Lotta Holmberg från Stockholms LS
antirasistiska kommitté inledde med att deklarera SAC:s ståndpunkt
i frågan.
– Vår inställning är att
vi självklart ska organisera arbetare i Sverige oavsett om
de har papper eller inte. Vi vänder oss emot att, som andra
fackföreningar har gjort, ringa polis och migrationsverk om
de upptäcker papperslösa arbetare. Vi är internationalister
och anser att kampen måste vara global.
För att få igång organiseringen
av papperslösa i Sverige har SAC bjudit hit Decio Machado.
Förutom Stockholm besöker han denna vecka Göteborg,
Uddevalla, Malmö, Strängnäs och Gävle. Under
helgen deltog han också i en kurs för SAC-medlemmar med
ett tjugotal deltagare.
Det öppna mötet i Stockholm var
välbesökt. Det hölls på både svenska
och spanska och lockade såväl SAC-aktivister som allmänt
intresserade och papperslösa arbetare. Efteråt hölls
ett slutet möte för att papperslösa arbetare ostört
skulle kunna diskutera. Även det mötet gick bra, och ett
tiotal av dem uttryckte att de ville börja arbeta med frågan
tillsammans med Stockholms LS.
– Vi är jättenöjda. Det kom
mer folk än vi trodde, mycket tack vare att vi hade blivit
intervjuade i latinamerikansk närradio innan. Dessutom verkar
liknande saker vara på gång i bland annat Malmö,
säger Lotta Holmberg.
Situationen skiljer sig kraftigt mellan
Sverige och Spanien. Här finns många invandrade arbetare,
men antalet papperslösa är relativt få; Lotta Holmberg
uppskattar antalet till mellan 30000 och 50000. Dit räknas
asylsökande som väntar på besked, asylsökande
som har fått avslag men inte har lämnat landet, människor
med tillfälliga arbetstillstånd och människor helt
utan uppehålls- och arbetstillstånd, som till exempel
kommit hit på turistvisum och dröjt sig kvar.
I Spanien, däremot, finns ungefär
1,6 miljoner migranter med arbetstillstånd och 1,2 miljoner
papperslösa. I hela EU finns det ungefär 8 miljoner papperslösa,
enligt Decio Machado.
Spanien är alltså värst
i det avseendet, och Machado berättade att 23 procent av Spaniens
BNP utgörs av den svarta ekonomin, som i hög utsträckning
exploaterar arbetskraft utan papper, med låga löner och
nästan inga rättigheter, i framför allt jordbrukssektorn
och byggindustrin.
CGT började arbeta med frågan
för sex-sju år sedan. De såg att immigrationen
hade ökat kraftigt samtidigt som de övriga fackföreningarna
utmålade detta som ett hot mot spanska arbetare. I samma veva
skärptes Spaniens utlänningslag, som bland annat förbjuder
papperslösa arbetare att organisera sig, demonstrera och strejka.
– CGT svarade genom att offentligt säga
att vi tänkte använda civil olydnad. Vi tänker organisera
papperslösa ändå!
I början av år 2001 var papperslösa
ute i en rad kamper runt om i Spanien. Flera tusen deltog i ockupationer
av kyrkor och många gick ut i hungerstrejk. CGT hjälpte
till att bygga upp ett stödnätverk, och utbildade också
sina egna medlemmar och anställda i frågor som rör
migrantarbetares rättigheter.
I områden med mycket invandrad arbetskraft
utgör migranter ungefär 10-15 procent av CGT:s medlemmar
i dag, enligt Machado. CGT gör inte skillnad på vilka
av dem som har papper.
Att organisera papperslösa är
förvisso inte helt enkelt. Varje krav de reser riskerar att
bemötas med angiveri och deportation. Decio Machado berättar
att många av kamperna har slutat i deportation, men många
andra har lett till uppehållstillstånd. Spanien har
i omgångar utfärdat tillstånd till migranter, och
senast det skedde var en direkt följd av kamperna 2001.
