Arranca! är ”Tysklands snyggaste
vänstertidning”, om man får tro redaktionsmedlemmarna
själva.
Och faktum är att tidningen är
snygg. Olika layoutare får chansen att omsätta
sina idéer till de olika teman som utgör grunden
för varje nummer. Tunga analytiska texter blandas med
bildmaterial, skivrecensioner, dikter och info. Allt skrivet
på en hög intellektuell nivå, men med ett
fräckt och ibland arrogant tonfall. I Sverige är
det kanske inte så världsomstörtande med en
sån blandning, men när Arrancas! första nummer
såg dagens ljus 1993 var det i det tyska (vänster)
tidningslandskapet något väldigt nytt och överraskande.
– Vi är den enda vänstertidningen
i Tyskland som har en politisk grupp bakom tidningen och som
aktivt deltar i utformandet av innehållet, säger
Anne som har varit med i Arrancas! redaktion i över åtta
år, och syftar på Für eine linke Strömung,
Fels, (ungefär För en vänsterströmning).
FelS är en grupp i Berlin som
utifrån olika arbetsgrupper, såsom ”antifascism”,
”invandrarpolitik”, ”sociala frågor”
och just tidningsredaktionen, försöker få
till stånd en revolution eller i varje fall en diskussion
som kan leda till en förändring av rådande
förhållanden. Själva kallar de sig, bara lite
skämtsamt, ”Partiet” och har till skillnad
från andra politiska grupper i Berlin en ganska välorganiserad
struktur
Politiska tyngdpunkter, aktioner och
naturligtvis innehållet i tidningen diskuteras livligt
och intensivt på stormöten och i enskilda arbetsgrupper.
Ett par gånger om året beger sig hela organisationen
ut på landet för att över en helg grundligt
gå igenom det politiska arbete som ligger framför
dem
– Ibland kan det bli lite mycket,
när hela organisationen på ett stormöte dissikerar
någon text och man börjar gå igenom en artikel
ord för ord. Men ofta är det bra att flera människor
läser en text och kritiserar något som är
oklart eller felaktigt. Det ger också tidningen en helt
annan tyngd, när man vet att en hel grupp står
för innehållet och inte bara några stycken
som ger ut en tidning.
När Arbetaren besöker redaktionsmötet
i ett kollektivhus i Kreuzberg så sitter Anne, Jessica,
Silke och Nadine där. Egentligen består redaktionen
av åtta-nio personer, men som vanligt är några
i Latinamerika, andra jobbar eller är upptagna med nåt
annat
– Det är naturligtvis inte så
roligt när flera medlemmar är borta så ofta.
Det är ju rätt mycket arbete att ge ut en tidning
tre gånger om året och det finns alltid nåt
att göra, säger Jessica. Förutom redaktionsarbetet
har vi ju hand om tryck, distribution och den obligatoriska
realesefesten, som är en av inkomstkällorna.
Arranca! går runt genom lösnummerförsäljning
och prenumeranter. När tidningen startade såldes
omkring 3500 exemplar, men nu är man nere på 2500.
Nästan samtliga vänstertidningar i Tyskland går
kräftgång med upplagorna. Anledningar är många,
och de som oftast nämns är bland annat att de små
Infoshoparna som under åttiotalet dök upp i varje
mindre samhälle, inte längre finns kvar. Det i sin
tur måste ses i sammanhanget att den utomparlamentariska
vänstern inte har lyckats skaffa sig något forum
som kunnat nå andra människor än de redan
trogna. Arranca! är ett försök att bryta sig
ut ur den egna trängre kretsen
– Vi vill göra en tidning som
ska läsas av andra än de autonoma i Berlin. Vi lägger
stor vikt på temanummer och det är också
de nummer som inte har haft en tydlig autonom prägel
som har sålt bäst. Vårt sexnummer 1995 sålde
slut på en gång och det finansierade de nästa
tre numren. Andra nummer som har sålt bra är de
om Kosovokriget -99, Irakkriget -03 och för fyra år
sedan när vi hade ett temanummer som handlade om medborgarlön.
Vi skrev om medborgarlön med koppling till andra sociala
frågor, något som, åtminstone tidigare,
varit tabu inom de autonoma kretsarna i Västtyskland
och Berlin.
När man talar om vänstern
i Tyskland finns det en del saker som man inte kan undgå
att fråga om. En av dem är den så kallade
antityska rörelsen. Arranca! har aldrig givit sig in
i den diskussionen och på en direkt fråga hur
de har lyckats hålla sig utanför, berättar
Nadine:
– De flesta av oss tyckte att det
var en vansinnig idé, det här med att springa
omkring med israeliska flaggor på demonstrationer och
liknande. Vi hade också diskussioner inom Fels om hur
vi skulle förhålla oss till detta fenomen. Men
vi kom fram till att vi inte ville offra energi på det,
för vi insåg att det skulle kunna bli ett alltför
stort projekt bara att klargöra, ställa till rätta
och bemöta artiklar och öppna brev. Men till slut
kom även den här diskussionen till oss genom bakdörren.
Det var vår antifascistiska arbetsgrupp som började
ifrågasätta nån artikel i Arranca! som handlade
om Mellanöstern. På ett stormöte tog vi upp
konflikten och det hela slutade med att de antityska fick
gå. Hade de inte lämnat gruppen skulle Fels antagligen
inte ha kunnat hålla på som vi gör i dag.
Arranca! har precis fått en
ny redaktionslokal och när Arbetaren avslutat intervjun
gör sig de fyra redaktörerna beredda att ge sig
ut i kylan för att flytta arkiv, datorer och bibliotek.
Efter att i ett par år givit
ut en Arranca! med mer traditionella vänsterteman, förbereder
man sig för att återigen ge sig ut i hetluften:
– Vi hade en omröstning inom
Fels, med vilka teman som skulle kunna vara relevanta för
framtida nummer. Det kanske delvis beror på att vi har
blivit äldre, men faktum är att flera unga svartklädda
antifascister röstade för temat ”I omständigheter”.
Fotnot: Namnet Arranca kommer från
spanskan och betyder ungefär ”dra igång”,
”starta”.
Antitysk är ett begrepp som präglade
den tyska vänsterdebatten under stora delar av 1990-talet
och som mycket kortfattat går ut på att allt som
är bra för Tyskland är dåligt för
revolutionen och omvänt. Särskilt i Israel/Palestina-diskussionen
ledde de antityska idéerna till stora konflikter inom
de revolutionära grupperna i Tyskland.
