Motståndet mot Israels mur på Västbanken vann förra tisdagen en sällsynt seger. Israels högsta domstol beordrade armén att riva och flytta muren runt byn Bilin. Där har byborna hållit demonstrationer varje vecka 135 veckor i sträck, med stöd av israeliska anarkister och International Solidarity Movement, ISM. Rusiga glädjescener utspelade sig efter beskedet.
I nästan tre års tid har hundratals bybor samlats varje fredag efter bönen för att tåga ut till sin mark, där ett avsnitt av den hittills knappt 400 kilometer långa muren skär fram i form av stängsel med järnbeslag, patrullvägar och övervakningsutrustning. De palestinska fraktionerna i byn har alla deltagit, och dessutom har den israeliska gruppen Anarkister mot muren anslutit sig med bussar från Tel Aviv varje fredag. Aktivister från ISM har också varit ett vanligt inslag, liksom prominenta palestinska politiker från Västbanken och 1948 års områden (Israel), som tävlats om att synas i det folkliga motståndsvimlet. Demonstrationerna har alltid gått fredligt till, men när de konfronterats av armén med tårgas och gummikulor har byns ungdomar regelmässigt gått till motattack med sten. De veckovisa kravallerna i Bilin har blivit ett stående inslag i ockupationens alltid så monotona drama, och byn har upphöjts till symboliskt
centrum för ståndaktigt motstånd mot muren.
Förra tisdagen vanns en första seger: Israels HD underkände arméns motivering till murens dragning genom Bilins jordbruksmark. ”Vi övertygades inte om att det är nödvändigt av säkerhetsmässiga och militära skäl att behålla den nuvarande rutten”, förklarade överdomare Dorit Beinish i The Guardian. Längs knappt två kilometer måste muren rivas och flyttas tillbaka i riktning mot ”gröna linjen”, den vapenstilleståndslinje som gällde som gräns innan Israel ockuperade Västbanken 1967.
Fredagen efter domslutet anlände de israeliska anarkisterna och andra utländska aktivister till Bilin och ännu en demonstration vidtog – denna gång en triumfmarsch, med flaggor och segertal, men utan några fysiska sammanstötningar. Den impopuläre, västvänlige premiärministern för Fatehs myndighet på Västbanken, Salam Fayyed, visade nu upp sig i tåget.
”Detta är en stor och mycket viktig seger för den folkliga kampen mot muren och ockupationen”, sade Jonathan Pollack, informell ledare för Anarkister mot muren. Han och de hundratals andra unga aktivisterna har under de gångna tre åren trätt fram som den enda kraft inom den israeliska vänstern som bekämpar ockupationen med direkt aktion. Gruppen har blivit vida berömd i israelisk media, i synnerhet efter de incidenter där aktivisterna skadats svårt av armén.
Vissa av byborna uttrycker dock skepsis mot domslutet. ”Vår kamp har bara börjat. Nu gäller det att Israel förverkligar sitt beslut på marken och inte bara slår med domstolsklubban”, sade Nasir Samarra till The Guardian. Som den israeliske fredsrörelsens grand old man Uri Avnery påpekar i en analys förblir också en god del av Bilins jordbruksmark bortom räckhåll även enligt den nya rutten, hälften av muren återstår ännu att bygga genom Västbanken, över hundra byar har fått sina överklaganden avslagna trots att de förlorat lika mycket mark som Bilin eller mer, och sist men inte minst:
– Beslutet om Bilin har också en negativ sida: det ger högsta domstolen ett alibi i världens ögon. Det förlänar en skenbar legitimitet åt bosättarna på många andra platser. Det får inte för ett ögonblick glömmas bort att högsta domstolen är ett verktyg för ockupationen, även om den ibland försöker lindra den.
Även Avnery ser dock beslutet som ”en liten seger”, och Ha’aretz utropar en viss aktör i dramat som tveklös segrare: anarkisterna. De har nu satt sitt definitiva avtryck i israelisk politik.