Fast i sexhandeln

För fem år sedan blev Ivie Osagie sjuk. Hon fick fibrom, en godartad bindvävstumör, som gav henne stora besvär. Hon fick höra att hon i framtiden skulle få problem att ha sex och svårt att få barn. Hon var då 21 år, hennes dotter tre år.

– Att få vård i Nigeria var uteslutet, det kostade för mycket. Jag hade inte möjlighet att betala för en operation, säger hon.

Jag ringde honom och han lovade att fixa allt om jag kom dit: uppehållstillstånd, ett bra arbete, vård och möjligheten att fortsätta studera. Ivie Osagie

Ivie Osagie är yngst av sex barn. Föräldrarna, som hade avlidit i en olycka ett par år tidigare, kom från enkla förhållanden. Hon började fråga alla hon kände om hjälp. En god vän lovade att se vad hon kunde göra, och en tid senare kom hon till Ivie Osagie med telefonnumret till en person i Italien som kallades Samy.

– Jag ringde honom och han lovade att fixa allt om jag kom dit: uppehållstillstånd, ett bra arbete, vård och möjligheten att fortsätta studera, säger Ivie Osagie och fortsätter:

– Jag skulle inte behöva betala något i förväg. Kostnaden för resan var 300 000 kronor, vilket han sade att jag snabbt skulle kunna arbeta ihop och betala tillbaka när jag väl var i Europa.

Dagen innan avresan togs Ivie Osagie till ett tempel där hon tvingades genomgå en juju-rit (en traditionell västafrikansk andlig ritual). Hon fick lämna hår från armhålorna, pubeshår och saliv, som lades i en kalebass.

– Det var blod och skelettdelar överallt. Shamanen sade att jag och min familj skulle sluta precis så om jag inte betalade tillbaka skulden när jag kom fram. Jag var så rädd, säger hon.

Resan påbörjades nästa dag. Då var de 18 personer som trängdes i en buss.

– Den första delen av resan var okej, men när jag skulle passera gränsen mellan Nigeria och Niger på en motorcykel visste jag att om jag inte klarade av att hålla mig kvar på sadeln och balansera väskan skulle jag dö i öknen, säger Ivie Osagie.

– Jag såg flera som ramlade och de bara lämnades där, liggande på marken.

Efter det började övergreppen. Ivie Osagie berättar hur de resande blev slagna, våldtagna och behandlade som djur.

– Några blev skjutna, säger hon.

I Libyen låstes hon först in i ett förvar och sedan ett annat.

– Det var blod överallt. Vi hade inget vatten att tvätta oss med och vi fick ingen mat. Män våldtog oss varje kväll.

Plötsligt en dag kördes Ivie Osagie tillsammans med andra till havet. Hon lyckades levande ta sig i land i Italien och pla­ce­rades i ett mottagningsförsvar. Därifrån ringde hon Samy.

– Jag hade inget val. Och han hade ju lovat att hjälpa mig.

Tre dagar senare hämtades hon och kördes till en liten stad i södra Italien.

– Det första Samy sade till mig var att allt han sagt var lögn och att jag inte skulle få hjälp att skaffa uppehållstillstånd, ett anständigt jobb och vård. I­ stället skulle jag precis som alla andra tjejer ut på gatan och sälja min kropp för att betala tillbaka min skuld, berättar hon.

Han våldtog mig. Flera gånger varje dag. Jag var inlåst i ett rum, som jag tving­ades dela med honom. Ivie Osagie

Ivie Osagie greps av panik, hon var ju sjuk. Men Samy var tydlig med att det enda som intresserade honom var pengar.

– Han våldtog mig. Flera gånger varje dag. Jag var inlåst i ett rum, som jag tving­ades dela med honom. För att få honom att sluta gick jag med på att gå ut på gatan.

Hon beskriver vilka risker hon utsattes för där. Hur hon drogades, hur män våldtog henne och sedan hotade att skada eller döda henne.

– Jag fick springa för livet många gånger. Ofta fick jag inte ens betalt, berättar hon. 

 

Ivie är en av många kvinnor från Nigeria som lovats tillgång till vård och studiemöjligheter i Europa. Men väl framme i Italien blev verkligheten en annan.
Ivie är en av många kvinnor från Nigeria som lovats tillgång till vård och studiemöjligheter i Europa. Men väl framme i Italien blev verkligheten en annan. Foto: Christin Sandberg

Så en dag, ungefär ett år efter att helvetet brutit ut, glömde Samy nyckeln i dörren när han gick ut. Ivie Osagie var inte sen att ta chansen.

– Jag stack direkt. Jag hade visserligen ingenstans att ta vägen men jag var tvung­en. Annars skulle jag ha dött, säger hon.

Under en vecka gömde hon sig vid stationen. Tills en man gav henne två telefonnummer.

– Jag ringde ett av dem och en kvinna svarade. Hon lovade att hjälpa mig.

Numret var till On the Road, Italiens största organisation som arbetar mot människohandel och som ger stöd och hjälp åt de kvinnor som tagits till Italien som sexslavar.

