Arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin har vid flera tillfällen avvisat protesterna mot höjningen av a-kasseavgifterna med att det är en fråga alliansen öppet deklarerade innan valet. Om SAC:s strejkhot sade han exempelvis i Aftonbladet den 29 oktober:– Det är anmärkningsvärt om det blir politisk strejk, med tanke på hur väl diskuterat och ventilerat det här förslaget […]
Arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin har vid flera tillfällen avvisat protesterna mot höjningen av a-kasseavgifterna med att det är en fråga alliansen öppet deklarerade innan valet. Om SAC:s strejkhot sade han exempelvis i Aftonbladet den 29 oktober:
– Det är anmärkningsvärt om det blir politisk strejk, med tanke på hur väl diskuterat och ventilerat det här förslaget är.
Det är sant att Allians för Sverige redan före valet utlovade en höjning av a-kasseavgifterna, även om det var förvånansvärt tyst om detta i valrörelsen. I en av alliansens rapporter, En politik för arbete och trygghet, som släpptes i februari i år, står det om dessa förändringar:
”Förslaget innebär att egenfinansieringen ökar med 10 miljarder kronor, vilket motsvarar en subventionsgrad kring 65 procent”, står det, och vidare: ”Alliansen föreslår att ingen kassa skall behöva höja avgiften med mer än 300 kronor i månaden. För det stora flertalet blir avgiftshöjningen betydligt lägre, i genomsnitt cirka 180 kronor i månaden.”
Men här tycks alliansen ha räknat fel. Arbetslöshetskassornas samorganisation, SO, har gått igenom regeringsförlaget och kommer preliminärt fram till att avgiftshöjningarna i genomsnitt blir 235 kronor i månaden – mer än 30 procent över alliansens utfästelser innan valet. Även Näringsdepartementet kommer nu fram till liknande siffror.
Enligt SO tvingas samtliga a-kassor höja avgifterna med mer än 180 kronor. Lägsta höjningen beräknar Lärarnas a-kassa, 216 kronor, medan bland annat musikernas och teaterverksammas a-kassor slår i taket med höjningar på 300 kronor. SAC:s a-kassa SAAK räknar med en höjning på 276 kronor.
Det finns även andra utfästelser som alliansen gjorde innan valet som är tveksamma. Argumentet för att ”öka egenfinansieringen” i arbetslöshetsförsäkringen var att ”den statliga subventionsgraden måste minskas.” Men faktum är att försäkringen redan i dag är fullt ut egenfinansierad, dels genom medlemsavgifter, dels genom en arbetsmarknadsavgift som ingår i arbetsgivaravgifterna – och som alltså består av löntagarnas löneutrymmet. Det är tveksamt om det ens är lagligt för regeringen att tvinga a-kassornas medlemmar att betala högre avgifter i syfte att finansiera en generell skattesänkning, som även kommer icke-medlemmar till del.
Alliansen avser att uppnå två saker med att avskaffa utjämningssystemet mellan a-kassorna, enligt rapporten: ”Därmed skapas motiv för kassorna att skärpa kontrollen så att ersättning inte felaktigt betalas ut. De fackförbund som är ytterst ansvariga för arbetslöshetskassorna får också incitament att se till att arbetslösheten hålls tillbaka och minskar.”
Även dessa argument är vilseledande. Det finns inga belägg för att a-kassornas kontroll skulle vara dålig, de är tvärtom ytterst välövervakade av statliga myndigheter. Det andra argumentet faller bland annat på att flera a-kassor är branschöverskridande, och alltså inte kan kopplas till något specifikt avtalsområde. Men även branschkopplade a-kassor får ytterst små incitament att hålla nere arbetslösheten, verkar det som. Akademikernas a-kassa har räknat ut att om arbetslösheten bland deras medlemmar skulle så mycket som halveras skulle avgiften ändå inte kunna sänkas med mer än 7-8 kronor.
Sven Otto Littorins påstående om att regeringen nu genomför de förslag som de gick till val på är alltså inte sant. Visst var en a-kassehöjning utlovad – men inte alls i den storleksordning som nu verkar bli fallet. Och argumenten som presenterades före valet visar sig vid närmare granskning vara vilseledande.