De gula reflexförsedda västarna är en genialt visuell symbol i de våldsamma demonstrationer som pågått under fem månader runt om i Frankrike, och mest provokativt i de kulturella och turisttäta latinkvarteren mitt i Paris. Regeringen och media rapporterar om drygt 20 000 deltagare, själva vill de räkna sig i minst 100 000. Det som började […]
De gula reflexförsedda västarna är en genialt visuell symbol i de våldsamma demonstrationer som pågått under fem månader runt om i Frankrike, och mest provokativt i de kulturella och turisttäta latinkvarteren mitt i Paris. Regeringen och media rapporterar om drygt 20 000 deltagare, själva vill de räkna sig i minst 100 000.
Det som började som en protest mot höjd skatt på diesel och bensin är nu en rörelse som riktar sig mot president Macrons ekonomiska våld mot arbetare och människor fysiskt långt från maktens kvarter.
[BOK] Vem dödade min far
Édouard Louis
Wahlström & Widstrand, 2019
Den franske författaren Édouard Louis väckte bara 22 år gammal sensation med Göra sig kvitt Eddy Bellegueule 2015, om uppväxten med en brutal far i fattig och homofob arbetarklassmiljö i det mindre samhället Hallencourt i norra Frankrike.
Louis, född Eddy Bellegueule, tog sig med hjälp av studier till fritänkande kulturkretsar i Paris och lyckades skaffa sig en intellektuell och öppet homosexuell persona. Hans 20 år äldre författarkollega Didier Eribon beskrev sin uppväxt i liknande, studieföraktande familj och kvarter i sin senaste bok Tillbaka till Reims som kom i höstas.
Båda männen har brottats med avståndstagande mot sin familje- och klassbakgrund och båda har, med bakgrund i de växande missnöjesyttringarna på städernas gator, velat förstå hatet mot en president som många väljare i medelklassen kallar ”ändå bättre än Le Pen”.
Emmanuel Macron, någonstans mitt emellan Louis och Eribon i ålder, har också studerat, filosofi och ekonomi, och gjort finanskarriär innan han började sin politiska bana som politiker hos Socialistpartiet. Han har inte behövt brottas med dubbla identiteter trots uppväxten i norr – föräldrarna var läkare och studier och karriär uppmuntrades och stöddes ekonomiskt.
Minnena av barnets utsatthet smärtar, men mannen som skämdes över sonens fjolliga uppenbarelse har också en historia att berätta.
Éduard Louis tar sig i sin tunna bok Vem dödade min far tillbaka till hembygden för att möta barndomen, och fadern, på nytt. Minnena av barnets utsatthet smärtar, men mannen som skämdes över sonens fjolliga uppenbarelse – till och med öppet önskade att han fått ett annat barn – har också en historia att berätta, en som sonen nu är mogen att lyssna på.
Didier Eribon berättade om hur klassbakgrunden var den sista skammen att våga möta – också Louis kan genom att erkänna sin uppväxtidentitet verkligen förstå och förklara det som beskrivits som överdrivna, till och med vulgära protester.
Det svider att läsa om hur de fem euro som Macron kallar ”ingenting” verkligen kan förändra livet när de fattas i plånboken för en sjukpensionär som slitit sönder sig i jobbet.
Louis ger sin far begriplighet och därmed upprättelse. Med honom en generation fransmän från en klass som fått nog.