Ivie Osagie hade hamnat i goda händer. Men alla har inte samma tur. Enligt en rapport från den internationella flyktingorganisationen IOM kom 11 000 unga nigerianska kvinnor till Italien bara under 2016. I stort sett alla var från delstaten Edo i södra Nigeria och uppskattningsvis 80 till 90 procent av dem har smugglats hit endast för ett syfte: att hållas som sexslavar.

On the Road, Italiens största organisation som arbetar mot människohandel. Sedan 25 år ger de stöd och hjälp åt de kvinnor som tagits till Italien som sexslavar.
On the Road, Italiens största organisation som arbetar mot människohandel. Sedan 25 år ger de stöd och hjälp åt de kvinnor som tagits till Italien som sexslavar. Foto: Christin Sandberg

Revon Benson-Idahosa, advokat och grun­dare av människorättsorganisationen Pathfinders, berättar att 80 procent av familjerna i Edo på något sätt är inblandade i människohandel.

– En av tre flickor i Edo faller offer för människohandeln, säger hon.

Det handlar om flickor och kvinnor mellan 15 och 24 år. De flesta kommer från hem där de själva är äldst eller näst äldst i syskonskaran och där mamman har ensamt ansvar för fem till sju barn. Familjen har en låg inkomst som inte är tillräcklig för att ta hand om alla barnen, vilket gör att många inte får gå klart skolan.

– Personerna de rekryteras av kan vara en affärskvinna, en präst i den lokala församlingen eller en släkting, vem som helst som försöker dryga ut sin lön med att hitta unga tjejer som är villiga att resa, och som de kan koppla ihop med smugg­larna, säger R. Evon Benson-Idahosa och tillägger:

– När de försöker övertala någon går rekryterarna ofta via personer som de vet att tjejerna litar på och lyssnar till, exempelvis en äldre släkting.

På den nivån är det fortfarande ganska oorganiserat, menar R. Evon Benson-­Idahosa. Det är först när kvinnan sätts i kontakt med smugglarnätverken som de organiserade brottssyndikaten kommer in i bilden.

FAKTA Maffiakusten
Bok av Barbie Latza Nadeau är utgiven, i översättning av Emelie André, av förlaget Lind & Co, 2018.

Den amerikanske journalisten Barbie Latza Nadeau beskriver i sin bok Maffiakusten att i stort sett alla dessa unga flickor, liksom Ivie Osagie, genom juju-­riten binds så hårt till sin så kallade madam – den kvinna hon anförtros till – eller män­niskosmugglaren att det i stort sett är omöjligt för dem att bryta förbannelsen.

Framför allt handlar det om en rädsla för att råka illa ut; att bli sjuk, steril eller galen, eller att någon i familjen ska få betala med sitt liv.

Oba Ewuare II kallas för ”kungen” och har en viktig roll som traditionell och andlig ledare i Edo-regionen. Han fördömde ritualen vid en symbolisk ceremoni i mars 2018, där han krävde in alla paket som innehöll kroppshår och vätskor från flickorna och ogiltigförklarade den förbannelse som låg över dem. Han uttalade sig även starkt mot människohandel.

Det fick en viss betydelse.

– Budskapet nådde många flickor i Itali­­en och vissa slutade att betala sina madamer som omedelbart slängde ut dem från deras boenden, säger Stefania Massucci som samordnar drop in-mottag­ningen på organisationen On the Road.

Stefania Massucci samordnar drop in-mottagningen för personer som är offer för människohandel hos
Stefania Massucci samordnar drop in-mottagningen för personer som är offer för människohandel hos "On the road". Foto: Christin Sandberg

Många fortsatte trots allt att gå ut på gatan och sälja sex för att överleva. Andra vågade inte tro att det var sant eller lurades att tro att just deras lilla paket inte var ett av dem som undsluppit förbannelsen.

Men enligt R. Evon Benson-Idahosa har ritualen återupptagits utanför delstaten Edos gränser.

– Den har en oerhört stark psykologisk inverkan på flickorna som tror på den, säger hon.

Människohandel är en extremt lukrativ verksamhet. Att föra en nigeriansk flicka till Italien kan i dag, när gränserna i Europa i princip har stängts, kosta runt 100 000 kronor. Tidigare var priset mellan 40 000 och 50 000 kronor. Pengarna går till att betala flera led av smugglare, avgiften för att komma ut från fängelse i Libyen och för att ta sig hela vägen över Medelhavet.

– När flickorna kommer hit tvingas de betala tillbaka det tredubbla, drygt 300 000 kronor, genom att sälja sex på gatan för mellan 15 och 20 euro per klient, under minst fem år. De som vägrar straffas stenhårt. Det första som händer är grupp­våldtäkt, säger Barbie Latza Nadeau.

Julie Okah-Donli är chef för Nigerias anti-traffickingmyndighet, NAPTIP.

Hon säger att största delen av människohandeln från Nigeria sker för sexuella ändamål.

– För att motverka detta sprider vi information, så att människor får kännedom om vilka risker det innebär att resa till Europa med hjälp av människosmugglare, och driver rättsprocesser mot människosmugglare för att visa att det inte råder straffrihet för dem.

Barbie Latza Nadeau.
Barbie Latza Nadeau. Foto: Nick Cornish

Men ansträngningarna motarbetas genom ett flöde av positiva budskap som tjejerna i Europa, ibland under tvång, skickar till hemlandet via sociala medier.

