan kapitalistisk verksamhet finns lockelsen att tänja och fuska i skymundan.
När Dagens Nyheter i måndags avslöjade att Folksamägda KPA:s ”etiska” fonder äger lönsamma aktier i skitiga oljebolag, cyniska läkemedelsbolag och antifackliga handelsbolag – varav många finns med på Multinational Monitors svarta lista – är det förstås ett bakslag för KPA, men återigen, inget att förvånas över.
I kapitalismen finns en intressemotsättning grundad på klasstillhörighet. I perioder har arbetarklassen utdelat svåra slag mot kapitalet, i efterföljande perioder har draken kunnat spännas för samhällets vagn och dess byten fördelats någorlunda jämlikt. Nu genomlever vi en era där draken är på väg att slita sig. Där fifflare ges viktiga poster i staten, som privatiseringsminister Mats Odells statssekreterare Urban Funered som precis rekryterats från – Carnegie.
Kanske kan kapitalismen åter fjättras någorlunda. Men förr eller senare måste vi människor unna oss ett mer rationellt och rättvist sätt att producera och fördela bruksvärden.
