På nätverkets egen lista över medlemmar i Agenda Europe från 2016, som Arbetaren har tagit del av, återfinns elva svenskar som representerar sju olika organisationer. En av dessa är Skandinaviska Människorättsjuristerna, vars chefsjurist Ruth Nordström står på listan tillsammans med medarbetarna Rebecca Ahlstrand och Gabriella Asklund.
Byrån är känd för att från och med 2015 driva barnmorskorna Linda Steens och Ellinor Grimmarks rätt att avstå från att utföra abort, så kallad samvetsvägran, i en rad svenska domstolar och i Europadomstolen. Ellinor Grimmark fick inte arbete som barnmorska efter att ha sagt att hon inte tänkte medverka vid aborter, ge dagen efter-piller eller sätta in kopparspiraler.
FAKTA Medlemmar 2016 enligt Agenda Europes egen lista
- Ruth Nordström (chefsjurist Skandinaviska Människorättsjuristerna)
- Rebecca Ahlstrand (jurist, se ovan)
- Gabriella Asklund (jurist, se ovan)
- Helena D’arcy (ordförande Respekt, katolska kyrkan)
- Benedicta Lindberg (generalsekreterare Respekt, katolska kyrkan)
- Lukas Berggren (chefredaktör Världen Idag)
- Bitte Assarmo (f.d. chefredaktör Katolskt magasin/skribent)
- Johan Lundell (f.d. generalsekreterare Ja till livet/företagare)
- Josef Gäreskog (f.d. administratör Älska livet, nu kommunpolitiker KD)
- Malin Schelin (f.d. informatör Ja till livet, nu ordförande Livsval)
- Ingvild Segersam (ordförande Haro)
Fotnot: Flera av personerna på listan säger i intervju med Arbetaren att de lagts till på medlemslistan utan sin vetskap.
Målet förlorades i alla instanser, men genom fallen blev begreppet ”samvetsvägran” plötsligt upplyft i den svenska debatten tillsammans med förslag på en restriktivare aborträtt. I januari 2017 avslöjade Sveriges Radio Ekot att rättsfallet var en del av en internationell kampanj för att påverka europeisk aborträtt.
– Man ska vara medveten om att det står i deras strategi att rikta in sig på just progressiva länder som Sverige. Det vore en fjäder i hatten för dem att vrida tillbaka abortlagstiftningen här i en mer restriktiv riktning, säger Ulrika Karlsson, tidigare riksdagsledamot för Moderaterna och tidigare ordförande i European Parliamentary Forum on Population and Development, EPF, som är en organisation för sexuell och reproduktiv hälsa.
Den 19 oktober 2014 skriver Ruth Nordström på Facebook ”På väg till München för att träffa europeiska kollegor och lägga upp långsiktiga strategier för arbetet några år framöver”. Samma dag, några timmar senare, inleds Agenda Europes första konferens i samma stad.
Konferensdeltagarna hälsas välkomna av Sophia Kuby, direktör för strategiska relationer på Alliance Defending Freedom International, ADF. Organisationen, som beskrivs som ”en av världens mäktigaste kristna lobbyorganisationer”, kommer senare att delfinansiera rättegångskostnaderna för de samvetsvägrande barnmorskorna.
Arbetaren har kontaktat de tre medarbetarna på juristbyrån som är listade som medlemmar i Agenda Europe, men de vill inte svara på frågor i en intervju. I stället svarar de skriftligen med en rad allmänna uttalanden. Ruth Nordström och Rebecca Ahlstrand svarar, och Gabrielle Asklund meddelar att deras svar även gäller för henne.
”I internationella samarbeten och miljöer, som gällande det informella informationsnätverket Agenda Europe, är det oftast så att vi samarbetar kring en fråga, men är högst oense i andra frågor”, skriver de.
På frågan om samvetsfrihetsfallen varit särskilt viktiga att driva gentemot Sverige svarar Ruth Nordström och Rebecca Ahlstrand med att beskriva den rådande lagstiftningen i Sverige.
På frågor om den hbtq- och abortfientliga plattformen CitizenGo med kopplingar till högerradikala spanska partiet Vox, som Arbetaren tidigare rapporterat om, och att CitizenGo:s företrädare Luca Volante tilldelats priset Scandinavian Human Rights Awards 2011 av juristbyrån, blir svaret att Luca Volante fick det ”för sitt arbete och sina insatser som ordförande för EPP-gruppen i Europarådet och dess parlamentariska församling”. Ruth Nordström har också så sent som 2014 med ett diplom i handen tackat CitizenGO i en video på organisationens Youtubekanal för att de röstat fram henne som årets förebild i Uppsala.