– Det fortsätter göda bilden av Europa som en framtidens möjlighet, säger Maf­fiakustens författare Barbie Latza Nadeau.

Även Ivie Osagie påverkades av vad bekanta delade på nätet.

– Jag visste inte hur verkligheten såg ut för de nigerianska tjejerna i Europa som jag kände. Jag hade bara sett fina bilder av dem på internet, säger hon.

Ivie Osagies framtid kommer att av­göras hos det italienska migrationsverket. Hon ska ha sin intervju dagen efter att vi träffas.

Stefania Massucci berättar att Ivie Osagie har goda chanser att få skydd, eftersom hon är offer för människohandel. Däremot finns det många andra unga nigerianska kvinnor som inte vågar eller lyckas bryta sin fångenskap och skuld­situation och som därför inte heller vågar berätta sanningen för migrationsmyndigheten.

Den nya migrations- och säkerhetslagen som antogs av den italienska rege­ringen hösten 2018 försvårar situationen för denna grupp kvinnor ytterligare.

– Tidigare kunde det vara tillräckligt med en misstanke om att kvinnan var offer för människohandel för att bevilja humanitärt uppehållstillstånd, även om hon inte berättade hela historien. Men nu finns inte längre den möjligheten, säger Stefania Massucci.

Trots att de italienska hamnarna i dag är stängda för migranterna fortsätter verksamheten med unga nigerianska kvinnor att föras in i Italien.

– Migrationen och människohandeln för sexuella ändamål är två separata ting, konstaterar Barbie Latza Nadeau.

Den största delen av människohandeln från Nigeria sker för sexuella ändamål, säger Julie Okah-Donli.
Den största delen av människohandeln från Nigeria sker för sexuella ändamål, säger Julie Okah-Donli. Foto: Christin Sandberg

Risken är att flickorna antingen tvingas under jorden eller att den illegala migrationen inom EU kommer att öka och med det även smuggel­verksamheten inom EU:s gränser. Stefania Massucci, samordnare hos On the road

Personalen på On the Road vittnar dock om att det har varit färre nigerianska flickor ute på gatan den senaste månaden.

– Vi vet inte vilken påverkan den nya lagen kommer att ha, men säkert är att vi är i en övergångsfas. Risken är att flickorna antingen tvingas under jorden eller att den illegala migrationen inom EU kommer att öka och med det även smuggel­verksamheten inom EU:s gränser, säger Stefania Massucci.

Det kan innebära att flickorna säljs och köps för en tredje eller fjärde gång sedan de lämnade hemlandet.

Även Julie Okah-Donlie på NAPTIP är orolig för situationen för de nigerianska flickorna i Italien.

– Tyvärr ses och behandlas de som kriminella i de flesta europeiska länder. De utsätts för trakasserier. Vissa häktas, vilket utsätter dem för fortsatt lidande. Det är även vanligt att flickorna straffas på något sätt av människosmugglarna, säger hon.

Detta är också en bidragande orsak till att få vågar bryta sig loss så som Ivie Osagie gjort. Särskilt om de saknar uppehållstillstånd.

Ivie Osagie berättar dock att hon fortfarande är rädd och fruktar för sitt eget, men framför allt för sin systers och dotters liv i Nigeria.

– Samy letar efter mig och försöker komma åt mig genom min syster. Hon har fått flera hot och häromdagen kom det ett par killar och knackade på dörren hos dem i Nigeria och hotade att döda henne och min dotter om jag inte betalar tillbaka hela skulden. De måste flytta hela tiden, säger hon.

Christin Sandberg 

Ivie och Samy heter egentligen någonting annat.

Publicerad Uppdaterad
12 hours sedan
Amalthea Frantz Stoppa utvisningarna
Anställda på Södersjukhuset i Stockholm protesterade mot utvisningen av två av sina arbetskamrater i december 2025. Foto: Johan Apel Röstlund och Henrik Montgomery/TT

En växande folkrörelse mot utvisningar

Utvisningarna kan påverka valet på ett sätt som partierna inte anade. 

Plötsligt är alla överens: de pågående utvisningarna är vansinniga. Vi hör det från såväl borgerliga ledarsidor som från Sveriges än så länge största parti. Socialdemokraterna svängde nyss i frågan om utvisningarna av tonåringar. Samtidigt uppstår tydliga sprickor kring en annan del av den så kallade migrationspolitiken: planen på att omvandla alla permanenta uppehållstillstånd till tillfälliga.

Men framför allt hörs ilskan från helt vanliga människor. De vars arbetskamrater eller klasskompisar enligt regeringen nu ska ut ur landet. Och det är därför makthavare har börjat lyssna. 

Riktigt alla är dock inte överens. Tidöregeringen håller fast vid sin linje, än så länge. Delvis säkert av ren prestige. Men de verkar också verkligen ha trott att de hade allmänheten med sig. De senaste åren har ju de politiska partierna allihop gjort ungefär samma analys: väljarna vill ha hårda tag. Fler i fängelse, fler ska utvisas, eller lockas med pengar för att lämna landet. Hårdare straff, mer övervakning, starkare militär. Allt till tonerna av mer eller mindre dold rasism. 

