Där jorden slukas

En fuktig illaluktande dimma ligger tät över Bangladeshs huvudstad Dhaka. När de första solstrålarna letar sig upp över hustaken börjar gatorna fyllas av människor, och båtarna som korsar Burigangafloden med morgonpendlare blir allt fler.

Dhaka är en av världens snabbast växande städer, med ett storstadsområde befolkat av över 18 miljoner människor – en siffra som stiger för varje dag som går. Dagligen flyttar omkring 2 000 personer till staden, varav en stor del har tvingats hit efter att deras hem blivit obeboeliga till följd av klimatförändringarna. 

Jag kom till Dhaka för drygt två månader sedan med min fru och ett av mina barn. Jag hade just förlorat min familjs hem i floden och hade ingen­ting kvar. Akkas Ali Sheik, rikshaförare i Dhaka

I Dhakas södra utkanter bor Akkas Ali Sheik. Han hyr här ett rum som han delar med sin fru och 13-årige son. I det kala rummet, som bara rymmer en säng och ett skåp, både sover, äter och lever de alla tre. Rummet ligger i ett gammalt stenhus som de delar med 17 andra. Alla som bor tillsammans i huset samsas om ett dass, en eldstad för matlagning och en kran för att tvätta sig. Tak, väggar och golv är gjorda av sten och dörrarna av grönplåt. Genom ett grönt gallerfönster sipprar det in några strålar av det varma morgonljuset i det annars dunkla rummet.

– Jag kom till Dhaka för drygt två månader sedan med min fru och ett av mina barn. Jag hade just förlorat min familjs hem i floden och hade ingenting kvar, säger Akkas Ali Sheik. 

Akkas Ali Sheik har jobbet med att köra cykelriksha i 30 år. Han började som 15 åring när hans far dog och han tvingades försörja familjen.
Akkas Ali Sheik har jobbet med att köra cykelriksha i 30 år. Han började som 15 åring när hans far dog och han tvingades försörja familjen. Foto: Troy Enekvist

Akkas Ali Sheik kommer från Naria som är beläget omkring 50 kilometer söder om Dhaka. Naria ligger just intill Padmafloden, som är en av Asiens största. Floden är en sammanvävning av Brah­ma­putra och Ganges och består till stor del av vanligt smältvatten från Himalaya. 

Men den allt snabbare avsmältningen av glaciärer leder till ett högre vattenflöde. Mer vatten leder till att floden breder ut sig allt mer, samtidigt som det högre flödet bidrar till en kraftigt ökad erosion som äter upp marken runt omkring. 

– När jag var barn låg vårt hus långt från Padmafloden. På den tiden låg det en annan by mellan vår by och vattnet. Men efterhand kom floden allt närmare och den andra byn försvann. För tolv år sedan kunde vi se floden från vårt hus och för åtta år sedan var den framme vid oss. Den tog då huset där jag och min familj bodde. Huset som min farfar hade byggt, säger Akkas Ali Sheik. 

Efter att familjen förlorat sitt släkthus byggde de ett nytt på den delen av sin mark som låg längst bort från floden. 

– Vi byggde det alldeles bredvid min pappas grav. Det var platsen som vi trod­­de skulle vara säkrast, säger han.

Naria är ett till ytan relativt litet men tätbefolkat distrikt med 200 000 invånare. Distriktet är uppdelat i nio olika sektioner. Floderosionen har blivit ett akut växande problem under de senaste åren, och bara mellan juni och oktober 2018 förlorade 375 familjer sina hem i och med detta. Av de nio sektionerna ligger sektion ett och två nu helt under vatten och halva sektion tre har försvunnit. 

Då floden kommer allt närmare för­söker invånarna desperat rädda det som räddas kan från sina hus. Flera av bostäderna närmast floden ligger helt öde och allt som som kunnat sparas är nedmonterat. Fönstren är bortplockade och med hundratals övergivna byggnader påminner landskapet om en krigszon. De som kunnat har redan plockat isär sina hus för att flytta dem till säker mark. Men då ingen mark finns tillgänglig att bygga upp bostäderna på igen ligger väggar, tak och andra husdelar staplade på varandra i stora högar.

Chandana Sakhari sitter i ett skjul byggt av omaka plåtdelar som ser ut att komma från flera olika hus. Bredvid hennes skjul ligger en hög med plåt och virke som tidigare tillhört en bostad som delvis hunnit räddas innan den störtade ned i floden. Hon bor i sektion tre, den som helt är på väg att försvinna. Hon, liksom tusentals andra här, har förlorat sitt hem de senaste månaderna. 

– När vattnet kom närmare och tog allt mer land kände vi att det var för farligt för oss att bo kvar, så vi bestämde oss för att försöka ta med det vi kunde och flytta bort från floden, säger Chandana Sakhari.

Av de totalt 400 familjer som bor i sektor tre har 250 familjer förlorat sina hem i år.

– Vi flyttade så långt upp vi kunde och byggde upp det här huset med delar som vi lyckades rädda från vårt gamla hem innan det försvann, säger Chandana Sakhari.