Ruth Nordström och Rebecca Ahlstrand skriver att de kontinuerligt hjälper hbtq-personer som söker juridisk hjälp i flyktingärenden.
”Skandinaviska Människorättsjuristerna tar helt avstånd från de ståndpunkter som kommer fram i bloggen Agenda Europe, den så kallade ’Restoring the natural order’ etcetera”, svarar byrån. De tar likt Agenda Europes officiella uttalande avstånd från bloggen Agenda Europe och det manifestliknande ”Restoring the natural ordet – an agenda for Europe” (”Återupprätta den naturliga ordningen – en agenda för Europa”) som ska ha producerats av en medlem.
”Vi kämpar aktivt för alla människors lika värde och arbetar utifrån en kristen värdegrund”, är också ett av svaren från Skandinaviska Människorättsjuristerna.
Arbetaren ställer frågan till Katarina Bergehed, sakkunnig för kvinnors rättigheter samt sexuella och reproduktiva rättigheter på Amnesty International Sverige. Hon regerar på att Skandinaviska Människorättsjuristerna, likt andra organisationer med en agenda som står i strid med den gängse uppfattningen om innehållet i begreppet mänskliga rättigheter, ändå använder sig av ett begreppet.
– Det finns en fara i detta. Mänskliga rättigheter är något som är oerhört viktigt för människor och stater. Det är ingen slump att man väljer den här typen av namn, att man i sin strategi väljer att rikta in sig på samvetsklausuler och inte går in på abortlagstiftningen direkt. Det innebär ju att man har koll och känner sin kontext, säger Katarina Bergehed och fortsätter:
– Man vet att man inte skulle komma en millimeter i Sverige om man skulle propagera för att inskränka aborträttslagstiftningen. Helt klart är detta ingen slump utan en genomtänkt strategi.
Man vet att man inte skulle komma en millimeter i Sverige om man skulle propagera för att inskränka aborträttslagstiftningen.
Katarina Bergehed, sakkunnig på Amnesty International Sverige
Med på listan över svenska medlemmar är även Helena D’Arcy och Benedicta Lindberg, ordförande respektive generalsekreterare i den abortkritiska organisationen Respekt. Organisationen tillhör katolska kyrkan och sorterar direkt under det katolska biskopsämbetet i Stockholm. De svarar individuellt, skriftligen, på Arbetarens frågor, men bekräftar båda att de är medlemmar i vad de kallar ”ett informellt nätverk”. Helena D’Arcy får frågan vilken roll hon har i nätverket.
”Ingen. Som jag har försökt säga består nätverket av ett hundratal (gissar jag på – jag har faktiskt ingen aning) människor i Europa som antingen arbetar direkt med eller på annat sätt är berörda av de ganska spretande frågor nätverket tar upp. Eftersom nätverket är en google-grupp är det endast administratörerna som har egentliga roller; övriga medlemmar är endast mottagare av de mail som medlemmarna väljer att skicka till varandra”, svarar hon.
Men beskrivningen haltar. I Agenda Europes officiella material som Arbetaren tagit del av framgår tydligt att det finns en slags hierarki inom nätverket där vissa har statusen av rådgivande experter, medan andra benämns som medlemmar.
Både Benedicta Lindberg och Helena D’arcy säger att de ”deltagit på möten” (Lindberg) och ”en träff” (D’Arcy). Helena D’Arcy bekräftar senare att de båda deltog på konferensen i Dublin 2015. Någon strategiplanering eller workshops säger hon sig dock inte ha varken märkt av eller deltagit i, detta trots att passen är tydligt utskrivna i konferensprogrammet.
Jag tycker det låter som om någon har läst lite för mycket Da Vinci-koden och liknande böcker.
Helena D’Arcy, ordförande Respekt
Angående EPF:s anklagelser mot nätverket om att de försöker infiltrera beslutsfattande nationella och internationella organisationer svarar Helena D’Arcy: ”Tja, om man på allvar tror att hundra personer (eller kanske ett par hundra – jag har ingen aning) kan infiltrera beslutsfattande myndigheter i hela Europa… Jag tycker det låter som om någon har läst lite för mycket Da Vinci-koden och liknande böcker.”
Vi alla samarbetar dagligen med människor som vi inte fullt ut delar alla åsikter med. Detta är en av demokratins fundamentala funktionssätt.