Drabbar fler och fler

Precis som många har varnat för börjar den här människosynen slå mot fler och fler. Det var länge sedan det räckte att ”göra rätt för sig”. Bakom det uppmärksammade fallet med åttaåriga Gabriella ligger ett annat av regeringens och SD:s märkliga påfund: försörjningskravet, eller lönegolvet, från 2023 som Arbetaren var bland de första att bevaka. 

Nu ser vi ett växande motstånd. På gatorna, i klassrum, från kommuner som är rädda att förlora sina arbetande invånare. Många måste hålla ihop, helt oavsett var de en gång föddes, och oavsett om de till exempel är lågavlönade, arbetslösa eller inget hellre vill än att få gå i pension innan livet tar slut.

Frågor om migration kan påverka valet – men inte på det sätt partierna trott. 

Publicerad
13 hours sedan
Protester mot Johan Forsell och Tidöregeringens migrationspolitik
Runt om i hela Sverige växer nu kritiken mot migrationsminister Johan Forsell och Tidöregeringens politik för att fler ska utvisas. Foto: Christine Olsson/TT och Ali Lorestani/TT

Folkligt uppror mot Tidöregeringens utvisningar

Från Ystad till Haparanda. Det kokar av ilska mot Tidöregeringens allt hårdare migrationspolitik. Runt om i Sverige hörs upprörda röster mot utvisningarna av såväl studerande tonåringar som hårt arbetande barnfamiljer.

– Vad sjutton håller de egentligen på med? Regeringen drar undan mattan för all integration som är lyckad. De nya reglerna stjälper människors liv och gör att förtroendet för samhället minskar.

Det säger Emma Eldevåg från Forsbacka i Gästrikland.

Där, i den lilla bruksorten mellan Gävle och Sandviken, samlades i helgen hundratals personer i ett gemensamt fackeltåg till stöd för familjen Perez. De kom till Sverige från El Salvador 2017 och kort senare föddes dottern Gabriella. Bägge föräldrarna har jobb men enligt Tidöregeringens nya, hårdare regler tjänar pappa Jonathan Perez 4 000 kronor för lite i månaden för att få stanna i landet. Mamma Silvia tjänar dock, med sitt fasta arbete som huvudplanerare inom hemtjänsten, över kravet för den nya lönereglerna för arbetstillstånd. Trots det ska familjen alltså utvisas till ett land som åttaåriga Gabriella aldrig satt sin fot i. Något som rört upp starka känslor i hela bygden.

Bygden sluter upp

– De har varit våra grannar i flera år och min dotter är bästa kompis med Gabriella. När beskedet att de skulle utvisas kom strax innan jul blev det som en chock för oss alla, säger Emma Eldevåg som snabbt engagerat sig i fallet.

Emma Eldevåg hoppas att regeringen ändrar sig om den allt hårdare migrationspolitiken. Foto: Privat

Migrationsminister Johan Forsell har pratat om ett historiskt skifte i den svenska migrationspolitiken med hårdare krav och förslag om att återkalla permanenta uppehållstillstånd.

– Hela Forsbacka har slutit upp för familjen. De har alltid haft jobb och byggt upp ett tryggt liv här och nu ska de utvisas. Det är så absurt, säger Emma Eldevåg.

Borgerlig kritik

Men även bland borgerliga opinionsbildare och lokalpolitiker ute i landet hörs nu upprörda röster som menar att Tidöregeringens politik gått för långt.

I veckan skrev bland annat Svenska Dagbladets profilerade ledarskribent Mattias Svensson en ilsken krönika om den förda politiken.

”Det håller i åtskilliga fall på att ta en ände med förskräckelse, med utvisningar av skötsamma och arbetande familjer och tonåriga vuxna som skiljs från sin familj. Vem utanför Sverigedemokraternas ideologiska kärna vill ha en sådan utvisningspolitik? Långt in i det borgerliga lägret är människor upprörda. Ändå fortsätter regeringen tondövt att producera förslag som kommer att förvärra situationen”, skriver Mattias Svensson i texten som han avslutar med orden att den svenska migrationspolitiken blivit en ”sverigedemokratisk lekstuga”.

Professorn lämnar Migrationsverkets etiska råd i protest

Under onsdagen meddelade också professor Ludvig Beckan att han lämnar sin plats i Migrationsverkets etiska råd som protest mot den utvisningspolitik han anser är så omänsklig att den strider mot grundlagen.

På flera håll i landet planeras nu protester mot de eskalerande utvisningarna. I bland annat Gävle hålls en demonstration på lördag och på onsdagskvällen samlas människor i centrala Stockholm under parollen ”Stoppa de orättvisa utvisningarna”.

– Det finns hundratals liknande fall som det med familjen Perez. Så på lördag demonstrerar vi för alla som drabbas. Jag hoppas att regeringen sväljer sin stolthet och erkänner att det blivit fel, för det här måste få ett slut, säger Emma Eldevåg.