Hon hade bott i det gamla huset sedan hon gifte sig för 18 år sedan. Marken som nu är helt borta hade tillhört hennes mans släkt i flera generationer.

Chandana Sakhari i skjulet som är byggt av rester från sitt gamla hus. Här bor hon tillsammans med sin man.
Chandana Sakhari i skjulet som är byggt av rester från sitt gamla hus. Här bor hon tillsammans med sin man. Foto: Troy Enekvist

Allting skedde så snabbt att vi inte hann rädda någonting och nu ligger allt vi ägde på flodens botten. Även min pappas grav som låg bredvid huset försvann. Akkas Ali Sheik

Vidare längs flodkanten ligger flera byggnader som till hälften rasat ned i vattnet. Vid ett av de stora husen som störtat samman står några män och fiskar i vatt­net. De kastar ut sina nät för att därefter simma ut och hämta upp dem igen.

Huset framför dem som var ett sjukhus ligger halvt begravt i floden. Det för­stördes också för två månader sedan. Det var på sjukhustaket de tidigare brukade söka skydd under tiden det var över­svämningar. Sjukhuset är nu helt knäckt på mitten och väntas när som helst att helt försvinna ned i vattnet.

I Dhaka sitter Akkas Ali Sheik på sin säng och berättar med tung blick hur det gick till när han förlorade sin familjs hem några månader tidigare.

– Det var vid fyratiden på eftermiddagen det hände. Plötsligt började leran intill huset spricka och på bara några se­kunder försvann huset rakt ner i floden. Allting skedde så snabbt att vi inte hann rädda någonting och nu ligger allt vi ägde på flodens botten. Även min pappas grav som låg bredvid huset försvann. All mark vi ägde försvann, det finns ingenting kvar av det längre, säger han.

Akkas Ali Sheiks familj delade huset med hans bror och mamma innan det försvann. De tvingades därefter alla söka skydd längre in på land.

– Jag visste direkt att jag inte kunde stanna i Naria. Allting jag ägde var borta, jag visste att jag var tvungen att flytta till Dhaka för att överleva, säger Akkas Ali Sheik.

Några män fiskar i Padma-floden bredvid det nedrasade sjukhuset.
Några män fiskar i Padma-floden bredvid det nedrasade sjukhuset. Foto: Troy Enekvist

FAKTA Klimatflyktingar i världen

  •  Enligt FN:s flykting-organ UNHCR beräknas omkring
    20 miljoner människor om året fly på grund av klimatrelate-rade risker.
  •  Extrem torka leder till brist på dricksvatten och till att jord blir obrukbar. Redan i–  dag saknar en miljard män-niskor, en av sju i världen, tillgång till säkert dricksvatten.
  •  År 2018 flydde 18,8 miljoner människor i världen på grund av naturkatastrofer,
    enligt Global Report on Internal Displacement. 
  •  Många klimatflyktingar befinner sig på flykt i sina hemländer.
  •  Den kanske mest uppenbara effekten av en stigande global medeltemperatur är de stigande havsnivåerna. Lågt liggande ö-nationer drabbas redan idag av höjda havsnivåer och flera ö-nationer kan på sikt helt försvinna.
  •  Begreppet klimatflykting är idag inte juridiskt erkänt och klimatdriven migration saknas hittills i internationellt bindande migrationsavtal. 

Källa: UNHCR och Internal Displacement Monitoring Centre

Det ringer och han sträcker sig efter tele­­fonen som ligger på andra sidan sängen. Efter att han pratat ett tag börjar hans ögon att tåras.

Sedan berättar Akkas Ali Sheik att det var hans mamma som ringde. Hon bor fortfarande kvar i Naria där hon sökte skydd. Hon saknar sin familj väldigt, då båda hennes söner tvingades flytta efter att huset försvann. Akkas Ali Sheiks bror bor också i Dhaka, men hos en kusin i den norra delen av staden. 

Lite senare äter Akkas Ali Sheik frukost tillsammans med sin fru på sängen. Rummet är så litet att de varken har plats för bord eller stolar. Därefter går han ut till det gemensamma badrummet som helt saknar tak. Han tvålar in sig sittande på stengolvet och häller några hinkar vatten över sin kropp. 

Han jobbar på andra sidan Buriganga-­floden i Dhakas gamla stadsdel och har kört cykelriksha sedan han var 15 år gammal. När hans pappa dog blev han själv den som skulle försörja familjen, så han fick sluta skolan för att börja tjäna pengar. Yrket har han därefter fortsatt med hela livet. 

– När jag flyttade hit från Naria anlände jag på morgonen. Redan på eftermiddagen hade jag börjat köra cykelriksha för att få pengar, säger han.

På vägen till arbetet stannar Akkas Ali Sheik till vid ett av Dhakas alla testånd för dricka en kopp sött te och ta en cigarett innan det är dags att kliva på färjan över floden. Garaget där hans cykelriksha står parkerad ligger på ett hustak. Här hyr man en cykelriksha över dagen för att sedan behålla allt man tjänar. Dagshyran ligger på motsvarande ungefär 30 kronor och under den tiden hinner man cykla in runt 50 kronor. 

