När arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin ska förklara varför egenavgifterna till a-kassan ska höjas den 1 januari 2007 hävdar han att det är för att finansiera en ”väsentlig del” av regeringens planerade skattesänkningar. Vidare påstår han att reformen syftar till att öka ”egenfinansieringen” av arbetslöshetsförsäkringen (båda påståendena från den lagrådsremiss Littorin undertecknade i torsdags). Kritiker hävdar […]
När arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin ska förklara varför egenavgifterna till a-kassan ska höjas den 1 januari 2007 hävdar han att det är för att finansiera en ”väsentlig del” av regeringens planerade skattesänkningar. Vidare påstår han att reformen syftar till att öka ”egenfinansieringen” av arbetslöshetsförsäkringen (båda påståendena från den lagrådsremiss Littorin undertecknade i torsdags).
Kritiker hävdar nu att dessa två påståenden gör chockhöjningen av a-kassan som regeringen vill genomföra olaglig.
Genomförs reformen kommer den onekligen att generera vinst. Regeringens egna beräkningar i budgetpropositionen spår intäkter på 57,7 miljarder 2007 och kostnader för a-kasseutbetalningar på 38 miljarder – alltså närmare 20 miljarder på vinstkontot. Till detta ska läggas utgifter för bland annat aktivitetsstöd på 7 miljarder, men vinsten blir ändå cirka 13 miljarder kronor.
Lena Ljungberg på Näringsdepartementet bekräftar att intäkterna från arbetsmarknadsavgiften redan idag täcker kostnaderna för a-kassan.
– Ja, det gör den. Den höjning av a-kassan som regeringen vill genomföra kommer att innebära ett tillskott. Det ser ut som att systemet blir överfinansierat. Men det beror på hur man ser det, säger hon.
Finansieringen av a-kassorna är mycket enkelt uppbyggd idag. En del av arbetsgivaravgiften är specialdestinerad till a-kasseersättningen.
– De pengarna kan inte gå till pensioner eller sjukersättningar, utan bara just till a-kasseersättning, säger Magnus Rönn, tidigare ordförande för Saak.
Han har sex års erfarenhet av arbete i Saaks styrelse och god inblick i systemet.
– Regeringen vill genomföra en medveten politisk stöld, vilket är olagligt. Det är dessutom irriterande att de plockar in detta i sin budget eftersom skattebetalarna ju inte bidrar med ett rött öre till a-kasseutbetalningarna, fortsätter Magnus Rönn.
När Arbetaren kontaktar regeringen för att be Sven Otto Lit-torin kommentera uppgiften att a-kassan redan är självfinansierad, säger hans pressekreterare Mårten Wennberg att han aldrig hört talas om påståendet, men ber att få kolla upp saken och ringa tillbaka. När han sedan gör det, säger han:
– Pengarna i statsbudgeten är på inget sätt öronmärkta.
Men en del av arbetsgivaravgiften är ju kopplad till att finansiera arbetslöshetsersättningen, spelar det ingen roll?
– Det finns inga sådana kopplingar i statsbudgeten. Budgeten måste ses som en helhet. Du kan själv ringa Finansdepartementet och höra vad de säger, svarar han.
På finansdepartementet säger Mikael Holmgren att intäkterna från arbetsgivaravgiften visst ska bekosta a-kasseutbetalningar och att det är reglerat i lag.
– Ja, det är lag 2000:981, lagen om fördelning av socialavgifter. Grundtanken i den är att procentsatsen för de olika enheterna i arbetsgivaravgiften sätts utifrån vad enheterna beräknas kosta, svarar han.
Även hur hög den del av arbetsgivaravgiften, arbetsmarknadsavgiften, som finansierar a-kasseersättningen ska vara är lagreglerat (Lag 2000:980): För närvarande är arbetsmarknadsavgiften fastställd till 4,45 procent av arbetsgivaravgiften.
När parterna förhandlar om lön för kommande avtalsperiod är en utgångspunkt att arbetarna avstår en del av löneutrymmet till arbetsgivaravgiften just för att finansiera a-kassekostnaderna. Om regeringen förändrar den förutsättningen, i och med att arbetsmarknadsavgiften bland annat ska bekosta skattesänkningar, kommer avtalsförhandlingarna förstås i ett nytt ljus.
Lagrådet började arbeta med remissen i tisdags och kommenterar i nuläget ingenting av innehållet.