Publicerad Uppdaterad
16 hours sedan

Podd: Sveriges längsta lockout

Podd: Sveriges längsta lockout

I det här avsnittet av Arbetarens podd pratar Amalthea Frantz och Håkan Gustafsson om den dramatiska Lossmen-Ekträsk-konflikten – Sveriges längsta lockout som varade mellan åren 1924 och 1931 i Västerbotten.

Vad är det som är så speciellt med den här konflikten? Hur överlevde folk under en nästan sju år lång lockout? Vad var det som gjorde att man till sist vann, och vad kan dagens fackliga organisationer lära sig av striden?

Avsnittet bygger på en artikel som Håkan Gustafsson och kulturgeografen Johan Pries skrev för Arbetaren 2025.

35 år av arbetarhistoria

Mycket av materialet i både podden och artikeln kommer från Arbetarens digitala arkiv från 1920- och 1930-talen. Som prenumerant kan du själv bläddra i arkivet här: 35 år av arbetarhistoria

Gillar du Arbetaren Radio och vill höra fler avsnitt? Stöd oss genom att teckna en prenumeration

Om du inte har råd, skriv gärna upp dig Arbetarens nyhetsbrev där du varje vecka får uppdateringar helt gratis.

Publicerad Uppdaterad
4 days sedan
Ambulansmord i Harmånger, Hälsingaldn
Chocken och ilskan var stor i Hälsingland sedan en ambulanssköterska mördades under utryckning i den lilla orten Harmånger i höstas. Foto: Mats Andersson/TT

Hovrätten fastställer dom för ambulans­mordet i Hälsingland


Hovrätten fastställer nu domen mot den man som dödade ambulanssköterskan Helena Löfgren i Harmånger i september. Det meddelades strax innan lunch på måndagen.

Det var lördagen den 20 september som den fruktansvärda attacken på ambulanssköterskan Helena Löfgren ägde rum i den lilla orten Harmånger i norra Hälsingland. Händelsen skapade både ilska och sorg. Inte minst bland ambulansförbundet och annan sjukvårdspersonal inom Region Gävleborg fick den stor uppmärksamhet.

I början av december dömdes en 26-årig man till 18 års fängelse för mordet. En dom som nu fastslås av Hovrätten för Nedre Norrland. Det här trots att rätten inte var eniga i sitt beslut.

”Två ledamöter har ansett det bevisat att gärningsmannen haft en direkt avsikt att döda offret och att påföljden borde bestämmas till livstids fängelse”, skriver domstolen i ett pressmeddelande.

Publicerad Uppdaterad
7 days sedan
LO:s utspel den 3 februari låter inte lika hoppingivande när man tittar närmare på det.

Amalthea Frantz:
Håll inte andan i väntan på LO:s arbetstids­förkortning

Utspelet om förkortning av arbetstid ska ses i ljuset av att det är valår. Själva frågan löper stor risk att begravas i nästa avtalsrörelse.

Många har undrat varför inga partier verkligen prioriterar frågan om arbetstidsförkortning. Vi vet ju att det finns en mängd goda skäl till en sådan, och att Sverige har jämförelsevis hög arbetstid. Sänkt arbetstid borde rent krasst vara en fråga som kan locka väljare, helt enkelt.

I veckan gick så den stora fackliga centralorganisationen LO ut med att de vill sänka normalarbetstiden. Frågan är hur mycket det är att hurra över.

Vilka förhandlingar?

Innehållet i LO:s utspel, bortom rubrikerna, låter ärligt talat inte speciellt hoppingivande. Inte mycket konkret, till exempel inte hur lång arbetsvecka de vill ha. Detta ska preciseras under förhandlingarna. 

För det första: LO har inte utmärkt sig med att vinna stora strider på mycket länge. Faktum är att de knappt ens tar några strider. Med något enstaka undantag, mest omtalat strejken för kollektivavtal med Tesla, har det initierats ytterst få arbetsmarknadskonflikter från de stora fackliga organisationernas sida under de senaste 20 åren.

För det andra: Vilka förhandlingar? Vad är nästa steg? 

Förra året förhandlade LO och de andra centralorganisationerna om de flesta kollektivavtal – det var den största avtalsrörelsen på länge. Nu löper avtalen på och LO får inte ta till några stridsåtgärder. Med andra ord, vad skulle de ha att sätta emot den andra parten, Svenskt Näringsliv, i förhandlingarna? 

Svenskt Näringsliv svarade direkt NEJ på LO:s utspel om att förhandla. Förstås. Det här är inget som på riktigt förvånar LO-ledarna. Arbetsköparorganisationen Svenskt Näringsliv har motsatt sig arbetstidsförkortning sedan eviga tider. De vet dessutom att de har övertaget på arbetsmarknaden i dagens Sverige.

Att LO gör utspelet nu handlar om att det är val i höst. Som sagt: arbetstidsförkortning borde rent krasst vara en fråga som kan locka väljare. Om utspelet verkar få stöd bland allmänheten så lär Socialdemokraterna framöver gå ut med att de tar med sig frågan. För att visa att de hänger med, är lyhörda för krav underifrån. Men säkerligen inte genom att lova något konkret. Sedan skjuts frågan fram till nästa avtalsrörelse och där går den under i händerna på ett försvagat LO. 