– Vårt rum kostar 3 000 taka i månaden (cirka 300 kronor, reds anm) och om jag betalar hyran för sent låser de min dörr dagen efter. Min dotter vill också komma hit till mig i Dhaka, men hittills har jag inte haft råd då allt jag tjänar går till hyran, säger Akkas Ali Sheik. 

Han putsar och pumpar den cykelriksha som han hyr dagligen, för att hålla den i så gott skick som möjligt. Han rullar ned den längs den smala nedfarten från taket och cyklar i väg längs Dhakas gator. Staden är fullsmockad med människor, bilar och cykelrikshor. Mellan 1990 och 2005 har Dhakas befolkning dubblerats och därefter fortsatt växa i en allt högre takt. Enligt FN väntas staden ha över 20 miljoner invånare år 2025, vilket är fler än Mexiko City, Beijing och Shanghai. 

Akkas Ali Sheik får hjälp med att leda ner sin cykelriksha från garaget.
Akkas Ali Sheik får hjälp med att leda ner sin cykelriksha från garaget. Akkas Ali Sheik får hjälp med att leda ner sin cykelriksha från garaget.

I den tryckande hettan cyklar Akkas Ali Sheik kors och tvärs genom staden för att leta kunder. Svetten rinner längs hans rygg och ibland krockar han med både bilar, lastbilar och andra cykelrikshor. 

När det börjar närma sig lunchtid kör han tillbaka och parkerar vid garaget, för att sedan ta båten tillbaka till andra sidan floden. Hemma är hans fru Aysha Begum fullt upptagen med att laga lunch vid den gemensamma eldstaden. Sittande på huk kokar hon ris och dal som de sedan äter tillsammans i sin säng.

– Jag kan inte med ord förklara vad jag tänkte när jag såg mitt hus åka ner i floden. Det går inte att beskriva den sorg jag kände när jag såg allting försvinna. Min mamma brukar säga att jag inte vill vara här i Dhaka. Att jag inte hör hemma här. Det stämmer verkligen, jag mår inte bra här. Men när jag tänker på Naria så tänker jag bara på var jag skulle bo, allting är ju borta. 

Akkas Ali Sheik lägger sig för att sova efter maten. Dagen innan var han ute och jobbade till midnatt och kom bara hem för att sova. Det är på för- och eftermiddagarna det är som mest folk i rörelse och
då han kan dra in mest pengar. Hans son Muhammed Mona springer omkring och roar sig med några av grannbarnen i området. 

Ett par timmar senare påbörjar Akkas Ali Sheik sin vandring tillbaka till färjan. Han sätter sig och tar en kopp te och en cigarett igen. Till skillnad från de flesta andra vid teståndet sitter han nästan helt tyst.

Jag litar på Gud och väntar på att han ska bestämma. Det är bara han som vet hur framtiden ser ut och kommer att bli. Men jag tror inte att min hemby kommer finnas kvar länge till.
Akkas Ali Sheik

Den rykande och högljudda båten tar Akkas Ali Sheik tillbaka till Dhakas gam­la stadsdel. Han återupptar sitt arbete och för varje person han kör får han in några kronor för att försörja familjen. Han hoppas att han en gång ska kunna återvända och bo i Naria. Men han har inte mycket hopp om Narias framtid. 

– Jag litar på Gud och väntar på att han ska bestämma. Det är bara han som vet hur framtiden ser ut och kommer att bli. Men jag tror inte att min hemby kommer finnas kvar länge till, säger han.

För Chandana Sakhari som fortfarande bor kvar i Naria är framtiden oklar. 

– Vi har inga pengar att köpa ny mark för. Samtidigt finns det ingen mark att hyra, säger hon. 

Platsen där hennes familj har satt upp sitt skjul ligger även den alldeles intill floden. Det är bara en tidsfråga innan vatt­net svämmar över än mer och platsen hamnar under ytan.

Akkas Ali Sheik cyklar vidare längs Dhakas trånga gränder. 

– Jag vill inte köra cykelriksha. Jag vill inte bo i Dhaka. Jag orkar inte mer, men jag måste. Jag vill hem till min by, mitt hjärta klarar inte mer. Men hemma finns inte kvar, säger Akkas Ali Sheik.

Troy Enekvist

I Padma-floden som rinner förbi Naria har det tidigare legat flera byar som nu helt är försvunna i vattnet.
I Padma-floden som rinner förbi Naria har det tidigare legat flera byar som nu helt är försvunna i vattnet. Foto: Troy Enekvist
Väggar och andra husdelar står överallt längs Padma-floden. Det är delar man försökt rädda från floderossionen.
Väggar och andra husdelar står överallt längs Padma-floden. Det är delar man försökt rädda från floderossionen. Foto: Troy Enekvist
Publicerad Uppdaterad
2 dagar sedan
Johan Ingelskog, avtalssekreterare Kommunal, Marie Nilsson, ordförande IF Metall, Veli-Pekka Säikkälä, LOs avtalssekreterare, Johan Lindholm, LOs ordförande och Eva-Lotta Ramberg, ordförande HRF, när LO-styrelsen presenterar förslag till hur LO vill sänka arbetstiden i Sverige, under en pressträff i LO-Borgen i Stockholm.
Flera tunga LO-toppar var på plats i Stockholm under tisdagsmorgonen där de presenterade förslaget om sänkt arbetstid. Foto: Lars Schröder/TT

LO kräver förhandling om kortare arbetstid för alla


LO kräver kortare arbetstid för samtliga av Sveriges arbetare. Vid en pressträff på tisdagsmorgonen beskrev förbundsordföranden Johan Lindblom förslaget om att kalla Svenskt Näringsliv till förhandling i frågan för ”historiskt”.

