En skola i Göteborg vägrade ge sin personal, som arbetar med barn med autism och/eller utvecklingstörning, adekvat utbildning och utrustning. Efter att facket kopplades in har skolan tvingats ge efter på punkt efter punkt. Men nu har en av de fackligt aktiva ”ombetts” att se sig om efter en annan arbetsplats.
Hanna Alexandersson började jobba som elevassistent i en träningsskola i Göteborg i september förra året. Skolan är till för barn med autism eller utvecklingsstörning. Först var hon timanställd, men fick snart ett heltidsvikariat på 40 timmar i veckan. Då förändrades hennes syn på skolan.
– Jag upptäckte att arbetsmiljön var dålig. Utöver en ständig personalbrist var den närvarande personalen både stressad och irriterad, vilket ledde till ovanligt många sjukskrivningar, säger Hanna Alexandersson.
Stressen berodde, menar hon, på att personalen inte fick tillräcklig information i samband med hur elevernas plötsliga utbrott skulle bemötas. Själv erbjöds hon ingen handledning överhuvudtaget, utan fick nöja sig med två halvdagars bredvidgång.
Hanna Alexandersson bestämde sig till slut för att ta tag i problemen, efter att hon i februari blev varse de följder den uteblivna inskolningen kunde få.
– En annan anställd och jag skulle åka taxi till en elevs korttidshem. Under resans gång fick eleven ett starkt utbrott. Han började slå sig själv och vi försökte hålla fast honom, men vi var osäkra på hur vi skulle gå till väga. Alla skrek, samtidigt som taxichauffören försökte köra så rakt fram som möjligt i snön, berättar hon.
Efter denna händelse sökte hon upp rektorn och tog initiativ till en allmän diskussion om skolans problem, men något stöd anser hon sig inte ha fått. Det resulterade i att hon drog in sitt fack, SAC Syndikalisterna.
– Förutom handledning krävde vi bland annat fungerande larm och mer pedagogisk tid för personalen, säger hon.
Efter en förhandling mellan facket och skolledningen under våren konstaterar hon att skolan nu gått de flesta av kraven till mötes. Ännu förbisett är däremot kravet på skydd och säkerhet.
– När jag är ensam i ett klassrum har jag som regel ett larm på mig, som sitter på kläderna. Problemet är att larmet jag hade tidigare inte fungerade i själva klassrummet, utan jag var tvungen att gå tre meter utanför och hålla en knapp intryckt i flera sekunder för att få larmet att gå. Under den tiden kan en elev skada sig. När vi på ett möte påpekade det för min chef sade de att vi i stället kunde få en visselpipa! Det var så komiskt att jag skrattade, berättar Hanna Alexandersson.
Hon säger att hon inte förstår ledningens inställning i och med att det händer att barn då och då blir våldsamma. Själv har hon fått flera sparkar i kroppen, blåmärken och hårtestar avslitna. En del anställda har blivit bitna.
Att skolan inte ens gick med på att ersätta det icke fungerande larmet visar enligt Hanna Alexandersson på hur underfinansierad den egentligen är. Hon säger dock att det på sistone har kommit in fler vikarier och att situationen därmed är på bättringsvägen.
Hennes framtid på skolan har däremot blivit oviss eftersom hon gjort sig ”jobbig” för skolledningen.
– Min chef sa att det vore bra om jag skulle sluta och leta efter ett annat jobb, samtidigt som hon förvissade mig om att det inte hade något att göra med att jag var med i facket. Jag har inte fått mitt vikariat förlängt, säger hon och tillägger att hon i alla fall inte ville fortsätta på heltid.
– Men jag vill jobba kvar för personalens och elevernas skull. Jag trivs med dem.