Ta ett djupt andetag i stället

Tidningen Arbetaren kommer, oavsett, bevaka frågan om arbetstidsförkortning, som vi alltid gjort.

Och vi kan förstås hoppas på att jag har fel. På att LO tar striden, och vinner den. (Och på vägen stämmer Svenskt Näringsliv för förhandlingsvägran.)

I så fall kommer jag, och några miljoner till, bli väldigt glada. En kortare vecka skulle ge en stabilare grund för bättre arbetsmiljö, allmän hälsa och att orka göra något mer än bara arbeta och sedan försöka vila från arbetet. 

Men håll inte andan medan du väntar på LO. Ta ett djupt andetag och höj din egen röst i stället. 

Publicerad Uppdaterad
1 week sedan
Johan Ingelskog, avtalssekreterare Kommunal, Marie Nilsson, ordförande IF Metall, Veli-Pekka Säikkälä, LOs avtalssekreterare, Johan Lindholm, LOs ordförande och Eva-Lotta Ramberg, ordförande HRF, när LO-styrelsen presenterar förslag till hur LO vill sänka arbetstiden i Sverige, under en pressträff i LO-Borgen i Stockholm.
Flera tunga LO-toppar var på plats i Stockholm under tisdagsmorgonen där de presenterade förslaget om sänkt arbetstid. Foto: Lars Schröder/TT

LO kräver förhandling om kortare arbetstid för alla


LO kräver kortare arbetstid för samtliga av Sveriges arbetare. Vid en pressträff på tisdagsmorgonen beskrev förbundsordföranden Johan Lindblom förslaget om att kalla Svenskt Näringsliv till förhandling i frågan för ”historiskt”.

Den senaste tiden har flera studier visat att kortare arbetstid kan ge både friskare personal och ökad produktivitet. Nu kallar därför LO arbetsköparsidan till förhandling i frågan där de kräver kortare arbetsveckor med bibehållen lön. För alla yrkesgrupper oavsett bransch.

Svenskt Näringsliv har tidigare sagt nej till förslag om en lagstiftning i frågan men LO:s avtalssekreterare Veli-Pekka Säikkälä hoppas på konstruktiva förhandlingar. 

– Vi vill gärna lösa ut den här frågan under hösten, innan förhandlingarna om nya kollektivavtal 2027 drar igång. Samtidigt vet vi att sådana här stora frågor kan ta tid att förhandla, säger Veli-Pekka Säikkälä till tidningen Arbetet.

Grannländerna arbetar mindre

En av motiveringarna bakom LO-kravet är de höjda pensionsåldrarna och de ökade arbetsmiljöproblemen. Att alltför många, särskilt inom de klassiska arbetaryrkena, helt enkelt inte orkar jobba ett helt yrkesliv.

Som exempel lyfter LO Norge och Danmark som lämnat 40-timmarsveckan och i stället arbetar omkring 37 timmar.

Agnes Lansrot är nytillträdd generalsekreterare för SAC Syndikalisterna och hon välkomnar LO:s förslag.

Agnes Lansrot SAC Syndikalisterna
Agnes Lansrot på SAC Syndikalisterna är positiv till LO:s förslag. Foto: Johan Apel Röstlund

– Det är verkligen på tiden. Vi har haft 40 timmars arbetsvecka sedan 1973 så det är bra att hela arbetarrörelsen nu går samman. Jag tror att en sådan här reform skulle leda till ökad jämlikhet och vara extra viktig inom yrken med hög arbetsbelastning, säger Agnes Lansrot till Arbetaren strax efter LO:s pressträff på tisdagsmorgonen.

Enligt LO kommer facket att skicka en förhandlingsframställan till Svenskt Näringsliv inom några dagar med förhoppning om att förhandlingarna kan komma igång under våren.

Publicerad Uppdaterad
1 week sedan
Dödsolycka påp arbetsplats i skånska Staffanstorp
Dödsolyckan i Staffanstorp var den andra på lika många dagar i Skåne och hittills i år har minst sex personer omkommit på sina jobb runt om i Sverige. Foto: Johan Nilsson/TT

Nattsvarta statistiken: Ännu en dödsolycka på arbetsplats i Skåne


Ännu en dödsolycka på en arbetsplats i Skåne. Under måndagseftermiddagen omkom en kvinna i 45-årsåldern i Staffanstorp sedan hon klämts fast under någon form av ventilationsplåt.

Det blev en nattsvart start av februari på den svenska arbetsmarknaden med två döda på lika många dagar.

I söndags omkom en man inne på en verkstad i Landskrona hamn och bara ett dygn senare omkom en kvinna i 45-årsåldern i en klämolycka på sin arbetsplats i Staffanstorp.

Larmet kom strax efter lunch på måndagen och räddningstjänsten arbetade länge på plats för att få loss kvinnan, som enligt polisen ska ha klämts under någon form av ventilationsplåt som fallit över henne. Hon kunde senare föras akut till sjukhus med allvarliga skador men hennes liv gick inte att rädda.

Enligt vakthavande befäl vid Räddningstjänsten Syd pågick en renovering i byggnaden där kvinnan arbetade och en anmälan om arbetsplatsolycka och vållande till annan död har nu upprättats.