Den senaste tiden har flera studier visat att kortare arbetstid kan ge både friskare personal och ökad produktivitet. Nu kallar därför LO arbetsköparsidan till förhandling i frågan där de kräver kortare arbetsveckor med bibehållen lön. För alla yrkesgrupper oavsett bransch.

Svenskt Näringsliv har tidigare sagt nej till förslag om en lagstiftning i frågan men LO:s avtalssekreterare Veli-Pekka Säikkälä hoppas på konstruktiva förhandlingar. 

– Vi vill gärna lösa ut den här frågan under hösten, innan förhandlingarna om nya kollektivavtal 2027 drar igång. Samtidigt vet vi att sådana här stora frågor kan ta tid att förhandla, säger Veli-Pekka Säikkälä till tidningen Arbetet.

Grannländerna arbetar mindre

En av motiveringarna bakom LO-kravet är de höjda pensionsåldrarna och de ökade arbetsmiljöproblemen. Att alltför många, särskilt inom de klassiska arbetaryrkena, helt enkelt inte orkar jobba ett helt yrkesliv.

Som exempel lyfter LO Norge och Danmark som lämnat 40-timmarsveckan och i stället arbetar omkring 37 timmar.

Agnes Lansrot är nytillträdd generalsekreterare för SAC Syndikalisterna och hon välkomnar LO:s förslag.

Agnes Lansrot SAC Syndikalisterna
Agnes Lansrot på SAC Syndikalisterna är positiv till LO:s förslag. Foto: Johan Apel Röstlund

– Det är verkligen på tiden. Vi har haft 40 timmars arbetsvecka sedan 1973 så det är bra att hela arbetarrörelsen nu går samman. Jag tror att en sådan här reform skulle leda till ökad jämlikhet och vara extra viktig inom yrken med hög arbetsbelastning, säger Agnes Lansrot till Arbetaren strax efter LO:s pressträff på tisdagsmorgonen.

Enligt LO kommer facket att skicka en förhandlingsframställan till Svenskt Näringsliv inom några dagar med förhoppning om att förhandlingarna kan komma igång under våren.

Publicerad Uppdaterad
2 dagar sedan
Dödsolycka påp arbetsplats i skånska Staffanstorp
Dödsolyckan i Staffanstorp var den andra på lika många dagar i Skåne och hittills i år har minst sex personer omkommit på sina jobb runt om i Sverige. Foto: Johan Nilsson/TT

Nattsvarta statistiken: Ännu en dödsolycka på arbetsplats i Skåne


Ännu en dödsolycka på en arbetsplats i Skåne. Under måndagseftermiddagen omkom en kvinna i 45-årsåldern i Staffanstorp sedan hon klämts fast under någon form av ventilationsplåt.

Det blev en nattsvart start av februari på den svenska arbetsmarknaden med två döda på lika många dagar.

I söndags omkom en man inne på en verkstad i Landskrona hamn och bara ett dygn senare omkom en kvinna i 45-årsåldern i en klämolycka på sin arbetsplats i Staffanstorp.

Larmet kom strax efter lunch på måndagen och räddningstjänsten arbetade länge på plats för att få loss kvinnan, som enligt polisen ska ha klämts under någon form av ventilationsplåt som fallit över henne. Hon kunde senare föras akut till sjukhus med allvarliga skador men hennes liv gick inte att rädda.

Enligt vakthavande befäl vid Räddningstjänsten Syd pågick en renovering i byggnaden där kvinnan arbetade och en anmälan om arbetsplatsolycka och vållande till annan död har nu upprättats.

Dödsolyckan var den sjätte hittills i år på den svenska arbetsmarknaden och den andra i Skåne på bara två dagar, enligt Arbetsmiljöverkets statistik.

Publicerad
6 dagar sedan
Kollage: Arbetarens chefredaktör Amalthea Frantz: till till vänster i bilden, till höger i bakgrunden bild från en byggarbetsplats där en har kran vält
Amalthea Frantz, Arbetarens chefredaktör. Foto: Johan Apel Röstlund, Anders Wiklund / TT. Montage: Arbetaren

Amalthea Frantz:
Myten om det trygga Sverige lever kvar – på ett område

Att Sverige är ett särskilt tryggt land för arbetare är en seglivad myt. Vi har internationellt sett usel anställningstrygghet. I de branscher som drabbas mest av dödsolyckor har facket traditionellt varit starkt – men nu uppdagas värre och värre missförhållanden, inte sällan dolda bakom chimären kollektivavtal. 

