Läs och Res har fått utstå mycket kritik för att de fortsätter med sina resor till Burma trots att de flesta större företagen har lämnat landet på oppositionsledaren Aung San Suu Kyis begäran. Men enligt Christian Jutviks sätt att se på saken är det inte intressant huruvida resan går till en diktatur eller inte. Inte […]
Läs och Res har fått utstå mycket kritik för att de fortsätter med sina resor till Burma trots att de flesta större företagen har lämnat landet på oppositionsledaren Aung San Suu Kyis begäran. Men enligt Christian Jutviks sätt att se på saken är det inte intressant huruvida resan går till en diktatur eller inte. Inte heller Sydafrikas apartheidregim var rätt att bojkotta, menar han. Nästa land som han funderar på att arrangera resor till är Iran.
– Utgångspunkten är att det är vidriga samhällen och vi informerar mycket noga om övergreppen. Det är skillnad mellan rekreationsresor och resor där man tränger in i samhället. Man måste se till syftet med resan och motivet, säger han.
Christian Jutvik frågar sig också precis som Bernt Rosengren om man inte ska vara konsekvent.
– Varför bojkott mot just Burma? Tibet är det ingen som säger något om, i Kina blir den munk som öppnar dörren till buddhisttemplet för turisterna fängslad.
Jan Hodann ansvarar för bistånd till Asien på Olof Palmes Internationella centrum och tycker att det är en fråga om moral om man vill åka till länder som Kina, Turkiet, Kuba eller Israel.
Själv skulle han aldrig resa till något av dessa länder, allra minst Burma eftersom Aung San Suu Kyi uttryckligen har bett turisterna att hålla sig borta.
– Nånstans går eländets gräns och det går inte att blunda. Reser man till Burma stöttar man regimen med sina pengar så snart man gått ur flygplanet.
Att man ska resa till ett land för att tränga in i det och se hur folk lever tycker Jan Hodann är nonsens.
– Det är oerhört svårt att se apartheid eller förtryck. Du ser inte diktaturens övergrepp på folk. Folk servar dig för annars får de stryk i källaren. Du släpps inte in på fängelser och du får inte prata med dissidenter.
Han tycker det borde vara lätt att undvika förtryckarregimer som resmål.
– Det råder inte direkt någon brist på bad på andra håll i världen.
Researrangörerna själva gör inga etiska, politiska eller religiösa överväganden när de väljer resmål utan ser sig själva som en förmedlare och lämnar över ansvaret på resenären. Efter en rekognoseringsresa till Burma säger en resebyråtjänsteman till tidningen Resflex att ”Landet påminde inte mycket om en militärdiktatur och folk verkade lyckliga”.
Och från sin husarrest i Burma fortsätter Aung San Suu Kyi att vädja till turisterna att hålla sig borta.
– De verkar se på inflödet av turister som ett bevis på att deras agerande accepteras av omvärlden, har Aung San Suu Kyi sagt om regimens syn på turister.
– Researrangörer och guideboksförfattare borde lyssna till sina samveten – och vara ärliga gällande sina motiv. De är helt klart ute efter profit. Att hävda att turister som besöker Burma kommer att förstå mer är inget bra argument. Om turisterna verkligen ville få reda på vad som händer i Burma så vore det bättre om de stannade hemma och läste några av alla de rapporter om mänskliga rättigheter som finns.
Fotnot: Enligt Svenska Burmakommittén är det förutom Läs och Res endast Världens resor och Språk och kultur som arrangerar resor till Burma. Enligt Jan Hodann kan turister som åker på charterresor till Thailand erbjudas organiserade resor till Burma från hotellet.