Dödsolyckan var den sjätte hittills i år på den svenska arbetsmarknaden och den andra i Skåne på bara två dagar, enligt Arbetsmiljöverkets statistik.

Publicerad
2 weeks sedan
Kollage: Arbetarens chefredaktör Amalthea Frantz: till till vänster i bilden, till höger i bakgrunden bild från en byggarbetsplats där en har kran vält
Amalthea Frantz, Arbetarens chefredaktör. Foto: Johan Apel Röstlund, Anders Wiklund / TT. Montage: Arbetaren

Amalthea Frantz:
Myten om det trygga Sverige lever kvar – på ett område

Att Sverige är ett särskilt tryggt land för arbetare är en seglivad myt. Vi har internationellt sett usel anställningstrygghet. I de branscher som drabbas mest av dödsolyckor har facket traditionellt varit starkt – men nu uppdagas värre och värre missförhållanden, inte sällan dolda bakom chimären kollektivavtal. 

Varje vecka dör en person på sitt jobb i Sverige. Fortfarande. De allra flesta är män. I kvinnodominerade yrken slits de anställda ut och blir sjuka på andra sätt. Vilket kan ha nog så dramatiska orsaker – exempelvis ligger hot och våld bakom 12 procent av de allvarliga arbetsolyckorna inom kommun- och regionsektorn, som Arbetaren uppmärksammade i höstas.

Själva dödstalen kunde förstås vara mycket värre. Så sent som på 1960-talet dog närmare en arbetare om dagen i Sverige. Att det inte är så längre är ingen slump. Som alltid finns de berördas egna drivkrafter bakom: anställda har kämpat för säkra arbeten och drägliga uppgifter, bland annat via skyddsombud. Gränsen för vad som var acceptabelt förflyttades. Dessvärre har denna gräns pressats tillbaka igen de senaste decennierna. 

Till exempel vittnar många fackligt aktiva om att skyddsombudens arbete försvåras allt mer. Samtidigt har medieskuggan brett ut sig över arbetares villkor i allmänhet, oavsett könstillhörighet.

Men, kanske har konflikterna synts lite mer än vanligt även i de stora medierna det senaste året. Vi minns skandalerna runt Northvolt och senare Stegra. Lönesänkningarna på Clas Ohlson. Den till synes ändlösa Tesla-strejken. Och förstås de omskrivna olyckorna med flera döda, senast i Söderhamn, tidigare i exempelvis Sundbyberg. Men de dödsolyckor som mest blir en siffra i statistiken är lika fruktansvärda.

Myten om tryggheten

Myten om Sverige som ett tryggt land för arbetare lever kvar. Det är uppenbart att många inte omfattas av tryggheten längre – särskilt inte migrantarbetare. Men försämringarna påverkar alla. Hur många är medvetna om att Sverige bedöms ha bland de sämsta anställningsskydden bland OECD-länderna, eftersom lagen om anställningsskydd (LAS) är så urvattnad? Det är därför stora delar av EU:s plattformsdirektiv inte kommer göra någon direkt skillnad för gigarbetare här. 

De stora facken har länge varit starka inom manligt dominerade branscher. Samtidigt är det just där de flesta dödsolyckor ännu sker – och där värre och värre missförhållanden uppdagas. Bygg, transport och jordbruk. Bland de många ljusskygga företagen finns förstås också ett mörkertal av olyckor. 

Tryggheten är på många sätt en chimär. I den omskrivna penningtvättshärvan hade ungefär hälften av de inblandade företagen kollektivavtal. Samma sak gäller de arbetsköpare som syndikalister drog till Arbetsdomstolen under 2025 – hälften av byggbolagen hade avtal med LO-facket Byggnads. 

Tecken i tiden

Att driva fall i domstol framstår kanske inte som det mest radikala fackföreningar kan göra. För syndikalisternas del beror de många fallen på två saker: för det första att man, i motsats till LO, har lyckats organisera en stor andel migrantarbetare. Dessas fall är ofta relativt enkla, till exempel att arbetsköparna förhandlingsvägrat. För det andra att lagändringen år 2019, som drevs igenom av Svenskt Näringsliv, LO, TCO, Saco samt S-regeringen, gjort det mycket svårare att ta till andra metoder. 

Fallen i AD är tecken i tiden. Samtidigt har de minskat kraftigt sedan 2024 – eftersom fler av syndikalisternas ärenden når en lösning genom andra sorters förhandlingar. Om vi ska försöka se något positivt i samtiden (inte det lättaste) så är det en liten ljusglimt. I samma ljus måste vi se att medlemmarna i SAC:s lokala samorganisationer nyligen valde flera migrantarbetare till viktiga poster.

Ett annat tecken i tiden är att en syndikalistisk fackförening för lantarbetare nyligen grundades i Stockholmsområdet.

Rikta ljuset mot klassfrågorna

Om arbetsköparna får som de vill flyttar de gärna villkoren 100 år tillbaka i tiden. Just nu bevakar Natacha López rättegången om fallet utanför skånska Skurup. Rubriken säger det mesta: Lockades till Sverige med löften om arbete – tvingades till slav­arbete.