Varje vecka dör en person på sitt jobb i Sverige. Fortfarande. De allra flesta är män. I kvinnodominerade yrken slits de anställda ut och blir sjuka på andra sätt. Vilket kan ha nog så dramatiska orsaker – exempelvis ligger hot och våld bakom 12 procent av de allvarliga arbetsolyckorna inom kommun- och regionsektorn, som Arbetaren uppmärksammade i höstas.

Själva dödstalen kunde förstås vara mycket värre. Så sent som på 1960-talet dog närmare en arbetare om dagen i Sverige. Att det inte är så längre är ingen slump. Som alltid finns de berördas egna drivkrafter bakom: anställda har kämpat för säkra arbeten och drägliga uppgifter, bland annat via skyddsombud. Gränsen för vad som var acceptabelt förflyttades. Dessvärre har denna gräns pressats tillbaka igen de senaste decennierna. 

Till exempel vittnar många fackligt aktiva om att skyddsombudens arbete försvåras allt mer. Samtidigt har medieskuggan brett ut sig över arbetares villkor i allmänhet, oavsett könstillhörighet.

Men, kanske har konflikterna synts lite mer än vanligt även i de stora medierna det senaste året. Vi minns skandalerna runt Northvolt och senare Stegra. Lönesänkningarna på Clas Ohlson. Den till synes ändlösa Tesla-strejken. Och förstås de omskrivna olyckorna med flera döda, senast i Söderhamn, tidigare i exempelvis Sundbyberg. Men de dödsolyckor som mest blir en siffra i statistiken är lika fruktansvärda.

Myten om tryggheten

Myten om Sverige som ett tryggt land för arbetare lever kvar. Det är uppenbart att många inte omfattas av tryggheten längre – särskilt inte migrantarbetare. Men försämringarna påverkar alla. Hur många är medvetna om att Sverige bedöms ha bland de sämsta anställningsskydden bland OECD-länderna, eftersom lagen om anställningsskydd (LAS) är så urvattnad? Det är därför stora delar av EU:s plattformsdirektiv inte kommer göra någon direkt skillnad för gigarbetare här. 

De stora facken har länge varit starka inom manligt dominerade branscher. Samtidigt är det just där de flesta dödsolyckor ännu sker – och där värre och värre missförhållanden uppdagas. Bygg, transport och jordbruk. Bland de många ljusskygga företagen finns förstås också ett mörkertal av olyckor. 

Tryggheten är på många sätt en chimär. I den omskrivna penningtvättshärvan hade ungefär hälften av de inblandade företagen kollektivavtal. Samma sak gäller de arbetsköpare som syndikalister drog till Arbetsdomstolen under 2025 – hälften av byggbolagen hade avtal med LO-facket Byggnads. 

Tecken i tiden

Att driva fall i domstol framstår kanske inte som det mest radikala fackföreningar kan göra. För syndikalisternas del beror de många fallen på två saker: för det första att man, i motsats till LO, har lyckats organisera en stor andel migrantarbetare. Dessas fall är ofta relativt enkla, till exempel att arbetsköparna förhandlingsvägrat. För det andra att lagändringen år 2019, som drevs igenom av Svenskt Näringsliv, LO, TCO, Saco samt S-regeringen, gjort det mycket svårare att ta till andra metoder. 

Fallen i AD är tecken i tiden. Samtidigt har de minskat kraftigt sedan 2024 – eftersom fler av syndikalisternas ärenden når en lösning genom andra sorters förhandlingar. Om vi ska försöka se något positivt i samtiden (inte det lättaste) så är det en liten ljusglimt. I samma ljus måste vi se att medlemmarna i SAC:s lokala samorganisationer nyligen valde flera migrantarbetare till viktiga poster.

Ett annat tecken i tiden är att en syndikalistisk fackförening för lantarbetare nyligen grundades i Stockholmsområdet.

Rikta ljuset mot klassfrågorna

Om arbetsköparna får som de vill flyttar de gärna villkoren 100 år tillbaka i tiden. Just nu bevakar Natacha López rättegången om fallet utanför skånska Skurup. Rubriken säger det mesta: Lockades till Sverige med löften om arbete – tvingades till slav­arbete.

Många rubriker i dag låter som tagna från förra seklets början. Men kamperna fortsätter, in i framtiden. Under 2026 väntar en dom om ifall Hamnarbetsköparna gjort sig skyldiga till föreningsrättskränkning. Samma sak som drabbade skogsarbetarna i Lossmen-Ekträsk – de fick inte organisera sig som de ville. För hundra år sedan. 

Efter en drygt sju år lång konflikt vann syndikalisterna den striden. IF Metalls ovanliga Tesla-strejk fortsätter även den, in på sitt tredje år. 

Detta år, valåret 2026, tävlar de politiska partierna i hårda åtgärder som ska råda bot på otryggheten i samhället. Visst är det lustigt att de samtidigt fortsätter låtsas som om just arbetare och arbetslösa lever under exceptionellt trygga förhållanden i Sverige? 