Benedicta Lindberg, generalsekreterare för Respekt
Båda får frågan om de anser det oproblematiskt att ingå i ett nätverk med personer och organisationer som förordar totalförbud för aborter, preventivmedel och homosexualitet svarar Benedicta Lindberg:
”Vi alla samarbetar dagligen med människor som vi inte fullt ut delar alla åsikter med. Detta är en av demokratins fundamentala funktionssätt.”
Helena D’Arcy meddelar senare i telefon att hon tydligt uttryckt till övriga medlemmar att hon inte ser något problem med samkönade äktenskap.
Med på Agenda Europes medlemslista står även Lukas Berggren, chefredaktör för den kristna tidningen Världen Idag. I ett mejl svarar han följande:
”Jag vet inte hur jag har hamnat i Agenda Europes Google-grupp. Jag vet inte vad det är för grupp eller vad den står för i olika frågor. Jag har aldrig ansökt om att komma med i den och har heller inte engagerat mig i den på något sätt.”
Ett liknande svar får Arbetaren från Bitte Assarmo, tidigare chefredaktör för Katolskt magasin och numera skribent, bland annat på webbsidan Det goda samhället:
”Jag ser det som direkt kriminellt att lägga in personer på mailinglistor, eller vad det nu kan röra sig om, utan deras vetskap. Klassiskt nät-trollande.”
Johan Lundell, tidigare generalsekreterare för antiabortorganisationen Ja till livet och som av Expressen 2017 avslöjades som spökskrivare för Sverigedemokraternas abortpolitik under 2012, är även han listad som medlem. Han säger sig ha gått med i nätverkets Googlegrupp runt 2012, innan den formaliserats som tillhörande Agenda Europe. Han säger att han sedan 2013, då han avgick från sin post i Ja till livet, inte varit delaktig utan i stället satsat på sitt företag.
Du var listad som medlem 2016. Är du fortfarande med i google-gruppen?
– Jag har inte fått några mejl och har inte loggat in, säger han.
Med på listan är även Malin Schelin, ordförande i abortkritiska organisationen Livsval. Hon säger att hon gick med i gruppen 2015 under sin tid i Ja till livet för att ”hålla sig uppdaterad kring vad som hände i nätverket”. Uppgiften stämmer överens med Agenda Europes egen notering om organisationens tillhörighet. Sedan hennes mejladress på Ja till livet avslutades har hon inte mottagit eller skickat några mejl, skriver hon.
Malin Schelin beskriver sin nuvarande roll som ”100 procents inaktiv och trodde jag var borttagen ur nätverket”.
Josef Gäreskog sitter numera i kommunfullmäktige för Kristdemokraterna i Uppsala. 2016 hette han Josef Agnarsson och var administratör på organisationen Älska livet, en abortkritisk ungdomsorganisation. Han säger att han kan ha anmält sig till listan vid en utbildningsresa för organisationen i Bryssel.
Josef Gäreskog säger att sedan han 2015 slutade som administratör upphörde mejladressen och därmed hans kontakt med Agenda Europe. Han kan inte svara på varför han fortfarande är listad 2016.
Varje människa är fri att älska vem man vill. Men det här är frågor jag inte jobbar för eller pratar om.
Josef Gäreskog, ledamot i kommunfullmäktige i Uppsala (KD)
Hur ställer du dig i frågor om abort och homosexualitet i dag?
– Jag ställer upp på Kristdemokraternas linje. Varje människa är fri att älska vem man vill. Men det här är frågor jag inte jobbar för eller pratar om, säger han.
Eftersom jag jobbar med en organisation som driver helt andra frågor blir det allvarligt att bli ihopkopplad med sådant.
Ingvild Segersam, ordförande för Haro
Den sista medlemmen på listan är Ingvild Segersam, ordförande för organisationen Haro. Hon säger att hon vet att hon fått mejlen från Agenda Europe, men att hon inte vetat vad det varit, eller är säker på hur hon hamnat på listan.
Hur ser du på du som medlem i listan ingår i samma sammanhang som representanter för organisationer som arbetat för stoppandet av Istanbulkonventionen mot våld mot kvinnor (CitizenGo), initierat lagförslag i Polen om kriminalisering av medhjälp till abort (Ordo Luris), samt inlett processen för förbud mot samkönade äktenskap i Kroatien (In the Name of the Family)?
– När det radas upp så förstår jag problematiken i det. Jag har aldrig uppfattat att jag genom att få de här mejlen är del av något större. Eftersom jag jobbar med en organisation som driver helt andra frågor blir det allvarligt att bli ihopkopplad med sådant. Det är inte alls roligt, säger Ingvild Segersam.
