Inför valet granskade Arbetaren partiernas åsikter i fyra viktiga frågor: Arbetsmarknad, jämställdhet, global rättvisa och klimat. Vi kan vara ganska säkra på att de alla kommer få sina törnar när alliansen börjar regera. Facken när a-kasseavgifterna höjs, jämställdheten när kvinnor tvingas ut på en låglönemarknad, den globala rättvisan när biståndet sänks. Men på dessa tre […]
Inför valet granskade Arbetaren partiernas åsikter i fyra viktiga frågor: Arbetsmarknad, jämställdhet, global rättvisa och klimat. Vi kan vara ganska säkra på att de alla kommer få sina törnar när alliansen börjar regera. Facken när a-kasseavgifterna höjs, jämställdheten när kvinnor tvingas ut på en låglönemarknad, den globala rättvisan när biståndet sänks. Men på dessa tre områden finns något som det fjärde, klimatet, saknar: En aktiv och relativt stark utomparlamentarisk rörelse som har möjlighet att bjuda motstånd.
I dag saknar Sverige en stark rörelse som med mer än opinonsbildning slåss för klimatet.
Kampen mot klimatförändringen har hittills nästan helt varit beroende av miljöpartiet, vänstern och Göran Perssons välvilja. Det har inte lett till några krafttag mot uppvärmningen, men ändå inneburit vissa steg i rätt riktning. Det blir det ändring på nu.
Om moderaterna sossat till sig i vissa frågor, har de definitivt inte gjort det när det gäller miljö och klimat.
När Svenska Naturskyddsföreningen, SNF, inför valet gör en genomgång av hur riksdagspartierna agerat i miljö- och klimatfrågor under den senaste mandatperioden lyser det rött om moderaterna. Allt som är bra för miljö och klimat har de röstat emot ifall det på minsta sätt hotat kapitalintressen. Även i de fall där de i början av mandatperioden hade en miljövänlig inställning har denna ändrats till sin motsats med tiden. Så när SNF ber partierna om miljö- och klimatlöften för de kommande fyra åren svarar moderaterna nej direkt i tolv av fjorton fall. De motsätter sig till exempel en så fundamental sak som att minska Sveriges utsläpp av växthusgaser.
Vad de däremot lovar är att stoppa flygskatten och avbryta den gröna skatteväxlingen så att det blir billigare att på olika sätt bedriva verksamhet som skadar klimatet.
Alliansens klimatpolitik går annars mest ut på att satsa en miljard kronor på klimatforskning, oklart i vilket syfte. Världens forskare skriker redan i dag förtvivlat ut sina alarmerande resultat, utan att någon verkar tar dem på allvar. I förra veckan meddelade USA:s rymdstyrelse Nasa att den permanenta isen i Nordpolen har minskat med 14 procent – under ett år, 18 gånger snabbare än tidigare år.
Nästan samtidigt förklarade ledande klimatforskare i Storbritannien att minskningarna av koldioxidutsläppen måste göras radikalt mycket snabbare om temperaturökningen inte ska överstiga den kritiska gränsen två grader.
Några dagar efter dessa rapporter gör alltså moderaterna sitt rekordval och det hinner inte gå många timmar förrän de förklarar att det inte ska bli några trängselavgifter i Stockholm. Trots att majoriteten av invånarna i Stockholms stad i en folkomröstning sagt ja till att permanenta det ur miljö- och klimatperspektiv så lyckade trängselförsöket.
I stället: löften om nya vägbyggen.
Valet har många förlorare, men den största är klimatet – om nu inte alliansens politik tänder en svensk rörelse mot klimatförändringen.