– Jag gillar inte Nato. Dels tycker jag att Nato står för militarism, dels är USA tongivande i Nato och deras utrikespolitik är inte särskilt fredsbevarande, säger Östersundsbon Heléne Draheim, som var en av dem som demonstrerade i försommarvärmen. Marschen gick till Badhusparken vid Storsjöns strand, där det hölls flera tal. Östersunds frihetliga fredsrörelse fanns […]
– Jag gillar inte Nato. Dels tycker
jag att Nato står för militarism, dels är
USA tongivande i Nato och deras utrikespolitik är inte
särskilt fredsbevarande, säger Östersundsbon
Heléne Draheim, som var en av dem som demonstrerade
i försommarvärmen.
Marschen gick till Badhusparken vid
Storsjöns strand, där det hölls flera tal.
Östersunds frihetliga fredsrörelse fanns på
plats i tåget, men inte bland arrangörerna Nätverket
för global fred och demokrati. Stadens största frihetligt
socialistiska organisation, Östersunds LS, prioriterar
de rent fackliga frågorna.
De flesta talare kom från röda
eller gröna partier. Många tog upp att motståndet
bland befolkningen mot ett svenskt medlemskap i Nato är
starkare än stödet.
Regeringen fick kritik för att
den stod värd för toppmötet. Vänsterpartiets
partisekreterare Pernilla Zethraeus varnade för att Sverige
håller på att smyganpassas till Natos verksamhet
och menade att Sverige i stället borde lämna PFF.
– Tala ur skägget i Natofrågan,
uppmanade hon regeringen.
Erik Andersson från Kommunistiska
Partiet, tidigare KPML(r) menade att Natoländernas utrikespolitik
inte alls går ut på att sprida demokrati. Som
exempel tog han det militära stödet till den hårda
diktaturen i Uzbekistan, liksom stödet till kuppmakare
mot folkvalda regeringar i Haiti och Venezuela under de senaste
åren.
Senare kom ytterligare några
hundra personer till parken för att lyssna på Rebell,
Svenska Akademien och andra band som uppträdde som en
del av protesterna.
Jämtland liknade under dessa
dagar på många sätt ett centralamerikanskt
land i lågintensivt inbördeskrig. Totalt 1 800
poliser fanns på plats i länet till en kostnad
av minst 50 miljoner kronor. I Åre fanns det fler poliser
än övrigt folk ute på gatorna och i Östersund
var polisnärvaron mycket påtaglig redan veckan
innan toppmötet. I kravallernas frånvaro ägnade
sig ordningsmakten åt att intensivt bevaka gator, torg
och snabbmatsrestauranger, liksom åt identitetskontroller,
främst på unga män i stadens centrala delar.
Insatsen och dess kostnader var ett populärt samtalsämne.
Många som Arbetaren talade med
uppgav att de råkat ut för kontroller, eller så
kände de någon som gjort det. Påfallande
många hade blivit tillfrågade om de använt
narkotika. Enligt polisens presstaleskvinna Carolina Ekéus
hade totalt 22 personer under söndagen och måndagen
omhändertagits misstänkta för narkotikabrott
och fått lämna urinprov för analys. Femton
visitationer för att hitta farliga föremål
hade enligt polisen genomförts, dock utan att något
hade beslagtagits. Flera östersundsbor förmedlade
dock uppfattningen att siffrorna var underdrivna.
På tisdagen, efter Arbetarens
pressläggning, planerades ytterligare aktiviteter i Östersund,
liksom en demonstration med tal och uppträdanden i Åre.
Även i Stockholm, Göteborg och Malmö planerades
protester.