Många rubriker i dag låter som tagna från förra seklets början. Men kamperna fortsätter, in i framtiden. Under 2026 väntar en dom om ifall Hamnarbetsköparna gjort sig skyldiga till föreningsrättskränkning. Samma sak som drabbade skogsarbetarna i Lossmen-Ekträsk – de fick inte organisera sig som de ville. För hundra år sedan. 

Efter en drygt sju år lång konflikt vann syndikalisterna den striden. IF Metalls ovanliga Tesla-strejk fortsätter även den, in på sitt tredje år. 

Detta år, valåret 2026, tävlar de politiska partierna i hårda åtgärder som ska råda bot på otryggheten i samhället. Visst är det lustigt att de samtidigt fortsätter låtsas som om just arbetare och arbetslösa lever under exceptionellt trygga förhållanden i Sverige? 

De vill inte rikta ljuset mot klassfrågor. 

Men som alltid är det de berördas kamp som avgör i slutänden. Anställda, deras familjer, hela samhällen måste hålla ihop, hålla ut och hjälpa varandra för att nå verklig förändring. 

Publicerad Uppdaterad
2 weeks sedan
Två män döda efter arbetsplatsolycka i Bergvik utanför Söderhamn
Polisen utreder händelsen som misstänkt grovt vållande till annans död i samband med arbetsplatsolycka. Foto: Fredrik Sandberg/TT

Två döda efter allvarlig arbetsplatsolycka utanför Söderhamn


Två medelålders män omkom under tisdagen efter en allvarlig arbetsplatsolycka i Bergvik strax utanför Söderhamn. Polisen är fortfarande förtegen om vad som hänt med meddelar att en utredning om misstänkt grovt vållande till annans död i samband med arbetsplatsolycka inletts.

Det var vid 13-tiden som larmet kom från en arbetsplats i Bergvik bara någon mil väster om Söderhamn. Två män hade då skadats i samband med en olycka och både ambulans, polis och räddningstjänst kallades till platsen. De båda männen, som enligt Svt Gävleborg var i medelåldern, fördes akut till sjukhus.

Senare under eftermiddagen meddelades det dock att de bägge dött till följd av sina svåra skador.

”Med hänvisning till förundersökningssekretess kommer polisen inte ge några ytterligare kommentarer om omständigheterna för olyckan”, skriver polisen på sin hemsida.

Dödsolyckan var den fjärde hittills i år. Förra året omkom minst 52 personer på sina arbetsplatser runt om i Sverige, enligt Arbetsmiljöverkets statistik.

Publicerad Uppdaterad
3 weeks sedan
Socialminister Jakob Forssmed (KD) vill att du ska skaffa fler barn trots att hans regering inte gör något vettigt åt vare sig arbetslösheten, boendekostnaderna eller jämställdheten. Foto: Johan Apel Röstlund, Claudio Bresciani / TT, Håkan Gustafsson

Amalthea Frantz:
Använd kondom tills vi vet om regeringen blir kvar

Kristdemokraten Jakob Forssmed är orolig över att det föds för få barn i Sverige. Men vem vill skaffa en större familj när arbetslösheten är rekordhög och regeringen skiter i klimatkrisen? Ha kul och ha sex – men inte för regeringens skull, skriver Arbetarens chefredaktör Amalthea Frantz.

”Staten behöver fundera på faktorer som utgör hinder för barnafödande, som boende, ekonomi, jämställdhet och livsbalans”, sade socialminister Jakob Forssmed (KD) på en presskonferens i somras.

Att förbättra just dessa områden är ju dock inte vad regeringen är bäst på. Tvärtom. Är det någon som förknippar nuvarande regering med till exempel rimliga boendekostnader, billiga hyresrätter, höjda löner, fungerande socialförsäkringar eller jämställdhet i hemmet? 

Att regeringen ändå bryr sig beror på att det rekordlåga barnafödandet kommer få allvarliga konsekvenser när arbetskraften och skatteintäkterna minskar. 

En utredning är tillsatt, i vanlig ordning. Ett delresultat ska presenteras nu i januari. 

Samtidigt är skolans sexualundervisning under attack, efter en annan sådan statlig utredning. I värsta fall ser vi snart ännu en nedmontering av ett område som Sverige länge var ett föregångsland inom. 

Ha kul och ha sex – men inte för regeringens skull

Tidningen Arbetaren ser sig tvungen att härmed skicka ut en allvarlig uppmaning: ha kul och ha sex – men inte för att skapa fler arbetare och skattebetalare åt staten. Tvärtom, använd preventivmedel om du är det minsta osäker. Till exempel tills vi vet om vi blir av med nuvarande regering. 

Den regering som skiter i klimatkrisen, vill ge både arbetare och arbetslösa sämre villkor, utvisar arbetare med utomeuropeiskt ursprung och planerar att sätta barn i fängelse.

Och passa samtidigt på att nominera någon kämpe till vårt Ottarpris till minne av Arbetarens medarbetare Elise Ottesen-Jensen som 1933 grundade RFSU, Riksförbundet för sexuell upplysning. För att nominera, mejla [email protected]. Skicka med din adress så får du hem ett exemplar av tidernas coolaste kondom.

Nominera någon till Ottarpriset och få Arbetarens kondom! Läs mer

Publicerad