De vill inte rikta ljuset mot klassfrågor. 

Men som alltid är det de berördas kamp som avgör i slutänden. Anställda, deras familjer, hela samhällen måste hålla ihop, hålla ut och hjälpa varandra för att nå verklig förändring. 

Publicerad Uppdaterad
1 vecka sedan
Två män döda efter arbetsplatsolycka i Bergvik utanför Söderhamn
Polisen utreder händelsen som misstänkt grovt vållande till annans död i samband med arbetsplatsolycka. Foto: Fredrik Sandberg/TT

Två döda efter allvarlig arbetsplatsolycka utanför Söderhamn


Två medelålders män omkom under tisdagen efter en allvarlig arbetsplatsolycka i Bergvik strax utanför Söderhamn. Polisen är fortfarande förtegen om vad som hänt med meddelar att en utredning om misstänkt grovt vållande till annans död i samband med arbetsplatsolycka inletts.

Det var vid 13-tiden som larmet kom från en arbetsplats i Bergvik bara någon mil väster om Söderhamn. Två män hade då skadats i samband med en olycka och både ambulans, polis och räddningstjänst kallades till platsen. De båda männen, som enligt Svt Gävleborg var i medelåldern, fördes akut till sjukhus.

Senare under eftermiddagen meddelades det dock att de bägge dött till följd av sina svåra skador.

”Med hänvisning till förundersökningssekretess kommer polisen inte ge några ytterligare kommentarer om omständigheterna för olyckan”, skriver polisen på sin hemsida.

Dödsolyckan var den fjärde hittills i år. Förra året omkom minst 52 personer på sina arbetsplatser runt om i Sverige, enligt Arbetsmiljöverkets statistik.

Publicerad Uppdaterad
2 veckor sedan
Socialminister Jakob Forssmed (KD) vill att du ska skaffa fler barn trots att hans regering inte gör något vettigt åt vare sig arbetslösheten, boendekostnaderna eller jämställdheten. Foto: Johan Apel Röstlund, Claudio Bresciani / TT, Håkan Gustafsson

Amalthea Frantz:
Använd kondom tills vi vet om regeringen blir kvar

Kristdemokraten Jakob Forssmed är orolig över att det föds för få barn i Sverige. Men vem vill skaffa en större familj när arbetslösheten är rekordhög och regeringen skiter i klimatkrisen? Ha kul och ha sex – men inte för regeringens skull, skriver Arbetarens chefredaktör Amalthea Frantz.

”Staten behöver fundera på faktorer som utgör hinder för barnafödande, som boende, ekonomi, jämställdhet och livsbalans”, sade socialminister Jakob Forssmed (KD) på en presskonferens i somras.

Att förbättra just dessa områden är ju dock inte vad regeringen är bäst på. Tvärtom. Är det någon som förknippar nuvarande regering med till exempel rimliga boendekostnader, billiga hyresrätter, höjda löner, fungerande socialförsäkringar eller jämställdhet i hemmet? 

Att regeringen ändå bryr sig beror på att det rekordlåga barnafödandet kommer få allvarliga konsekvenser när arbetskraften och skatteintäkterna minskar. 

En utredning är tillsatt, i vanlig ordning. Ett delresultat ska presenteras nu i januari. 

Samtidigt är skolans sexualundervisning under attack, efter en annan sådan statlig utredning. I värsta fall ser vi snart ännu en nedmontering av ett område som Sverige länge var ett föregångsland inom. 

Ha kul och ha sex – men inte för regeringens skull

Tidningen Arbetaren ser sig tvungen att härmed skicka ut en allvarlig uppmaning: ha kul och ha sex – men inte för att skapa fler arbetare och skattebetalare åt staten. Tvärtom, använd preventivmedel om du är det minsta osäker. Till exempel tills vi vet om vi blir av med nuvarande regering. 

Den regering som skiter i klimatkrisen, vill ge både arbetare och arbetslösa sämre villkor, utvisar arbetare med utomeuropeiskt ursprung och planerar att sätta barn i fängelse.

Och passa samtidigt på att nominera någon kämpe till vårt Ottarpris till minne av Arbetarens medarbetare Elise Ottesen-Jensen som 1933 grundade RFSU, Riksförbundet för sexuell upplysning. För att nominera, mejla [email protected]. Skicka med din adress så får du hem ett exemplar av tidernas coolaste kondom.

Nominera någon till Ottarpriset och få Arbetarens kondom! Läs mer

Publicerad
2 veckor sedan
Israelisk militär i Hebron, Västbanken
Trots den så kallade vapenvilan har de israeliska attackerna mot palestinier inte upphört. Israeliska soldater under en räd i den palestinska staden Hebron på det ockuperade Västbanken tidigare i veckan. Foto: Mahmoud Illean)/TT

Israelisk attack mot FN-lokaler


Israel har attackerat och förstört delar av FN:s Unrwa-lokaler i det ockuperade östra Jerusalem på tisdagsförmiddagen. Det rapporterar nu flera internationella medier.