– Vi är inte en välgörenhetsorganisation
utan ett kämpande fack. Precis som många spanska arbetare
inte är kampvilliga är inte alla immigranter det. Skillnaden
är att den här gruppen är mer försvarslös
och ofta misstänksam mot spanska organisationer. Det måste
vi bemöta genom att visa att vi för ett seriöst,
kontinuerligt och engagerat arbete. De som går med hos oss
anser att det krävs kamp för att få rättigheter.
Även för spanska aktivister kan
kampen vara påfrestande. Decio Machado är liksom 15 andra
aktivister misstänkt för bland annat människosmuggling
och narkotikahantering efter att papperslösa ockuperade ett
universitet i Sevilla sommaren 2002.
– Anklagelserna är naturligtvis falska.
Vi anser att det är en strategi för att skrämma oss.
Misstankarna riktar sig direkt mot personer som är aktiva i
rörelsen för papperslösa, säger Decio Machado
till Arbetaren.
Eftersom det inte finns några hållbara
bevis tror han inte att det kommer att leda till åtal. Men
att förundersökningen drar ut på tiden menar han
beror på att åklagaren i Sevilla vill att hotet om fängelse
ska kvarstå.
En kvinna i publiken undrar om CGT också
organiserar papperslösa kvinnor i sexindustrin. Det visar sig
att CGT precis som SAC för en diskussion om huruvida facklig
organisering av den här gruppen bidrar till att legitimera
prostitution.
– Debatten pågår ännu.
Men i Madrid, där det finns ett akut behov av stöd till
de många och väldigt utsatta gatuprostituerade, har vi
lagt debatten åt sidan och utför ett solidaritetsarbete
– men utan att de är anslutna till CGT.
En annan växande bransch för papperslösa
kvinnor är hushållsarbete, och där inledde CGT ett
arbete för ett halvår sedan. Också det är
en svårorganiserad bransch eftersom kvinnorna arbetar isolerat.
Men CGT har upptäckt att det finns inofficiella nätverk
där kvinnorna träffas och stöder varandra.
– Vi har börjat närma oss dessa
nätverk och erbjuder våra tjänster som fackförening.
Vi får se hur det utvecklas, säger Decio Machado.
Hur organiseringsarbetet utförs mer
konkret varierar från ställe till ställe. I storstäder
håller CGT öppna kvällar i LS-lokalerna där
till exempel juridisk rådgivning erbjuds. För att nå
ut delas flygblad ut på olika språk på platser
där migranter samlas. På landsbygden försöker
CGT ordna stormöten inne på de jordbruksanläggningar
där migranterna bor och arbetar, vilket inte alltid går
utan att vakter kör bort dem.
– Först erbjuder vi rådgivning,
men vår målsättning är att utbilda dem för
att de själva ska kunna ta kamp för sina rättigheter.
Samtidigt kämpar CGT politiskt för
att alla som arbetar i Spanien ska få papper och rättigheter.
I december skärptes utlänningslagen ytterligare vilket
gör att papperslösa får svårare att få
sjukvård. En kampanj förs för att förmå
sjukvårdspersonalen att bryta mot den lagen, vilket har fått
bra gensvar.
En politisk fråga är också
den militariserade gräns som Spanien har byggt upp mot Afrika.
– Det sker ett folkmord vid Spaniens gränser.
På tio år har över 4000 människor omkommit
på väg in i landet.
Ytterst är migrationsfrågan en
fråga om den nuvarande kapitalismen, menar Decio Machado.
– Det är ingen slump att det finns
1,2 miljoner papperslösa i Spanien. Kapitalismen behöver
billig arbetskraft och en reservarmé. Det blir tydligt eftersom
nivån på kontrollen varierar beroende på behoven.
Om arbetslösheten går upp ökar kontrollen, och tvärtom.
Enligt FN behöver EU 159 miljoner migranter fram till år
2050 för att klara pensionerna och välfärden. Man
kan alltså vänta sig att den spanska situationen sprider
sig till hela Europa, säger han.
