Peps Persson gjorde en intressant kommentar i samband med ”fildelardebatten” och Statens tillslag mot Piratbyrån. Ungefär: ”Om min musik ska vara gratis så ska allt annat också vara gratis. Vilket jag tycker att det borde vara”. Utöver det rent pekuniära finns här ansatsen till en politisk analys som är mycket vidare och kanske också intressantare […]
Peps Persson gjorde en intressant kommentar i samband med ”fildelardebatten” och Statens tillslag mot Piratbyrån. Ungefär: ”Om min musik ska vara gratis så ska allt annat också vara gratis. Vilket jag tycker att det borde vara”. Utöver det rent pekuniära finns här ansatsen till en politisk analys som är mycket vidare och kanske också intressantare än Thomas Bodströms själsliv. Upphovsrätten tar spjärn mot den privata egendomen.
Den privata egendomen är i vårt samhällssystem så väletablerad som institution att den i vanliga fall överhuvudtaget inte ifrågasätts. Men under merparten av människans historia, i ett par miljoner år, existerade ingenting sådant som privat ägande och det var därför heller ingen rättighet. Vi hade en liten och stabil ekologisk nisch i naturen att hålla oss till. Kollektiv tillhörighet, gemensamma redskap och inbördes hjälp var det naturliga tillståndet under den på flera sätt lyckliga perioden då vi inte visste vad kungar, härskare, förtryck, klasser, löneslaveri, pengar eller makt var för något. Fram till stenåldern. Med bondesamhällets framväxt förändras allt detta. Det nya, rationellare men också krassare produktionssättet skapar nya synsätt, och med industrialiseringen och kapitalismen försvinner vårt förflutna tillstånd i den historiska okunnighetens töcken.
Rosseau skriver på ett ställe att ”den första människa som inhägnade ett stycke mark, kallade det för sitt och lyckades hitta någon dum nog att tro på detta, han var upphovet till den privata äganderätten och därmed till alla orättvisor och all misär.” Det tål att tänka på. Ordet ”privat” kommer av ”privio” som betyder undanta, frånta, och i Bibelns hebreiska originaltext står det, menar Proudhon, inte ”Du skall icke stjäla” utan i stället ”Du skall icke lägga undan något för egen del”. Vad är egendom? frågar Proudhon och svarar själv: Egendom är stöld. Det är inte fildelarna som stjäl, det är det kapitalistiska samhällssystemet som bestjäl både musikproducenterna och deras kunder.
Om vi nu återgår till Peps tanke att allting i stället skulle kunna vara gratis, så är detta en mer realistisk idé än vad vanligt folk får veta; det är närmast en djupt bevarad hemlighet, farlig för det bestående.
Att ett samhälle där producenterna själva förvaltar produktionen och har fri tillgång till produkterna fungerar visades redan i Spanien 1936, och med dagens metoder skulle vi kunna planera, genomföra och lyckas med detta på kort tid och med ett varaktigt resultat.
Det finns förstås en hake: Kommer de privilegierade minoriteterna att acceptera en fredlig övergång till ett så radikalt och kvalitativt annorlunda samhälle? Enstaka direktörer skulle vilja lämna landet, men produktionsmedlen och pengarna skulle stanna här. En bred diskussions- och informationskampanj om det nya samhällsskicket skulle säkert kunna minimera risken för konfrontationer.
Det nya samhället skulle kräva ett större engagemang av var och en, men det skulle också innebära ett mycket lyckligare liv. Om nu de 1 miljon (!!!) svenskar som över en natt blivit kriminaliserade för att de laddar ner filer i stället gick ut på gatorna, tågade upp till riksdagshuset och gjorde revolution, så skulle vi lika snabbt kunna få ett samhälle utan kapitalister och yrkespolitiker, ett samhälle byggt med arbetarråd, direktdemokrati och självförvaltning.
Bodström skulle personligen få betala tillbaka alla böter han delat ut. Och sedan skulle allting vara – gratis. Så även Peps Perssons underbara musik.