Enligt nyhetsbyrån AFP rullade bulldozrar in på området där Unrwa, FN:s organ för palestinska flyktingar, har sina lokaler under tisdagsmorgonen. Inredning förstördes och Unrwa skriver i ett eget uttalande att det utsatts för en ”aldrig tidigare skådad attack”.

Det israeliska  utrikesdepartementet har försvarat attacken och säger att de anser sig ha rätt att ta över och förstöra lokalerna som ligger i det illegalt ockuperade östra Jerusalem.

Samtidigt fortsätter, trots den påstådda vapenvilan, det israeliska våldet i Gaza och på Västbanken. Som Arbetaren rapporterade förra veckan har i snitt i ett barn om dagen dödats av israelisk militär i det sönderbombade Gaza sedan vapenvilan skrevs under i oktober förra året.

Sammanlagt har över 70 000 palestinier dödats i Gaza sedan Hamas attack på Israel den 7 oktober 2023. Många av dessa är barn.

Publicerad Uppdaterad
1 månad sedan
Arbetarens redaktion (utan inbördes ordning) siar om framtiden och försöker hoppas på något bättre än samtiden. Foto: Arbetaren / Alaa Abu Asad, Jan-Åke Eriksson, Mika Kastner Johnsson

Skitåret 2025 är äntligen slut. Nu blickar vi framåt – men mot vadå?

Elände
Elände
Elände

Länge lyste den svarta rubriken på Arbetarens gamla löpsedel från årskiftet 2010/2011 från ett hörn av redaktionen. Nu har vi städat bort den. Få kunde väl ana att det 15 år senare skulle se än jävligare ut runt om i världen. Krig, klimatkatastrofer och fortsatt ökade klassklyftor. 2025 är äntligen över och nu är det dags att blicka framåt. Så här tror vi på Arbetarens redaktion om året som kommer.

2025 var allt annat än muntert. Hur lång blir baksmällan?

Johan
– Den har väl egentligen fortfarande inte lagt sig sedan 2024 och knappt ens från året innan det. Så den blir nog dessvärre väldigt lång. Vi lever i mörka tider, ta en återställare!

Amalthea
– Det enda som faktiskt hjälper mot baksmälla är väl att fortsätta vara full, så vi får köra på det.

Josephine
– Enda hoppet är att det är de som festade hårdast får den svåraste huvudvärken.

Vendela
– Det finns inte tid för baksmällor. Organisera dig!

Titta i din inre spåkula. Vad ser du mest fram emot 2026?

Håkan
– Det ska bli oerhört spännande att följa SAC:s stora satsning på migrantorganiseringen på nationell nivå. Solidariska byggare och Solidariska städare har ju vunnit fantastiskt många viktiga strider under de senaste åren, i framförallt Stockholms-regionen. Och om praktiken, lärdomarna och organiseringen kan skalas upp på fler platser och i fler branscher – då kommer 2026 bli ett riktigt spännande år.

– Sedan ser jag också fram emot hockey-OS! I år med NHL-spelare för första gången på länge. Jag ser fram emot att se William Nylander spela i Tre Kronor.

Alva
– Jag såg fram emot att få ta det nya nattåget till Basel, men nu blir det ju inget med det. Och fast jag skäms lite för det så längtar jag efter den svenska översättningen av Knausgårds Jag var länge död. Men förhoppningsvis sker något mer exalterande än det under året. 

Johan
– Att året ska ta slut? Nej. Jag hoppas att Erik Helgeson får upprättelse i Arbetsdomstolen och kommer tillbaka till jobbet och att vi får se någon slags ljusning i helvetes Sudan, Gaza och på Västbanken. Samt att Brynäs rycker upp sig lagom till slutspelet i vår och infriar förväntningarna om SM-guld.

Förutom det kommande valet. Vilka blir de stora politiska och fackliga striderna under året som kommer?

Johan
– Fackligt tror jag just utgången av fallet med Erik Helgeson blir både viktigt och på många sätt avgörande. Politiskt ska det bli spännande att se hur lång tid det tar innan utbrytargrupperna ur Vänsterpartiet bryter sig ur varandra. Valrörelsen däremot, riskerat att bli en direktsänd tågkrasch i slowmotion.

Josephine
– Flykting- och migrantfrågorna. Att våga säga ifrån, studera och rensa ut den ofattbart ökande acceptansen för rasism.

Amalthea
– Inrikespolitiken kommer nog vara en tröstlös blandning av meningslöst käbbel, öppen rasism och hyllningar av auktoritära ledare. Fackligt, om jag ändå ska uttrycka en förhoppning, så tror jag att både syndikalistiska migrantarbetare och missnöjda LO-medlemmar blir fler och att det kommer ge avtryck. Och så klart kommer det bli underbart att se Hamn-arbetsköparna förlora i AD. Eller någon annanstans.

På tal om valet. Hur går det och spelar det egentligen någon roll vilka som bildar regering?

Josephine
– Helt dimmigt i min spåkula just nu, hoppas på att fackliga och andra organisationer vågar stå fria och tvinga politikerna att börja ta ansvar för sitt uppdrag. Att politikernas makt börjar utgå från folket som det är tänkt. Och ett tydligt avvisande av nationalism i valrörelsen – för att i stället presentera alternativen.

Håkan
– Det spelar ju så klart en stor roll. Mycket talar väl för att sossarna vinner enbart för att människor inte vill ha den brutalisering som Tidöregeringen inneburit. Men att döma av hur sossarna just nu bedriver sin opposition så är risken tyvärr stor att de förlorar. Hittills har man till exempel inte presenterat något trovärdigt alternativ för hur man ska lösa arbetslösheten. Och kriminalpolitiskt så har ju sossarna agerat som om de vore ett femte parti i Tidösamarbetet.

Vendela
– Vad jag kan se finns det två troliga utfall: att SD bildar regering med M och KD, eller att sossarna tar hem segern och går i allians med de partier de får med sig. Antingen kommer V böja sig ännu mer för S högervridning, eller så kommer de stå som opposition. De små, splittrade vänsterpartierna kommer inte komma över spärren. Det gör inte L heller. Alla alternativ är dåliga, men SD-varianten är farligast.

Amalthea
– I bästa fall kan en ny regering ge lite andrum, som ger sociala rörelser en chans att ta utrymme och initiativ. Men jag tror att det kommer bli jämnare mellan blocken än vad någon riktigt vill. Ser det inte som omöjligt att S och M båda försöker leka landsfäder och bilda en mittenregering. Än troligare är dock, tyvärr, att hela eller största delen av det borgerliga blocket bildar regering med SD. Båda fallen skulle säkerligen ge katastrofala följder för arbetares rättigheter, sjukskrivna och arbetslösa, mänskliga rättigheter, fria medier och yttrandefrihet, med mera. 

Fritt fram att önska. Hur vill du helst se löpsedeln som sammanfattar 2026?

Alva
– Jag kan inte tänka på löpsedlar utan att se Pontus Lundkvists “Nu kommer el-tortyr i pungen-kylan”.

Vendela
– ”Det finns inga soldater mer, det finns inga gevär!”

Josephine
– Någonting i stil med: ”Du agerade – vi vände skutan tillsammans”

Johan
– ”Arbetaren avslöjar: 2026 var bara på skämt”

Amalthea
– ”Efter 99 dagars regeringsförhandlingar – folket tröttnade och tog över, vi har hela listan!”

Håkan
– ”Rättvis fred i Palestina” eller ”Ryssland backar ur Ukraina”.

Publicerad Uppdaterad
2 månader sedan

Podden besöker Bokkafé Angbett i Umeå

Podden besöker Bokkafé Angbett i Umeå

Bokkafé Angbett är ett frihetligt socialistiskt bokkafé som har rötterna i Skellefteå, men som år 2018 flyttade lokalen och verksamheten till Umeå. I det andra avsnittet av podden Kulturplats möter lyssnarna Lars Axelsson, aktiv i bokkafét.

– Det intressanta är människornas fria skaparkraft, säger Lars Axelsson som är aktiv i Bokkafé Angbett och som länge varit engagerad för DIY-kultur.

I poddavsnittet berättar han om Bokkafe Angbett och om när ockupanter fick hyra lokstallar av kommunen – för en krona om året. Lars Axelsson lyfter även kritik mot hur stadsomvandlingen sett ut i Umeå de senaste åren. Den som vill läsa mer om detta kan bland annat kika på Allt åt allas rapport ”Detta hus ska inte bli någon jävla galleria”.

Här kan du höra första avsnittet av podden Kulturplats

Lars Axelsson utanför Bokkafé Angbett. Foto: Tuija Roberntz
Publicerad Uppdaterad
2 månader sedan

Podd: Fallet Erik Helgeson del II

Podd: Fallet Erik Helgeson del II

Arbetarens chefredaktör Amalthea Frantz i ett samtal med Hamnarbetarförbundets vice ordförande Erik Helgeson på Socialistiskt forum i Stockholm 29 november, 2025.

Lyssna på avsnittet i ljudspelaren ovan! (Eller sök efter Arbetaren Radio i din vanliga poddspelare)

Här kan du höra del 1:

Läs gärna våra intervju med Erik Helgeson här:

Publicerad Uppdaterad
2 månader sedan
”Om man inte vill ha nazister på gatorna ska man nog inte vara där själv heller”, sade forskaren Christer Mattson i P1 Morgon. Illustration: Toivo Jokkala

”Det gynnar bara Hitler”

Satirtecknaren Toivo Jokkala kommenterar den aktuella frågan om gynnandet av nazister.

”Det gynnar bara Hitler.” Illustration: Toivo Jokkala

– Det är en väldigt olycklig spiral mellan de högerextrema manifestationerna och motdemonstranterna, sade forskaren Christer Mattson, chef för Segerstedtinstitutet, i  P1 Morgon den 2 december, apropå mobiliseringen mot de återupptagna nazistdemonstrationerna i Sverige.

– Så om man inte vill ha nazister på gatorna ska man nog inte vara där själv heller, tillade Christer Mattsson.

Den här satirbilden av Toivo Jokkala publicerades första gången i tidskriften Brand nr 2/2021.

Publicerad Uppdaterad